som om vi har en egen tyngdlag
som om oavsett vad drar oss mot varandra var dag runt fyra
om jag bara vågar tro så är det bortom allt jag bett om
autenticiteten och dramatugin organisk genuin oförstörd nykter i dagsljus
öppnar bröstkorgen vidgar lungballongerna och ler in till hörntänderna
det skulle inte vara första gången hoppet slår ut förnuftet
men tänk om det ändå är min tur nu att få reda på vars ljuset tar sig in i mig
i vilket av alla dessa hål efter alla dessa år
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar