men återuppstod
baby jag har betalt fatalt med allt som kunnat hända
det har blivit höst och jag har sett dig i den
tar emot the aftermath en svallvåg i tåget
tiden öppnar sina sår
jag skulle ändå alltid sträcka mig efter dig en sista gång
aldrig för ett oss utan för att något evigt kan vara så kort
hans röst i mina öron alla sinnen skärps
jag är en nattfjäril framför
så hyper att jag lättar från marken
så svältgrå i ögonen och för första gången på 14 månader var det lätt att le
lust är motstånd
motstånd är lust
jag väntar bara på ditt tecken
du eller aldrig
du eller aldrig
du eller aldrig
beroende på set up och setting förgör mig fullkomligt
har för vana att älska främlingar
allt är enklare när man inget vet
man behöver bara finnas i rummet existera
bli funnen
kanske kommer jag den här gången lyckas vara tillräckligt intressant
jag ska vinna mot alla andra lockelser
bara den här enda gången
har inte så mycket tid som jag skulle önska till min poesi
månaden i skolbänken budskap som förmedlas med magen
det är så mycket vårt synfält sållar bort
vår hörsel full av ljudvågor vi lärt oss filtrera vad mera?
rymdskepp mellan benen
äter snäll mjuk mat med sked
ägg för jag måste självömkan och svält fördummar något djävulskt
hägringarnas död nalkas
allt kan fortfarande hända men i morgon hjärtat
fullmånen och det verkliga livet
kanske är det nu det börjar
kärlek tex
pastellhimmel hem över Skeppsbron
pratar med Emilia i Oslo om pjäsen
bär den fortfarande fysiskt i kroppen
jag har inget annat sätt
tänker på allt som hänt dig fram tills nu
och blir gråtfärdig över ett helt liv jag missat
inte för att det ska bli mitt
utan för att det varit ditt
ser inte Robyn men hennes kille med barn på väg dit så stolt kommer ingen vara för mig någonsin
tidens konstanta strypgrepp
12 timmar i sängen utan ljud gör mig mjuk
yogar i ett bankvalv i en spelhall köper oliver och mandlar
sen väntar jag egentligen bara
fest i huset och en radioröst i ventilationen
stiger upp 03:01 försöker tejpa för hålet med issotejp
det känns som om jag dött
förlamande trött
pressar citron i kaffet häller mjölken i vasken istället för koppen
väck mig till ett annat liv
finns en förlust jag ännu inte haft kvar
Salma Hayek sjunger Jonte och hur finns det ens plats för så mycket framgång hos en människa
allt i mig är utmattat
utspätt
rop på hjälp utan svar
dör i December
allt går runt
det finns alltid en dörr till längre in
det handlar aldrig om att förstå utan vad du väljer att förlora dig i
så välj din överlåtelse med omsorg snälla!
vad är kärlek om den inte förgör hursomhelst
berätta för mig om meningens slut
fraseringen är allt munnen det rinner dikter ur den
var kärlek är den första och sista som dagen och var yogaklass
var kärlek är ett slakthus
vi äger bara det vi avstår
vill inte be om någonting
bara få det du eventuellt vill ge
(tar klänning)
veken längtan lågan
föds och dör och föds igen
lättnaden när jag hittade dig
du skickar mig allt längre in i verkligheten
jag har tydligen bytt anknytning i vuxen ålder
du är min familj säger han
sa ingen någonsin
hon sa varje gång hon tittar upp tittar du på mig
har inget game kvar
men låtsas
någonstans försvann känslan att flyga
kvar blev rädslan att falla
jadore mellanmeningen
va precis framför där tiden en gång stannade
höll andan
log min favorit surrogatanknytning
du
min kärlek till dig är en skattkista din är i garderoben
Bellmans dricker the och det är ett tråkigare liv än kaffelivet
tänk om allt bara varit på riktigt
varit värt det
sorgen över att aldrig varit nära någon sköljer över mig
möter 2 leadsingers på 1 och samma gata (min) säger hej till båda och önskar att jag iallafall släppt ut håret
varför kunde inte fröken vara min person
varför är det aldrig min tur på något plan
jag valde detta liv så jag antar jag får skylla mig själv
saknar smörblommor saknar inte sommaren den eviga utlösaren för psykos
om jag verkligen anstränger mig kan jag läsa dina tankar
de dyrbaraste erfarenheterna sitter i underhuden
ådrornas tid
våra kroppar är händer
du är sanning i REM
har funnit vatten i dina ögon som vid en hägring sen
drömde jag i natt att gud sa " ingen kan ta så många nej som du har "
varför är du kvar?
var andetag är ett nödbloss
alltför synlig på alla platser
mina " skarpa markerade drag " du sa är ren utmattning
min kropp vägrar hålla mat dricker små munnar resorb på föreläsningen för att inte tuppa av
tar emot frökens kindben med bäckenet
han är så cute när han blundar när han tänker
skriv snart igen hörde jag böckerna viska
sköljer ansiktet i kallt vatten på toaletten
försöker tvätta bort den del av mig som håller tills det fucking vitnar
bli den jag va före 2022 eller hon jag ska bli nu
vem är det?
hittar ingen väg tillbaka
får inte tag i mig eller tar mig ur dig
det är för hårt flätat
förlåt
lägger mig 17 för att slippa allt
kanske är det jag kallar sömn livet
sedan dess har hela mitt liv varit bara stjärnorna står rätt bara vi passerar fullmånen nymånen sommaren om bara gud vill och jag blir snyggare byter hårfärg åker till Berlin går på andra sidan gatan
då kommer du efter mig
just i år känns du längre bort än före jag visste om att du fanns
det märkliga med människans natur är hur fort hon vänjer sig vid hur lite hon får
och hur djup förlusten kan kännas från någon man aldrig haft från början
kollar efter silverlack och förändring
är det kanske äntligen dags att sluta söka bekräftelse i ögon som inte ser
jag har haft det som OS gren i ett helt liv så möjligen räcker det nu
pengarna strålar här fredag eftermiddag påsar varor blickar öppna chattar i mobilen för kvällen
låsta käkar just innan November sväljer Oktober passa på att gå utan strumpbyxor
10/10 portalen och nymåne dags att tala nu du
det finns alltid en dörr till längre in
ännu ett lösenord att glömma
blir alltmer ingen
korsar dagligen gränsen mot då
samtidigt i alla åldrar
det snurran en gris i fönstret på Batan jag kommer aldrig någonsin gå in där
börjar gråta
det är inga snygga tårar
jag tar inte emot mig
öppet fönster än mot innegården
söker mening lämnar öppet för kaos
att gå utan villkor i alla relationer
kisar i portalen mellan världar
började skriva ett mail innan jag såg du var sambo i Bromma
nu vill jag hoppa av
2026 är en smal jävla passage att ta sig igenom
om jag överlever tror jag att du och jag är en förutsättning
äter ett alldeles för dyrt bananbröd
det liv som är kvar tar allt mindre plats
du såg mig
sen slutade du titta
och jag slutade finnas
mitt nervsystem brusar noll belägg för nuet
fixat bryn och fransar Humlan strålar som smaragd och citrin för oss som ser
klär mig fin för min lärare
att hela tiden vänta på det oväntade
kaffet skingrar natten
transkriberar en meditation
en x elev kommer fram och pratar hår och min förträfflighet
tankarna vitnar när jag öppnar för dig
ännu en tolkningsförskjutning
alla begär mer än jag lovat dvs inget
du är också jag
ingen tycks ha bråttom längre och jag vill ha en längre page
Dregen är i Argentina ser jag i luren
blundar och tar mig igenom meditationen
i väntan på den Hypnagoga portalen
och jag fucking hatar att du inte tänker på mig nu
vill känna mig lättad
räddad
nu när det äntligen närmar sig är jag på väg bort
förstår inget av det oömma ovarsamma gesterna
sparkar i löv och kastanjer
kollar backstreetklipp och gråter på bageriet
jag blir aldrig äldre än 22
det är för mycket nu
det får inte plats i mig
försöker pressa in det paranormala i skolbänken men inser att jag inte ens lyckats läsa schemat rätt
kollar ut över medis allt som händer och sker mellan rader
7 miljoner små runda hårda barn
jag har gått ut före gryning för att äga gatorna och trafikljusen i några timmar innan the random people vaknar
hur kan jag bry mig om någon som inte svarar på tilltal
dricker chokladmjölk ur kristallglas läser om astralkroppen
en sambaorkester på Hornsgatan det känns som de driver ut sommaren Efva Attling dansar framför dem och ber en kompis filma
behöver någon slags marmelad för hösten
en bön för vintern
det rycker under skulderbladen känns som om jag håller mina lungor i händerna
jag pluggar heltid nu och min hjärna brinner
hade behövt semester det som är kvar
my heart is in Dusseldorf
tomheten i bröstet när svaret uteblir får mig att fatta att du finns
vad är egentligen oåterkalleligt och vad är redan försent
kan någon starta om mitt nervsystem
pengar känns aldrig
behöver nästan aldrig något eller någon
provar ett par jeans de är halva halva priset men behövs sys in jag kan inte det
hur mycket jag än försöker skulle jag inte kunna fantisera om tex en väska eller ett par skor
det är för banalt
alla mina begär är kroppsliga eller något jag stoppar i munnen
när allt som täcker begär är sånt som köps för pengar är också allt dött
går Montelliusvägen hem från cafe möter Björn af Kleen
lika ogjord som i går
hur Jocke Berg sjunger " du dansar ensam i dimman till i want to know what love is"
en sexig religionslärare who knew yogar på länk mot Spanien kan känna lukten trots att det gått minst 30 år sen sist
kasten är så tvära att jag börjar oroa mig för hjärtinfarkt
en nude till östermalm somnar till Schyffert i drömmen sen äter vi middag och ligger
blir ride or die Bonnie & Clyde vaknar 04 och äter det som är kvar av de virala vindruvorna till frukost
betalar hyran 3 dagar sent med Csn mitt namn är egentligen inte viktigt någonstans
det spelar ingen roll vad jag gör kommer alltid stå utanför allt i tunnelseende
något alldeles unikt med Emilia som förlöser sig själv
något med sommaren som aldrig tar slut
något med blommors dramaturgi
ljusa ögonblick en högre närvaro ett slirande beteende kring sömn och skola
jag spelar upp något från ditt nya projekt för Åsa i aktpaus och känner det våldsamt i kroppen
som en ritual
det är något med din röst som får mig att vilja offra något tillbaks
Inlägg
Alla kommentarer
