ett liv utan liv i

jag har inte lust med någonting 

skrivandet och läsandet är nog det enda jag har kvar 

när jag var runt 20 och väntade på svar 

ovetandes att 30 år senare det skulle vara själva essensen av känslan som håller mig vid liv 

får mig att känna att jag lever 

allt lidande all leda är också lyckan i ensamheten 

alternativet svartsjuka och vardag i en relation 

något faller som en ridå 

sommaren 

tomheten binder oss samman 

tänder en cigg åt dig och lossar bältet 

jag är mor och hora gillar alla roller utom frun 

avsmaken för inredning människor som går till svenskt tenn

övergivenheten avsaknaden outhärdlig 

ett försök att kräkas ut sorgen 

kan inte länge se en bild på dig utan att gråta 

en hand på ett lår i en taxi 

jag sjöng i drömmen var jag Courtney Love 

fragment sista gången jag såg pappa genom fönstret på Blädingevägen och gömde mig under sängen

vill nästan aldrig gå ur biosalongen längre 

sorgen över 20 års konstnärskap i byrålådan

 ett svar från Rio 

han som alltid får mig att vilja erkänna saker

lånar pengar färgar håret köper en för dyr macka 

medvetenheten i att inte alls vara älskad är helt okej 

att ingen vill ligga med en efter 45  kommer jag nog aldrig förlika mig med

jag har röstat det var svårare än vanligt 

när fantasierna upphör behöver jag dig inte längre 

smink och sol gör att man ser gammal ut så hoppar båda 

oliver ur burk tortilla med händerna Ethan i page 

alla är i Venice nu vinkar från båtar 

för vem exakt rakar jag mig 

önskar jag blev utgiven med mitt första manus Rocklivspojkarna medans jag levde livet 

nu fantiserar jag bara om det 

om någon sett den dolda meningen med mitt liv berätta gärna 

oändliga nätter

 blommor över en kista sen 

 en plats en sten där blommor kan läggas 

döden tarotkortet på salongen 

en vädjan att släppa taget 

själen borde förstå vid det här laget 

att den inte får höra i hop i detta liv 

så många så fucking långa år nu 

så sköra soluppgångar i September 

det enda jag lämnar efter mig är dagböckerna 

Mina tankar går till er som lagt hela era liv i filmbranschen

 och får se på när Schulmans debut blir nominerad 

beklagar sorgen 

beklagar samtiden 

beklagar in general 

allt avbegåvande av kulturen 

Yungblud på Anchor cant absolut inte handle it 

röd bh  + vit skjorta så out of character på cafe 

du sålde ut oss horunge gör inte om det 

en vaken natt en utväxt från mordor 

började på riktigt gråta över hur mycket jag vill ha dig 

skoningslösa tandrader 

hur länge sedan det var jag lärde mig förstå en annan kropp 

ser om Eyes wide shut mindes inte Marie hur sjukt det måste varit för henne då 

en yogaelev som spelade mamma till han som spelade min kille i såpan 

hur vi satt på taket och rökte cigg mellan scener han är i Hollywood nu 

och jag har samma förtvivlade lust att brinna som då när jag var 22 

Blommors dramaturgi

 Dollys död i allas liv 

allt avbegåvande av kulturen 

du kanske inte är jämförbar med andra kvinnor 

du kanske är en helt annan ras

jag vill bara vara den sorten som raderar alla andra kvinnor 

blommorna bugar i Kungsträdgården fontänerna stilar 

en natt med dig är det enda målet i mitt liv 

det här är dikt i dagboken berättar jag om mig själv för någon 

ingen annan existerar för mig hursomhelst 

plockar med mig 3 aprikos blommor från en rabatt i stan 

vad skapar skuld? bältet som jag får upp så lätt om du låter mig 

kyrkan och konfirmanderna jag älskar dig med hela mitt jag vet inte 

du är en hägring en fantomsmärta 

Om du går in i portalen under hängbjörken i Humlan så möts vi där

 någon sjunger från Mosebacke som om sommaren inte håller på att ta slut 

någon stannar en natt till i en stad sätten luren på flightmode 

så som man gör när man inte vet hur man lämnar 

om natten finns ingen intelligens kvar 

men det betyder inte att mörkret inte har något att säga 

den ständiga osäkerheten utgör skönheten i sagan 

inget är mer avtändande än att veta när man ska ses igen 

ibland tar sommaren slut men man stannar ändå 

Sensommarrörelser

 åren tar mig till parallella universum viskar jag till Snobben 

hör regnet konversationer på mute och jag 

är vad som förblir 

överger aldrig min omloppsbana 

önskningar: att aldrig mer behöva oroa mig över pengar dig till låns utgivning 

en historia är egentligen aldrig avslutad förens någon dör 

och inte ens då 

den outtömliga kraften i att ha hemligheter 

mitt huvuddrama är att jag har för mycket tid att tänka 

och att jag aldrig kommer få veta vem jag är för dig