tog portalen i dina ögon senare :
krukmakargatan 17:07 uppenbarelsen
du till baren jag till kyrkan
i en värld med nåd i hade du textat
jag tror himlen suckade efter luft
iscensättningarna som förhöjer livet till filmen värld
tacksam för att jag släppt ut håret redan för Jocke
jag kommer aldrig sluta vara runt 20 i hur det känns
hörde inte ett ord vad Hillevi sa satt i bänkraden och skakade med karusellhjärna skenande puls
det ultimata slutet möter den absoluta början
varför kämpar jag fortfarande varje dag för att du ska se mig
inget har egentligen förändrats utom förändringen i övertygelsen
inget tar tid på sig att dö ut som obesvarad kärlek
speciellt inte för ett övergivet barn
det väntar livet ut
att vara så djupt påverkad av någon hindrar mig från att vilja något mer alls
undervisar läser skriver driver staden runt
förlusten av jagkänslan utan alkohol och droger är det vackraste vi har
den ljuvliga skymningen nåd i Karlaallen äntligen osynlig igen
det hårda nattregnet kyler ner mitt nervsystem
en ny sorts dadlar med äppel och fläder smak
vart var jag ens på väg innan du kom in och rubbade precis allt
lever i två tider samtidigt skrivtiden & verkligheten
skild från mig själv genom dig
ärkeängeln Mikael runt halsen som skyddsängel
gör inte längre någonting för att frigöra mig från min besatthet
eller skilja den från kärlek är inte säker på att det är möjligt för mig
stjärnors glans i allt som finns någon annan stans
Emilia och Electras andrum i mig
att erkänna sig själv varje dag
ett svar från Rio
han som alltid får mig att vilja erkänna saker
lånar pengar färgar håret köper en för dyr macka
medvetenheten i att inte alls vara älskad är helt okej
att ingen vill ligga med en efter 45 kommer jag nog aldrig förlika mig med
jag har röstat det var svårare än vanligt
när fantasierna upphör behöver jag dig inte längre
smink och sol gör att man ser gammal ut så hoppar båda
oliver ur burk tortilla med händerna Ethan i page
alla är i Venice nu vinkar från båtar
för vem exakt rakar jag mig
önskar jag blev utgiven med mitt första manus Rocklivspojkarna medans jag levde livet
nu fantiserar jag bara om det
om någon sett den dolda meningen med mitt liv berätta gärna
blommor över en kista sen
en plats en sten där blommor kan läggas
döden tarotkortet på salongen
en vädjan att släppa taget
själen borde förstå vid det här laget
att den inte får höra i hop i detta liv
så många så fucking långa år nu
så sköra soluppgångar i September
det enda jag lämnar efter mig är dagböckerna
och får se på när Schulmans debut blir nominerad
beklagar sorgen
beklagar samtiden
beklagar in general
allt avbegåvande av kulturen
Yungblud på Anchor cant absolut inte handle it
röd bh + vit skjorta så out of character på cafe
du sålde ut oss horunge gör inte om det
en vaken natt en utväxt från mordor
började på riktigt gråta över hur mycket jag vill ha dig
skoningslösa tandrader
hur länge sedan det var jag lärde mig förstå en annan kropp
ser om Eyes wide shut mindes inte Marie hur sjukt det måste varit för henne då
en yogaelev som spelade mamma till han som spelade min kille i såpan
hur vi satt på taket och rökte cigg mellan scener han är i Hollywood nu
och jag har samma förtvivlade lust att brinna som då när jag var 22
Inlägg
Alla kommentarer
