i bästa fall kommer något av det jag skrivit finnas kvar i din blick långt efter jag lämnat jorden

  föll direkt kunde känna hur du pulserade i hårsäckarna 

lika självklart som att håret växer ut igen

lockas jag in i de oåtkomligas åtråvärda labyrint 

snurrig yr berusad 

amygdala som en svullen persika 

tiden tickar i handleden var 11:11 är en närmare döden 

enda platsen jag är säker på är i himlen 

dina ord är tömda på blod 

fyller lungorna med luft släpper taget 

karman spelas ut tills sista kortet är lagt