Nikeklänning och rosett på examen
men tiden rör sig även när man håller andan
Valborg ser en dokumentär
ett skepp jag lät mig sänkas
sparris och väggarna tystare än någonsin
liten hur gammal jag än är
någon sa : du kan inte leva i dina låtsasvärldar hela livet
jag tog ännu en tröja till som skydd så där som folk med svag autism gör mot verklighet
näckar före lunch
allt jag behöver göra är att inte göra något
tillit till att det skulle kunna gå att älska mig i befintligt skick sa prästen
tände ett ljus för min brustenhet för ett psyke som aldrig fattar att världen inte kräver så mycket tillbaka som jag tror
ljuset det beter sig som om det inte fattar att det får konsekvenser
magin är bruten det kanske bara är våren
en sommarkurs i romersk kärlekspoesi
du rörde dig i rummet med Jack Nicholsonskblick det satte sig i mig
sätter glupskt i mig en låda sojafärs sen lämnar min själ kroppen och svävar runt över staden
vann du
först var allt Euphoria akvariumscenen i Romeo & Julia
så fysiskt att du känns biologiskt i mig
kan se hjärtslagen genom farfarströjan
allt värker från halsen till skrevet
tills skiftet jag har aldrig någonsin haft en chans på dig
hur patetiskt jag slet av mig läsglasögonen och tryckte ner dem i ryggan
kisade mig igenom inte längre desperat utan bara kvar
som någon som ännu inte fått lov att gå från en kvarsittning
allt i kroppen strejkar i besvikelse kollar på Euphoria i överlevnadssyfte
det jag tagit för iver kanske bara var artighet
minns varenda möte vi haft som om en video satts på rec var gång inuti
att se dig på håll vid centralen utan att du ser mig
allt börjar skaka
om något :kroppen minns sin hunger
en fucking rodeo i bålen
bara en främling kan hålla lågan vid liv like that
hur slutar man ens att hoppas att någon är till för en
köper en begagnad bomber på tradera
förvandling är lösning på allt
har lärt mig att bara söka när du är mottaglig
och andas genom näsan
något om april april
saknar redan euforin av min egen galenskap
ser dikten jag skrev igår någons delade flöde jag har inget minne av den
skriva och älska är allt sen släppa taget
skulle väldigt gärna ha jobbet på Strindbergsmuset också
flyttfåglarna anländer vid slottet
vem mer än mig skulle ens vilja jobba varje helg hela sommaren
behöver inte dig dig eller dig
men låt mig
klyvs på mitten av vinden
allt som kunnat bli
den hetsiga väntan på början
men det hade redan börjat och jag missade allt
mina händer är tomma
öppna himlen
filmen kändes som elchocker skrek rakt ut när du
intervju på lur satt i fönstret vad gör det med en text
raderade hinge skingrade alla blockeringar rakade fittan snabb meditation en otålig exorcism
dagdrömde att du fjättrade mig som elordi i whutering heights
flickdrömmar flickfitta
jag vet inga andra sätt att ge mitt liv mening
ett häftat manus
allt som trevas är lite vackrare
köper en sallad för 175 gråter för bubblan är spräckt
revbenen trycker på rör mig långsamt i rummet i en själ som vägrar räknas
väggarna i huset drar ett djupt andetag runt midnatt som om rummet inte längre orkar hålla emot
ljuset från kylskåpet kommunicerar med andra galaxer
kollar luren du är i alla kanaler inte som svar utan som något jag aldrig kommer nå
jag hör dig med huden
före jag ser dig
eller det skallar i mig
ingen väg tillbaka ur aprilsyndromet
men vi är ju resultatet så vad gör vi nu
handslag famntag klapp lr kyss
rörd av synken
preparation för bön
guds frid
varm sojalatte gult hår för ingen annan färg skulle funka för samtiden
årstidernas amnesi
heligt hur blygt två personer söker ingång
som om vi har en egen tyngdlag
som om oavsett vad drar oss mot varandra var dag runt fyra
om jag bara vågar tro så är det bortom allt jag bett om
autenticiteten och dramatugin organisk genuin oförstörd nykter i dagsljus
öppnar bröstkorgen vidgar lungballongerna och ler in till hörntänderna
det skulle inte vara första gången hoppet slår ut förnuftet
men tänk om det ändå är min tur nu att få reda på vars ljuset tar sig in i mig
i vilket av alla dessa hål efter alla dessa år
en gång ingen gång
två gånger och det bästa är att ringfingret är rent
hej hej och keifer Sutherland är på söder
the lord of lost boys får svårt att andas av fler andledningar
min dagdröm är verklig jag sitter mitt i den i pyjamas
gick in på toaletten efter dig och det vibrerade
mitt under blomning herregud i rocken
skyddslös och pizza på min mors namsdag
anneli
jag lever mitt friaste liv
nu måste jag bara göra mig mottaglig
synkroniciteten nu går inte att förbise
våra undermedvetna är sammankopplade som syskon
dubbelt medvetande eller verkligt seende
jag är hos dig hela tiden utan att jag gör något
går det överhuvudtaget att vara mer närvarande än när man går in i varandras drömmar
allt sker bortom förväntan
jobbet är gjort
ingen av oss ljuger med kroppen så jag undrar hur du tänker mig
hur jag ser ut i dig eller känns i ditt undermedvetna och hur någon som känt dig i sig skulle beskriva dig
blåstjärnor ögon som att titta rakt in i urtillståndet
ord leder mig men aldrig till punkt
drömmer om en dramatenskådis
det är aldrig för sent att våga
se på persikoträden i Call me by your name frågar knappast inte frukten om lov före de låter den mogna
biter mig lätt i höger handen
sköljer händerna kallt för att markera verkligheten
vi två är i den nu
samtidigt som den kanske håller på att lösas upp helt
en närmst oerhörd betydelse för April ett datum som delar in livet i före och efter det datumet
du faktiskt pratade rakt in i mig
hann aldrig torka innan de kom fram
när man sa " vi ses vid svampen" och så väntade man
fredag och det var nära igen såg din halstatuering i periferin
nästan allt är utslaget på Bysis och i Kungsan
följer nuet dagens rytm och blomningen
första obehaget av temperatur gymmet och ber om hjälp utan svar
min kropp som jag minns den existerar bara i fantasin
det vackraste med poesin är att den frigör mig från alla grepp
inget är så statiskt som det verkar speciellt inte i April
försöker förgäves locka djuret ur mig som anden ur flaskan
köper en dyr fralla för 25 lägger mig 18:00 den ständiga impulsen att lämna framtiden bakom
drömmer om att inte vakna och han jag låg sist med för 5 år sen
himlen föroreningsrosa vi får se vad som brister först nu jag eller våren
var vår är en död början på slutet dvs sommaren
jag har inget datum
ingenstans används mina förmågor som de borde gravt underskattad i alla rum
har absolut gett upp att försöka känna entusiasm för kidsen och alla i mitt skrå som aldrig
försöker tillbaka
känns som om jag slutat tro nu men minns hur jag dog om och om igen i varje applådtack
vitsippor säg något ont som inte osv
frihet kräver fall (jag älskar dig än)
väntar på min madrass som en trofast hund på ett sms som kanske aldrig kommer
du står på en fest i ett land någonstans med uppknäppt hals där jag inte finns
besatthetens strypgrepp eller intuition 7:e sinnet
priset för högt
jag kommer aldrig tillbaka
det var väldigt nära ögat
hjular och sträcker till insida lår
blottar ännu en strupe
lyssnar på Mattis nya :gryning vått gräs krasse rosenkvarts evighetstecknet rådjur skira glas
lukten av quiche fransk musik tomas andersson wij i fönstret bakom mig
maj maj måne men först april april
(tänk att du kom)
konst som slår ut allt i mig gulligakukar fittor små perfekta bröst i house jacking
att vara i ett konstnärligt flöde innebär att vara i det okända om det är en bra koreograf som lämnar space
stunder av att inte veta vart vi är på väg är avgörande för om något är intressant konstnärligt
de får 6 stående ovationer jag får en komplimang av Amelia Adamo om mitt hår på toan
att ge den fast man själv inget har är bortom generöst blir rörd till tårar går bakom min präst Hillevi hem
vi har sett samma kroppar pumpa hennes man håller om hennes midja från Stads till Söder
och jag vet vad jag måste göra
(igen)
väck lite uppmärksamhet färga håret knulla henne på Riches toalett
världen kan inte vara helt statisk för att man har pengar och framgång
det kan inte bara vara nöden som har makt att ändra livets koordinater
den konstanta känslan av att ha allt eftersom jag inte har något
vi lever som vi drömmer och jag brukar inte läsa händer
men det händer
blundar och jag gick före i alla köer
vi bygger alla en värld i världen
miljoner sanningar att välja mellan
ändå kvar på samma gata där hela mitt liv utspelat sig
var natt har givits mig att göra något vackert av
jag lär mig om natten
reser jorden runt framåt och bakåt i tiden
skrev mitt nummer på biobiljetten
vet att jag är rätt kalibrerad med hormoner när jag fryser
orkar fingra öppna min själ
inuti har ingen ålder dragningskraften eller utanförskapet är detsamma som när livet gällde
har svårt att komma över all frånvaro av iver från män
avsaknaden av sms 03:30 vaken?
man avmystifieras med tiden skimret förtvinar
ju närmare jorden ju lägre värde
jag är inte mer än min senaste dikt dvs inget
ett ständigt vetande om vad som står på spel
lämnar över min kropp till Anna
ingen annan har sett mig så ömklig
en av mina mest älskade människor ädelost päron valnötter
rik och lagad minns vad MJ sa efter en föreställning att han aldrig träffat någon så ensam som mig
det var ändå för 10 år sedan när jag hade något slags umgänge
skriver läser undervisar ett liv i utkanten
gamla trauman faller som träd över vägen hem från Hornstull
köper en doft för 149 blir direkt illamående över hur jag förlustar mig
skriver i min anteckningsbok : att sällan aldrig någonsin dela måltider nätter kropp gör dig lika ödslig som plattan 06:00
önskar att jag önskade något ( annat än dig) jag når dig inte längre
är K min väg ut tänker jag men vi möts inte ens
universum håller våra världar strikt parallella
går långt innan det hunnit börja tänker på vad M sa om att det finns en anledning att Hives är var de är
pratade med människor från då om mina roligaste jobb Beyonce och isen
tänk att det finns dem som minns när jag va cool
vaknar och du har precis stagedivat
vaknar i panik över att det gått ett helt liv och vi inte har hänt
vaknar och det är fint med en hägring för att va kvar
vaknar och skriver igen: pax för dig i nästa liv
vaknar och är rik
tittar på Snobben det outhärdliga i att va den enda i rummet som andas jämt ju
eller räknas kanske kylskåpets suckande?
om kroppens tillfällighet
väntar troget på att allt ska börja
utan att fatta att det redan är över
jag är inte Times squere längre
som när jag skrev flaskpost till Gbg
vet du vad det är att vara älskad frågar hon
nej absolut inte jag har inte ens någon som kan köra mig till akuten
men förmågan att teleportera mig finns människor som behöver flyga jorden runt har bara lite sämre fantasi
någon frågar baristan: har ni ingen vanlig mjölk ?
det är inte vanligt att ta ett annat djurs modersmjölk vill jag skrika det är bara äckligt
känner igen smaken av en dröm jag en gång hade i munnen
det bultar i foten har svårt att gå
in i dikten ur platserna
pulsen i örat
lever så enkelt jag kan
friheten att resa mig från alla sammanhang
vatten minns allt vad det innebär att ditt liv blivit till av någons okapabla person
var kropp är en vattenledning
mitt begär liknar bön
jag kan läsa in något i allt
skriva något av inget
min människa glider allt längre bort
reser runt jorden glömmer mig nog men
vet att jag står kvar
väntar dig på djupet
jag har undervisat läst 4 böcker än så länge i påsk mediterat promenerat
skrivit dagbok texter med och utan mening lyssnat på p1 kultur dokumentärer
varit på bio sett klart hundarna det är alltid du
jättelångfredag gym och pannkakor
det värsta är inte att du inte öppnar längre
utan att en dag kommer det kännas som vanligt helt utan spår av dig
jag som alltid haft en fallenhet för att öppna en kropp för stjärnor
är satt på mute
född att särskilja dömd till förfall
sitter på bio och gråter över att jag inte är 30 något och kåt
stavar det först yung i min skrivbok lol
till slut faller regnet och det skulle kunna vara bibeltexter eller fanfiction om det inte vore en berättelse om stjärnor
där dina händer varit heliotroper
poesin är avsatsen
allt annat är förgäves
ta allt jag tagit för givet (ingenting) i detta livet
hänger kvar trots ett ljus som aldrig tänds
she works hard for the money
so hard for it honey
som om livet var frivilligt som om någon frågade mig först
betalt hyran
kan du öppna dina lungor hela vägen ut
Svedjan April för nya drömmar
trycker hjärta för två decennier nästan 3
tvillingtornen tänds för kvällen
staden går igenom ryggen på Skeppsbron
du bränner genom luren
en visklek för de redan glömda
svälten den eviga
kyssarna de uteblivna
inte heller i dag har något påbörjats
Inlägg
Alla kommentarer
