dikotomins ansikte

 sista oktober och jag låter dig flyta omkring fritt inuti 

utan vallar eller dammar som ett hårt okontrollerat vattenfall

som forsar framåt bakåt utåt åt sidorna

ler stolt som en förälder husse eller matte 

jag är tyst som en mus eller kärnvapen 

grandios eller självhat

på liv och död 

hittar hålet i vilken konstruktion som helst 

hör dig ljuga innan du gör det 

jag gör allt anstränger mig på den absoluta toppen av min förmåga 

underkastar mig tills det tar stopp lite länge ut än för alla andra 

är min gräns en hockeyrink bort men då vill jag aldrig mer se dig 

total evakuering drar in landgången 

3 eyed atlas och jag kan se allt väldigt tydligt nu

tillbaka på text! i en nästan sakral upplevelse 

allt som varit och kunnat bli ligger i dina händer att förvalta nu 

som en trigger som en sång 

det finns ingen plats kvar i stan på som jag inte varit kär eller olyckligt kär i dig kvar 

kärlek har aldrig varit enkelt och kommer aldrig vara det då är det inte kärlek 

tredje ögat öppet jag kan se allt  

när du står kvar i sanning blir vägen självklar 

och valen tar slut efter fullmånen finns ingen väg tillbaka 

så byt dina kristaller 

byt liv 

en liten glimt av allt

 tiden stannar Skeppsbron  en skärm lyser tårar får rinna glömmer köpa citron och går förbi porten där jag bor 

drar mig egentligen för att se det kostar så fucking mycket att försätta mig i det tillståndet

det måste bli någon typ av pivot turn nu 

du är chock vacker och jag kastar in hela kroppen i kris 

jag är kemiskt beroende av det du gör med mig bara genom att finnas 

att varje morgon retraumatisera sig själv

fryser så mycket för min hjärna klarar inte mer meningslöshet

hela jävla världen har en anpassningsstörning 

ditt namn inristat i mina tänder 

krossar din värld med vad vi kunnat bli 

du krossar min genom att ignorera det 

den eviga liminaliteten i mitt skapande

 utanförskapet den extremt låga entropin 

så oändligt trött på att bli ignorerad förminskad bortvald 

huvudet lagt på sned åt "det är kul att du håller på fortsätt skriv" 

jag är inte här för etikett eller epitet jag är här för uttrycket 

men utan röst plattform och spegling faller allt ner i helvetesgapet 

så jag vänder blicken mot himlen och 

fåglarna kanske orkar jag låtsas en dag till 

få det att se ut som om jag närvarar 

ännu en basutredning 

rundgång i systemet vispgrädde och en lön till 

någon sa att jag räddat hennes liv för det fick jag 3% lönehöjning 

det är 16 konor mitt inre ljus och mikroplaster ser och hälsar ditt inre ljus och mikroplaster 

allt dör i Stockholm city

 jag grät när Bruce och Faye 

allt som jag dör för i en scen 

Sveavägen hem sen tryggheten i mörker och neon 

Stockholm är som vackrast i skymning 

Slussen och ju fler dagar som går från tour blir det så plågsamt tydligt att

jag bara funkar framför dig

call me by your past

hjärnan är en blackbox

 drömmer mardrömmar om min far 

all makt åt Tengil 

call me by your past 

väntar på att livet ska börja 

eller ta slut 

världen är gammal 

men jag är ung igen 

bråkar aldrig med någon någonsin 

jag har allt jag behöver 

dvs inget 

det är så sexigt med bibliotek 

jag vill lämna internet 

ta mig till en plats där jag slutar inbilla mig att jag är något helt unikt 

noll tolerans för födelsedagar eller högtider alla helgons afton är den enda uthärdliga eftersom den kan kopplas till total förtvivlan 

moral är en svaghet

det högg till i fittan när Fandango kom in i lokalen 

jag blev glad för då funkar de nya svindyra hormonerna  suger på pennan gör mig till 

ögonlås förlåt för jag försöker 

det enda jag tror på är besatthet 

huden spänns som plastfolie över låren 

jag gnyr nu 

på riktigt Fernandez 

sen kom jag på att jag inte ens har hunnit ta hormonerna än så 

jag fryser mamma 

jag är en avgrund 

inget är egentligen övernaturligt alla är bara undermedvetna 

förstår inte hur jag är tänkt att överleva 

dricker årets andra enhet jag är en usel alkolist 

ser Emilia  på duk med Folmer 

snart 50 med studentrabatt qute lr kris? 

lever som en lågenergilampa

 jag är inte beroende av någon 

ingen är beroende av mig 

det är en stor lättnad 

var nacke är en potentiell otrohet 

jag hittade hem den dagen  när jag rymde hemifrån 

älska den du ska älska du 

låt mig vara ett stopp mot 50 en inre anekdot 

törstar ihjäl efter hur din blick fastnar 

börjar om 

runt 2000 när allt tog sig in som en första gång 

var blick som ett skenande tåg 

det inre våldet nu förfallet och den sinnessjuka arbetsmoralen 

ni säger att kärlek som min inte  får vara målet 

men vad fan annars ska det va att jag precis klarar av hyran? lever som en lågenergilampa äter keso och bönor i två månader för att ha råd att färga håret den tredje 

världen som den är och världen som den borde vara

 vad tänker du på nu 

känner du dig levande 

vintertidens nåd 

sjöstaden regn och 9 grader 

mitt privatspråk till dig 

en markerad ryggrad man kan hugga tag i greppa om rycka ur köttet som tarmen på ett kräftdjur

alla tråkar ut mig 

en del saker kan jag bara tala med gud om 

de slocknande ögonen de obebodda människorna 

inte som att jägare och samlare åt antidepp du

hur gick jorden under frågade bill?

klimatförändringar orsakade av människor svarade Bull som ser som en mänsklig rättighet att flyga jorden runt för nöjesskull 

bland änglar och aliens

 jag får vara kvar för jag tar nästan ingenting av jorden 

eller det som är kvar av den 

 det känns som om 2019 var det sista något normala året

sen åkte vi in i någon alternativ verklighet där inget alls make sense 

alla går på kanten och knäna och världen som vi en gång kände den finns inte mer 

som om varje gång jag vaknar har något nytt försvunnit 

ögonen så fucking lonely allt är filmscener 

lägenheterna reser sig mot himlen 

dagar som vill mig för mycket människor som vill mig för lite 

säg att allt inte är förlorat 

vi är inte vi

 Erikdalbergsgatan ner i ett annat liv 

årsringarna gör att känslor tunnas ut och förstärks på samma gång 

tiden kommer hela tiden ikapp mig 

därför blir eftertrycket hårdare var gång som en rekyl 

eller när man drar bak reglaget till en flipperkula

samtidigt är varandet oändligt lätt i nuet 

Stockholm är som vackrast i gryning och skymning

möjligheterna blir färre ingen vill anställa eller knulla mig längre 

den konstanta önskan om att bli hänförd 

trots allt jag varit med om ser jag ändå helt okej ut 

totalt avskild och ingen särskild men ändå en del av allt

det finns inget mysterium 

lek medans leken pågår 

det enda vi har är dagar 

och jag har absolut gått a kursen i dig nu 

jag använder mina händer så jag inte textar dig

 roterar en höft motsols 

klappar en golden 

lägger kort och tittar ned tänker att jag älskar mina håliga skor och kvarteret där jag bor

min nya kaffemaskin för 1 person 

mina känslor sitter i fingrarna och de vibrerar när jag 

så jag skriver om dig hjular står på händer mediterar 

tänker ut 303 nya sätt att vara kär i dig på 

allt för att inte fucking  förgås 

varför behöver du någon annan när jag finns 

vi två nästan som syskon 

söker inga klartecken allt finns här redan 

portarna står öppna och slår 

att ge upp är inget alternativ 

varför är helt meningslöst nu 

som ett plågat djur ju 

jag skulle aldrig gå på inlärd hjälplöshet

så jag tar en promenad till guldbron luktar överhettad elektronik och dill

chips 

tar sjunde steget börjar om som Maggio i filmen

använder mina händer så jag inte textar dig en till grej 

känn ingen ömhet för de som stannar

jag är ledsen men allt är sant och har hänt 

eller kommer att hända 

kanske sker det just nu 

jag existerar i så många världar samtidigt 

så texta mig när den gamla verkligheten slutat fungera 

den med oceaner av tid som bara går 

lantställen terminer resor så långt bort du når 

 när du inte kommer undan längre när din  astralkropp fastnar i min med flit 

ögonblicket då du inte kan spela mer 

det är klart att det äcklar mig hur du lever 

men på något sjukt sätt gör det mig också på

eller det handlar väl om att jag ser din potential 

vem du är bortom allt det där 

ge mig ett dygn med dig i ett rum utan mat och kläder 

och du ska få se 

se som i känna 

hur det är att existera mer 

Gick mot ljuset Götgatan från Skanstull till Slussen

 hoppades du skulle komma ensam så som jag kom ensam 

hade bett till gud att möta dig istället kom Malmöskådisen 

gick hem till ännu en imaginär begravning 

minns inte att jag bad om att födas 

håller hårt i halmstråna det är iallafall inte juli 

när det hände som aldrig hände 

när du rörde vid mig 

kärleken ligger så nära döden 

det är utmattande att älska dig älskligaste 

siktar mot stjärnorna

postar ett brev för 117 sen får jag en skattkarta till Ringvägen

en önskan att få lägga mig ner luta mig bakåt 

omslutas

klappas tas om hand om

slå ut nu när ingen annan gör det 

på våren är allt så vulgärt 

rör mig inte som om jag var mänsklig 

tar min motståndare i munnen 

förlåt älskligaste för mina tafatta försök 

allt vi inte kan tillvarata 

att vårda är att sålla i leden 

allas tro om dess viktighet hos mig den finns inte fatta det 

mobilen som mätinstrument för förnimmelse 

man ser aldrig hela bilden 

du rör dig i mig som en värme jag inte känner 

lagom är alltid för lite

 midnatt råder tyst det är i huset 

alla sover utom jag lyssnar på en intervju från juni 

att ha min hjärna är inte ett val idiot

lossa dem som inte försvarar dig när de borde 

dem som inte bokar platsen längst ut utan att fråga

de som alltid måste säga högt vad du inte äter eller klarar av 

de som säger vill du låna pengar istället för att bara sätta över 

det är nu eller aldrig för tiden är inte längre på min sida 

och lagom är alltid för lite 

drömtelepati och överlevandets estetik

 låt mig va naiv och tro

allt som händer har en mening

Annas omsorg glömde vilken årstid det var 

gick ut i sommaren på Heleneborgsgatan 

På Skinnarviksberget sträcker jag händerna mot himlen kittlar stjärnorna 

lockar dem till mig 

sjunger ofta som svar rakt in i mig 

väcker saker till liv 

jag är den hona som ser dig 

tror på riktigt att jag kommer vara i ditt liv på något sätt hela vägen 

 livet är en illusion i sig 

låt mig va naiv och tro 

allt som händer har en mening 

överlevandets estetik 

gud jag vill bara vara ifred

 betalar gärna för att inte se Gaga

roterar i universalposition och twist 

kroppen gör sig av med resterna 

precis som allt vackert behöver hävda sig 

önskar du sa säg vad du begär

inget men önskar allt 

vi pratar genom drömmar 

kroppen vet allt före hjärnan 

i signalen finns sanningen 

talar med pulsen jag gör slut med dig på ett klipp

så kan man inte säga de flesta vill till varje pris hålla människor vid liv 

infantilt

det är inte mer än att någon går ut genom en dörr när den dör

samlar inte på mig någon sorg eller pengar 

allt är energi som bör hållas i omloppsbana 

på St:eriksbron finns 3 val vatten järnvägsspår motorväg 

saknar manin den gör mig självlysande

 känner dig under huden 

lidandets natur 

växer under svält 

kan inte dö innan vi andats i takt 

keso och bönor jag gick igenom på Bellmansgatan jag ska bara skriva till dig där 

om det finns ett enda sätt att nå dig kommer jag hitta det 

släcker alla rum alla stängda relationer

lika mycket som jag skulle haft dig skulle jag förlorat 

det är så underverk funkar 

firar tentan med en kanelgiffel 

räddningen finns i mörkret och i rörelsen 

det känns bra att du vet

 nu kanske vi aldrig mer ses

avstånd är egentligen bara vibration 

blundar på Bellmans och funderar på vilken sorts kvinna du aldrig skulle komma över 

låt mig bli hon 

låt mig bli hon 

låt mig bli hon 

låt mig bli hon 

låt mig bli hon 

ett helt liv som opåbörjad

 får en kaffe har en fruktansvärd fomo för krunegårdspelningen 

ingen förstår längre vad jag säger eller skriver 

konturen av dig är tydlig än 

p piller jag håller ingen vid liv 

sanningen är inte ditt brott 

om jag kunde skulle jag gå härifrån (allt) 

det känns som om det enda som finns kvar är att bli inlagd 

läser lapar mjölk kroppen avslutas 

somnar marinerad i jonatan unge 

och den genomskinliga tomma känslan av en tyst iakttagelse 

10:10 10/10 portalen för twinflames

 inte soulmates det är något helt annat 

sex har egentligen aldrig varit viktigt eller funnits tillgängligt så som jag önskat det 

sprit är helt ointressant som att umgås 

jag är rytmen 

ur min ryggrad bryter ljuset fram 

en ny nivå av apati 

livet och döden är ett val mellan mardrömmar 

jag kommer le när jag dör 

jag har betalt mina vingar 

tusenfalt 

i journalen står det "hon har inte gett upp helt men håller fast vid fel saker"

jotack

det enda jag vill är att gå i psykoanalys men jag har inte ens råd med en ny disktrasa 

tidsmiljonär 

som jag är 

Forever young i Mariakyrkan

 white sage och det underbara i en närhet som tar slut 

skönheten i det 

min kärlek till dig gör att jag vill sluta andas 

det går i cykler

jag minns när verkligheten böjde sig efter mina tankar 

lyckan är alltid ögonblicket före det händer kyssar sex bubblet i messanger innan meddelandet poppar 

sömn är en frånvaro 

full av en extatisk längtan 

en föraning om suicid och en sorg över allt det som aldrig hände 

blomagat & hasselnötsmjölk

 min själ svalnar ikapp med att nätterna blir längre 

borta är sommarens begränsning 

hunddagarna i juli 

livet det som en gång var öppet och hela världen 

skriver inte hur det var utan hur jag upplevde det 

dikten leder läsaren från mig 

att skriva är att utplåna 

allt är ditt du kan ta emot det eller låta det vara 

i hela mitt liv har jag lämnat min familj och jag har aldrig haft avsikt att bilda en ny 

utan ensamhet känns det som om jag konstant håller på att dö 

du måste förstå att jag lämnar av samma anledning som du är kvar 

jag ger dig total frihet och trygghet på samma gång 

verkligheten med mig är en skenande pojkrumsfantasi lite som blomagat och hasselnötsmjölk 

2025 året där oskulder tas

 krokimodell fast det heter inte det länge sa dem utan konstmodell 

alla i åk 3 tittade på mig utan kläder och jag blundade och tänkte på dig när du badar i "     " 

det bästa med krokin var när jag var på väg dit jag var någon annan någon ny

känslan av att ingen vet vem jag är är befriande

ögonblickens renhet 

efter halva dagen grava tics bröstandning 

ingenting är någonsin som det verkar det är som det känns 

ännu ett jobb där jag har fri tillgång till min hjärna 

tänker jag när jag drar ner dina badbyxor och 

2 minuter kvar i kontrapose säger fröken 

jag skämtar och säger det känns som om jag är med i mästerkocken alla skrattar 

jag tar ansvar för stämningen i ett rum även om jag ligger naken på en filt mitt på golvet 

överstimulerad öm äter en mc vegan och 4 veganska nuggets innan jag tar mig an samtidsdramatiken 

jag försökte sätta något på spel

kallar det poesi men egentligen är det bara allt jag aldrig får säga dig

ju mer jag skriver ju mindre drömmer jag 

distansieringen som eget uttryck 

det onåbara åtråvärda när inget stämmer med verkligheten men allt är sant

verkligheten rymmer ingen hemlighet och därför är den helt ointressant

det finns inget värre än rockstjärnor som sjunger till sina fruar

om konst ska betyda något måste den vara öppen för tolkning 

alla måste få plats med sin fantasi tänka att han sjunger för mig annars är det 100% meningslöst

älska fruar får man göra hemma 

det finns egentligen bara två slags tragedier

 att inte få det du vill ha 

att få det 

öppet utan löfte 

kanske känner du någon slags vag ömhet inför mig men du har aldrig släppt garden 

hur gärna jag låter mig förledas men du verkar sakna det draget 

äter en vegansk bulle skriver mig igenom dagen 

poesin är ett skyddsrum 

kroppen blek och följsam 

vet inte längre om det hänt eller om det som i en Allen film utspelar sig i en lucka i tiden

du vet inte om att du kanske förlorar mig för alltid i dag 

vet inte om det är ett hot eller ett löfte 

i dag för ett år sedan fick jag livet tillbaka

 nu känns det som om någon dragit det ur min navel med virknål 

osynlig i historiken 

saknad i framtiden 

ensam i ett vakuum av nu 

gifta som att tugga samma tuggummi smaken är borta 

jag har gjort jobbet

 jag har fan gjort jobbet 

och det blir tydligare ju äldre man blir vem som inte gått i terapi 

lärt sig meditera eller öppnat upp för något större 

det är något med skymningarna nu som gör att jag får svårt att skilja på fantasi och verklighet 

någon slags upplösning av jaget 

att sluta existera som mig själv 

morgonens fukt får mig att längta bortom det som presenteras

själva grundförutsättningen för att förverkliga drömmar är att våga möta allt 

med ett öppet sinne 

behålla var dags rädsla att själen ska slockna och sluta brinna 

att aldrig ta något eller någon för given 

ett tusende försök till en andra chans

 just när natten lutar sig mot dagen 

den undermedvetna vägen rakt in i en annan 

ser en film med Fassbinder när han är sexmissbrukare och blir ledsen när jag tänker att till och med det är försent

jag var så bra på mitt jobb idag ändå kom huggen skämten på min bekostnad 

himlandet med ögonen ni tror att jag inte ser 

hör en låt med Kasino och undrar det samma : skulle du ens märka om jag släppte taget nu för alltid?

förmodligen inte 

stjärnorna stod rätt fast på fel sätt när jag först såg dig 

som en skänk från ovan och total katastrof 

ser du mig nu?