Rymmer alla åldrar i min ryggrad

 undervisar 3 klasser 

skriver på cafe en barndomscrusch sitter vid fönstret solen lyser på hans bakhuvud

håret är tunnare nu än när jag sist såg honom 

sorgen jag känner är bottenlös

den totala meningslösheten 

jag har nog trott att om jag bara lyckades förklara exakt precis rätt för dig

så skulle du lämna allt för mig 

mitt liv i rekyler 

öppnar upp och sluts för fort 

ingen hinner någonsin

Karlavägen alla vet att de tillhör någon här det förenar dem som en terrorattack 

skymningen känns som en frälsning trots allt 

högmottaglig

 sårbar öppen kroppslig 

den välbekanta rösten från ungdomen 

blundar och letar efter fantasier 

väljer med omsorg skriver 

något som befriar mig 

går på ett författarsamtal blir inte ens avundsjuk som jag bukar 

jag har gett upp nu 

på alla plan 

har aldrig sett upp till dem som ser ner

 välfärden behöver blod och det offras vilt 

alla skyddsnät är lossade vi låter folk hoppa utför stupet 

istället för att hoppas 

jag kan se mig i spegeln än 

går åt ditt håll 

du finns med mig hela tiden som en nalkande död 

överdoserar gurkmeja 

jag är inte ens här jag är någon annanstans med dig i ett annat liv 

allt är på låtsas men jag ljuger inte 

någon gång kommer jag säkert sörja att jag la  mina sista knullbara år i ditt knä och du tittade bort

men det är inte nu du är istället för nästan allt i mitt liv 

tänker på din fru att hon inte är tillräckligt vacker för att vara just bara det 

sen tänker jag på fläskpannkaka med lingon som han äter jämte mig 

det vattnas i munnen jag minns smaken trots 30 år har gått 

skulle aldrig orsaka en varelses lidande för njutning 

det är bortom mitt förstånd 

om ingenting är ingenting

 som om känslor blir mindre verkliga om man inte ger dem namn 

som om det farliga vore om någon annan fattade 

om man blir väldigt bra på att låta ingenting hända 

samtidigt händer allt 

min besatthet uppfyller mig helt och hållet än år 5 

med en oerhörd precision 

för ingenting är ingenting 

ber om 4 år utan skam för Sverige 

att du plötsligt står i hallen med hela din tyngd 

som att sommaren är en förutsättning för hösten 

att jag blir ett barn eller ett djur 

och att jag äntligen får din hud 

att du vet allt och jag får det ändå

kastanjer de mörka ögonen ett bälte som skramlar i golvet 

du var som är som mitt knark 

år går  ser du och din fru i armkrok som makarna Palme ni ser gamla ut 

 jag har ett förlag och har  slutat be om mer 

Jocke Berg får mig på knä i höjd med Slussen

 en fest jag verkligen hade behövt gå på 

vara vackrast för dig i rummet 

i alla rum 

äntligen svarta nätter igen 

går på djupet i smärtan och illusionen samtidigt 

den gränslöst höga luften där Engelbrektsgatan korsar Karlavägen 

skillnaden mellan sanning och fiktion nu är som den mellan liv och död 

blött hår åldern sekunderna i fotot jag fortfarande kan se något sexigt 

Cafe : jag vill inte bli gammal i det här rummet 

vänner? som kan se in i varandra utan att behöva svara för det som stannar kvar när blicken sluts

Krunegård stänger sommaren och jag är inte där 

 vill inte du ska se mig se in i någon annan 

litar på vem som helst som talar om jordens undergång

natt+dag utan sömn en elev sa jag va lik David Lee Roth 

väljer att se det som en komplimang 

munnen full av vindruvor 

fantomsmärtor där du skulle varit 

utmattad med tecken överallt 

en rekonstruktion till Folmer för analys 

monsunregn skriver allt hårdare 

igår: jag kände något för första gången på ett år 

idag: sorgen när insikten att min väntan gäller ju aldrig mer 

jag såg ändå helt ok ut du såg ut som en pojk som snubblar närsomhelst på sina skosnören  

9 är tydligen mitt nummer nu

 tog portalen i dina ögon senare :

krukmakargatan 17:07 uppenbarelsen 

du till baren jag till kyrkan 

i en värld med nåd i hade du textat 

jag tror himlen suckade efter luft 

iscensättningarna som förhöjer livet till filmen värld 

tacksam för att jag släppt ut håret redan för Jocke 

jag kommer aldrig sluta vara runt 20 i hur det känns 

hörde inte ett ord vad Hillevi sa satt i bänkraden och skakade med karusellhjärna skenande puls

 det ultimata slutet möter den absoluta början