Cykelbyxor & bomber

 när jag är nära döden är det aldrig lika snyggt som på film 

är katten i fönstret Hzon i ryggen Herngren i bröstet 

alla kommer offra sig ( dela din poesi när du dör) 

det växer blommor ur vackra människor 

under natten föds orden jag absolut inte står för i dagsljus 

men skriver ändå censurerar jag mig är jag förlorad på riktigt

min nykterhet är min dyrbaraste outfit eller möjligen min exil 

vaknar 04:00 var morgon och glaciärerna smälter 

sommaren har inte prövat dig som den borde 

och jag tappar rösten av kallprat 

Nightlineranthem

 vi låg längst bak i bussen som Twix stavar 

side by side 

lyssnade på något från min lur 

lägg dig i händerna på musan 

hårdnade 

det som en gång var inget blev allt 

för en gångs skull fanns inget kvar att bevisa 

du sa att du var lycklig inuti mig 

hate to say i told ou so med Pelles röst 

din frus namn på displayen när jag kom 

timing har aldrig varit min grej 

jag har inget att säga så jag bokar av läsningen

 för nu eller för alltid 

en ny story du vet att jag tittar 

i mitt huvud finns alltid ett rum där du står utan kläder

renar rummet med mig själv 

september i retrograd 

hör poesin 

ge mig tecknet 

säg hur jag kan bli en människa som ännu inte funnits för dig 

låt mig återuppstå som 33 åring 

höger hand om mitt hår vänster om mitt liv 

när jag tänker på dig vadar jag i mjölk 

din vän på bänken före mig 

allt som påminner om att allt hör i hop 

6 dagar till lön köper ost för mina sista pengar

kan drömma lucida drömmar på kommando

 söker jobb på Liljevalchs din rygg på Karlavägen 

öppen ljus svarta jeans & tshirt 

kan fortfarande ganska lätt glömma bort min ålder 

2 gråsparvar i taket ska mina dagar aldrig mer brytas av något oförutsägbart 

våra stjärntecken är explosioner värsta tänkbara match på bästa möjliga  sätt 

håller alltid en hand om munnen när jag läser 

det är svårt att leva utan att skriva 

och det är inte som om jag behöver välja men det känns pinsamt när jag sitter med mitt eviga obetalda laijvande bland alla riktiga författare på cafe när de frågar mig vad jag jobbar på och ler 

de skriver inte ett obeställt ord och stilar med det 

Allt vi rör vid har en spricka

 det är där någon annan börjar 

finns dem som aldrig fattar hur frihet funkar jag tror du är en av dem 

jag har inga svar bara öppna händer den eviga insomnian och hjärtat som envist  fortsätter slå 

den välbekanta sammandragningen av avundsjuka i buken 

för allt är alltid något annat med er 

verkligheten är alltid fantasi för mig

ropar som en dåre du svarar aldrig 

ändå känns det som om du känner när jag skriver om dig 

stannar  upp i en rörelse 

hårdnar 

hur länge ska jag tänka på dig nu när jag går förbi brandstationen?

som att jag ser inte bara Stockholm när jag går jag ser alla platser runt millenieskiftet 

jag har 100% ärligt aldrig gått förbi nya slussen utan att föreställa mig gamla 

ser på bilden igen du ser ut som någon som älskas och tar det för givet 

det ger oftast en viss typ av bukfett 

det sägs väldigt ofta om mig att jag räddar liv men hon som skriver det här kan inte ens försörja sig 

alla mina trosor har hål 

kan inte få ett enda vanligt jobb längre jag är ingen kvinna 

jag är ett barn som börjar se gammal ut 

det kom ingen vit löjtnant i år 

allt känns som ett bokslut skriver mina avsked 

då behövs ingen ny dator 

det skrev jag redan för ett år sedan 

önskar jag blev frälst 

att jag kunde gå upp i gud som i dig 

omslutas 

äcklet över alla år som gått 

allt i mig är avdomnat 

läcker som ett såll det är där morgonen kommer in 

Rymmer alla åldrar i min ryggrad

 undervisar 3 klasser 

skriver på cafe en barndomscrusch sitter vid fönstret solen lyser på hans bakhuvud

håret är tunnare nu än när jag sist såg honom 

sorgen jag känner är bottenlös

den totala meningslösheten 

jag har nog trott att om jag bara lyckades förklara exakt precis rätt för dig

så skulle du lämna allt för mig 

mitt liv i rekyler 

öppnar upp och sluts för fort 

ingen hinner någonsin

Karlavägen alla vet att de tillhör någon här det förenar dem som en terrorattack 

skymningen känns som en frälsning trots allt 

högmottaglig

 sårbar öppen kroppslig 

den välbekanta rösten från ungdomen 

blundar och letar efter fantasier 

väljer med omsorg skriver 

något som befriar mig 

går på ett författarsamtal blir inte ens avundsjuk som jag bukar 

jag har gett upp nu 

på alla plan