Vi får aldrig glömma Olle Ljungström

 hur ska jag vara nog när jag inte ens räcker för mig själv 

jag vill ge dig hela världen 

någon slags vår

klyvs på mitten av Tvillingtornen 

möter gud och sen Yung Sherman i den ordningen

får telepatiska strömstötar över Guldbron citrinljuset åter 

fragment av hur ditt samtal känns i kroppen 

vill bara ta dig och Stockholm i handen 

skriver ditt namn i bläck över revbenen så inget annat tar sig in under natten

lyssnar på en dokumentär där Olles mamma berättar att hon brukar önska Olles låtar på radion

så ingen ska glömma bort honom 

Om någon bara en gång i livet sa det är du

 kunde krama mig nog 

blotta sig visa vad tillit är 

morgon skriver utan kläder hetsigt nämner allt vid namn

mitt namn är jag hans är kärleken 

kärlekens händer har fåglar 

bröstet är scenen vår spelplats 

mun mjuk som mozzarella och nougat 

är han min dröm blir han en del av min kropp 

så flög hans händer till min hals 

och jag blev verklig 

Bär honom i hjärtat som ett hem

 vill be igen 

vara nära gud ha dig i munnen

köpa tulpaner alltid ha det hemma

biter mig i handen för att känna 

känslan av att ge sig

något gränslöst

går in och ut på mattan flexar pointar 

säg ett barn som inte lever för alltid 

Ingenting är över blir allt yngre med åren,blondare

 vem måste svälja vem för att bada i ljus

Fridas fot i min hand det går som murgröna mellan våra kroppar i meditationen 

jag är ett gränsland inget likt de vanliga livet 

säg att ditt avtal är att du är fri att ta luft i min värld 

Folkungagatan din existens rinner konstant  genom mig som smältvatten

KB

på Kungliga biblioteket känns det som  om jag är med i döda poeters sällskap

kanske är jag det 

det ä svårt att förstå texten

livet är svårt 

vilket liv?

släpper taget och bekänner färg

du svarar att det finns ingen sån färg

skamsköljningen som följer Niagarafallen och sen

återgår in i fantasin den har aldrig övergett mig 

precis som orden alltid väntar varje morgon som en trofast hund 

du växer mot min rygg säger mitt födelsenamn som om jag vore en replik

i en parallell värld där månen spricker spänns jag runt dig 

och du säger att du vill vara där livet ut 

jag säger att jag vill ha dig så djupt att jag utplånas

bågnar över lakanet men hårdare nu när blivandet stängts 

Undrar hur det skulle vara om han såg sig med mina ögon

eller skulle han blunda 

vill alltid mer än jag förmår 

men värmen som fylls i mig när jag känner för dig är fjärilshuset

vill inte ens försöka tänka bort den 

önskar jag kunde välja dig på take away

 kan inte du skriva klart den här dikten 

placera in dig där du passar hos mig

var någonting mer än ingenting 

ett kapitel en passage en roman med lyckligt slut 

allt! för dina ögons djup 

I want to blow you

 away

svältande drömmar om hur du slarvar med  din njutning 

 ser det på dina knän

bålen känns som tomma katedraler och andnöd

vill ha ett vittne till mitt liv hur meningslöst det än är

äta yoga dö

smeker ditt imaginära bröst som om det gällde livet

så jävla oerhörd 

jag  hoppas du vet det

jag dör när jag tänker på det 

All impulskontroll är självutplåning

 du är i mig vad som än händer dm 

aldrig pappas flicka 

redo för gud eller Jens Lapidus

alltid ny aldrig den samma

varje natt dör jag för att göra plats åt någon ny

men eftersom skillnaden är så liten uppstår illusionen av att jag är samma person livet ut 

Kanske är det i år jag slutar förlora mig i dem som inte bryr sig om de förlorar mig mamma

 kuk som fölmule i handen om jag minns rätt 

ditt namn i min skrivbok

skulle kunna bli en mimartist 

lojal begäret lojal dyrkan

du är absolut ett sökord + fru?

vi leker att vi är barn som leker stoppar fingrarna i varandra och gissar  smak på godiset

den som inte tillhör någon tillhör alla 

tillhör universum 

att sitta på Tegnergatan och tänka på Yung lean 

att sitta på Vurma i Hornstull och försöka fota mammas silverlabrador

att sluta förlora mig i dem som inte bryr sig om de förlorar mig 

Minns när jag såg dig överallt och hela Stockholm måste åka skridskor

 skrivandets tunga narkomani 

en jacka eller ett liv i baklås 

redo för allt  

beskydda det verkliga begäret böcker teater ljumskar 

har du tillräckligt med drömmar?

skriver inte något någon begärt eller inte kan leva utan

det är en stor sorg 

Jag gråter hemma

 kodade min kropp efter M

släckte ljuset i ljumskarna 

stängde bron mellan hjärna hjärta kön

snart snödroppar vid Mariakyrkan

en oskulds strålglans 

Hollywoodstjärnor är bara vanliga människor som drivs mot branten snabbare 

umgås bara med en åt gången allt annat är sinnessjukt 

som att sända och ta emot från 10 kanaler samtidigt 

gör en reading äter smågodis får nackspärr på klass 

lyssnar till den varma mjuka rösten min bästa vän och kommer inifrån mig själv 

Ett överlevnadsliv

  läste någonstans att ett liv utan begränsningar skapar meningslöshet 

på samma vis som överflöd formar en viss sort slapphet 

det är nästan inget som är praktiskt att äga 

världen är gjord för anställda 

 är glad att jag är storslagen trots alla medges ej

hur många platser jag varit på i pyjamas som kräver gästlista

csn som poetlön

levnads och dödskonsten

 Emilias torso är tonad och berömd 

lånar mig pengar till tuben hem

måste börja  rosta bröd igen 

Pimme har jobbat på lager jag frågade pankan 

Ser Imperiet filmen och blir förlamad av allt konstnärskap jag aldrig haft alla år till waist

 allt jag hela tiden måste göra för att få göra det enda jag vill göra 

tror aldrig Pimme haft ett vanligt jobb 

så dödligt avundsjuk på dem som aldrig behövt 

slösa bort sitt enda liv 

undersöker mitt känsloläge i messanger 

skulle absolut kunna förälska mig däråt 

men det dog kvickt 

skulle absolut fortfarande kunna kungen av rocklivspojkar 

från Imperiet till love is blind till hon unders nattdiskning 02 

jag har sagt allt du aldrig frågat de pratar om Ethan på en varg 

och jag blir varm inifrån under 3 täcken minus 18 och Angela har knullat 

Jag ville så gärna att du skulle höra mig säga att jag valde dig framför allt annat det är allt

 släcker lampan själen djuret och medvetenheten 

allt ser ut som vaniljglass kranka tankar och halsbloss

en stads sista andetag någons sista vinter

skulle det verkligen vara så farligt om allt var över

ett helt livs förlorad tillfredsställelse 

en molgan pojkvän 

en utebliven framgång 

ett barn i romanform 

jag ångrar ingenting jag försökte

gud och du ska veta att jag gjorde allt 

ser du mig nu?

jag valde dig framför allt annat 

det var allt

Fråga mig vad jag vill

 mjuka täcken 

vit kristyr över guldringen

långfingret längst tandraden 

 pannan stångar min 

så fylld av din frånvaro atm

hjärnan återvänder till dig varje natt

som muskelminne

vad jag vet: jag har orginaliteten och den maniska  disciplinen

 fast det är väl inte disciplin när det är det enda  man vill göra ?

vill till gränslösheten det filmiska dramatiska kontrasten mot allt i ditt liv 

det måste finnas någon slags överenskommelse inte för att du ska bli kär i någon annan

men tillräckligt för att du ska stå ut 

Hon som i hund

 allt jag skriver är fantasier

men det är inte som om jag inte kommer  minnas livet ut 

hur dina ögon lös som ett bländat rådjurs från scenen

 huggtänderna  som vita lakan 

munnen halvöppen och refräng jag biter mig i läppen och det kommer blod

med tiden kommer min hjärna slå ihop allt ovanstående till en förlust

en gud  och jag står på bron 

ingen som du den sista för mig 

Kvällar och nätter som igår är ett facit på hur inget och ingen jag är allt aldrig saknas ens inte möjligen som ett minne av hon som aldrig slutade gå

var är du som ser snara efter snara och är precis så nära att du kan slita ner dem 

före jag

tydligen dansar jag igen

hyperaktiva fingrar som vers

bär mina dikter som rykande organ i händerna (refräng) 

var dags återfödelse 

Om jag lyckades fascinera dig vore jag stolt som en uniform 

när jag jobbar själ jag från mig själv

när jag skriver lever jag 

byter mjölk mot dynamit 

tömd på allt utom orden

och pappas ansikte

jag vill vara poet på samma sätt som en religiös sektledare 

något skriker konstant skriv i mig 

skriv tills du blir någon något 

Döden är livets orgasm

 ett ospeglat ansikte är förgäves här 

ekot ur min kropp som identifikation 

navel in mot ryggrad händerna pekar in mot knäna 

på alla fyra scenen är en av de större

applåder och gråt i munnen 

stjärnorna lyste starkare förr 4:ans buss gick oftare 

 pappas död kom med en lättnad 

behöver köpa 1 styck linne för att uppfattas som jag vill 

vi springer med varandra i händerna längs Karlavägens evinnerliga alle om vi kisar är vi i Newyork 

Hurricane har slutat röka och det känns sorgligt på något vis 

som om jorden inte ska gå under längre 

Ge mig en evighet som ryms i andhämtning

 min hjärna är trasig sen 80-talet bränd av all rädsla 

ett bortvalt barn blir en bortvald vuxen 

 24år i terapi kan inte ta bort det 

det var inte så här jag trodde livet skulle bli 

men nu blev det så

tillslut är ensamheten som ett hem 

och kanske är det det bästa som hänt mig 

Törnrosa väntar

 flickaktiga gymnastikkläder för sent utvecklad tar läppstift och ger mig som en skänk från ovan

skriver ditt namn på toaletten på Malmskillnadsgatan

sen kom kylan trots alkoholen och man har ingenting att sätta mot 

du ska leva tills jag dör baby

hör du det 

Halkar på tomheten

 nymåne var beredda

 pizzaslice & suicid

känns som om någon dött och alla bara spinner vidare

kanske är det jag 

Att trä hela garderoben över huvudet och vänta på csn

 att ha gått från medelklass till underklass för befrielsen 

att vara yogalärare är villkoret för min frihet 

att om jag inte skriver om det har det inte hänt

det är då jag upplever det

ingen njutning överträffar det maniska skrivandet 

eller den besatta kärleken 

såg dig genom fönstret på Riche söder tog en bild 

går igång på fantasin att jag är hon som kan förändra ditt liv 

Min längtan gränsar till muskelminne

alltid både vilse och hemma samtidigt

någonstans minns jag dig var jag än är 

Stockholm serenad April efter April 

nymånens aura 

all min oskuld alla  mina ord gick förlorade i dig

jag skulle vilja att du flätade mitt hår

du ville ha en flickvän men du fick ett barn och 

ibland kan jag känna dina fingrar smeka  mina texter 

precis som doften av mammas pulverkaffe 

I perspektiv är minnet av juni och din omfamning obegriplig

 villkorad existens

du bestämmer när jag syns

jag är hon som kan näras av nästan ingenting 

Det är en kemisk störning att du inte svarar mig

 återgår till Jocke Berg under tre täcken och täckjacka 

ligger med drakar i händerna väntar på Petters vind 

modig desperat  och full av hopp lockar jag ner dig från tronen

in i mitt drömland  

du griper efter vadsomhelst som får dig att lyfta från marken 

jag efter kaffet 

det kommer gå några liv innan vi får veta varför vi en gång fick leva här samtidigt 

gråter över att Leo åldrats högläser för mig själv och Snobben äter en 1 portionspaj 

jag är inte  längre huvudnumret 

Ibland blir jag bara så jävla påmind om hur det är att vara bunden till en händelse livet ut

 Ser Priscilla  & Coppola har ramat in på pricken hur det känns att bli utvald av den största som finns

och hur allt annat i livet efter det kommer vara allt annat i livet efter det

kommer före musiken på Bellmans J i strupen ylar på mute

gula väggar fakeblod på bröstet ingen ser 

jag önskar så att jag kunde sätta igång allt från början igen

11:11 det väller ut en orm ur dina byxor jag svalde hela 

fantasin och hur många sittningar jag än får in på en dag så kommer det aldrig vara över

Musernas tron

 du födde dig i mig

en dikt slog ut ur dig 

jag kan få vadsomhelst storslaget

kalibrera oss till ett djur en själ

jag lyder endast poesin och stjärnorna

det som händer i hjärtan bara  händer 

som Romeo & Julia 

den enda vägen ut är in 

Dicklines

 den som kommer in här kommer aldrig ordentligt ut igen om mig

du smugglade in mig på hotellet i rocken 

mina drömmars stamtavla 

berömmelsen du betalat för med ditt liv 

lutad mot elementet trohet är att ha någonstans att bo sa jag 

suger på knogarna rummet som dekor  öppet mot publiken 

ändlösa föreställningar in och ut i olika akter 

du tog mig i munnen som ett rovdjur 

släpade mig i korridoren mellan käkarna 

hänger mellan dina ben mjuka huggtänder för att inte krossa bytet

stolt som en tupp  utvald i din samling exotiska trofeer 

Att leva är att gå till bibblan

 i den oklippta versionen är jag din labyrint 

vi äter pastasallad och allt är 2002 igen 

dikt av en flicka nästan femtio där ingen någonsin förstått vidden av hennes  längtan

24 års spår i parketten mina antenner tar in hela huset 

att leva är att vara konstant understimulerad och sen dö 

När tiden är inne äter kroppen upp sig själv älskade

 inte död bara inaktivt kön mellan midnatt och Ringvägen 

oknullad OCH barnlös som katten slickar sig själv 

kommer aldrig mer att kunna knulla någon som haft räkor i munnen 

ditt kön under alla kläder i fjällen rök i rösten

du höjer glaset jag lyfter klänningen och sen 

hur tomaterna smakade i Spanien och såg ut som små huvuden 

livet är inte verkligt 

stockrosorna på väg upp mot Skinnarviksberget 

att leva är att gå till bibblan

ta dubbel magnesium ur retrograd 

drömde att vi red på hästar halvöppna knullade ståendes mot en vägg i ett varmt land jag aldrig varit i 

det som inte finns är alltid närvarande 

allt alltid vackrast om natten

tro mig det är inte av blygsel jag säger att mitt dna inte bör avlas på 

jag blev poet i detta liv 

Skriver på Under kastanjen

 allt jag skriver är för att göra dig odödlig

poesi som viskas om natten

ett glas grapegin en guldtand (inte Jocke Åhlunds)

vilket cafe som helst kan bli Paris med mig

jag har ersatt gud med tanken om dig