fest i huset och en radioröst i ventilationen
stiger upp 03:01 försöker tejpa för hålet med issotejp
det känns som om jag dött
förlamande trött
pressar citron i kaffet häller mjölken i vasken istället för koppen
väck mig till ett annat liv
finns en förlust jag ännu inte haft kvar
Salma Hayek sjunger Jonte och hur finns det ens plats för så mycket framgång hos en människa
allt i mig är utmattat
utspätt
rop på hjälp utan svar
dör i December
allt går runt
det finns alltid en dörr till längre in
det handlar aldrig om att förstå utan vad du väljer att förlora dig i
så välj din överlåtelse med omsorg snälla!
vad är kärlek om den inte förgör hursomhelst
berätta för mig om meningens slut
fraseringen är allt munnen det rinner dikter ur den
var kärlek är den första och sista som dagen och var yogaklass
var kärlek är ett slakthus
vi äger bara det vi avstår
vill inte be om någonting
bara få det du eventuellt vill ge
(tar klänning)
veken längtan lågan
föds och dör och föds igen
lättnaden när jag hittade dig
du skickar mig allt längre in i verkligheten
jag har tydligen bytt anknytning i vuxen ålder
du är min familj säger han
sa ingen någonsin
hon sa varje gång hon tittar upp tittar du på mig
har inget game kvar
men låtsas
någonstans försvann känslan att flyga
kvar blev rädslan att falla
jadore mellanmeningen
va precis framför där tiden en gång stannade
höll andan
log min favorit surrogatanknytning
du
min kärlek till dig är en skattkista din är i garderoben
Bellmans dricker the och det är ett tråkigare liv än kaffelivet
tänk om allt bara varit på riktigt
varit värt det
sorgen över att aldrig varit nära någon sköljer över mig
möter 2 leadsingers på 1 och samma gata (min) säger hej till båda och önskar att jag iallafall släppt ut håret
varför kunde inte fröken vara min person
varför är det aldrig min tur på något plan
jag valde detta liv så jag antar jag får skylla mig själv
saknar smörblommor saknar inte sommaren den eviga utlösaren för psykos
om jag verkligen anstränger mig kan jag läsa dina tankar
de dyrbaraste erfarenheterna sitter i underhuden
ådrornas tid
våra kroppar är händer
du är sanning i REM
har funnit vatten i dina ögon som vid en hägring sen
drömde jag i natt att gud sa " ingen kan ta så många nej som du har "
varför är du kvar?
var andetag är ett nödbloss
alltför synlig på alla platser
mina " skarpa markerade drag " du sa är ren utmattning
min kropp vägrar hålla mat dricker små munnar resorb på föreläsningen för att inte tuppa av
tar emot frökens kindben med bäckenet
han är så cute när han blundar när han tänker
skriv snart igen hörde jag böckerna viska
sköljer ansiktet i kallt vatten på toaletten
försöker tvätta bort den del av mig som håller tills det fucking vitnar
bli den jag va före 2022 eller hon jag ska bli nu
vem är det?
hittar ingen väg tillbaka
får inte tag i mig eller tar mig ur dig
det är för hårt flätat
förlåt
lägger mig 17 för att slippa allt
kanske är det jag kallar sömn livet
sedan dess har hela mitt liv varit bara stjärnorna står rätt bara vi passerar fullmånen nymånen sommaren om bara gud vill och jag blir snyggare byter hårfärg åker till Berlin går på andra sidan gatan
då kommer du efter mig
just i år känns du längre bort än före jag visste om att du fanns
det märkliga med människans natur är hur fort hon vänjer sig vid hur lite hon får
och hur djup förlusten kan kännas från någon man aldrig haft från början
kollar efter silverlack och förändring
är det kanske äntligen dags att sluta söka bekräftelse i ögon som inte ser
jag har haft det som OS gren i ett helt liv så möjligen räcker det nu
Inlägg
Alla kommentarer
