spänner upp kroppen i brygga

 äter en bulle fån Svedjan och får tandvärk 

så ynkligt alltihop 

livet kultur utövad av överklass 

svanskotans fortsättning på ryggradens förlängning 

hur extremt sällan något allmängiltigt är bra för mig 

det skulle finnas en fortsättning på kvällen och du skulle inte få ta det så lätt i från mig 

ta så lätt på mig 

vem är du att avgöra att jag är utan värde 

det borde vara gud eller så 

ser in i ditt ansikte som ska hålla mig kvar i den här världen 

dör jag orörd av dig så måste det kännas även i din kropp 

som hålrum 

som tomheten som långsamt utrotar kroppsfunktioner 

så jag spänner upp kroppen i brygga 

vintertid och annat hittepå

 människors begränsningar den normativa skiten 

födelsedagar osv om tillräckligt många säger att det är söndag 

så är det söndag 

det sägs också att människor inte kan leva utan kärlek och ljus 

men jag är  beviset på motsatsen 

ingen har någonsin älskat mig och om vi behövt solljus skulle dödligheten varit 100%

den här sidan jorden hursomhelst 

fyller på med helt andra världen ingen frågar mig någonsin om det 

så ingen vet de pratar ålder och annat helt illusoriskt 

som ett träd drar in klorofyll drar jag in dig klarar månader år

det vet jag nu 

de spelar Håkan på St pauls och jag går upp i kanterna 

suddar ett hål i imman och skriver ditt namn i ett hjärta 

jag är ett barn om något 

öronproppar Schyffert och regn

 ser allt som genom en slutarfördröjning 

som naturen vågar klä av sig naken 

jag är någon man kan ha meningsfulla samtal med äta något gå på bio

en svettnil längs halsen som etsat sig fast håller mig sällskap under fullmånen 

(vänster sida)

den särskilda tystnaden som uppstår efter något hänt 

allt är rymdsignaler latten är varm och på cocosmjölk 

saliven frodas de halvöppna munnarna 

mamma och jag äter pizza med ananas försöker förgäves fylla slukhålet 

som vidgas i rasande fart 

blinka lilla stjärna där hur jag undrar om du också ligger vaken som jag 

dog inte

 men återuppstod 

baby jag har betalt fatalt med allt som kunnat hända 

det har blivit höst och jag har sett dig i den 

tar emot the aftermath en svallvåg i tåget 

tiden öppnar sina sår 

jag skulle ändå alltid sträcka mig efter dig en sista gång 

aldrig för ett oss utan för att något evigt kan vara så kort 

Tydligheten är en trygghet som gör mig matt jag är så långt ifrån den

 hans röst i mina öron alla sinnen skärps 

jag är en nattfjäril framför 

så hyper att jag lättar från marken 

så svältgrå i ögonen och för första gången på 14 månader var det lätt att le

lust är motstånd 

motstånd är lust 

jag väntar bara på ditt tecken 

du eller aldrig 

du eller aldrig 

du eller aldrig 

kommer vara där fast det gör mig sorgsen

 beroende på set up  och setting förgör mig fullkomligt 

har för vana att älska främlingar 

allt är enklare när man inget vet 

man behöver bara finnas i rummet existera 

bli funnen 

kanske kommer jag den här gången lyckas vara tillräckligt intressant 

jag ska vinna mot alla andra lockelser 

bara den här enda  gången 

Natten före den till den yttersta orsaken

  har inte så mycket tid som jag skulle önska till min poesi 

månaden i skolbänken budskap som förmedlas med magen 

det är så mycket vårt synfält sållar bort 

vår hörsel full av ljudvågor vi lärt oss filtrera vad mera?

rymdskepp mellan benen 

äter snäll mjuk mat med sked 

ägg för jag måste självömkan och svält fördummar något djävulskt 

hägringarnas död nalkas 

allt kan fortfarande hända men i morgon hjärtat 

fullmånen och det verkliga livet 

kanske är det nu det börjar