nattänglar

 begår jag ett brott i mig om jag åker och ser dig

när någon delar min poesi och jag ser mig själv utifrån blir jag nästan kär intresserad

 behöver bli besatt av någon som upptar hela min existens

utplånar mig se vem jag blir genom hans ögon och vad hon skriver

och när jag slutar vilja vara den hon finns ingenting kvar

det finns alltid ett före och ett efter och utan undantag 

har alla mina möten med handjur gjort mig ensammare än jag var före