det obarmhärtiga vårljuset belyser brister det är nu folk gör slut

 blundar och jag gick före i alla köer 

vi bygger alla en värld i världen 

miljoner sanningar att välja mellan 

ändå kvar på samma gata där hela mitt liv utspelat sig 

var natt har givits mig att göra något vackert av 

jag lär mig om natten 

reser jorden runt framåt och bakåt i tiden 

skrev mitt nummer på biobiljetten 

vet att jag är rätt kalibrerad med hormoner när jag fryser 

orkar fingra öppna min själ 

inuti har ingen ålder dragningskraften eller utanförskapet är detsamma som när livet gällde 

har svårt att komma över all frånvaro av iver från män 

avsaknaden av sms 03:30 vaken?

man avmystifieras med tiden skimret förtvinar 

ju närmare jorden ju lägre värde 

jag är inte mer än min senaste dikt dvs inget