lördag 25 oktober 2014

När jag skriver går jag på vattnet

att inte svara är också ett svar
fast värre
slutet på sagan nu
fast tvärtom prinsen försvann
måste sluta skriva till dig
samtidigt dör hellre än att aldrig mer ge dig mina koder i natten

torsdag 23 oktober 2014

(nåd)

sjung för lysrörsnäter
du var något mer
något du glömt
hon som kramade undulaten
livet som levande
(att leva känns)

Ber om nåd skriver att jag inte orkar mer du öppnar inte meddelndet

Dem senaste dagarna har allt vänt från sommarens krig & kroppen var inställd på överlevnad till att inte vilja vara med nåmer
Minns inte när jag kände så här sist men jag kände att jag ville berätta för dig som "vän" ...
Det släppte faktiskt lite bara jag skrev det som om jag var mindre ensam när jag hade någon att skriva till
som om jag överlevde var viktigt för någon

Historien är öppen tills den skriver sig själv
kom änglar kom älvor det börjar bli kallt
himlen flyttade in under min hud med dig
vem ritar på ditt bandage
vad är färgen på ditt sömnmedel
drar tystnad över stupet
inväntar blått
vårens vålnad /skilla/
vill du överleva vintern med mig så kom!
det börjar bli kallt

onsdag 22 oktober 2014

Så händer det sjukaste ser Bruno K öijer på Södran & under flightmode i aktpaus ringer luren själv upp Kattpojken i jackfickan.

Som ett tydligt jävla FUCKYOU till mig själv sluta göra mot dig vara mot saker
Vidare om Bruno då Jag är så jävla glad över att det finns poesi som fyller Södran 3 kvällar i rad att det finns poesi som får applåder det ger hopp

tisdag 21 oktober 2014

Drar din tystnad över stupet nu-hej då!
Historien förblir öppen tills den bestämmer sig själv
Himlen flytta in under min hud med dig
Du kommer ta tid
Klart du kommer ta tid
Vaknar med en krans av sorg runt  halsen nackspärr i dagligt tal hela sommarens ogråtna tårar
så jag överlevde den tuffaste sommaren någonsin på andra sidan när överlevnadsinstinkten sagt hej då
lika ensam jag överlevde till vilken nytta?