Det var absolut inte  kärlek
det var större än så
det var hur vi bet varandra utan att lämna märken

Östgötagatan

Pojken med apokalypsen hängandes runt halsen
jag har alltid fått vidgade pupiller för undergång
vet hur vi slutar före vi börjat så kom
ingen behåller ett färdigt pussel so
no forever ge mig ögonblick som varar a lifetime
kommer öppna dig &
sitta kvar på första parkett
fila dina tänder på mina axlar
berätta om alla flickor som passerat din tunga
ge mig ditt blod

Nål och tråd

och allt det där som är trasigt i dig kan vi sy igen
sluter mina ögon här
eller du sluter ögonlocket med långfingret
hur kan du vara så orädd efter allt då gått igenom i livet
allt är redan trasigt baby
jag har inget kvar att förlora

Alla resterande dagar av ditt liv står på spel

Junis andedräkt & du inser hur illa du gjort henne
du sa inte så mycket då
eller du sa ingenting egentligen
mer än slutet
när du hörde min gråt
Osvald
visste du att det var din förtjänst
du sa inget mer
någonsin

Din kuk stog i kapp med Lupiner

det är så lätt att leka den här tiden på året

du var så vacker hänsynslös
nygift under en vecka innan dina fingrar var inuti igen

ju svagare du blir
desto djupare få du

hur kan man inte sakna mig
hur kan man låta mig vara

hur kan man låta dagar gå utan ta emot eller få
och det är okej

hur kan man tro att dagar utan hud är verklighet

hur kan du vägra mig dig
hur kan du vägra dig mig

hur kan du riskera att leva detta enda  liv utan mig?

Med vänlig hälsning/ ett stukat ego

Nåd

Du är så genomgripande plågsam att inte ha
vems vingar har du lånat
ur strupen ljudet av ett skadeskjutet djur