Cafe Kafka Kleerups Paris känns som vårsskrik

 vad händer med en människa när hon slutar vara användbar 

3 dagar till lön letar efter knappen som raderar mig själv 

radarn i bröstet som aldrig stängs av för allt som är farligt 

framförallt för min far fast han dog för snart 20 år sedan 

All text blir i förlängningen fiktiv

 blomtäcket över Adolf fredriks kyrkogård allt förgängligt förgås

ditt namn fån andra sidan 

Robyn vid gungorna 

att göra mitt liv så öppet som möjligt 

skrivandet gör det fritt i huvudet 

yogan i kroppen 

vårens alla skrik 

pollens verser 

själen behöver tid för självkärlek som ögonen 

från mörker till ljus 

vänjer mig aldrig har lika relativt förhållande till tid som sanning eller ålder 

vi stannar i växten inuti min ålder är ungefär 33 

allt är släckt men fortskrider 

ögon fyllda av världar 

att avstå är ett val

 och jag hatar att det är så 

att låta dig för evigt vara utan mig 

drömmer om att ta en siesta och aldrig mer vakna igen 

detta tålamod det innebär att leva och fungera 

irisen spänns allt vidgas brukade vattnas 

lider mig igenom 5 avsnitt av Hundarna

när precis smalnade världen av och det blev bara du kvar 

undrar om man kommer veta vad det sista man äter är 

tänk om precis när jag bestämt mig för att gå så öppnas allt 

du mimar kom bakom från scenen 

Nymånen i natt upplöser den versionen av dig som överlevt istället för att leva

 medans jag sover gör HP hoppsparkar i Newyork hans liv forever forever hans liv 

man har sina traumazoner det är sjukt nog ofta dem som attraherar 

hålen i oss .....får lust att lägga mig på marken efter högmässan fyllas med negativa joner 

allt är kemi 

luften är fri 

överallt får jag syn på ärkeängeln Gabriel 

det är aldrig försent när det är rätt 

jag var ung igår 29 och jag måste ta upp spagaten igen 

är klar med åldrande nu drar mig ur när du börjar beskriva min poesi 

vill inte ha ditt tafsande i det sköra så fort jag ser en lång kille nu så tänker jag:

undrar om han kan lyfta mig med långfingret så där som Heatcliff 

Kinaresturangen vid Mariatoget vet inte om jag kan vara säker på att jag verkligen är här

 på låset halv fem friterad banan med vaniljglass det finns så mycket att förlora sig i

det talas sällan om livsorsaken att finnas är att inte kunna hålla sig 

jag vill förbli den här kroppen slutgiltigt alltså den jag lämnar i 

något lockande med avsaknad av ålder och obestämbar hårfärg 

det finns brunetter så det räcker bro 

du sa att jag skriver varje dag som om jag ville rädda livet på någon 

mig 

varseblir dig på  madrassen vid midnatt  låter dig strömma genom min torso 

sakta förvandlas händerna till fåglar 

Tänk att få vakna upp bakis efter Vanityfairfesten

 tänk om du en gång letat efter min blick i publiken 

tänk om du håller mig på avstånd för att längtan efter dig ska vara kvar 

tänk om det var jag som lät dig vara 

tänk om jag kunde bo hemma utan att betala och bara ha alla mina pengar till jag vet inte vad som alla kidsen på Mahalo 

tänk hur många gånger våra vägar korsats innan jag visste att du fanns

tänk om vi bara kunde mötas som 20 någonting 

tänk om jag lyckas kanalisera Elvis att ligga med mig 

tänk om våren var en vän som hösten 

tänk om jag var en sån som hade råd att äta på restaurang igen som före pandemin 

tänk om mitt ingenting mot ditt allt liv aldrig kommer gå 

tänk om jag måste dö för att bli utgiven 

hur fan ska jag orientera mig när min enda kompass är du och inga datum finns

 en isvind stiger längst ryggraden uppför nackkotorna 

en legend på min klass

yogamattan sänker sig för min vikt 

hunden plankan hunden 

rörelsen så stark att vinden mojnar 

läcker ur munnen tredje ögat 

ligger på golvet söker din blick i postern 

kan något större orkestrera allt tack