utan en följarskaras respons är skapandet utan symmetri
min kropp känns som ett laboratorium atm
såg oss vid altaret i natt jag viskade i ditt öra om livet jag kan ge dig med min mun
du bländar med blicken och skjuter
utan en följarskaras respons är skapandet utan symmetri
min kropp känns som ett laboratorium atm
såg oss vid altaret i natt jag viskade i ditt öra om livet jag kan ge dig med min mun
du bländar med blicken och skjuter
ögon låsta i ögon en portal som blöder ljus
det var aldrig inte vi
jag är hon jag är och krockar med världen var dag
ägnar mig åt mina intressen (dig) med stor intensitet
just nu kan jag inte svälja mina tabletter
kväver mig själv skulle gå på Hagmans release men hela mitt innanmäte är fullt
ju djupare ja dyker ju mindre val kvar ju friare blir jag
har varit en mänsklig stafettpinne i psykvården i över 20 år samhällets största illusion
du är aldrig ensam jag har stått på spåret på bron haft stenar i fickorna tabletter i handen
alltid ensam
jag hämtar upp mig själv och skriver för livet
att se men inte röra
till låsta människor finns inga nycklar de måste öppna själva
mammas hand i håret
din fru i allen och allt annat i ditt liv jag inte vill veta någonting om
avstånd och omöjlighet som en oslagbar lockelse
sitter på golvet i studion och tänker på dig och orden som jag vigt mitt liv så envist åt
varje dag sedan 2007 har jag skrivit minst 1 dikt utan undantag och egentligen varje dag före det i dagboken
tänk om jag hade blivit något någon utbildat mig till något jag kunnat försörja mig på
men innerst inne vill jag ju inget annat än det jag så förtvivlat försöker få att hända
det har aldrig funnits något annat val efter dansen och jag tror inget kommer efter utom döden
bara skrivandet gör verkligheten verklig och bara där kan jag fly den
och beträffande dig så....om inte du ...ingen
all förälskelse kommer ur en känsla av att vilja förändras
försöker förgäves greppa som om jag aldrig hållit fast något i hela mitt liv
förlorar mig handlöst ,vad är det annars för mening med någonting ?
springer som askungen över dammen mot det sista tåget hem
det var så länge sen det fanns en väg bort
svullen
han som förintar mig samtidigt som jag föds ur det
sväljer det jag kan och drunknar i resten
kärlek kräver inte kärlek kärlek är
jag säger inget mer jag vet att du vet
var varelse är en budbärare ingenting är omöjligt det tar bara olika lång tid
tiden är overklig dikten är verklig
du var något jag omedelbart visste att jag inte skulle kunna undvika
när jag blev kär så gjorde jag dig direkt till min Molganpojkvän
från den stunden har jag aldrig mer känt mig ensam
som om jag tingats av dig
lövhalka Du.på tal om underverk
det finns bara en bro kvar föraningen ligger alltid i inandningsluften
extrem fokus och känslan bortom tanken om den
det finns inget öde -jag repeterar det finns inget öde bara teknik och goda förberedelser
mitt imperium är min skrivbok orkestrerar skeenden minns du Ethan Hawke? det finns ingen slump baby
allt var frekvens
av principiella skäl sätter jag mig aldrig i ett flygplan men tåg går bra
var min gud är min gud och klitoris
och min största rädsla var att bli kvar i Växjö gift eller mellanchef
du kan bara verkligen älska en främling alla öppna ögonblick bryggkaffe
10/10 10:10 portalen bland blommor i kungsan och alla chanser förnyas
jag ville vara vid liv Joel Spira på bussen potatissmörgås
under trostyget en behållare för drömmar
hjärtat slår 3 miljarder slag under ett liv spar några åt mig