tisdag 19 november 2024

if im not all in then im all out

 mitt universum utan Lars Eidinger är inte stort nog 

rabblar mina tacksamheter snuddar vid något slags liv 

kan jag tillbe något som ännu inte är grott 

första frosten dm dikten 

hur en enda tanke på honom är starkare än tusen som handlar om något annat 

känns som snöstorm i Berlin utan el jag hämtar ner det överjordiska

stearinet till underjorden 

nåden i att ingen människa klarar av att vara alltigenom konsekvent 


måndag 18 november 2024

det finns egentligen bara två sorters människor de som tryckte tungan mot en frusen lyktstolpe och de som inte gjorde det

 alla kort jag spelar brinner upp 

sänker blicken för gud och dig tycks all tid oändlig 

för mig är all tid att förlora 

tar i allt jag kan

stupar utmattad 

att en gång för alla ge  upp  patetiska förhoppningar att höra till 

något någon 

skrivande människor ska inte tillhöra något någon

fullbordan enbart i dikt och bön 

kan du inte fantisera fram en älskare som försvinner när du är klar har du inte fantasi nog 


söndag 17 november 2024

oliver och lightläsk


att ligga full på asfalten ämnad för något stort 

större jag skulle bli Britney well med facit i hand 

 övertygelsen att jag är så jävla speciell har liksom aldrig riktigt lossat 

den konstanta känslan av att vadsomhelst närsomhelst kan hända 

att alltid vara beredd 

den ständiga törsten den oförnimbara duloopen ha ha ha hela livet bortkastat för känslan 

det enda jag levt för och trots noll bevismaterial har jag tolkat allt som livsavgörande tecken

hur min hjärna ivrigt plockar fram hur exakt varje steg i mitt liv lett till dig 

ÄNTLIGEN fylls jag av adrenalin dopamin någon annan än mig själv 

mitt eget fjuttiga under existensminimumlife

jag lämnar allt följer dig varsomhelst till och med till den där pinsamma resorten 

solen går upp i slussen 

lördag 16 november 2024

åh courtney

 rörelser som kändes i bäckenet 

att vara kär i dig känns som hunger games 

hur jävla lite jag är värd som människa  

trots att jag konstant överlevererar 

hur är det att vara vuxen och ha föräldrar som sätter ett värde i att göra allt för en?

pulsen i öronen 

snälla jag räcker aldrig förlåt 

är jag böjlig nog 

används som hävstång 

vet att min kropp hela tiden kan bytas ut mot en ny kropp att bryta ned

om ingenting är beständigt måste allt vara fotfäste därför är jag yogafröken 

om något mer nu inte händer så finns jag inte 

om att vara jag inte är våld så vet jag inte 

om eldar jag inte längre minns hur man tänder(tydligen) 

fredag 15 november 2024

hur mycket frånvaro kan en enda människa bära

 det är som om orden är mitt enda  existensberättigande 

dikterna måste vara allt men det funkar ju inte så

tar i så jag spricker bokstavligt 

varför är ingenting annat viktigt för mig

sjunger som om det är första och sista gången 

och låt oss hoppas att det är det 

hur kan man älska någon  som man ännu inte känner 

hon på toan sa "du ligger nu  före hela världen i passion" 

det är nog mer det att jag slutar aldrig vara konstnären 

ge mig ett intryck starkt nog och jag följer det till världens ände 


torsdag 14 november 2024

en affär börjar med en sinnessjukt lång uppvaktning av den ena och ett lika sinnessjukt motstånd från den andra inför det båda vet ändå måste ske när allt blivit oemotståndligt

 skjuter fram höften 

hjärtat leder aldrig funktion före känsla  

faran i att älska någon fullt ut 

skulle aldrig varit så vacker

vissa tider är gjorda för fullbordan 

den svindlande närheten hos två som egentligen inte hör i hop 

allt har sin mening och väg dit

min är in under din tyngd 

den sista början 

det första slutet 

jag var inte beredd på att förlora något (så mycket)

jag hade velat ha något (allt) 

skulle skydda  dig med våld 


onsdag 13 november 2024

käken drar ihop sig mot fullmånen

 grenslar dig med ögonen genom luren 

om en kvart går du på och jag lägger mig ner på badrumsgolvet 

om 1,40 är din skjorta våt hur är ditt skrev undrar jag 

har sparat mig i år nu jag är ett ostämt piano

låt oss vara vänner som inte kan låta bli varandra 

det var faktiskt du som började på den indiska restaurangen första pandemisommaren 

du satt i fönstret och jag gick förbi 3 gånger för jag blev beroende av hur du såg på mig