en saga utan avslut alls

 äter en glasspinne skickar manus till ännu ett förlag 

raderar vad jag ville i går för i dag är ju nu 

jag vet inte precis om det jag gör räddar världen säger jag som svar till en elev som sa 

det du gör på dina klasser är bortom allt jag varit med om på 45 min

får hybris möjligen men just nu är jag så bra på det jag gör att det är löjligt 

halsens blå chakra sträcker sig malligt mot himlen och berlocken var borta är det ett tecken

törstar efter kunskap saknar plugget längtar efter rönnbären det är då jag vet jag klarat mig

allt som redan skulle varit står på led i mig vi skulle mötts på barer och hotell 

jag skulle gjort allt för dig men nu blir det nog inte så 

får nog inte lära känna dig mer än inget alls 

daniela rathana kommer in på cafet där jag sitter och skriver 

jag ger henne koden till toan hon tackar och ler och jag tänker att till och med hon känner dig mer 

i hela juni har jag bara lyssnat på hulls

 skriver i dagboken vad som va bäst och sämst med månaden 

bäst: att den är över 

sämst? nu börjar juli min absolut värsta månad 

Renstiernasgata ner och jag undrar hur fan jag ska hantera att Guns är här på fredag

allvarlig möter jag var text var klass jag undervisar precis som jag borde 

lyssnade på Roxette tänker på Lena PH och hennes numera självklara arenor 

mitt hopp slår envist ut igen som blomman för dagen 

vill uppleva dig så mycket att jag höjs över mig själv svävar över ett visat 

trots att jag valt känner jag mig utvald 

kallar det poesi men egentligen är det nog bara allt jag aldrig får säga till dig

 förr eller senare hamnar alla på Hinge i går juvelen vi är lika gamla ser jag 

han vill bli kär en gång till som cap

du är yngre än mig så när du är  ute på andra sidan  kommer jag vara över helt och det håller mig vaken varje natt 

yogar under bar himmel jordar mig med negativa joner 

skriver på cafe ögon känsliga för rockstjärnor kan vara en titel 

när jag följer dig har jag samma frekvens som autobhan 

känner en förundran över min hud den har samma chunk som ett blåbärsskinn klipper av en klänning ett par strumpbyxor coppar en bild jag screnshåtta på insta  kråmar mig i spegeln du öppnar inte så jag åker inte med tåget för att se dig som jag tänkt 

borde börja simma 

hjärtar juvelen 

vinterbarn ur funktion

 den inställda sommaren 25 har något  undergångslöfte i sig 

skrattar med 04: or 

provade Camillas glasögon och ville gråta över hur jag plötsligt såg igen och hur jävla mycket jag kämpar emot 

magnolian exploderar min ungdom är  i helvetesgapet nu 

coccoslatte och förmodligen out of testo 2

kanel och regn urspråket hur en blomma öppnar sig eller hur en hund lutar sig mot dig när du gråter

du som gud ett verb i mig ständigt pågående sorl lenheten hos en solbulle i lederna 

1 sekund höll du min hand 2023

månens utslag finns i ditt röstomfång 

tu eres mi media naranja kosta vad det kostar vill 

säg du är allt och lämna mig  sen forever

skäms när någon säger Lotte du kan få vem som helst 

bevisligen kan jag inte det längre 

man försöker tills man finner sig i att bara finna sig

ett sugande ingenting 

kanske hade jag öppnat mig sakta 

i guess we never now

östrogen i all ära

 men jag behöver adrenalin dopamin och serotonin 

eller jag behöver känna mig vid liv 

just nu är jag bara en evig yogafabrik

ett sceneri bara för två 

fullständig utplåning 

händelsen som sen dröjer sig kvar i fantasin resten av livet 

ljudet av tänder käkar i lås en hand som rundar ett knä 

förkroppsligandet av år 

tankens textur 

allt förändras på en annan plats 

flammhår och blixtögon 

varför ? varför inte ligger i blodet 

det finns poesi och så finns det erkännanden 

vill ha dig mer än mina hormoner atm 

det enda jag vet om skrivande är att jag måste göra det

 saknar det jag längtar efter 

längtar efter det jag saknar 

regnet är änglars tårar 

tvärbanan följer spåren genom sjöstaden jag vägrar ledet lydnad ordningen förfallet 

vill ha blått hår våt fitta mjuka leder 

måste få upp farten nu 

börja springa 

hur du rörde dig själv genom mig 

än är vi före allt 

allt högre skall

 nymåne centrerar mig mot kroppens mittlinje 

jag är medveten om vad jag fyller med dig

hur oändligt det är

hur stor tomhet det kan bli