Fick melon och kaffe och frågan om berättelsen
han tar mina händer över bordet som om han bjöd upp till dans kanske har han förstått att jag ser honom i alla jag möter
till och med honom eller henne det är svårt att veta nuförtiden
och jag har alltid haft en förkärlek för killar som ser ut som tjejer som gillar killar
berättar noga spelar upp urscenerna och får stora våta cartoonögon som svar
den är filmisk vår grej
verkligheten som fasad
höghöjdslekar dvs vara monogam
95% av alla självmord sker på impuls
ler och tar en annan väg till jobbet
över Skanstullbron
undervisar en yinklass och tänker can ai really do dis?
det är så obeskrivligt obehagligt med cyckelbyxor att få kontakt med underlag
#tb till när du tackade din fru rakt genom min torso
hade glömt lyxen av bubbelvatten på psyket
om jag bara får dig 1 gång kan jag vandra runt i staden lycklig sen
jag är klar här
har förlåtit mig själv för allt jag inte visste innan jag lärde mig
det här är inte en midsommar dikt eftersom Elis skrivit den enda
när man ser dig på håll är det som att du går runt i en musikvideo
brukar nog alltid låtsas jag är i en låt
går genom dagen i låten
Skeppsbron är den enda bron som skiljer oss åt
för jag har dig men bara när du blundar
samtidigt vem vill ha någons verklighet
ser på höfterna på fotot som alltid måste tillhöra en flicka
höfter som aldrig fött barn är aldrig en kvinnas
en speciell sorts stolthet
kommer ihåg att jag sa till mitt x en fitta som inte fött barn kommer alltid att vara en fitta som inte fött barn som ett ess i rockärmen
nuförtiden är jag mest tacksam över att inte satt ett barn till livet på denna jord
29 grader och funktionerna börjar slås ut en efter en
en ny jävlighet östrogenfall känns som frittfall när du står still
midsommarveckan det är väl nu det vänder?
äter middag på golvet klickar bort alla menlösa män och deras dm:s
jag försöker nå ut med poesi förgäves
ger upp sömn 03:17 någon fråga singelsommar?
alla mina 48 somrar har varit det
läkaren säger att jag förmodligen somatiserar smärtan functional somatic syndromes
är den inte verklig frågar jag
den är ytterst verklig hjärnan skickar ut nervimpulser om att du har tex ont i bröstet
så det är precis samma smärta som om du har ont kroppen framkallar olika symtom precis som den framkallar dina panikångestattacker
hur ska jag veta om jag ska dö eller inte
det kan du inte
ingen kan förstå hur övertygande den här kroppen kan vara
fredagen den 13:e i halsen Louie citerar mig Folmer rättar till blommor i mitt skrev
vi sitter på golvet i bagis och går från 0-100 på under en line är min typ av människor
iscensatte mig själv gång på gång i flour
blir jag gift nu
Loney dear på hinge hjärtar och lyssnar på hans topp 5 på Spotify
dånet mellan andetagen läsningen på eftermiddagen
jag är en usel artist
saft och laxrosa vallmo Vinterviken
jag vet vad jag måste göra och gör det
låt oss gå så långt att vi luras
är på riktigt for real så länge vi känner
köper cigg till Rebecka i kiosken kände mig lite som en cool förälder
lever bara när du ser mig
rösten har en sån omedelbar inverkan på mitt nervsystem
gnyr vill stoppa varenda del av dig i munnen avrättas
som att dö i en dröm och i en verklighet samtidigt
när bandet expanderar upp mot himlen och vidare ut på gatan
före mig hela stan förgylls av dig
hela universum?
det går inte att kliva av ens genom att dö
du är som juni fulländad
men får inte se för länge in i ljuset som förblindar
förvandlar alla andra till just alla andra
det är försent
det är försent
det är försent
jag var tidigt tillräckligt smart för att förstå att jag är för orimlig för någon att ha en relation med
äktenskapet som sådant känns som en kvarleva från slavmentaliteten hursomhelst
eller kanske en villfarelse som en kär gammal bekant som kalle anka eller jultomten
att äga en annan människas lust hur dumt
vaknar du in i drömmen eller upp ur?
missförstå mig inte jag är noll intresserad av random ligg eller polly sanningen är att jag levt år i celibat måste bara vara helt fri kunna göra precis vad jag vill
fortsätta vara autonom i grunden
framtiden är en egen älskare
mina oändliga förberedelser håller mig på tå
stupet förra sommaren tjänade sitt syfte alla får de stup de behöver för åtgärd
paniken är en viktig del av övergångar
om du lämnade allt för mig skulle jag inte ha något att se fram emot
det förtar hela poängen
rasism och fegisar huserar
THE END m m
vulgära nya slussen de ölindränkta flakbarnen runt runt runt
ni tror att livet börjar nu men tyvärr har min generation sett till att det inte sker
blundar och tror jag äntligen ska stryka med
i min sista stund var det bara dig jag ville ha
juni som öppna hudar
den skenande känslan av tid som går i halsen
men man är för feg för att spränga sitt liv i bitar
kanske inte får allt man vill ha baby men man kan vilja ha allt eller
ta allt du vill ha och låt dig inte stoppas av det som verkar vara verkligheten
där är den sanna mardrömmen sommaren förintelsen och jordens undergång
verklig styrka är att vårda det du älskar
i mitt fall skrivandet
sätta gränser säga farväl
tar allt personligt eftersom det är det
jobbar mot perfektion så håll fast håll fast håll fast
äter bara sånt som gör mig vacker nu paranötter avokado mörk choklad om jag ätit djur sardiner men det får bli linfröolja som substitut inte ens fåfänga kan göra mig äcklig
behöver inga svar bara säga ja
min nya väg ur fullmånen fram till min död
frikopplad ålder och kön har jag lika mycket tid kvar
en dans tillägnad författaren för de flesta skulle inte göra något riktigt annorlunda någonsin
så tack
Gullmarsplan kanske är en illusion
ingen förstår den leken
en öppnad melon munnen ett tomt hål där könet skulle va
stjärnorna lyser över Skärmarbrink som en påminnelse om att vi en gång varit här
det lilla livet gnyr i höfterna
undervisar en klass problemet är inte klassen utan det som kommer efter
hela mitt resterande liv i famnen
ingen kan längre skilja på person och verk
världen är ett isblock ingen årstid är sig längre lik
vi går från mörker till ljus och ljus till mörker
ibland tänker jag att den där berlocken är portalen om jag bara köper den så öppnas allt
några nätter tidigare hade du sagt " det är bara för att det är du Lotte vem som helst annars kan jag stå emot"
vi hamnade jämte varandra på en spelning stod helt stilla så bland tusentals som om vi tog igen alla sekunder vi varit ifrån varandra i detta liv
den sköraste av drömmar börjar nu tänkte jag det här är den sista chansen jag får
har aldrig känt något liknande i någon ålder
den sortens närhet som skär upp sår som man får bära stolt sen i resten av livet
men hellre det än aldrig upplevt det
hoppas jag det får vi se sen när livet efterspelas
tidigare på kvällen hade jag tagit på mig kajal som om något livsavgörande skulle hända
oftast tar man ju bara bort den några timmar senare med bomull och barnolja
men nu stod jag alltså vid din sida ville stoppa varje del av din kropp i munnen
äta upp hela ditt liv tills jag först nuddade dig och hade de bästa sekunderna i mitt liv
fram tills nu då på den där innegården för 2 somrar sen
du har skapat en tydlig gräns som jag konstant försöker tänja
allt har egentligen bara handlat om vem av oss som står ut längst
tusen nätters väntan
dagen sträcker sig över natten nu och man tror att festen bara har börjat
ännu ett äntligen regn våt Rhododendron i Berzellipark
vädrar dina ögon bakom Bank hotell
vi kan köpa pizza med oss hem sen jag bjuder
hela mig
ber till gudarna varenda en
att det är i natt du inte kommer hem
vänjer mig aldrig vid vardagstortyren
först är man ung och sen är man inte det
hade såklart hoppats på att hitta besvarad kärlek i alla fall en gång i livet
kanske hittar man bara nya sätt att hålla ut
umgås inte med någon inte ens med mig själv jag skriver
mot gränsen
vill läsa min poesi i en ring
gå in med ett posse som en boxare
vinna utgivning på knockout
livet
som om konceptet tillfällighet är för nyanserat för dig
ingen reagerar någonsin som de borde på någonting
alla tror att de är tryggt förankrade i sina sk liv
om man någonsin vill uppleva något nytt måste man stå ut med känslan av att vara helt fucking lost
låta den versionen av sig själv bestämma som brukar tystas
hjärtat som beslutande organ
illusioner som till sist blir så fullkomliga att de öppnar andra dimensioner
färdas i drömmen
du spelar mig svag
det är absolut inte första livet våra själar möts
men kanske sista
hur länge till har du råd
bubblor svaren känner dem fysiskt
när dagen är över stegar jag upp avståndet mellan mig och hur allt skulle ha blivit
vad skulle hända med mig om jag plötsligt blev sedd förstådd dyrkad
började tidigt att leka död ett av mina första kroppsminnen när jag låg drunknad i swimmingpoolen
det kunde gå minuter utan att jag andades
flöt med ansiktet nedåt tills gränsen mellan mig och vattnet suddats ut
det fanns en tid när jag ville få finnas men efter 45 känns ingenting märkvärdigt längre
blåser såpbubblor på din grav ler när regnet kommer
verkligheten håller inte för någon
den värsta sortens män är de som inte lever ut sin arketyp
ingenting får mig att njuta av en närvaro som en annalkande frånvaro ett tydligt slut ett stup
Inlägg
Alla kommentarer
