utanför min port

 i det som börjar tar jag slut 

chakran öppnar sig ett efter ett 

huden den sorgliga där den lämnat plats för

allt som inte utspelat sig än i detta liv

utanför min port en saga som aldrig hänt men ändå lever i kroppen 

utanför det jag skriver finns inget

 hertiginnan av almostness frukost på tårtan tåget 

min första panikattack kopplat till väder för i år

25 grader och gud ska veta att Greta gjort vad hon kunnat

men climatechange gav oss den här helgen för relationer att ta slut 

barfota på kyrkogården buddha fick sin upplysning under just en sån fullmåne

världen är för paj för tvekan 

duvans hakrem skimrar blågrön håller andan var gång vi är i samma rum

det var mitt kungarike först Hornsgatan är min aorta sen 26 år 

vidöppen och hudlös är en vidrig kombo

om mitt hjärta bara kunde lugna sig såpass att jag kunde njuta av ögonblicket 

men den tiden är förbi om den någonsin funnits

om man tillskriver någon hela universums betydelse så äventyrar man just avspändheten 

känner mig konstant skyldig i alla rum och tvivlet på min kapacitet som människa skulle kunna driva en egen kärnreaktor

du sa hej och jag vill inte längre ta livet av mig 

det känns som om April varit en enda lång exponeringsterapi

 Nikeklänning och rosett på examen

men tiden rör sig även när man håller andan 

Valborg ser en dokumentär 

ett skepp jag lät mig sänkas

sparris och väggarna tystare än någonsin

liten hur gammal jag än är

någon sa : du kan inte leva i dina låtsasvärldar hela livet 

jag tog ännu en tröja till som skydd så där som folk med svag autism gör mot verklighet 

dubbelexponering

 näckar före lunch

allt jag behöver göra är att inte göra något 

tillit till att det skulle kunna gå att älska mig i befintligt skick sa prästen 

tände ett ljus för min brustenhet för ett psyke som aldrig fattar att världen inte kräver så mycket tillbaka som jag tror 

ljuset det beter sig som om det inte fattar att det får konsekvenser 

magin är bruten det kanske bara är våren 

en sommarkurs i romersk kärlekspoesi 

du rörde dig i rummet med Jack Nicholsonskblick det satte sig i mig

sätter glupskt i mig en låda sojafärs sen lämnar min själ kroppen och svävar runt över staden 

vann du 

aprils smekmånad över

 först var allt Euphoria akvariumscenen i Romeo & Julia 

så fysiskt att du känns biologiskt i mig 

kan se hjärtslagen genom farfarströjan 

allt värker från halsen till skrevet 

tills skiftet jag har aldrig någonsin haft en chans på dig 

hur patetiskt jag slet av mig läsglasögonen och tryckte ner dem i ryggan

kisade mig igenom inte längre desperat utan bara kvar

som någon som ännu inte fått lov att gå från en kvarsittning 

allt i kroppen strejkar i besvikelse kollar på Euphoria i överlevnadssyfte 

Metarmorfosen

 det jag tagit för iver kanske bara var artighet 

minns varenda möte vi haft som om en video satts på rec var gång inuti

att se dig på håll vid centralen utan att du ser mig 

allt börjar skaka 

om något :kroppen minns sin hunger 

en fucking rodeo i bålen 

bara en främling kan hålla lågan vid liv like that 

hur slutar man ens att hoppas att någon är till för en 

köper en begagnad bomber på tradera 

förvandling är lösning på allt 

har lärt mig att bara söka när du är mottaglig 

och andas genom näsan 

Skenlyckan i halsen

 något om april april 

saknar redan euforin av min egen galenskap

ser dikten jag skrev igår  någons delade flöde jag har inget minne av den

skriva och älska är allt sen släppa taget 

skulle väldigt gärna  ha jobbet på Strindbergsmuset också 

flyttfåglarna anländer vid slottet 

vem mer än mig skulle ens vilja jobba varje helg hela sommaren 

behöver inte dig dig eller dig 

men låt mig