gränsla
öppna morgonrocken
säga:är det nu jag dör och faktiskt tro det
yogar i bankvalvet
alla oktobers soluppgångar i halsen
min morgon är i konstant beröring med natten
en smörgås med ägg & kaviar på Komet
inte en dag utan en mening
skriven på ett kvitto i dagboken bloggen dokumentet i datorn under blommors dramaturgi anteckningsboken postits notes i luren servetter
det viktigaste är att skriva hålla det intakt leva genom det
skulle vilja träffa din mamma höra henne säga ditt namn
drömmar dör som moln gör
ger plats för nya
håller en vid liv
allt jag ännu vill veta om dig
har absolut inte kommit till slutet
vill att vi sitter ner och du berättar för mig
och att det ska kännas som om jag har hela livet på mig att lyssna
ägande över lag
blir stressad om jag har mer mat än för dagen
man knullar inte bättre i ett dyrt hotellrum
jag föddes för att stå på listan
får konturer när jag skriver
världen och jag ligger klarvaken 03:33 rädda för vad som händer om vi blundar
att vara människa är inte en vanesak
så jävla mycket mod det krävs att stå utanför allt
drömma i vaket tillstånd
Stockholm ändå en början som räckt i över 20 + år
kaffe gurkmeja hål i mitt enda underlakan
plastpåsen med clementinerna
kroppen är hård och glänsande
jag vill att du frågar mig något
vadsomhelst
klär mig fint tar läppstift några munnar öl konverserar vid bardiskens ände
medans mitt syfte som hona urholkas
ingen tittar åt mig undrar något ingen som rör mig år fem
jag har skrivit minst 7240 dikter sen 2007 aldrig något som betytt tillräckligt för att bli publicerad
men det är ju kul att du håller på som de flesta säger då
klarvaken över mitt förfall plötsligt finns bara den nya verkligheten i spegeln
den jag är gammal i
och baby jag önskar så att det va något annat jag önskade
ger mig hän like löven
faller ur bild
frigör mig med din högra hand please
det syns aldrig utanpå vem som är vackrast
jag älskar den jäveln mer än mig själv
det är min läxa
så fort skärmen lyser upp är allt glömt
hoppet är inte dött bara utsvultet
jag har låtsats 4 år låt mig låtsas lite till
drömmer nästan varje natt nu att vi försvinner
hur i helvete kunde jag bli så jävla kär i dig
förmodligen för att du är helt otillgänglig
det drar så jävla hårt i mig
vill lämna allt för dig men har ju bara Snobben och Csn lån
har en sak på mitt nattduksbord som du rört vid
om jag sväljer det går du med mig
är en dålig synk hoppas du är hemma
kollar ut en outfit på weekday
stannar jag nu stannar allt
bär dig i bäckenet
kaffe och ipren flätade fingrar
för att kroppen vill så fasligt känna något mer än yoga
vem är som dig
gör mig halv
har inget kvar i mig utom din röst
du böjer nacken av vana kanske för att vissa rörelser överlever det dem en gång betydde
precis som att vissa saker fortsätter lysa fast ingen är där längre
äter en bulle fån Svedjan och får tandvärk
så ynkligt alltihop
livet kultur utövad av överklass
svanskotans fortsättning på ryggradens förlängning
hur extremt sällan något allmängiltigt är bra för mig
det skulle finnas en fortsättning på kvällen och du skulle inte få ta det så lätt i från mig
ta så lätt på mig
vem är du att avgöra att jag är utan värde
det borde vara gud eller så
ser in i ditt ansikte som ska hålla mig kvar i den här världen
dör jag orörd av dig så måste det kännas även i din kropp
som hålrum
som tomheten som långsamt utrotar kroppsfunktioner
så jag spänner upp kroppen i brygga
Inlägg
Alla kommentarer
