gåvan att få ge tillbaka
bejakar du tillfälligheter?
läser med låsta käkar
drömmer om dig att du frågar om du får komma i mig
jag äter ppiller det håller mig 27
gudarna verkar i mig och då menar jag Jonatan Leondoer och Benjamin Reichwald
känner mig som en hämnd mot det linjära klocktid och randompeople
försöker finnas trots konstant fight or flight eller freeze mode
inte intagen då min plan var för lös
för att självdö måste man vara lite mer Jönssonligan
väl
visa och säg något du verkligen menar
livet gör inte sig själv magiskt det är ditt ansvar
inget är vad man tror möjligen vad man känner
var dag har en ny överlevnadsstrategi terapi gud och rörelsemönster
den du var i går är just bara den du var i går
att lyssna är att vara öppen för fantasins tolkning
varje dag fråga sig själv finns det något mer jag kan avstå ifrån
någon
inget är beständigt
allt är i rörelse
kom!
jag gillar verkligen inte människor
kärlek är aldrig någonsin en utan fler
förut trodde jag på kärlek som helhet det gör jag inte längre
det är absolut en upplevelse av helhet
men inte för att bli något utan att vara tillsammans
utan att vilja vara någon annanstans än i just det ögonblicket
intrycken väller in utan att be om lov
du är lika omöjlig som allt annat
en blandning mellan helt ofattbar och smuts
sen drömmer jag om Fabian som har en dusch på taket under stjärnorna på Mosebacketorg
våta tänder som blänker i mörkret
skriver ditt namn i skrivboken precis som då
aktiv presens eller akut presens
eld eller ingenting
om du behöver en förklaring av mig är den förgäves
har ingen dold agenda eller drama utanför teatern
gråter alltså är jag inte en hund
bladlösa alleer fallet finns för att vi ska minnas hur vi reser oss
min känsla är att känslan inte beskriver verkligheten
skriver för att jag vill andas
alla dårar behöver drömmars skäl till själ
tillsatsen till en vardag som ber på knä
pressar insidan mot utsidan tar en resorb
allt som brister
skynda dig innan jag skenar
något att kalla någon mot evigheten
tiden är oskuld skyll inte på tiden
min blyghet vågade inte ens vinka på andra sidan glaset
Emilia kändes som en varm släkting
kroppen vet vad förståndet glömmer
finns det en tvekan finns ingen tvekan
begäret som ett bortglömt språk som bara minns om vi talar det
vi letar efter utmaning och förståelse i samma kropp
skriver inte för någons frälsning vill bara väcka något som sover
stålblåaprilluft i ruset av beredskap
bortom likformighetens formation
olikhetens skattighet
hur skulle jag annars veta om ljuset om jag förträngde mörkret med tabletter
min hjärnas blinkande dioder
endast ren fantasi kan föra dig till mig eller månen
ta mig till en plats där ingen stannar när relationen är slut
aj love jo med och utan byxor
varför utrotas aldrig barnfamiljer på cafe söndagsmorgon 09:00
vi är ett bål i varsin föreställning där vad som skulle kunna varit är allt
du blir min död
du blir min död
du blir min död
oavsett hur mycket jag betalar är jag den hon som är där
i ständig beredskap
försöker vara någon som njuter av sällskap
någon som inte spyr om maten när det var för mycket ljud omkring hon
någon som inte funderar dygnets alla vaknar timmar på hur allt kunnat vara om du bara
eller om jorden var för någon som mig
är du ligg nog min trånan
din filmkuk är otrolig
några timmar i biosalongen sen är man tillbaka hos Godot
den speciella kicken att inte kunna betala hyran
jag vill bara ha ett värdigt liv
äta dig aldrig gå till jobbet
livet är döden som kommer men först ut är impotensen
här byten kroppen växel
antänd når inte vilopuls
jag är ändlös längtan
ett helt liv av rätt flicka fel pojke
stötvisa rytmer konversationer som hemliga labyrinter
att ständigt se gränsen förflytta sig
nya kunskapers oändlighet
jag har inte lämnat min sida
fyller mig själv med mig själv
vem är du nu?
Inlägg
Alla kommentarer
