gåvan att få ge tillbaka
bejakar du tillfälligheter?
läser med låsta käkar
drömmer om dig att du frågar om du får komma i mig
jag äter ppiller det håller mig 27
gudarna verkar i mig och då menar jag Jonatan Leondoer och Benjamin Reichwald
känner mig som en hämnd mot det linjära klocktid och randompeople
försöker finnas trots konstant fight or flight eller freeze mode
inte intagen då min plan var för lös
för att självdö måste man vara lite mer Jönssonligan
väl
visa och säg något du verkligen menar
livet gör inte sig själv magiskt det är ditt ansvar
inget är vad man tror möjligen vad man känner
var dag har en ny överlevnadsstrategi terapi gud och rörelsemönster
den du var i går är just bara den du var i går
att lyssna är att vara öppen för fantasins tolkning
varje dag fråga sig själv finns det något mer jag kan avstå ifrån
någon
inget är beständigt
allt är i rörelse
kom!
jag gillar verkligen inte människor
kärlek är aldrig någonsin en utan fler
förut trodde jag på kärlek som helhet det gör jag inte längre
det är absolut en upplevelse av helhet
men inte för att bli något utan att vara tillsammans
utan att vilja vara någon annanstans än i just det ögonblicket
intrycken väller in utan att be om lov
du är lika omöjlig som allt annat
en blandning mellan helt ofattbar och smuts
sen drömmer jag om Fabian som har en dusch på taket under stjärnorna på Mosebacketorg
våta tänder som blänker i mörkret
skriver ditt namn i skrivboken precis som då
aktiv presens eller akut presens
eld eller ingenting
om du behöver en förklaring av mig är den förgäves
har ingen dold agenda eller drama utanför teatern
gråter alltså är jag inte en hund
bladlösa alleer fallet finns för att vi ska minnas hur vi reser oss
min känsla är att känslan inte beskriver verkligheten
skriver för att jag vill andas
alla dårar behöver drömmars skäl till själ
tillsatsen till en vardag som ber på knä
pressar insidan mot utsidan tar en resorb
allt som brister
skynda dig innan jag skenar
något att kalla någon mot evigheten
tiden är oskuld skyll inte på tiden
min blyghet vågade inte ens vinka på andra sidan glaset
Emilia kändes som en varm släkting
kroppen vet vad förståndet glömmer
finns det en tvekan finns ingen tvekan
begäret som ett bortglömt språk som bara minns om vi talar det
vi letar efter utmaning och förståelse i samma kropp
skriver inte för någons frälsning vill bara väcka något som sover
stålblåaprilluft i ruset av beredskap
bortom likformighetens formation
olikhetens skattighet
hur skulle jag annars veta om ljuset om jag förträngde mörkret med tabletter
min hjärnas blinkande dioder
endast ren fantasi kan föra dig till mig eller månen
ta mig till en plats där ingen stannar när relationen är slut
aj love jo med och utan byxor
varför utrotas aldrig barnfamiljer på cafe söndagsmorgon 09:00
vi är ett bål i varsin föreställning där vad som skulle kunna varit är allt
du blir min död
du blir min död
du blir min död
oavsett hur mycket jag betalar är jag den hon som är där
i ständig beredskap
försöker vara någon som njuter av sällskap
någon som inte spyr om maten när det var för mycket ljud omkring hon
någon som inte funderar dygnets alla vaknar timmar på hur allt kunnat vara om du bara
eller om jorden var för någon som mig
är du ligg nog min trånan
din filmkuk är otrolig
några timmar i biosalongen sen är man tillbaka hos Godot
den speciella kicken att inte kunna betala hyran
jag vill bara ha ett värdigt liv
äta dig aldrig gå till jobbet
livet är döden som kommer men först ut är impotensen
här byten kroppen växel
antänd når inte vilopuls
jag är ändlös längtan
ett helt liv av rätt flicka fel pojke
stötvisa rytmer konversationer som hemliga labyrinter
att ständigt se gränsen förflytta sig
nya kunskapers oändlighet
jag har inte lämnat min sida
fyller mig själv med mig själv
vem är du nu?
min angelägenhet
vickat bort min klass
för att resten av mitt liv skulle börja idag
blött hår förmågan att fantisera är ett sinne
en gränsöverskridande förmåga
att försätta sig i början
ser en pjäs om självmord blir inspirerad
folmer är brun äter strikt bullar
att leva nu till sista bussen
det är så jävla vackert när allt rinner ur händerna
verkligt
en speciell sorts längtan ur skrift
en sång föds ur var hals
känn smaken av dig själv i min mun (skicka)
hänger knäveck i lekparken högst upp på Mariaberget
som två fladdermöss dricker ditt blod som Fanta citron
babybel till middag 8 stycken du är med Kanye på Disneyland
jag ville spy av avund på hon
sen hade min kollega dött precis innan yogan
och lederna frös till is
ett minne med någon från Alvesta blommade upp
mitt liv utspelar sig i presens yogan i imperfekt
att vara en kropp bland andra kroppar leda deras rörelsemönster
jag vet att det inte kan vara förevigt
täckt i lager på lager men aldrig din kropp
vissa saker lärs av längtan andra av tid
lägger öronen bakåt behåller min värdefulla nykterhet och distans
man väljer inte sina djur eller musor de kommer till en
köper en vegetarisk empanada på centralen precis som barnet när jag vill avsluta säger jag bara hej då!
varje morgon varje natt ber jag till gud att vara beredd på vadsomhelst
tar en nutbuttercup i munnen släpper taget när den smälter tredje ögat mjuknar
linjerna i ansiktet slätas ut
jag vill ur nästan allt jag tar mig in i
huvudet brinner min längtan tillhör också barnets
min vaksamhet är min räddning
som en häst känner jag av intentionerna och drar mig instinktivt undan
du kan inte ha avsikter med mig
inte tränga mig
jag sluter
dansens eviga ofullständighet
jag är så glad att jag slutade med ssri
att fuska mig igenom livet
chanser sås och skördas
chanser är inte körsbärsblom de klarar sig inte utan oss
INGENTING HÄR SKER AV EN SLUMP
ena sekunden vän andra knulla mig in i en annan dimension utan att byta blick
de konstant lika uppspärrade som två flygande tefat
jag är hur rädsla ser ut när tid har gått
varje år varje vår
jag hamnar alltid här
det gör så jävla ont när ljuset kommer tillbaka
undrar om frånvaron av dig i mig syns utanpå
att hålla ett skrik i handen
krossad wasabi på allt
den sanna essensen att förstå det oundvikliga
och handla på det
så jag undrar var är din okontrollerbara sida eller din vildsinta
allt får tydligare konsekvenser nu
det är ont om tid kvar att vara storslagen
flykten är ett djur och det här är mitt liv hur jag lever det
han och jag som sjunkande skepp och livräddade i varandra på samma gång i samma omfamning
det finns inga synonymer nog för hur du använder stämbanden och det är sant att jag består av avsaknaden av din kropp
hinnor brister enkom för dig
skolan är fortfarande inte min plats men hon betalar mig bra
att varje dag skriva en lista med vad jag gillar bäst hos dig
läser den sen långsamt för förlängd njutning
det är inte över
än
väl
jag menar var ska annars min kärlek ta vägen
hur kan något så stort utplånas
Big bang 2
vem kan överglänsa han som icke är och ändå är allt
det extra organet tvillingburen
kände dig i nagelbanden grät på centralen
salviakäkar körsbärskänslor
utmattad speedad störd av ljuset trängd av frågor
i klasar på uteserveringarna människodjuren
slickar solen som kön glass frimärken
ifred är jag hel
min själ är blyg själva innanmätet introvert
jag var ett barn
snälla
du ska bo i ett enda rum i hela ditt liv
nattens textur
ditt slem
ditt slajm
skynda dig
tussilago och vitsippor Karlavägen en sinnessjuk eclips
naturen slösar inte människan gör
leker med mig själv och gråter
det kan inte vara för sent
klockan 04:00 lagt kort ligger
döden brukade bara vara ett ord nu är du mina tights
ser ut som en fraggel och du pratar med langaren som om det vore jultidningar
ville se på dig en gång och känna att jag aldrig kan förlora dig
men det går bara om jag haft dig
du hade en vit hyacint i en fryspåse och kom aldrig igen
som Laijka den första hunden i rymden eller som stardust
så ibland sträcker jag ut tungan på din gata för att få ditt dna i munnen
jag ville ingenting mer än dig och jag önskade mig inget annat
på Hornsgatan stod dörren öppen och jag har aldrig längtat tillbaka till något land eller plats
jag har allt inom mig
och låt henne äntligen vara
pannan mot din själ
vi sover spanskt sitter franskt vad jag vet har jag alltid älskat aldrig varit det
du dras till mig och jag förstår det för jag har varit musa i hela mitt liv håller händer med ögonen
dödar min älskligaste darling
lämnar min väntan varm
oöppnad
ingenting går över men allt är övergående
din överexponerade sekvens jag tryckt skamset mellan benen i snart 2 år
grät igår när jag insåg att jag är medelålders
varje natt står du vid min madrass i månljuset och vill besjälas
det är vad det är
all frid har sitt pris
dikten blev kropp och jag sa den
de pratar om dig använder ordet var
jag är inte där snart 7 år senare är du än
lägg mig i ljung
fläta mitt hår
som H:s speciella sorts ömsinthet som saknar slut
jag kan inte skära mig på han
om vi var Curt & Courtney
kunde vi äta ur varandras munnar
whit the lights out its less dangerous
here we are know entertain us
tala med kroppen svara med ögonen
samlar på historier om dig med samma vördnad som jag samlade på bokmärken
berättar för Snobben hur det känns när någon förnekar en
dikterna lyser som neon ur munnen
i ett annat liv skriver jag det som räknas
men jag fortsätter ändå för jag tappar bort dig om jag inte skriver ned dig
tappar bitar av mig själv över hela stan utspridd
minns inte vem hon jag var i går för att behaga någons illusion
men jag minns allt om dig
du var svartklädd på fotot oansenligt vacker
att jag inte haft dig är att undra varför jag inte svimmat av sorg
håller dig i munnen tills det svämmar över
jag är så full av beundran att jag inte kan skilja på kärlek och hat
älskar dig så mycket att jag hatar mig
att leva i förälskelsens logik gör en vackrare
Benjamin har för små scener för sitt språk i Amsterdam
andas igenom det kärlekslivet jag saknar buss 74
men jag har livet och jag är kär kanske är det hur jag bäddar sängen och pussar Snobben varje morgon
när jag köper nya trosor rosor och tulpaner
kanske är det kramen jag fick eller tog på Drottninggatan
eller tanken om dig som alltid kommer de första sekunderna efter jag vaknat
pinsamheten att jag tillåter mig vara kär i dig kanske är mitt kärleksliv
att jag aldrig gråter klart över att du eller gråt tar inte slut liv gör
inte kärlek så fortsätt vara mjuk naken och redo
att varje natt och morgon be för dig sova med karneol för dig
och även om jag vet att det är på låtsas så är det tryggt mitt kärleksliv
att börja älska är att inse att man aldrig älskat
den ständiga utbytbarhetens nåd
så som vi slösar allt guld som passerar
för varje förlorat hjärta är det någon som inte hör
och där mellan försöker vi alla leva
medans oskyldiga inte finns nåmer
allas behov att berätta för mig om det "riktiga livet" jag duckar
det riktiga livet är en bostadsrätt och giftemål som gör girigheten legit
jag älskar dig du älskar normen
Aprilhimlen som klyver oss på mitten
Cava +Camelblå dö för en natt
visar brösten forcerad njutning tänkte på Håkan Hellström
och hur mycket vi lyssnade på Eldkvarn den sommaren
H är den blick jag längtat efter sen M
också i saknad den bästa jag haft
3 motorcyklar i rad på guldbron
jag lever nu skrek jag och likeade Nemo på Hinge
dina låtar är ditt ansikte
ögonen vitare om natten
vikten av att släppa taget om dem som redan släppt taget om dig
från din tunga till evigheten
friterade hjärnceller likes valutan och Beyonce rapear countryn
sen jag såg dig upphörde letandet efter något
om du inte vågar din botten kommer du heller aldrig nå guldet
målar murgröna på dina underarmar tusch mot hud
du är större än jag viskade du efteråt i min mun
utanför skrivandet går genom Gamla stan ser hur livet inte räcker till hur man än gör
och återgår till pappret och pennan
första gången jag såg dig fick jag svindel
vill skriva något som gör mig till en skrivande
ljudet av förr och sen är nu
slickar gommen efter en brännblåsa från pizzan som jag inte kunde vänta med att äta överhuvudtaget
överhuvudtaget det är kravlöst han har en ring
människor som pitchar sig fram i livet byt liv snälla
frihet måste tas varje dag och ensamhet
avstånd som guld i mun
hettan som slår ut tyngden nedåt
gud om du bara inte kunde hindra dig
hur kan man ens bli så förälskad som jag blev
alltid riktad mot evigheten
det absoluta
hur annorlunda din och min verklighet är
köper 2 öl och ställer i kylskåpet om jag skulle få främmat jag har inte släppt in någon på 24 år
så främmande for sure
Silvana var sexig i dag hon hade inte smink smutsigt hår rock balenciagaskor
pissdyra solglasögon ett ton silver hon skar genom rummet när hon lämnade det
du är allt på jorden
blandar rosor & tulpaner
bröstet randigt av ben
kommer aldrig dela blodomlopp
du kommer aldrig kunna göra ett barn med mig
lusten intakt det känns precis lika starkt i mig som när jag var 17
åkte bak på Yamaha dt:s och luktade bensin i håret
din höft är mitt sakrament
väntar oavslutad
allt jag aldrig kunde blunda för
din vilja min gåva
det är lite med dig som ett parti schack
jag ser hela tiden över nästa drag
och det är bara med extremt stor ansträngning som jag lyckas hålla mig
om jag dör vill jag att du ska veta att du faktiskt betydde något på riktigt
och jag har bett Dissan säga det till dig
Lidlostar och vittvin med is och fruktsoda
att kommunicera fram lust större än liv
kanalisera frihet och första Skillan
i en kostym jag aldrig burit
omgiven av de första blombuketterna jag någonsin fått
magnoliaknoppar på Brunkenbergstorg fullmånens insomnia
alla kan om vi vill
men ni är bundna av tillfälligheter
känner en omogen slags stolthet över att jag inte är den
eller blev det jag var
hur många dagar har jag på mig ?
åk jorden runt segla på de 7 haven ha din familj i stugor och fjäll and all that jazz
men glöm aldrig bort att du tillhör mig
älskar alla med små bröst de blir älvor istället för porr
överallt i stan korsar jag mig själv i olika versioner från 24 år
alltid samma längtan
alltid ofullbordad
rakar fittan för dig som ändå inte kommer komma
men om jag inte gör det vem ska då tro?
allt som håller mig uppe är att försöka få dig vilja ha mig
har jag inte kommit längre än så?
alla behöver någon att vända sig mot
att rikta all sin längtan till
vi åt pescado a la sal när vi spridit pappas aska i havet
allt jag en gång älskade som brukade göra mig glad
blir bara ännu en påminnelse om att tidens gång
när man aldrig får sova får man näsblod i duschen
leker dig till ro
du slår mellan mina revben som Stockholmsförsommarnätter
jag är kvar för jag vill se om jag lyckas få dig på slutet
hur jag älskar morgonen när inget är förbjudet
astralkroppen om natten det omedvetna inträngandet
kanske blir du tvungen att döda mig
eftersom du inte vet att det en dag ska bli vi
bär ett livs obesvarad kärlek i dumstrut
och Cornelia har köpt en häst
hur vacker är inte en tillfällighet
porslinshud skenligg camel blue 7: sinnet 6 olika keycards
och när du ler med låsta käkar jag hade gjort vadsomhelst
tänker på dig under hela klassen och alla rörelser är i honung
dina ögon är två separata världar
kanske är vi två de enda människorna som finns kvar (hoppas)
det spelar ingen roll att jag läst teatervetenskap när jag dör blir jag jord som alla andra
spets och Marsregn som glassplitter
vi är alla bara vibrationer genom tiden
känner egentligen inte dig
men det känns som om vi alltid mötts
känner en känsla som känns igen utan förklaring
precis som Rönnells luktar som hos Sunebrands på 80 talet
eller du kanske tror det är ödet baby?
Alltid över och aldrig
storkukslugn på sång ett skyddat nummer 03:14
allt jag kände till har blivit något annat
eller är det att jag existerar på en annan plats
ännu ett skenligg
du såg mig dö i dina ögon
den omärkliga skillnaden mellan dig med hon
och dig med mig som bara jag i hela världen sett
vad händer efter en kärlek som den här
vad händer efter kärlek som den här
vad händer efter kärlek som den här
för mig är gränsen mellan verkliga och imaginära platser ointressanta
älskar att allt tar slut
livet ersätts med döden precis som när sommaren blir höst
hänger mig raklång i räcket som Pollack
jag är klar i den akademiska fabriken
går ut på en diktsvit
patetisk skönhet byggd på längtan
Apelsinblod och grönt hår
när jag verkligen gav upp allt blev jag fri
det går inte att posta krigsstorys för att komma undan
jag har inte barn som är den största miljöboven så jag kan flyga hur mycket jag vill
men jag slutade med det 2007 och äter inte djur eller har bil
köper aldrig något nytt allt på vintage
oskuld igen
jag är kvar på den första platsen
den där man ännu inte blivit något
blundar andas som när jag undervisar
Marsmörkret som scenrum
gångstegen mellan Maria Magdalena och Zinken
mitt nav sjunker in i portalen du och jag allt är som det ska
ibland reduceras verkligheten och inget annat existerar
gränsen är ointressant
kroppen som utgångspunkt
håller space
livets inramning födelse död begränsningen skapar värdet
känner jorden under fötterna och med din röst i lurarna blir jag inte rädd för min egen tomhet
ljuset det obarmhärtiga ljuset
det finns ingenstans att gömma sig
rensar ut allt dödsstädar om det finns ett sånt ord
det vakna tillståndet blir alltmer likt drömmen
bara en rik människa kan säga att han inte har något val
eftersom han inte behöver välja
jag undrar om mitt kön är igenväxt?
känns stumt bedövat skriver till Sverrir kräks duschar i den ordningen
precis innan jag vaknar drömmer jag att jag är med on tour
jag dansar igen och ska upp på scenen du är sur på mig för att jag pratade med någon i ett annat band
och har en otrolig jacka med fransar vi möts i en kulvert och jag drar in dig på en toalett
ber dig spotta i handen du är mottaglig och biter mig i axeln
säger att jag bara får prata med dig
att jag är din
vaknar av att organen talar till mig
livets ständiga förkortning
världen utanför min ter sig allt obegripligare
in i mitt x teater och möter Martin som jag gick cirkusskola med
2004 va det sa han på Sveavägen
det är 20 år sedan jag kan inte relatera till det
för då är det 24 år sedan jag gick Balettakademien
hela Jontes liv typ
jag kommer ändå aldrig betala tillbaka CSN
menar du climatechange ? Nja suicid tänker ja
men svarar: Jorden är sjuk och kommer självdö
upplösningen av all organiskhelhet illusionen om individualiteten
vi går helt enkelt under av andlig tomhet ,bevis:
en elev sa till mig efter klass igår : jag vill leva när jag varit här
önskar jag kunde säga detsamma sa jag inte
ingen här vill offra något avstå något för ett högre syfte något bortom det illusoriska ägandet
vi föds och vi dör ensamma
du pratar som du skriver till mig säger du
du får mig att känna som om jag går upp på en scen med strålkastare varje gång du ställer en fråga
säger jag
en helg utan att ha pratat med andra än de som betalar mig eller de jag betalar
min närvaro gör mig tidlös CK ONE och Farenheit Teater Giljotin och när toppen
kryper över kalsongkanten hundratusentals kronor i CSN men har fortfarande inte
blivit något i ert value system
när jag lägger mig ner på madrassen ligger du redan där
tömda tablettkartor och jag läser högt ur boken om när två kommer in i henne samtidigt
Saknar lättnaden i att vara uppkopplad mot dig
eftersom jag inte behöver någon mer människa då
en intensiv känsla av brist avsaknaden av begär och begäras
om jag berättar för någon lägger de huvudet på sned och hänvisar till ungdomen
att de brukade känna så när de var yngre
jag känner en tomhet som inget eller ingen annan kan fylla
vill jag skrika rakt ut från Mariaberget
men jag skriver det i min skrivbok i stället
en konstant väntan på det storslagna
tid är som förälskelse det går inte att stanna upp
vi måste vara våra egna först sen varandras
och jag måste sluta låsa mig i dig
som sjunger och ber om kärlek
ni har det så jävla lätt ändå vill ni få det verka som om livet är svårt
som om ni behöver mig min hjälp
bara jag kan rädda er i hela världen
och när jag gör det så ler ni bara och säger
det är en låt vi är inte som du Lotte
vi skiljer på konst och person
styvnar sväller sträcker mig i bröstryggen
böjda mot varandra trevande som de första pärlhyacinterna på Odengatan
friden i att inte vilja ha något annat än stunden
ett rasande ljus som skär oss vidöppna
får oss att sväva
livets ändlösa hunger
ytspänningen olidlig
blottlägger detaljerna
ett visst sätt att se rakt in som köttkrokar i underhuden
Mitt liv är uppdelat i gymnast/dansare/yogafröken
när jag inte orkar röra mig mer skriver jag och när jag inte orkar skriva mer fantiserar jag
det är en lyx att tänka
att ha all tid att tänka
skrivandet som frånvaro men också absolut närvaro
det är sättet du ser på mig som om jag inte åldras
frågar om min "karriärplan" lol
den är att dyrka poesi och älska teater
vänskaper är som tvspel ibland byter man bana och värld
det är att jag är jag och att du är du
jag älskade honom med en gång innan han ens öppnat munnen
en vansinnig kärlek rasande obegriplig oändlig
min dröm är att han köper en lägenhet åt mig på Birgerjarlsgatan och sen ses vi där livet ut
Längtar efter den plats som inte finns
som bara existerar mellan dig och mig
du sitter i mig i bröstet i magen
den oändliga samtidigheten
du kommer alltid vara min 11:11
att läsa dikterna naken i ett skyltfönster som release
röka
den tunna strängen
att vara där
munnen
sen återgå
vänjer mig aldrig att lyssna på vardagstrivialiteter
hämtalämna ruta in kubformade barn
fyrkantiga män jag tittar ut genom fönstret
er verklighet påminner mig om en oändlig tvätttid
75 likadana år sen ingenting
tänk att sova en hel natt
bli utgiven
knulla
latte med honung i
extrem dödsångest samtidigt suicid
man kan tycka att det ena borde ta ut det andra
roterar bäckenet i en åtta
springer i drömmen jag måste hinna knulla dig innan jag vaknar
du är på en Fever ray spelning
blodsmak i munnen
inte ens i drömmen
lyfter höften förlänger framsidan ner till knäna
fingrarna in mot hälarna
en oändlig tomhet där hovnarren suttit
gjorde mig fin för ingen alls
har fått så många nej att jag slutat fungera
men spoiler alert jag överlever
trots att det ska vara omöjligt helt utan kärlek
pratar med hamstrarna som kommer ur golvbrunnen
sänker rösten
mamma älskar er
det finns inget mer att dra ut ni har tagit allt
nu är det jag mot jag
grön ametist och drakenergin
och med den unge herr lean
på gränsen mellan smärta & njutning
Katla drömmer att vi får barn
det blir en blunddocka med alvöron
vi hämtar henne hos dockmakeriet i Västerhaninge
det är klart jag undrar hur långt bak i tiden jag skulle behöva gå för att förändra nuet
eller var allt för sent redan när jag föddes?
det fanns ett då dansarens tveklöshet
det finns ett nu ett bomullsinlindat liv
jag är ett enda stort försvar
om jag kunde gå tillbaka till 2000 så skulle jag göra det
inte göra något annorlunda
bara leva allt en gång till
och hoppas att jag hittar dig fortare
för er är det bara ännu en dikt
för mig är det livet
livsavgörande
och det hade räckt att bara 1 person förstår vad jag gör
jag hittade mitt språk långt före jag började plugga
så inget har format mig vilket jag är tacksam för kan se på 2 rader om
någon läst på Biskops- arnö
Främmande händer klär av
upplösningen
det kommer inte finnas något kvar av mig efter dig
blir en del av himlen
tänk om det inte är som du tror
tänk om du inte har hela bilden av dig än
tänk om jag är i den
gröna lakan sen den första cigaretten i hop
hur jag tryckte din hand hårdare
när jag visste att nu är ögonblicket
att vakna sen och allt är över
I svältkonstnärens högborg äter en apelsin på 3 dagar
en tomat på 2
sträcker jag mig längre mot dig går jag under
kysser duschmunstycket
seger utan krig
estetisk kommunikation
vi är ingenstans
jordens sista andetag och min lurs
så jag antar att om det händer är allt över
i could fuck you to the end of the world
se dig .bli en åskådare.med bakåtlutat huvud.på knä.
orden tar slut rörelsen tar vid
allt som inte behöver sägas mellan människor är allt
jag har verkligen försökt leva och motsatsen
udda+udda=jämt
suget i höfterna när jag ser att du läst
då vet jag att jag har min längtan kvar
Hotell Rival skriver i köksgången mitt emot tavlan på Jens Lapidus
att fånga upp saliven innan den rinner ur munnen
tänker på Shanti i e sömn som aldrig kom
en kropp på gränsen
månen syns i dagsljus
skickar en text
att få vakna upp i en tågkupe känna dig mot ryggen
stanna i njutningen fortsätta blunda i flera länder
se hur långt man kan gå
i väntan på bubblor som svarar
känner det fysiskt i kroppen när du läser
Jag var så nära ditt ansikte kände din puls i min hand
som stjärnorna alltid finns där på avstånd
men visar sig i de vackraste stunderna
premiär sen promenad hem i den metrologiskavåren
ville jag ha dig närvarande i mig
andas in din utandning till morgonen
men du är för fin för mig så jag äter en dubbelnougat och ber fullmånen om nåd
och sömn eller det är samma sak
ingen annan har det
lösgjord befriad stilla
lugnet som sprider sig när pennan börjar röra på sig
den måste ha ett namn substansen
jag ville allt skriver jag
nästan outhärdligt att sitta på cafeet och bara vilja allt
känna kännas begärets orsaker
konsekvenser
nåd tänker jag
att den ska sänka sig ner över mig
känner inte igen mig (skönt)
återföds
dör återigen
går sönder
men alla rör ändå
första snödroppen
sista gränsöverskridningen
utmattningen som smatterband i nerverna
11:11 sinnets klockslag trumhinnan vibrerar
om hela mitt liv bara kunde förvandlas till en förväxlingskomedi
behöver inget mer drama
har ett hem en tro en dröm
och 10 färska tulpaner
jag hoppas de smittar av sig
det finns saker jag inte kan äta eller göra sen M dog
aldrig mer vårskrik på tantoberget
tryck min hand hårt
och sen ännu lite hårdare
en fråga: till barnet i dig kan du älska mig?
en dröm: skär mig det var så länge sen den varma mörka blodet skriver med det på väggen som M sa
ett minne: det kan inte funnits någon före dig . någon efter .
namnet i min skrivbok är ditt
du är rymden för mig
ville ge mig allt jag tog en Magnum vegan mandel
älskar dig nu
sen för alltid
Grön ametist bortom skönhet
avundsjuk på mitt fantasiliv och Wera Von Essens middagar
hon skriver "sömn är allt" jag har isåfall inget
men min ensamhet är värdefull
alla bestämmer generellt över allt i sitt liv
det enda vi generellt måste göra är att dö
allt är skrivandet eller före skrivandet aldrig efter
traumats förlängda exponering
seendets rörelsemönster
elevernas mildhet
betalar priset för för klen gränssättning
med utmattning sömnlöshet tics ansiktsförlamning inflammation i munnen förkylning
och muskelryckningar
eller Mariatorget uppgång Torkelknutsson
att skapa är att ta bort
kill your darlings
ännu en semla en bekännelse
jag frågade min kropp och den svarade du på allt
Renstiernas gata en android med fördröjda reaktioner precis som du
fotar en textrad där de dansar nakna han la sin kuk på hennes axel
smekte henne med det över nacken ömt långsamt ner över halsen
blickens födelse ur bilden
jag är klar med semlor nu
vet inte om du inte behöver drömmar
har verkligen ingen aning
visat som sugerrusch
in med essän inhalerar hela hans väsen
bokmärker rösten rare moments
jag skulle kunna bete mig normalt antar jag men jag har levt utanför så länge
isolerar mig i övrigt inget får slippra in stänger alla ingångar
mutear whatsup ber en bön om att aldrig mer behöva prata med någon
ismael kan vara det första barnet jag hållt i min famn
gränsen mellan konst och liv (existerar inte)
höger kind stelnad vänster öra bubblar båda ögonen tixar som popcornmaskin
har vickat bort 8 klasser nu
acaibowl varm choklad
2 produktioner är greenlightade sa Gizem
återuppståndet av dig långt inne i kroppen
drömde att vi låg i studion kände din storhet smitta av sig på mig
så du tror fortfarande att du kan leva utan mig ha
när jag ömsar ditt första skinn kommer vi se att ingen nått ända in
och du ska veta att jag inte låter vem som helst ingen klättra in ha
du öppnar mig med allvar inte många någon vet att åtrå det
låt mig se dig som du inte klarar av att se dig själv
jag föredrar tydliga scener
blunda och gapa
3 sorters nässpray allt det bästa utom räckhåll rakar mig
spelar det längre någon roll vad jag säger
när alla tror det är poesi
ditt ansikte alltid ditt ansikte
bakom den ofattbara tystnaden
din kuk djupt in i mitt hjärta
ett rakvatten som får nackhåret att resa sig
du klappar mig mjukt på huvudet när jag drar ner din gylf med tänderna
det plingar till i din lur du svarar och pressar dig längre in i min mun
leder inte alla begär till sanningen
hur jag kan vara 47 och utan rynkor?
jag är utan barn utan man utan hus utan fast jobb
drömmer om Jonte snyter mig och känner inte smaken av semlan
men den är så len semmelslemmet som sertalin
en författare förklarar för mig hur det är att vara författare
tur jag är poet då jag kommer aldrig se mitt skapande som ett jobb på Ica
so go fuck yourself
snart i mitten så jag måste älska besatt
alltför snart alltför sent
Gör vad fan ni vill med er bild av mig i dont care
kommer aldrig sugas in i klungan som suger ut intuition fantasin och förmågan till egen tankekraft
hur ni himlar med ögonen sätter sig som hala ålar i halsen och påminner mig om vad jag skulle behöva offra för att smälta in
er trygghet i pengar bostadsrätter er iver att äga äcklar mig
allt i mig är ett resultat av självarbete
någonstans tycker jag synd om er
det finns så mycket ni aldrig kommer få uppleva
den första tuggan smält smör på ett bröd när du inte haft råd med smör på veckor
giftet från ert inprogrammerade tankesätt smyger sig in så fort jag öppnar munnen trycker ni in era självgoda rädslobaserade tankar som sanning ger mig råd jag inte bett om utifrån er själva
eller nej det är inte synd om er ni har valt att stelna
ändå klättrar ni som iglar på mig
mina upplevelser kan aldrig översättas i pengar
ni suger som galningar efter något äkta
hur skulle det vara om ni själva gav er hän något
men rädslan att inte smälta in är väl för stor
så ni poppar popcorn vänder er mot mig och väntar på att föreställningen ska börja
ger någon något som i bästa fall betyder något för någon
och du?
vänder handflatorna mot varandra låter tummarna nudda bröstbenet för förening
försöker andas
rollbyte motherfucker
nu är det fan din tur att dyrka mig
är en av de vackraste romantiska tragedier som skrivits
gråter mig till sömns för jag aldrig upplevt kärlek som den
eller huvud taget
det har varit väldigt mycket vinter och väldigt lite beröring
eller ingen alls
att jaga dig var att jaga månen
det lilla tidsfönstret portalen i Humlan
omöjliga för dagsljus odödliga om så bara för en natt
var har du varit hur har du det ? jag antar du kysser din egen reflektion
ge mig ett ögonblick som vill
en lätt hand i bakhuvudet
sträcker halsen för att rymma dig
så jag kan gå vidare med resten av mitt liv
och kaffet du skulle hällt upp till mig
inget kan eller får vara heligt för skrivandet
så av alla människor på jorden valde du en poet
att kila fast under dig på madrassen i fantasin
i verkligheten växer avståndet
tar en cigg under fläkten bara nymånen och jag
ber en bön om att allt som är fast förflyktigas
låt frihet fängsla
det finns en gräns för hur länge man kan gå i en korridor utan perifer syn
när ett tivoli kommer in från sidan
visst?
philosophia :kärlek till visheten
jag vill ha något jag inte förstår
allt är nyfikenhet att vilja veta vad som kanske kommer hända
erkänner mig 100% omedvetet skyldig jag hade till och med valt strumpbyxor för tillfället
och jag kan sätta fingret på exakt när jag gick över gränsen
men motsatsen hade varit ett ännu större svek mot alltings mening
när du fixerar mig med blicken vill jag få dig att tala med mig livet ut
var förälskelse är ett begär efter kunskap
viljemässiga utmaningar inte intellektuella problem
moralens filosofi det jag har starkast själ att göra
en konstnär jag beundrar tar mig på allvar
kan höra skådespelarens rytm under intellektets
jag får lust att räcka upp handen
det här är poesi alla eventuella olikheter med verkligheten är med flit
sträcker armarna framåt hälsar dig i första position
att leva är att välja att inte dö varje dag
man kan verkligen leta en livstid
inuti min hjärna finns en tom helikopterplatta bara för dig
som tar mjukt i mig det ska kännas som ett bo
vi valde varandra innan vi ens fanns
du får mig att skriva mina fingrar ömma
innan du låter mig dig
handflatorna ihop bakom ryggen
lagren av dikter som extra hud
tar hellre mitt liv än försöker övertyga er
Mileys Turner frisyr och pengar till Henke Berggren
läste någonstans att stadsministern tjänar 191 tuss /månad det är mer än jag gör på ett år
jag hoppas han swishar Henke
själ angriper själ
spänd vadhud
min panik stiger med ljusets återkomst
ett halvblod hör aldrig hemma
du tycks oöversättlig till dikt rymmer alla ord jag aldrig tagit i min mun
djupt rotad i mig
musa på mute
alla frågar var min rockstjärna är ?
jag svarar att jag gav mitt liv till att blåsa liv i men det blåste inte tillbaka
håll i mig nu hårt
och jag blev fri
släpp och jag andades ut till slut
kom och jag kunde stanna
jag vill nog ha för mycket av teatern
jag vill nog ha den av fel anledningar
på morgonen älskade jag dig före kaffet
jag dyrkade dig före 06
rör vid mig sa du
och det var mitt livs mest efterlängtade erkännande
det finns ingenting som inte har någonting med det här att göra
händer som sa att de inte skulle men gjorde
all kärlek är som sommar sviker somnar ifrån mig
vill falla bakåt in i dina armar
vad finns egentligen att säga om krig
det får aldrig ske
det händer
sömnlös manisk orörd outtröttlig glasklar alltid redo
Bellmans svämmar över av självgoda sponsorer
det finns nog inget som jag inte måste befria mig ifrån
precis innan jag somnar fantiserar jag mig bort till dig
min klangbotten
vi skedar och du säger att om jag inte vill finnas just nu så behöver jag inte
nuets livmoder Klarascen
kladdkaka med vispgrädde
tungan över tandsmycket ingen känt
det är klart att det är en sorg bro
ögon som neg jag undrar : är du fortfarande kär?
att leva är att känna och om du inte vågar
hur kan du säga att du älskar
vi har alla gåvan inom oss att omdefiniera allt
och broräcket
allting tog så ont
uppvaknandet och sen avgrunden Tegnerlunden
smaken av sår som aldrig riktigt läker
ingen kommer någonsin att välja en alien framför en förskolelärare
sätter mig ner på cafeet äter en kaka och accepterar den stora tragedin
om att vi uteblir i detta liv
kan känna hur jag förtvinar för varje bett
tänker på dig oavbrutet allt jag skriver är om dig
och det värker i mina njurar av att erkänna att jag aldrig känt dig
freezerespons sen förlamning och näsblod
men allt det här får vi ta senare nu måste jag få ner människor i barnet
hur ska jag vara nog när jag inte ens räcker för mig själv
jag vill ge dig hela världen
någon slags vår
klyvs på mitten av Tvillingtornen
möter gud och sen Yung Sherman i den ordningen
får telepatiska strömstötar över Guldbron citrinljuset åter
fragment av hur ditt samtal känns i kroppen
vill bara ta dig och Stockholm i handen
skriver ditt namn i bläck över revbenen så inget annat tar sig in under natten
lyssnar på en dokumentär där Olles mamma berättar att hon brukar önska Olles låtar på radion
så ingen ska glömma bort honom
kunde krama mig nog
blotta sig visa vad tillit är
morgon skriver utan kläder hetsigt nämner allt vid namn
mitt namn är jag hans är kärleken
kärlekens händer har fåglar
bröstet är scenen vår spelplats
mun mjuk som mozzarella och nougat
är han min dröm blir han en del av min kropp
så flög hans händer till min hals
och jag blev verklig
vill be igen
vara nära gud ha dig i munnen
köpa tulpaner alltid ha det hemma
biter mig i handen för att känna
känslan av att ge sig
något gränslöst
går in och ut på mattan flexar pointar
säg ett barn som inte lever för alltid
vem måste svälja vem för att bada i ljus
Fridas fot i min hand det går som murgröna mellan våra kroppar i meditationen
jag är ett gränsland inget likt de vanliga livet
säg att ditt avtal är att du är fri att ta luft i min värld
Folkungagatan din existens rinner konstant genom mig som smältvatten
på Kungliga biblioteket känns det som om jag är med i döda poeters sällskap
kanske är jag det
det ä svårt att förstå texten
livet är svårt
vilket liv?
släpper taget och bekänner färg
du svarar att det finns ingen sån färg
skamsköljningen som följer Niagarafallen och sen
återgår in i fantasin den har aldrig övergett mig
precis som orden alltid väntar varje morgon som en trofast hund
du växer mot min rygg säger mitt födelsenamn som om jag vore en replik
i en parallell värld där månen spricker spänns jag runt dig
och du säger att du vill vara där livet ut
jag säger att jag vill ha dig så djupt att jag utplånas
bågnar över lakanet men hårdare nu när blivandet stängts
eller skulle han blunda
vill alltid mer än jag förmår
men värmen som fylls i mig när jag känner för dig är fjärilshuset
vill inte ens försöka tänka bort den
önskar jag kunde välja dig på take away
kan inte du skriva klart den här dikten
placera in dig där du passar hos mig
var någonting mer än ingenting
ett kapitel en passage en roman med lyckligt slut
allt! för dina ögons djup
away
svältande drömmar om hur du slarvar med din njutning
ser det på dina knän
bålen känns som tomma katedraler och andnöd
vill ha ett vittne till mitt liv hur meningslöst det än är
äta yoga dö
smeker ditt imaginära bröst som om det gällde livet
så jävla oerhörd
jag hoppas du vet det
jag dör när jag tänker på det
du är i mig vad som än händer dm
aldrig pappas flicka
redo för gud eller Jens Lapidus
alltid ny aldrig den samma
varje natt dör jag för att göra plats åt någon ny
men eftersom skillnaden är så liten uppstår illusionen av att jag är samma person livet ut
kuk som fölmule i handen om jag minns rätt
ditt namn i min skrivbok
skulle kunna bli en mimartist
lojal begäret lojal dyrkan
du är absolut ett sökord + fru?
vi leker att vi är barn som leker stoppar fingrarna i varandra och gissar smak på godiset
den som inte tillhör någon tillhör alla
tillhör universum
att sitta på Tegnergatan och tänka på Yung lean
att sitta på Vurma i Hornstull och försöka fota mammas silverlabrador
att sluta förlora mig i dem som inte bryr sig om de förlorar mig
skrivandets tunga narkomani
en jacka eller ett liv i baklås
redo för allt
beskydda det verkliga begäret böcker teater ljumskar
har du tillräckligt med drömmar?
skriver inte något någon begärt eller inte kan leva utan
det är en stor sorg
kodade min kropp efter M
släckte ljuset i ljumskarna
stängde bron mellan hjärna hjärta kön
snart snödroppar vid Mariakyrkan
en oskulds strålglans
Hollywoodstjärnor är bara vanliga människor som drivs mot branten snabbare
umgås bara med en åt gången allt annat är sinnessjukt
som att sända och ta emot från 10 kanaler samtidigt
gör en reading äter smågodis får nackspärr på klass
lyssnar till den varma mjuka rösten min bästa vän och kommer inifrån mig själv
läste någonstans att ett liv utan begränsningar skapar meningslöshet
på samma vis som överflöd formar en viss sort slapphet
det är nästan inget som är praktiskt att äga
världen är gjord för anställda
är glad att jag är storslagen trots alla medges ej
hur många platser jag varit på i pyjamas som kräver gästlista
csn som poetlön
levnads och dödskonsten
Emilias torso är tonad och berömd
lånar mig pengar till tuben hem
måste börja rosta bröd igen
Pimme har jobbat på lager jag frågade pankan
allt jag hela tiden måste göra för att få göra det enda jag vill göra
tror aldrig Pimme haft ett vanligt jobb
så dödligt avundsjuk på dem som aldrig behövt
slösa bort sitt enda liv
undersöker mitt känsloläge i messanger
skulle absolut kunna förälska mig däråt
men det dog kvickt
skulle absolut fortfarande kunna kungen av rocklivspojkar
från Imperiet till love is blind till hon unders nattdiskning 02
jag har sagt allt du aldrig frågat de pratar om Ethan på en varg
och jag blir varm inifrån under 3 täcken minus 18 och Angela har knullat
släcker lampan själen djuret och medvetenheten
allt ser ut som vaniljglass kranka tankar och halsbloss
en stads sista andetag någons sista vinter
skulle det verkligen vara så farligt om allt var över
ett helt livs förlorad tillfredsställelse
en molgan pojkvän
en utebliven framgång
ett barn i romanform
jag ångrar ingenting jag försökte
gud och du ska veta att jag gjorde allt
ser du mig nu?
jag valde dig framför allt annat
det var allt
mjuka täcken
vit kristyr över guldringen
långfingret längst tandraden
pannan stångar min
så fylld av din frånvaro atm
hjärnan återvänder till dig varje natt
som muskelminne
vad jag vet: jag har orginaliteten och den maniska disciplinen
fast det är väl inte disciplin när det är det enda man vill göra ?
vill till gränslösheten det filmiska dramatiska kontrasten mot allt i ditt liv
det måste finnas någon slags överenskommelse inte för att du ska bli kär i någon annan
men tillräckligt för att du ska stå ut
allt jag skriver är fantasier
men det är inte som om jag inte kommer minnas livet ut
hur dina ögon lös som ett bländat rådjurs från scenen
huggtänderna som vita lakan
munnen halvöppen och refräng jag biter mig i läppen och det kommer blod
med tiden kommer min hjärna slå ihop allt ovanstående till en förlust
en gud och jag står på bron
ingen som du den sista för mig
ett ospeglat ansikte är förgäves här
ekot ur min kropp som identifikation
navel in mot ryggrad händerna pekar in mot knäna
på alla fyra scenen är en av de större
applåder och gråt i munnen
stjärnorna lyste starkare förr 4:ans buss gick oftare
pappas död kom med en lättnad
behöver köpa 1 styck linne för att uppfattas som jag vill
vi springer med varandra i händerna längs Karlavägens evinnerliga alle om vi kisar är vi i Newyork
Hurricane har slutat röka och det känns sorgligt på något vis
som om jorden inte ska gå under längre
min hjärna är trasig sen 80-talet bränd av all rädsla
ett bortvalt barn blir en bortvald vuxen
24år i terapi kan inte ta bort det
det var inte så här jag trodde livet skulle bli
men nu blev det så
tillslut är ensamheten som ett hem
och kanske är det det bästa som hänt mig
flickaktiga gymnastikkläder för sent utvecklad tar läppstift och ger mig som en skänk från ovan
skriver ditt namn på toaletten på Malmskillnadsgatan
sen kom kylan trots alkoholen och man har ingenting att sätta mot
du ska leva tills jag dör baby
hör du det
nymåne var beredda
pizzaslice & suicid
känns som om någon dött och alla bara spinner vidare
kanske är det jag
att ha gått från medelklass till underklass för befrielsen
att vara yogalärare är villkoret för min frihet
att om jag inte skriver om det har det inte hänt
det är då jag upplever det
ingen njutning överträffar det maniska skrivandet
eller den besatta kärleken
såg dig genom fönstret på Riche söder tog en bild
går igång på fantasin att jag är hon som kan förändra ditt liv
alltid både vilse och hemma samtidigt
någonstans minns jag dig var jag än är
Stockholm serenad April efter April
nymånens aura
all min oskuld alla mina ord gick förlorade i dig
jag skulle vilja att du flätade mitt hår
du ville ha en flickvän men du fick ett barn och
ibland kan jag känna dina fingrar smeka mina texter
precis som doften av mammas pulverkaffe
villkorad existens
du bestämmer när jag syns
jag är hon som kan näras av nästan ingenting
återgår till Jocke Berg under tre täcken och täckjacka
ligger med drakar i händerna väntar på Petters vind
modig desperat och full av hopp lockar jag ner dig från tronen
in i mitt drömland
du griper efter vadsomhelst som får dig att lyfta från marken
jag efter kaffet
det kommer gå några liv innan vi får veta varför vi en gång fick leva här samtidigt
gråter över att Leo åldrats högläser för mig själv och Snobben äter en 1 portionspaj
jag är inte längre huvudnumret
Ser Priscilla & Coppola har ramat in på pricken hur det känns att bli utvald av den största som finns
och hur allt annat i livet efter det kommer vara allt annat i livet efter det
kommer före musiken på Bellmans J i strupen ylar på mute
gula väggar fakeblod på bröstet ingen ser
jag önskar så att jag kunde sätta igång allt från början igen
11:11 det väller ut en orm ur dina byxor jag svalde hela
fantasin och hur många sittningar jag än får in på en dag så kommer det aldrig vara över
du födde dig i mig
en dikt slog ut ur dig
jag kan få vadsomhelst storslaget
kalibrera oss till ett djur en själ
jag lyder endast poesin och stjärnorna
det som händer i hjärtan bara händer
som Romeo & Julia
den enda vägen ut är in
den som kommer in här kommer aldrig ordentligt ut igen om mig
du smugglade in mig på hotellet i rocken
mina drömmars stamtavla
berömmelsen du betalat för med ditt liv
lutad mot elementet trohet är att ha någonstans att bo sa jag
suger på knogarna rummet som dekor öppet mot publiken
ändlösa föreställningar in och ut i olika akter
du tog mig i munnen som ett rovdjur
släpade mig i korridoren mellan käkarna
hänger mellan dina ben mjuka huggtänder för att inte krossa bytet
stolt som en tupp utvald i din samling exotiska trofeer
i den oklippta versionen är jag din labyrint
vi äter pastasallad och allt är 2002 igen
dikt av en flicka nästan femtio där ingen någonsin förstått vidden av hennes längtan
24 års spår i parketten mina antenner tar in hela huset
att leva är att vara konstant understimulerad och sen dö
inte död bara inaktivt kön mellan midnatt och Ringvägen
oknullad OCH barnlös som katten slickar sig själv
kommer aldrig mer att kunna knulla någon som haft räkor i munnen
ditt kön under alla kläder i fjällen rök i rösten
du höjer glaset jag lyfter klänningen och sen
hur tomaterna smakade i Spanien och såg ut som små huvuden
livet är inte verkligt
stockrosorna på väg upp mot Skinnarviksberget
att leva är att gå till bibblan
ta dubbel magnesium ur retrograd
drömde att vi red på hästar halvöppna knullade ståendes mot en vägg i ett varmt land jag aldrig varit i
det som inte finns är alltid närvarande
allt alltid vackrast om natten
tro mig det är inte av blygsel jag säger att mitt dna inte bör avlas på
jag blev poet i detta liv
allt jag skriver är för att göra dig odödlig
poesi som viskas om natten
ett glas grapegin en guldtand (inte Jocke Åhlunds)
vilket cafe som helst kan bli Paris med mig
jag har ersatt gud med tanken om dig
Inlägg
Alla kommentarer
