Till pojken med kindbenen det är en jävla ynnest att få leva i din samtid

Det som blir i mig
när jag vågar
se ditt ansikte
för ett ögonblick
mitt
du såg allt
och jag hann känna din lukt

Du som i jordskred i tunga
Du som i tårtans alla rosor
Du som i vill ha dig i långsamhet
Du som i nödslakt
Du som i ängel passerar himlens sista gräns
Du har alltid godis med dig
Du är ett växlande tempus jag kommer älska med viljes på avstånd livet ut
Tack