lavendelfingrar
ge mig chansen
för en gångs skull fanns den
minnet av hur mitt liv skulle bli är så mycket starkare än hur det blev
how about en öppen affär
ett långsamt regn och alla tics insomnian blessar en med
jag har lagt 20 år i poesins namn utan något som helst erkännande
att alltid fortsätta fortsätta
en skilsmässa skulle vara det bästa som hände dig konstnärligt
för mig personligen spelar det ingen roll
jag tror inte på one on one relationer
29 grader resorb och Winnerbäck i högtalaren
låten ni spelade i Oslo tittar ner i knät
flätar fingrarna till en bön
före dig så visste jag inget om väger som inte leder tillbaka
kollar klockan i luren inte för jag bryr mig om tiden
bara det att det räcker nu
ju längre tid det går i från ju mer främmande mig själv
pressar kroppen mot väggen för att känna något mer
hur många gånger kan den här arma kroppen starta om
du pratar som om morgondagen betydde något
vi är olika där jag är klar här
allt är för mycket
allt är för lite
samtidigt
1986 tog jag simborgarmärket i Alvesta simhall va pytteliten och senig
1995 såg jag Before sunrise för första gången och livet som jag visste om det då var över för evigt
så här i retrospekt så fattar jag att den filmen fuckade upp hur jag trodde kärlek var
som på film eller inte alls
klipp till ett halvt liv senare Stockholm Drottninggatan
2023 Ethan Hawke kissed my lips jag lovar det finns instaklipp
så ingenting kan vara omöjligt och man hade ju trott att cirkeln va sluten nu och på något sätt absolut men du äter ju inte tacos bara en gång i livet om det va det godaste du ätit någonsin ju
2026( nu) ser om filmen på duk ingen har kysst mig sen du
vad sjukt men av allt som inte hänt mig så är Ethan Hawke den sista som rört mig
staden är sluten tjock efterbliven
vad vet du om att bli refuserad bortvald nekad
allt jag ser är det jag inte är
hugger gaffeln i armen för att känna något mer än dig ångesten och tanden
allt är inte lika böjligt som jag blockas på insta för att jag skrev nudes i dm
står inte ut med någons sällskap atm bara Ethans 95 och 23 du sa "you can give me anything"
kan ingen någonsin rädda mig
josh o connors lena linjer
varför händer någon sån len aldrig mig
mitt lilla lilla liv
det är en tunn lina att gå in på i juli
redan på knä
32 grader och chilichips till middag
vi ökar avståndet mellan oss
jag behöver ett extrajobb
ett sommarprat med ett livs dramaturgi jag önskar va jag
att halvvägs lyckats istället för aldrig börjat någonstans
ber om nudes
duckar det är där mitt liv nu är
en värld som går under är det sista verkligheten behöver
så alla bokar resor och förfäras över värmen de själva skapat
världen har för länge sedan förlorat mot människan
det finns ingen ändlighet kvar jag måste köpa glow in dark stjärnor att fästa i taket
ännu en vaken natt
ännu en obesvarad kärlek
och jag måste köpa glow in dark stjärnor att fästa i taket
gråter över att du inte känns längre och all tid som försvunnit
den största sorgen och lättnaden
allt är över
det glänser om mig
en kropp som inte längre kan svalkas
år efter år som inte blomstrar
förlusten av besattheten
rus som aldrig når
baby allt var menat som ett sätt att pröva kärlek
(förlåt)
livet är nu precis så nära döden det går
söker ett jobb i Bergen ett i Gränna
ger mig aldrig
eller jag ger mig när jag dör
närsomhelst nu
gogglar färjor vill slukas av havet Svedjan öppet fönster flytande föda dag fyra
drömmer om chips känner en sån oerhörd ömhet inför mina gränser
det är därför jag sover på golvet
när jag skriver är jag oövervinnerlig dör när jag lämnar det ifrån mig och ingen bryr sig
sen börjar allt om
jag behöver vika av nu
bli någon ny
låna någons lägenhet med aircon på nåder
nya ljud i väggarna jag behöver näring nytt hår
djupare splitt släppa dig exilblicken nekandets skrud
dricker kaffet rituellt kroppen är ett tillfälligt skal som evigt väntar på början
utan att fatta att allt redan är slut
latin och jordgubbsmåne tandvärk klarna klara ekon
clownerna frontrow flyger jorden runt för att titta på boll och kläder
avföljer den glasklara meningen med allt
rörligheten allt som lever dör
och allt som dör lever vidare
jag vill bara resa i tiden
skjuta min lärare han är obegriplig
önskar jag hette Bonnier 2
nä thats not true men såklart jag undrar varje dag hur ett lätt liv varit
om någon trott på en stöttat sett hört reagerat agerat känslomässigt omsorgsfullt
i nästa liv hoppas jag bli älskad
känna mig verklig sedd
med ett glapp i tiden
så utmattad att världen försvinner
Fabian vinkar utanför så jag förstår att jag finns
går från Söder till Odenplan och jag känner mer för gatorna än någon levande
sneglar längtansfullt på akutintaget inuti mig är det som om saker saknades
jag placerade allt av mig i en omloppsbana runt dig
nu är det som om jag inte kan få tillbaka delarna
gul är väntans färg i trafikljusen så jag antar jag får skylla mig själv
på St pauls efter musornas hus renande ritualer en Hives medlem på tuben
cute
att du hade behövt min bekräftelse hade fått mig att överleva
drömmer om kalla lakan känner hur funktion efter funktion slås av i mig
tacksam för var dags illusioner
allt av värde utspelas i min hjärna
smärtan i förnedringen när man blir lämnad på läst
det finns inget att tillägga allt är som det var
man ger tills inte en droppe finns kvar
blodet viner i öronen
inget att rymma till
trycket över taken
allt svullnar
svalare nu i tre dagar kanske måste det vara tillräckligt
har sovit kanske 8 timmar på en vecka
kroppens sjögång
alla gränser suddas ut
fantiserar om Götgatan i September
andas allt högre upp snart genom öronen
gömmer mig på bio
nästan ingenting kommer in i munnen när det är 29 grader chips oliver melon cornichonger
jag ser allt du gör och jag hade nog inte trott du kunde vara någonting jag verkligen inte är
drömde att du sa " ibland kan jag inte komma men jag är ändå alltid där "
det är bara amerikaner och spanjorer i stan
blundar till ett röstmess som om någon pratar rakt in i mig och för sekunder glömde jag lusten att dö
de ljusa nätternas övergrepp
eviga promenader
alla nätters olika motstånd
raserade drömmar
det finns inget kvar för mig att vilja vara i
inget att vakna till bara somna från
pressar in tårta i svalget
känner den lena grädden åka rutschkana genom halsen
jag försökte så jävla hårt
du fick min själ min kropp mitt hjärta mina sista fruktbara
min vanförställda hjärna
blinka lilla stjärna
ögonen så blågrå att det gör ont
midsommar är enda gången det är tyst nog i huset
berätta för mig om trygghet hur det känns i länden
latten svalnar i kroppen livet är inte oåterkalleligt
du sa att det är svårt att veta om jag ens har någon ålder
alla förtvinar långsamt även de som vill hålla sig kvar
åker berg och suicidalbanan som sommaren är
jasminen på glänt på Ansgariegatan 4:e året jag älskar dig
och du tittar bort
du måste vara en gud visst?
annars jag väl aldrig kunnat känna så här mycket evighetslänge
utan att få något alls i gengäld utom just din existens
ser en bild och det fyller allt med ett hål
viskar till väggen jag behöver inte han eller ett helt liv för den delen
läser till ögonen blöder och vidare skriver i latin på låren
ändå är jag nästan inte människa
äter varmt för att väcka något
skriver med någon på Hinge för att finnas
tröttnar efter 8 meningar han är för sakta
varje soldag dör något i mig
ingen kommer sakna något jag har
allt skenar
jag måste dra bli en stjärna i ett annat solsystem
hela havet stormar och tarmvred
sätter mig på cafe för att andas i fyrkant
spänner koppen så hårt att allt låser sig
tills bara hälarna och skulderbladsvingarna nuddar madrassen
jag kommer aldrig bli äldre här
vill bara lägga mig ner i duschen och flyta ut i brunnen
alla äter av mig mamma jag är slut har inget fysiskt kvar
jag är i alla era kroppar nu nu får ni yoga själva gör blodigeln och chaturanga tills ni spyr
våldet kommer från alla håll änglarna tycks lämnat mig
gatan där jag förälskade mig i dig är nu bara ett öppet hot
under nymånen
jag har gjort ca 18% av den oändliga kalendariska sommaren
gör ännu en festmåltid av ingenting
tänder minnen
öppnar portaler
kroppens termostat förblir oreglerbar
det omänskliga spillet mellan poesi och verklighet
gåvan är fantasin ovanför den riktiga livet
jag hörde piano vid midnatt
ser en bild från 2023 en bit av det ovärderliga
något man inte visste då skulle bli det värsta att förlora
bygger koja var natt på min madrass i mitt eviga flickrum
vill va spännanande borta
försvunnen kanske i ett annat land
Barcelona i höst? kan vi mötas där?
jag håller poesin för nära kroppen
när du pratade in öppnades världen
jag grät och tänkte på din parfym
måste hålla min kropp som ett djurs nu
så vi två kan bli flock igen
tillåta mig vara i fantasin 99% av tiden
alla mina cafeer är portaler till olika världar som banor i tv spel
bagaget håller mig kvar på marken och vaken
skärningslinjen mellan natt och dag
som skillnaden mellan liv och död
vill ha din hud under naglarna
att du vågade sträcka ut en hand och röra mig
i en egen värld utanför världen
i en tid utan tid
den oerhörda ömheten
din röst var stjärnor
har lärt mig med åren att ingen kan göra något mot mig
jag kan bara låta det ske
det oändliga ändamålslösa livet
juni är förlorade löften om regn
readings scen refusering igen
när man tar bort allt är det bara papper och penna kvar
jag läste att du giggar i Illinois i helgen
och mitt nya liv börjar väl på måndag
inget jag
minns exakt ögonblicket jag förlorade dig
inte till någon särskild utan till hela världen
otroheten är inte brottet utan föreställningen om att den ska undvikas helt
när man vigt ett liv åt charader
jag vet rent vetenskapligt vad en stjärna är
men inte varför
ge mig ett datum och du kan ersätta Västerbron med min entusiasm
det är osexigt men det är va det är
du verkar gilla att tillhöra
vi är olika där
när ingen lyssnar
alldeles för öppen mot inget
skyndar Ringvägen ner Snövit bråttom att bli ingen igen
jag är bara en av alla dem som försöker
när man tar bort allt annat är
mitt liv drömmen om dig papper penna
och en vilja att skriva något som överlever mig
den typen av kärlek där ingen kan finnas ens utan den andres existens
fucking förintelse
allt eller inget blir allt såklart för vad har inget av allt någonsin gjort för mänskligheten
behöver komma loss hitta nya fästen och låta mig fastna förlora mig
få kontakt med något som svarar på tilltal
en frigörelse från den här stan den här åldern den hon jag kallar jag
det återstår allt minst en illusion att förlora
behöver stanna tiden en ny sorts sorglöshet
att njuta av all den osäkerhet mitt liv erbjuder
där är friheten före den sista valsen
fölet är i Marbella nu close to där jag växte upp i Fuengirola
i ett tidigare liv där jag var yngre än fölet
jag vill ur min kropp in i fölets låna din ungdom
efter några minuter hör jag din röst
kisar och du sitter jämte mig
allt är så jävla sprickfärdigt av juniljus
i mitt liv är teatern sann och verkligheten en spelad föreställning där du hör mig långt efter allt är försent
och då är sanningen över den existerar ju inte utanför tiden bara i ögonblicket
ser ut över blomhavet på Brännkyrka och ler sorgset prästkrage vallmo blåklint där jag plockade mina 7 sorter midsommar 25
vad sad att jag inte fått dig än
evigheten fortsätter
ändå är det livet som räknas
en helg med afterfilmerna
Hero i höfterna
lika återuppståndna
att konstant gå tillbaka till den som övergett en för det är det enda man vet
det enda du fruktar är det enda du hoppas på
någon som når
utanför poesin ingenting rawdogging my life since 90ies
se mig så som ingen människa blivit sedd
årstiderna roterar som ett hamsterhjul
skrivandet och könet som var för sig motsvarar varandra
som den enda separationen
jag skriver poesi du skriver låtar
intimitet är inte att kunna varandras lösenord
nyfikenhet är sexigt
angelägenhet som kink
att bli berusad till ljudet av att bli lyssnad på
dyrkad
jag läser högt för dig du dricker ur min mun
vi äter från samma tallrik
man vill åt själva sprängandet av självet
min hållning som bevis på att man överlever helt utan kärlek
hur kan man älska någon så häftigt obesvarat
du är en värld jag inte har tillgång till
ett visat är för lite jag vet det det är ingenting och större än allt annat
regnet sköljer ur stan från lallarna på flaken
blandar fantasier tillsammans med resten av mitt liv som blåst ut
morgonrocken en portal till en annan dimension jag går in röker en cigg
det orange kuvertet och återbetalningsplanen till Csn representerar allt det mitt liv är för kort för
Hornsgatan hem och jag tänker att en gång i mitt liv vill jag höra jag älskar dig sen kan jag dö
plötsligt tillbaka i verkligheten som ängel flyger jag över staden
släpper alla som släppt mig dvs alla
äntligen fri
må dina dagar lysa av min frånvaro
du borde vaktat mig med svärd
just där jag skärmas av ansluter det
end of twinflame blocking
en ömhet i ett möte allt som existerar rör sig i allt som inte gör det
allt tar slut (välsignelsen)
den förnedrande striden(juli)
vi skålar i vatten Riche Söder Kjellvander i fönstret som en våldsam smekning
skillnaden mellan svar och beröring
närhet utan beslagtagning
struktur utan strypning
omsorg utan ägande
klart man kan älska flera samtidigt allt börjar med en mor och en far så
Sherman rör sig som en cartoon i en Gorillaz video
ännu en nude på mute
alltid ensam längst fram utom hometown
sexig ung teater vid plattan
en lyckokaka i halsen
flörta uppåt
svälj skammen sen
ingen plats för sommaren
(poesin)
du som inte slutar
allra vackraste Mira är ett väsen trollar fram teaterbiljetter
kroppen som inte slutar
Humlan
en stilla undran
hur du lyckats hålla dig undan
ett helt halvt liv
ögon väntar
dålig rytm
juni för orkaner
behöver egentligen ingenting utom papper penna böcker musik teater
Inlägg
Alla kommentarer
