Cafe Tårtan jag började och slutade Maj där i fönstret

 det är ironiskt hur rikt mitt inre fantasiliv är i förhållande till den komiskt platta verklighet jag huserar

äta yoga dö

lite som er ensamhet i tvåsamheten ännu en arm om en fru en blodlös gest

du behöver inte vara trogen mig bara sann mot dig själv 

frossa redan vid 23 grader 

det är möjligt att vara två saker samtidigt 

inte som skådespel eller personlighetsstörning

det handlar om att kanalisera att hålla flera verkligheter öppna samtidigt 

du kan vara din min hennes 

när M dog lärde jag mig att tystnad kan vara evig 

och slutade stänga dörrar eller säga så här är det 

Coda Cajsalisas nya pudelbarn Tomas Andersson Wi i fönstret den frekvens jag måste följa John på för att hålla mig vid liv

JB får mig på knä låt 2 

 det enda som är värre än Marathon är människor som kollar på Marathon som nöje 

medans jag skriver livet ur mig går Ryan Philippe runt på Söders höjder 

det ser jag långt senare efter regnet & Betty blue estetisk perfektion 

proppandet av mat i munnen ståendes är ett bordsskick som tillhör någon som äter i ensamhet

någon kom fram och sa du är fantastisk jag bryr mig generellt inte vad någon tycker om mig

har för länge sedan förlorat intresset för människor över lag 

immun för alla ögon som inte är du 

bye bye Maj det är en gles jävla nåd i Juni 

Det här är en text helt opåverkad av att Ryan Philippe är i stan

 en sån som jag har så lätt att bli förförd av 90 tals skådisar 

solrosor i en gränd i Gamla stan kulörta girlanger 

den lilla vansinniga stoltheten i att fortfarande vilja något med papper och penna

saknar faktisk helt behov av applåder 

omsorg däremot 

utmattad efter att agerat sensor 

ler med hela min koordination 

vissa rum förstörs när de förklaras 

alkohol fördummar 

regler och giftemål blir till gravar trampoliner ut i meningslösheten 

Alice som ankarare 

Förlora dagen förlora mig förlora oss forever

syrenklasarna glesnar 

det lindrar att tänka sig världen som en 

maj bugar in juni blir till i förgängelsen 

har inte sett dig i ögonen sen augusti

det gör mig genomskinlig min ensamhet är ett showroom 

eviga monolognätter ser nästan alltid utklädd ut blir aldrig kvinna för flickan fick aldrig finnas ju

benägen att göra en Boye sorti  

tro mig jag är lika hjälplös som dikten 

mot blåmånen är allt små sneakpeeks 

var sommars eviga  reprisering smärtan mellan hägg och syren 

pain is a privilage  

den täthet som finns mellan oss  det är inte otrohet det är hunger

koderna vilar i ljumskarna det som skälver saknar benämning och går  därför under radarn 

ett spegeldjur  en tvillingsjäl 

din plikt vår saga varandras fångst och sommarkatt 

vi är våra överträdelser en inbjudande olyckshändelse 

once in a blue moon they say

du får ta bort mig 

jag går inte frivilligt 

du är mitt livs önskelista 

Förlorandet av den gröna ametisten/dig

 er kärlek villkorad i slöjor som tvångströjor

ett ovarsamt användande av ett vitt hjärta slog ut mig helt 

organens amok 

kärlens girlanger dras ihop 

det sticker och domnar 

tappar balansen aptiten 

lågtrycket jag är skapad för det låga trycket 

klart jag inte ser på nyheter krig och våld rakt in i kroppen 

när jag sett det kan jag inte un see it 

överallt blomning 

känner månen 24/7 nu 

skramlet i  bålsalen 

ingen är helt sluten ju 

du har pengarna jag har drömmarna 

hagel 

söker jobb på Dramaten 

allt som kan förändra något är energi

 allt som kan förändra något är konst

allt som kan förändra något är kärlek

allt som kan förändra något är liv 

kicken ensamheten ger 

chips till middag 

övergreppet när någon tar sig in 

allt jag tvingas lyssna till en dag i halsen

Frej i Sjöstaden om det blir krig kan vi splitta ett dygn i vakten 

han är en på miljonen 

nej han är den enda vi har som är egen på riktigt 

allt som kan förändra något är Frej Larsson 

fri som en ros 

vad kan du egentligen sätta mot det du är rik och tom 

mina arma slemhinnor mitt finger min frossa så fort temperaturen går över 20 grader 

vatten och salt som sanning 

jaglös när jag undervisar

vattenmelon och tid som gått 

absolut jungfru  efter 5 år 

flicka igen 

 marken  har min rygg 

vi går mot blåmånen

 det drar i käkarna som om jag var tränsad 

krävs allt mer av regissören 

att låtsas är att dö 

alla slut har en början 

alla början har ett slut 

insikten i att den pyttelilla bekräftelsen bara ökar begäret beklagar 

ser dig i någons story när jag vaknar 

 gråter sen färgas min aura svart av avundsjuka  

alla likheter med verkligheten är ingen slump utan synkronicitet 

var extra uppmärksam på allt som är tillsynes betydelselöst

vi är alla åtskilda på ytan men  förenade på djupet 

även i ett rum där din fru är är du min 

huvudrollssyndromet

adrenalinpåslag och känslan av att sätta något på spel 

är det enda som håller mig vid liv 

symbolerna sprutar från alla håll " rosen heter free spirit" 

inget att förlora 

allt vibrerar livet kan inte kontrolleras 

fågeln på marken framför mig som flugit in i ett fönster och slutade finnas 

man får ta i för allt man är värld medans man kan 

skriver ditt namn för första gången på kuvertet 

är det nu det börjar 

är det nu det börjar

är det nu det börjar 

smärta är ett privilegium

 den här helgens försmak om helvetet på jorden 

Juli att förväxla livets tomhet med brist 

allt bottnar väl i att aldrig blivit älskad 

mitt späda kretslopp

min längtans BIG BANG

JK på rad 11 är 10 rader för långt bak 

jag kunde inte koppla upp mig 

marmorhudgoals solbränna är så vulgärt

hugga ut mina konturer den otillgängligaste ni sett 

om jag går imorgon igen ska jag köpa liljekonvaljer

det är ändå bara 100 spänn och en konstant  bön om regn 

ställ frågan som är kvar när skärmen slocknar snälla

 lek med mig tills kylan kommer 

hur djup är din kärlek

 hur grund är din moral

drömmer om Schyffert han har uppstoppade djur på väggarna so i lost my boner och går hem

häggkonfetti & körsbärsblod 

skapar något ur ingenting 

med papper och penna ur händerna eller med en tio år gammal laptop vars diskutrymme rymmer just under tålamodsgränsen ändå fortsätter jag morgon efter morgon det är bara här jag är  människa 

som något långsamt i en värld som vill det panikslagna

sanning är något man scrollar förbi

algoritmen känner mig bättre än min familj 

yrseln just innan skicka 

 dm tills du ber mig ta dig i min mun 

allt är gjort och mäts i visningar 

skulden kommer alltid som en obetald faktura 

öppen för himlen

 bommar Bladee 

ett skopat bäcken 

klasar av syren 

den konstanta letan efter platsen där ingen får tar på en

än så länge har jag varit ung längre än äldre tack gode gud

för tillfället är allt över för alltid 

Augusti du lär ha glömt mina ögon nu

 Hur sorgen lätt känns som kärlek i mörkret 

hur nätterna skulle göra mig vacker igen 

hur ett mess lyser upp luren om det är du så dör jag om inte också

hur folkskygg det är möjligt att va byter cafe 3 gånger för att inte känna någon

hur du måste glömma mig för att bli påmind 

fuck hur många tankar du tänkt som inte är jag

du kan nog höra dig själv i mina öron nu

kollar klipp och gråter när jag ser du ser 

svit pommes frites och vått hår 

när alla våra once in a liftetime är döda baby 

kom ihåg mig then 

det sägs att människan är det intelligentaste djuret men vi är det enda djuret som förstör där vi bor

 bönens precision 

känna alla känslor som disciplin 

när man vet ända in i märgen att en person ska spela en stor roll i ens liv 

du kanske tror jag blottar mig lol 

men mitt kronchakras kontakt med himmelen är legendarisk 

cashewnötterna är mina vänner de växer i munnen

frågar försynt Snobben vem som sover ytterst av oss 

plötsligt kan jag inte minnas något annat än dina tics 

när du byter gitarr 

går in direkt för att slippa känna hur hårt kroppen reagerar på ett avvisande

 ryggen drar ihop i länden  sig håret reser sig i nacken knivarna i magen 

vidöppen vad ska jag täppa till mig med

är du inte på plats i din kropp händer det inte 

men 

under 

tiden är 

det ansikte jag gett dig under alla år fanns egentligen  inte 

och egentligen är ett ord med för många vägar ut så 

det finns inga systrar bara olika sorters tiggerskor 

Bakbunden i Bagis

 smörbulle grandis hur förtrolighet känns mot överhuden 

jag är din ofrånkomligen 

öppna chakran 

att få något storslaget ur det som aldrig svarar men finns

jag är ytterst ansvarig för hur jag upplever det i mig 

vet vad uppmärksamhet kostar när den inte längre imponerar tro mig 

hurra! jag har antagligen förlorat något (igen)

barndomen går aldrig riktig över energin försvinner inte

 som den nattliga oron över precis allt som går att oroa sig för 03:30

hon under kommer hem knullar och sen 

slickar huden mellan revbenen där ditt namn är begravet 

knän under hakan 

jag minns exakt var jag stod när husen rasade i New york jag jobbade reception 

och det gick på repeat över löpbanden på Sveavägen 

har inte ont någonstans idag någon fotar mina strumpor 

håller avstånd mellan kropp och alla levande ting 

ingen får börja äga mig 

köper en tröja på Röda korset för 60 

cafe och stunder som jag kunnat säga det som behövs på 

men inget sas för frekvensen var övermäktig

fantiserar om bilden din ryggtavla fram till middag 

insisterar  jag på att envist föda det som inte finns 

Rädda mig från allt som är likgiltigt

 att hålla kroppen som man håller andan 

Katarinahissen tänk att det finns oskulder kvar efter 26 år i stan 

blå aveturin och viollakrits 

jag har dig på hyperfokus 

talar med nymånen berättar för universum just precis

i min anteckningsbok finns syre jag andas när jag skriver 

äter pastasallad ni vet när molnen spelas upp för fort 

då vet man att man byter värld

Fontäner & kimchi

 det som händer i universum idag händer inte igen på 84 år så va med lite

luckan är öppen i 11 dagar slarva inte med vem du omger dig med

ni som skriver " vill inte ha något seriöst" jag tar alla relationer seriöst oavsett om det är vänskap eller fler dimensioner 

(tackar min kropp)

immanensens skoningslösa saga 

universums känslor eller mina 

och spelar det någon roll 

får din exakta position av en främling i förbifarten 

synkroniciteten som ett eget organ 

RIP NUDES

 Aspudden regnpuls himmelsfärden nattbön måltiden vaknar mitt i den 

att kunna lukta sig till vad som är ett öppet eller slutet system 

hanen i ett annat kretslopp 

hatar att du inte behöver mig

stå där igen med ögon blänkande av dig 

läpparna same

redo att ta emot 

att vara gåva igen 

omsorgen om sorgen som gråt i käkarna

 om saknaden efter en inte finns 

om ögon uteblir 

om all närhet förblir på avstånd som en ständigt pågående interaktiv scen 

om frågan kommer upp varför just jag är ensam ett helt liv samtidigt 

varför inte jag ?

om potatispizza som len  omfamning 

om syrenerna vem är jag när de slagit ut 

om mammas hund slickar mina fingrar räcker det 

om wikingsson bara slängde i en toning 

om varför jag skriver .....det är bara ett sätt att Frankenstein mig själv 

om det är sant är inte det livet hur man hela tiden undrar händer det här verkligen mig

skrivandet är något helt annat 

Charlott

 min dag 

bara om natten ensam nog att välja mig själv 

drömde om Håkan och jag har lurat mig själv för många gånger nu på en balkong i ett varmt land

alla älskare dör men kärleken lever 

jag trodde jag saknade dig men mest av allt saknar jag nog att ha en riktning 

inuti mig finns en kyrkogård av olika versioner du kom till mig på som brukade hålla ihop

tills det inte gjorde det 

Lägger en heldag på att fantisera om dig

 otrygga barn avgudar allra mest troget läser jag och ler med latte i munnen 

ljudet av regn lugnar nervsystemet

min fars födelsedag 77 i himlen 

karma pumpar mig full i biosalongen

hud genom plastpåse 

löjtnantshjärta bakom Stadsteatern 

ständig beredskap

för alltid i halsen

grön jade i handen 

någon skrev något sensationellt  om en nationalpark i Spanien men Sveriges natur är känsligare 

min linjering i förhållandet till vattnet vid Slussen 

medvetandets spjärn mot kroppen 

alltid minst ett förfall  att hantera ett öga ett  knä en tand 

det finns frön som bara kan gro när det läggs till vila 

här vill jag skriva min älskligaste namn 

Gullvivor och teaterhistoria

 nästan inget vi säger om tiden är sant utom att vi delar den 

tills vi inte längre gör det 

ler ner för  Dramatentrappan en gång nådde det mina ögon 

du är på igen

 en bild så börjar allt om som en ny episod av en serie

för kärlek dör inte den byter bara rytm då och då 

och Odenplan hits different 

unlockat synsk 

människan är aldrig nog försiktig med vad hon ber om

önskans uppfyllelse är alltid en tragedi 

nu när jag har dig i ögonhöjd 

när livet inte blev mitt

 redan längtan efter tro är tro 

det redan genomtänkta är inte naturligt

överallt är precis före en laddad scen 

min tystnad är ett skrik på en frekvens ingen hör

det finns inget hopp mer det lilla guldet är gone

nu väntar jag bara på att få sluta vänta

i en värld som vänt sig ut och in

själen sväljer vardagens mantra 

min enda önskan att få träffas av det oväntade 

lyssna på någon som inte vet vad han gör men han gör det ändå 

jag skulle fortfarande göra allt för en natt 

hör du det 

2016

 minns vilken gata jag gick på när jag lyssnade på dig första gången 

Katarina ban Micke levde och var ännu inte en tatuering på min arm 

jorden hade inte gått under och att inte skaffa kids va fortfarande ett val 

ja va bara 30 någonting men du va typ ett barn 

Strage sa " vänta några år han växer ikapp dig" 

inget i min kropp hade börjat gå sönder än mina nudes va fucking oscars back then 

det fanns dem som ville ha mig jag fick vaken? 03:30 än 

pallade raka fittan och du växte absolut ikapp till slut tyvärr blev jag för gammal i samma minut

utslagen mot skapelsen duschdraperiet slickar min fosterställning sen

 man har burit hoppet som sin egen unge 

äter keso till middag världens ensammaste lilla burk mat 

hur ni rökte ihop

man vill kräkas men man fortsätter skriva 

så patetiskt  man  förberett sin lapp 

man möter maniskt blicken ändå fast man förlorat 

man tog inte tillfället nu får man dö med tillfället mellan benen 

man är som förlamad som maj som allt levande står på vänt 

5/5 portalen vatten i fontänen vid Mariatorget

 ryggskott föga förvånande jag har inte andats sen mars

sökt jobb i Malmö måste släppa all rädsla nu 

andas med magen 

längtan är en känsla jag sitter fast i 

så går åren ingen kom  man dör

 undrar liksom för kärlekens skull varför det är så jävla svårt att vara den man vill vara

BABY VAR ÄR DU VILL JAG SKRIKA RAKT UT 

man bär på en konstant saknad i kroppen extremt mörka tankar 

det är vad ljuset gör med mig 

vill bara sova eller gå och lägga mig 

kommer aldrig kunna se dig utan att vilja ligga med dig 

den saliga ungdomligheten 

sen ännu en natt att tämja alla vägar bär till åldrande

och åldrandet i sig till en väg ut 

det är vatten i fontänen nu och den blomstertid nu kommer med lust och suicid stor 

om jag blundar och tänker på Ethan Hawke

 vi blir alla fria till slut 

the idea of you var precis vad jag behövde som en våldsam smekning 

jag har blivit den tid det tagit 

en elev sa :är det så där en yogalärare ser ut när jag kom in i salen 

jag sa nä de är oftast ätstörda i naturvita tights och toppar lite mer blonda och generiska 

en annan sa att det är bättre när jag har rött hår 

jag behöver komma med en varning 

ok 

7 grader igen och mitt nervsystem fungerar omen efter omen 

ge mig en gräns som tillåter allt 

frågar gud om det är sant att du kan svälja mig hel 

utanför min port

 i det som börjar tar jag slut 

chakran öppnar sig ett efter ett 

huden den sorgliga där den lämnat plats för

allt som inte utspelat sig än i detta liv

utanför min port en saga som aldrig hänt men ändå lever i kroppen 

utanför det jag skriver finns inget

 hertiginnan av almostness frukost på tårtan tåget 

min första panikattack kopplat till väder för i år

25 grader och gud ska veta att Greta gjort vad hon kunnat

men climatechange gav oss den här helgen för relationer att ta slut 

barfota på kyrkogården buddha fick sin upplysning under just en sån fullmåne

världen är för paj för tvekan 

duvans hakrem skimrar blågrön håller andan var gång vi är i samma rum

det var mitt kungarike först Hornsgatan är min aorta sen 26 år 

vidöppen och hudlös är en vidrig kombo

om mitt hjärta bara kunde lugna sig såpass att jag kunde njuta av ögonblicket 

men den tiden är förbi om den någonsin funnits

om man tillskriver någon hela universums betydelse så äventyrar man just avspändheten 

känner mig konstant skyldig i alla rum och tvivlet på min kapacitet som människa skulle kunna driva en egen kärnreaktor

du sa hej och jag vill inte längre ta livet av mig