Att vara nära mig är som att försöka hålla fast en vår

 kan du höra ljudet av mitt gomsegel

lukten av tomhet 

det finns ingen som sjunger som du

en stillsam desperation 

strömförande hud 

vi två är ett hästspann 

på golvet framför en svartvit film på tablå tv 

tiden som en karusell vi kan hoppa av eller på 

ligg med mig till er låt

 allt handlar egentligen om väntan 

eller att sluta göra det 

Som att Joe Labero är singel 

när jag pratar om Fabian pratar jag om kärlek

vår värld är pytteliten och ryms på Hornsgatan 

till och med Italien får plats 

Wow i Åre ni förtjänar inte Viagra boys mumintrollen borde uppträda där

Jocke Åhlund är på V demo i Gubbängen han till och med demonstrerar coolt

befrielsen när jag kan skriva på Cafe igen

det var minst ett år sedan jag gick ut utan luva 

tillbaka till Fabian kom är du snäll låt mig svettas i din mun

äta från dina fingrar mata mig med munnen som en fågelmamma

mina bett på din hals lämnar små salta rosor du tar med mina trosor hem

sen ligger jag med Jonathan Johansson i drömmen det var något stort 

kommer du att tänka på mig någon gång innan du dör såsom jag tänker på dig

det är det enda jag bryr mig om sen blir jag mitt eget barn tar hand om mig själv som ingen annan

pånyttföds till den vackraste du sett 

jag ska bli så vacker att du svarar på mina dm:s och ligger med mig till er låt 

Det vertikala nuet och radikal acceptans det är vad det är anledningen att krig finns eller att jag behöver gå till psykologen är att 99% av människorna inte gör jobbet att expandera sitt medvetande bortom sinnet

 gåvan att få ge tillbaka

bejakar du tillfälligheter?

läser med låsta käkar

drömmer om dig att du frågar om du får komma i mig 

jag äter ppiller det håller mig 27

gudarna verkar i mig och då menar jag Jonatan Leondoer och Benjamin Reichwald 

känner mig som en hämnd mot det linjära klocktid och randompeople

försöker finnas trots konstant fight or flight eller freeze mode 

inte intagen då min plan var för lös 

för att självdö måste man vara lite mer Jönssonligan 

Vi dansar i otakt men borde kunna leka ändå

 väl

visa och säg något du verkligen menar 

livet gör inte sig själv magiskt det är ditt ansvar

inget är vad man tror möjligen vad man känner 

var dag har en ny överlevnadsstrategi terapi gud och rörelsemönster 

den du var i går är just bara den du var i går 

att lyssna är att vara öppen för fantasins tolkning 

varje dag fråga sig själv finns det något mer jag kan avstå ifrån

 någon

inget är beständigt 

allt är i rörelse

kom!

Pratar med karaktärerna behöver inga levande människor

 jag gillar verkligen inte människor 

kärlek är aldrig någonsin en utan fler

förut trodde jag på kärlek som helhet det gör jag inte längre

det är absolut en upplevelse av helhet

men inte för att bli något utan att vara tillsammans 

utan att vilja vara någon annanstans än i just det ögonblicket

intrycken väller in utan att be om lov

du är lika omöjlig som allt annat

en blandning mellan helt ofattbar och smuts 

sen drömmer jag om Fabian som har en dusch på taket under stjärnorna på Mosebacketorg

våta tänder som blänker i mörkret 

Marscherar mig igenom natten

 skriver ditt namn i skrivboken precis som då

aktiv presens eller akut presens

eld eller ingenting 

om du behöver en förklaring av mig är den förgäves 

 har ingen dold agenda eller drama utanför teatern 

gråter alltså är jag inte en hund

bladlösa alleer fallet finns för att vi ska minnas hur vi reser oss

min känsla är att känslan inte beskriver verkligheten

skriver för att jag vill andas 

alla dårar behöver drömmars skäl till själ

tillsatsen till en vardag som ber på knä 

Ingenting tycks drabba någon längre

 pressar insidan mot utsidan tar en resorb 

allt som brister

 skynda dig innan jag skenar

något att kalla någon mot evigheten

tiden är oskuld skyll inte på tiden

min blyghet vågade inte ens vinka på andra sidan glaset 

Emilia kändes som en varm släkting 

kroppen vet vad förståndet glömmer 

finns det en tvekan finns ingen tvekan 

begäret som ett bortglömt språk som bara minns om vi talar det

vi letar efter utmaning och förståelse i samma kropp

skriver inte för någons frälsning vill bara väcka något som sover 

Biljettflicka

 stålblåaprilluft i ruset av beredskap 

bortom likformighetens formation 

olikhetens skattighet 

hur skulle jag annars veta om ljuset om jag förträngde mörkret med tabletter 

min hjärnas blinkande dioder 

endast ren fantasi kan föra dig till mig eller månen

ta mig till en plats där ingen stannar när relationen är slut

aj love jo med och utan byxor

varför utrotas aldrig barnfamiljer på cafe söndagsmorgon 09:00

vi är ett bål i varsin föreställning där vad som skulle kunna varit är allt

du blir min död

du blir min död

du blir min död 

oavsett hur mycket jag betalar är jag den hon som är där 

i ständig  beredskap 

försöker vara någon som njuter av sällskap 

någon som inte spyr om maten när det var för mycket ljud omkring hon 

någon som inte funderar dygnets alla vaknar timmar på hur allt kunnat vara om du bara

eller om jorden  var för någon som mig 

Går det ens att bota något med orsaken

 är du ligg nog min trånan

din filmkuk är otrolig

några timmar i biosalongen sen är man tillbaka hos Godot

den speciella kicken att inte kunna betala hyran

jag vill bara ha ett värdigt liv 

äta dig aldrig gå till jobbet 

livet är döden som kommer men först ut är impotensen 

här byten kroppen växel 

antänd når inte vilopuls 

jag är ändlös längtan 

ett helt liv av rätt flicka fel pojke 

stötvisa rytmer konversationer som hemliga labyrinter 

att ständigt se gränsen förflytta sig 

 nya kunskapers oändlighet 

jag har inte lämnat min sida 

fyller mig själv med mig själv 

vem är du nu? 

verkligt

 min angelägenhet 

vickat bort min klass 

för att resten av mitt liv skulle börja idag 

blött hår förmågan att fantisera är ett sinne 

en gränsöverskridande förmåga 

att försätta sig i början

ser en pjäs om självmord blir inspirerad 

folmer är brun äter strikt bullar 

att leva nu till sista bussen 

det är så jävla vackert när allt rinner ur händerna

verkligt 

Ser ännu en film med Zac Efron och hoppas att jag förvandlas till en karaktär snart verkligheten är inte min

 en speciell sorts längtan ur skrift 

en sång föds ur var hals

känn smaken av dig själv i min mun (skicka)

hänger knäveck i lekparken högst upp på Mariaberget 

som två fladdermöss dricker ditt blod som Fanta citron 

babybel till middag 8 stycken du är med Kanye på Disneyland 

jag ville spy av avund på hon 

sen hade min kollega dött precis innan yogan 

och lederna frös till is 

ett minne med någon från Alvesta blommade upp 

mitt liv utspelar sig i presens yogan i imperfekt

att vara en kropp bland andra kroppar leda deras rörelsemönster 

jag vet att det inte kan vara förevigt 

Finns det ingenting bortom mitt åldrande

 täckt i lager på lager men aldrig din kropp

vissa saker lärs av längtan andra av tid

lägger öronen bakåt behåller min värdefulla nykterhet och distans

man väljer inte sina djur eller musor de kommer till en

köper en vegetarisk empanada på centralen precis som barnet när jag vill avsluta säger jag bara hej då!

Blundar och gör mig ointaglig

dagdrömmer mig bort till din sida stan 

tänjer ut mig svälter med flit 

osäkrad utför rörelserna utan att veta målet 

yogans lugnande mönster leder er från början tillslut 

kroppen som insats mina fysiska impulser är ett djurs

skyggar tillbaka om en kropp närmar sig för snabbt

samma beredskap som överlevnad

som du kan inte se om en hund har ont 

axlarnas linjering fötternas point

ingen känner mig än det är en sorg och en lättnad 

svullna knoppar kall vår som stål 

"vi" dyker upp på de mest besvärliga platser 

sen drömmer jag om Jocke Åhlund som ett vulkanutbrott

Bär mina årsringar som godishalsband runt bålen

 varje morgon varje natt ber jag till gud att vara beredd på vadsomhelst 

tar en nutbuttercup i munnen släpper taget när den smälter tredje ögat mjuknar 

linjerna i ansiktet  slätas ut 

jag vill ur nästan allt jag tar mig in i

huvudet brinner min längtan tillhör också barnets

min vaksamhet är min räddning

som en häst känner jag av intentionerna och drar mig instinktivt undan 

du kan inte ha avsikter med mig 

inte  tränga mig 

jag sluter 

Jag är så glad att jag inte är dansare längre

 dansens eviga ofullständighet 

jag är så glad att jag slutade med ssri

att fuska mig igenom livet 

chanser sås och skördas

chanser är inte körsbärsblom de klarar sig inte utan oss 

INGENTING HÄR SKER AV EN SLUMP

ena sekunden vän andra knulla mig in i en annan dimension utan att byta blick

de konstant lika uppspärrade som två flygande tefat  

jag är hur rädsla ser ut när tid har gått

Kastanjens knoppar som små ettriga kön

det är ingen slump att kroppar får sin funktion under jakt

märken av tänder på huden

pengar räcker inte eller beauty min brain utplånar dig baby

jag vet precis var jag ska gå för att  en ny värld ska öppnas 

vad jag ska skicka för boner

överlämnandet i en nude 

skillnader i kroppars resning

ett tillträde till det omöjliga

utmanar dig i ett outhärdligt allvar 

en flickkropp överlämnad till gud

att fortsätta mot utgivning är på gränsen till självutplåning i know that 

sluter mig runt min själ som skydd

små gester stor befrielse 

rymden ljuset händerna 

jag upprepar händerna!

Körsbärsblod i Kungsan vindens lungor över guldbron än finns tid att förändras

 varje år varje vår 

jag hamnar alltid här 

det gör så jävla ont när ljuset kommer tillbaka

undrar om frånvaron av dig i mig syns utanpå

att hålla ett skrik i handen 

krossad wasabi på allt 

den sanna essensen att förstå det oundvikliga 

och handla på det 

så jag undrar var är din okontrollerbara sida eller din vildsinta

allt får tydligare konsekvenser nu 

det är ont om tid kvar att vara storslagen 

flykten är ett djur och det här är mitt liv hur jag lever det 

han och jag som sjunkande skepp och livräddade i varandra på samma gång i samma omfamning

det finns inga synonymer nog  för hur du använder stämbanden  och det är sant att jag består av avsaknaden av din kropp 

Allt är en motorväg

 hinnor brister enkom för  dig

skolan är fortfarande inte min plats men hon betalar mig bra

att varje dag skriva en lista med vad jag gillar bäst hos dig

läser den sen långsamt för förlängd njutning

det är inte över 

än 

väl

jag menar var ska annars min kärlek ta vägen

hur kan något så stort utplånas 

Big bang 2 

Vi tänker ca 70 000 tankar om dagen jag tror 50 000 är om dig

på så sätt lever vi ihop du och jag 

jag bär dig vart jag än rör mig i staden 

som du bär en låt i halsen viktlöst 

om bara en tanke är besjälad är den förknippad med angelägenhet

ett nu eller aldrig

som ofta bottnar i passion eller den magiska verkligheten 

att leva i flödet så att rätt saker händer precis i rätt stund

att vi möter exakt de vi ska möta

 att vi har exakt vad vi behöver i varje ögonblick

att vi lär oss se samband bortom det uppenbara 

i tacksamhetens kraftfält eller acceptansen

allt är precis som det ska vara alltid 

den tidlösa dimensionen som man bara når under sex yoga skapande 

där det enda som egentligen betyder något är din närvaro 

och upplevelse av nuet 

låt oss säga allt det inte finns ord för 

göra vad vi måste 

sänka oss djupare än vad som är möjligt 

låt oss vara allt 

Nämn en människa som inte försöker separera er från er själva ?

 vem kan överglänsa han som icke är och ändå är allt

det extra organet tvillingburen 

kände dig i nagelbanden grät på centralen 

salviakäkar körsbärskänslor 

utmattad speedad störd av ljuset trängd av frågor 

i klasar på uteserveringarna människodjuren 

slickar solen som kön glass frimärken 

ifred är jag hel 

Mitt lilla liv är en nödlösning men ibland är det fint ändå

 min själ är blyg själva innanmätet introvert 

jag var ett barn 

snälla 

du ska bo i ett  enda rum i hela ditt liv 

nattens textur 

ditt slem 

ditt slajm

skynda  dig

tussilago och vitsippor Karlavägen en sinnessjuk eclips

naturen slösar inte människan gör 

leker med mig själv och gråter 

det kan inte vara för sent 

klockan 04:00 lagt kort ligger 

döden brukade bara vara ett ord nu är du mina tights 

Skyll dig själv horunge nu förlora du mig till stjärnornas krig

 ser ut som en fraggel och du pratar med langaren som om det vore jultidningar

 ville se på dig en gång  och känna att jag aldrig kan förlora dig 

men det går bara om jag haft dig 

du hade en vit hyacint i en fryspåse och kom aldrig igen 

som Laijka den första hunden i rymden eller som stardust 

så ibland sträcker jag ut tungan på din gata för att få ditt dna i munnen

jag ville ingenting mer än dig och jag önskade mig inget annat 

på Hornsgatan stod dörren öppen och jag har aldrig längtat tillbaka till något land eller plats

jag har allt inom mig 

och låt henne äntligen vara 

pannan mot din själ 

vi sover spanskt sitter franskt vad jag vet har jag alltid älskat aldrig varit det

du dras till mig och jag förstår det för jag har varit musa i hela mitt liv håller händer med ögonen

Varje människa är en ö sägs det du känns som en grund damm

 dödar min älskligaste darling 

lämnar min väntan varm 

oöppnad 

ingenting går över men allt är övergående 

din överexponerade sekvens jag tryckt skamset mellan benen i snart 2 år 

 grät igår när jag insåg att jag är medelålders 

varje natt står du vid  min madrass i månljuset och vill besjälas 

det är vad det är 

Halsens oerhörda sårbarhet

 all frid har sitt pris

dikten blev kropp och jag sa den

de pratar om dig använder ordet var

jag är inte där snart 7 år senare är du än

lägg mig i ljung 

fläta mitt hår

som H:s speciella sorts ömsinthet som saknar slut

jag kan inte skära mig på han 

om vi var Curt & Courtney 

kunde vi äta ur varandras munnar 

whit the lights out its less dangerous 

here we are know entertain us 

Sten i fickorna för utan leken är framtiden förlorad

tala med kroppen svara med ögonen

samlar på historier om dig med samma vördnad som jag samlade  på bokmärken

berättar för Snobben hur det känns när någon förnekar en

dikterna lyser som neon ur munnen 

i ett annat liv skriver jag det som räknas

men jag fortsätter ändå för jag tappar bort dig om jag inte skriver ned dig 

Skönheten i orkesterdiket kanske vinner för livet måste vara vackert det måste bara vara det

 tappar bitar av mig själv över hela stan utspridd 

minns inte vem hon jag var i går för att behaga någons illusion 

men jag minns allt om dig 

du var svartklädd på fotot oansenligt vacker 

att jag inte haft dig är att undra varför jag inte svimmat av sorg 

håller dig i munnen tills det svämmar över 

jag är så full av beundran att jag inte kan skilja på kärlek och hat

älskar dig så mycket att jag hatar mig 

Orange varning

 att leva i förälskelsens logik gör en vackrare 

Benjamin har för små scener för sitt språk i Amsterdam 

andas igenom det kärlekslivet jag saknar buss 74 

men jag har livet och jag är kär kanske är det hur jag bäddar sängen och pussar Snobben varje morgon

när jag köper nya trosor rosor och tulpaner 

kanske är det kramen jag fick eller tog på Drottninggatan

eller tanken om dig som alltid kommer de första sekunderna efter jag vaknat

pinsamheten att jag tillåter mig vara kär i dig kanske är mitt kärleksliv 

att jag aldrig gråter klart över att du eller  gråt tar inte slut liv gör

inte kärlek så fortsätt vara mjuk naken och redo

att varje natt och morgon be för dig sova  med karneol för dig

och även om jag vet att det är på låtsas så är det tryggt mitt kärleksliv 

För lonely stars blinkar even harder

 att börja älska är att inse att man aldrig älskat 

den ständiga utbytbarhetens nåd

så som vi slösar allt guld som passerar 

för varje förlorat hjärta är det någon som inte hör

och där mellan försöker vi alla leva 

medans  oskyldiga inte finns nåmer 

allas behov att berätta för mig om det "riktiga livet" jag duckar 

det riktiga livet är en bostadsrätt och giftemål som gör girigheten legit