skriver en dikt med bläck
skriver rent den i datorn
går till en arbetsplats och skriver ut den
läser den högt klär mig fint
betalar en vän att följa med
står i kö utomhus
är först i kön
sen fick jag inte plats alls
men det är en inkluderande gemenskap fick jag höra
varannan man berättade hur oförberedd han var
då skrattade publiken
jag antar att det inte är på liv och död för dem
jag måste sluta tro att det är så för alla
sätter på något att gråta till
den som dör i en dröm vaknar aldrig mer
*hoppas*
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar