tisdag 17 november 2026

det är natt på madrassen vingarna utfällda man anar kroppens tyngd

jag vet med säkerhet att om vi tillbringat mer än ett dygn i hop hade vi haft ihjäl varandra
och det är en ynnest i sig 
innerst inne är jag inte modig jag har bara inget val 
är fasansfullt trött på att inte kunna leva lika lätt som ni 
att vara så konstant utblottad 
detta ingenting är trots allt allt för mig 
allt kan hända och allt händer till och med det mest otroliga som att Ethan Hawke kysste mig på munnen
man måste dyrka barnatron i var person 
hålla siktet på dimensionen där allt börjar där ligger min befrielse 
som kunde skett om inte motstånd funnits eller val 
det är såklart en extremt komplex situation när man står framför en person 
och samtidigt existerar inuti den personen 
jag har satt så många spår i din hjärna jag är stolt över 
att vara besatt befriar mig för stunden att leva i drömmen 
där har jag sammanhang inlindad i mina naiva föreställningars mjuka bomull
alla drar sig undan förr eller senare så funkar sanning 
den lilla ambulerande enmansteatern med alldeles för dramatiskt språk rullar vidare 

måndag 16 november 2026

samtiden som ständig attack

 människors eviga monologer kärlkramp 

spänt ansikte fyller det med chevre 

känner mig generellt förolämpad av gåvor eftersom jag vet att jag aldrig har råd att ge tillbaka

dominanta människor slaktar min själ 

oombedda tips 

jag har ju trots allt klarat mig halvvägs 

diktar ihop ett parallellt liv där jag inte är så utsatt som i detta 

tänk att en gräns gör så ont att sätta 

tänjer på texten skickar in ett gammalt manus till förlag på nytt 

i några timmar är jag hon jag skulle varit 

innan allt gick sönder 



söndag 15 november 2026

vi tänker varandra fram och tillbaka över stan

  hade följt dig till världens ände för att få dig att vakna 

han som liknar ett fjättrat djur på håll 

ett helt liv fastspänd i äktenskapets namn 

hon som har levt ett helt liv i fantasin det fanns  helt enkelt ingenting som matchade hennes energi intensitet 

behov av att visa starka känslor hunger och hyperfixering 

min väg är 100% inte din men jag vet att det kommer en dag när du behöver spetsa dina sinnen 

ty jag har sett din själ 

du kommer behöva gå så jävla djupt in i det spirituella för ledtrådar 

 för att nå vad jag en gång ville ge dig som du inte var mottaglig för då

trösten ligger aldrig där man tror bror 

jag eller hon är förlorad till fantasin nu 

ett mirakel aldrig dröjer kvar speciellt länge du 



lördag 14 november 2026

politiken är förlamad mitt hår är rosa nu efter 4 tvättar

välfärden urholkad 
lucköppningen atm 
att avstå är svagt 
att visa respekt är att imitera 
den linjära tiden obegriplig och förminskande 
att du kör utan in ear är lowkey sexigt 
rocknroll på riktigt näsblodet rinner ner för halsen 
ett föl i fönstret han rullar sina cigg för hand läser en bok 
blev gråtfärdig av brösthåret tatueringarna längs armarna 
rena naglar 
jag försöker förgäves slå på fyrläget 
smygfota 
märker hur mina kroppsdelar reagerar på varje rörelse 
din hand runt ölflaskan som runt ett kön
får svårt att andas läsa klart 
går på damernas för att skölja av 
när jag kommer ut står du utanför så jag är tvungen att gå genom dig 
gåshud längs revbenen mjuka knän 
hör att du är artig i luren & säger ställets namn och gata 
ber till gud att du kommer tillbaka 

fredag 13 november 2026

Om jag var du skulle jag sett mig

 alltså verkligen gett mig hur sällsynt det är alltihop 

slukat mig med blicken viskat allt om hur jag är i din fantasi 

om jag va du hade vi hänt för så länge sen 

men du är du och gick bara rakt förbi 

neonljuset speglade sig i vattnet så det blev två skyltar i min bild på insta

och det var det enda vackra som hände den kvällen 

om jag var jag fast för tjugo år sedan hade allt haft en helt annan dramaturgi 





torsdag 12 november 2026

Nidnatt

 det var alltid bara början på slutet 

fredagen den 13:e kan ser längre än jag någonsin gjort innan

tappar rösten 

lämnar ännu en oskuld på bardisken 

sover med raggsockar 

slickar mina tassar 

det var ett omen 

djupa klunkar 

friskt vågat allt förlorat 

jag förlorar alltid 

onsdag 11 november 2026

är du rädd för döden är du rädd för livet

 låta fingret hitta hålrummet 

det vi tror är verklighet är bara en version vi kommit överens om 

känner Slussen genom kroppen 

4 år jag är helt slut av all den oändliga kärleken 

den är så stark att jag lossat allt annat 

bara galningar älskar så här och möjligen nunnor 

jag borde verkligen bli en nunna 

på vägen hem från kyrkan tänker jag på vad jag skulle ta mig till om du inte fanns

men jag kom hela vägen hem utan att komma fram till någonting 

klart jag undrar över meningen med allt men 

när jag känner vinddraget om natten då vet jag att du är hos mig