blond

 erövrar stadens ögon och mun

ett ögonblick tillåter jag mig att inbillas att dina fingrar 

och natten vi klöv varandras atomer 

ensam i en våningssäng 

jag är orkestern i Titanic fortsätter spela när skeppet sjunker

 försöker förgäves delta i sommaren äter potatispizza på St :eriksgatan 

letar febrilt efter en speldosa 

fullmånenatt och jag skulle behöva höra dina andetag nu 

skriver vidare som enda våldskapital 

om jag går: adjö till inget 

det är viktigare att älska än att bli det 

besvikelse är enklare att ta än förnedring 

så jag åker 

att stanna hemma med endast tomhet och resten av mitt sk liv lockar inte 

kontinuum

 om man bara står ut förändras alltid något 

tystnaden är annorlunda i Juli 

månaden är till för äkta makar som gör exakt samma sak i en sommarstuga istället 

som födelsedagar och högtider fruarnas tid 

älskarinnor sätts i karantän till hösten tar vid

men nu är jag inte älskarinna utan musa och du är rockstjärna 

så hold on tight you know shes a little bit dangerous shes got what it takes to make ends meet 

vi har en helt annan dramaturgi 

 allt som är viktigt i livet görs på impuls 

det som kommer ur dig ofrivilligt strålar omedvetet 

som inte går att forcera eller blockera inför det tvekar jag aldrig 

där öppnar jag totalt för att slippa hindras av förnuft som alltid tar rygg på rädsla

som i sin tur bjuder upp passivitet

 för om allt bara pågår i ett ständigt flöde om ansträngningarna aldrig upphör kommer till slut ett läge en stad där allt står precis rätt katarsis 

en gång räcker för ett liv 

en obruten följd av försök under år är vad som utlöser denna enda gång 

kontinuum 

allt är följsamhet och hålla andan

 ingenting som pågår intresserar mig egentligen utom det enda som upptar mig

hela mig 

döljer inte allvaret i min längtan varför skulle jag

den enda kroppen av världens miljarder kroppar jag vill röra 

juliljuset omsluter mig som en fängelsecell 

åren av frånvaro från fysisk beröring är värst när man varit nära den men den förblir oåtkomlig

mentalt älskande 

sitter ensam varje dag utan undantag för att känna mig närmare dig

så jag får tänka i fred 

allt handlar om hur länge jag står ut 

det känns som om jag dödsstädar vill inte äga något när jag går 

kollar upp mot himlen och himlen kollar ner mot mig 

som om den säger ge dig 

eftersom jag inte sover har jag en konstant längtan efter bakelser och salt 

sommaren är äktenskapets dödligaste årstid

 

passerade portalen mot fullmånen och djurnätter 

när jag blir varm blir du kall alltid 

söker dig i fantasin 

tills du låter dig hittas 

släpper in mig 

till sist 

för sommaren är äktenskapets dödligaste årstid visst 

och det är något med hur du ser på mig som får mig att göra precis vadsomhelst i tron om att jag är speciell för dig 

07:07 7/7 portalen

 halvvägs dygna grannen under knullar med öppet fönster 01:30 hon låter både på in och utandning 

bedrövligt 

 juli har mig i sitt grepp

trots regn är mitt nervsystem som ett smatterband 

min pygmalion i radioskugga kan inte ens skriva dig verklig 

ber en stilla bön i maria för att resa sig krävs något slags mål jag avbokat

för att vakna en viskning om att något väntar mer än allt som rinner mig ur händerna

har inga försök kvar ingen gräns mellan natt och dag

sitter i "köket" i bar överkropp skriver om dig nu tills jag blir du 

otrohet som psykologisk upgrade för hjärnan

 hur skriver jag om dig utan att stjäla 

att vara i stan i juli utan pengar och med lite för lite jobb som självskadebeteende 

lukten av hud och ådror ljudet av våt jasmin och pannkakor 

inloppshålet av verklighet läcker gör drömmen illa 

du är olika grader av likgiltig 

allt är ett nej tills det är ett ja 

vi blir aldrig färdiga med kärlek då är det inte det

håller mig för mig själv för att få längta och vänta i fred