månbelyst lyssnar på årets poet enligt Sveriges radio han är 90 år och har inte lämnat lägenheten på 5 år
jag hör vingslag syns inte finns inte
någonstans inuti mig finns platser som aldrig blivit berörda
jag är rädd att dy skulle nå dit
jag är livrädd att du inte kommer göra det
det värsta med saknad av intimitet är att man blir ensam med allt sitt språk
nog för nu och nysnö
för du är inte här och fanns aldrig så
Mr cake och allt jag inte just nu stoppar i munnen
rädslan förlamande att min besatthet mattas ut bränslet till all dikt
otillgänglighet har inte råd med mer så
bristen skär in som ett buntband runt halsen
det ser ut som om jag åldrats 10 år sen i fredags
andra våren jag vet om dig din bror sitter två bord bort med en pissung som inte är hans fru kan inte hjälpa att jag tänker hoppas det ligger i generna
blodmånen om tre dörrar stängs
min hy är rosenkvarts ser min gynekolog på håll hon har räddat mitt liv
jag ville skrika det
tvsynken där något i mig sprack ett ögonblick som fick mig att skiljas från allt jag varit
rösten som skar
sen kunde jag bara klä av mig
någon gång absolut inte så ofta som alltid
att alltid ha tillgång till någon kan inte vara bra för någon
sagt om mig hur kan någon böjas så utan att brytas?
jag dog inte utan föddes igen .det var förra året
älskar att fantisera om är jag var runt 30 tänkte aldrig på min ålder då
att min kropp skulle ändras på vad jag åt eller att ingen låg med mig
saknar terapi åren omsorgen
min bröstkorg som en tom idrottsplats en natt i mars
dikten är blodstempererad
varför lät du mig ana det onåbara?
bitmärken av en stjärna
tiden är ett ängsligt barn
laddar ner Hinge igen och känner ingenting
har varit helt uppslukad av tentan så har inte hunnit skriva dig verklig älskligaste
så som jag bör om jag vill leva
är så tacksam för att jag jobbar helg vill dela så lite som möjligt med the random people
mess:Lean och hela gänget va på cafe i dag (gudar) vill dö jag har inte varit längre bort än hemifrån på hela dagen
har bara älskats så som dockskåp älskas de överges medans de står kvar öppna blottade
är helt ensam i hela världen och ingen kan rädda mig
spelade Courtney Love på yogan och det kändes som om jag födde klassen ur mig som ett barn
ritar hjärtan runt alla nyckelhål så att andarna vet att jag älskar dem
det var inte det var aldrig att jag inte älskade dig
sen drömde jag att Jocke Åhlund ville ligga med mig om han fick spika upp mig på ett kors
pluggar på cafe jag vet jag är en sån jävla kliche
bladee kommer ställa ut precis nedanför
åsa har förmodligen köpt hund
det känns så lågintelligent med uteserveringar förlåt men
hur det pirrar i ljumskarna när det lilla lila krokusskötet öppnar sig
oundvikligen vår igen allt är smuts så är jag
modet att finnas kvar
synas
inte vara hon som är saknad aldrig glömd
än
mjölk över låren och sen
båda klasserna känns som ett övergrepp
äter soppa och smörgås på bageriet som tröst
ger bitar av mig till dig som ingen vet om
man kan verkligen investera precis allt i någon
vill vara osynlig för alla andra utom dig
vänder mig på rygg tassarna i taket våta lakan
civil polis spelar nere på gatan
Inlägg
Alla kommentarer
