i love you from poem to poem

 09:38 bara Lykke och jag på Bellmansgatan tack för att du inte slutade sjunga 

det var en utomkroppslig upplevelse 

sakral 

jag var helt öppen och du sjöng rakt in i mig are you happy now inte vet jag

en vegansk mjukglass  i Slussen blommors dramaturgi när de rör sig i luften 

any experience are better than no experience antar jag 

Tårtan 26 år senare jag är inte den jag trodde 

döden måste få sova nu min ständiga förförare 

jag tror den kom med första hunden eller var det Iris 

det är så obehagligt med människor som dricker spenmjölk 

djurs kroppsvätska 

krysantemum och liljor i vaser 

minns Mickes ord blommor ger illusionen av att man är en fungerande person 

säger hej vid graven tömmer vasen med rosor från din årsdag 

9 i himmeln 

ännu en värdelös debutant får en chans 

ritar evighetsåttan med små böner i som ett radband viker pappret 4 gånger och lägger det i fönstret över natten

 ge mig allt det oupplevda tack 

det finns ingen konstant plats vare sig för stjärnor eller människor 

att dö så enkelt som möjligt utan ägodelar

skam är motsatsen till skoj 

så släpp den! ingen människa kan eller ska uppfylla någons alla behov 

det är inte en rimlig tanke

äter en macka med chips falafel och pommes frittes 

som om jag inte lånat pengar till hyran 

alla jag förlorat kommer tillbaka till mig en liten stund 

Hallström på Götgatan i stärkt vit skjorta och brun hud 

Jonte någonstans är vi lika gamla samtidigt 

när förtrollningen bryts skiljs vi åt igen för det finns ingen konstant plats vare sig för stjärnor eller människor 

Lejonportalen

 allt börjar med hopp 

en öppen himmel 

Rebecka i fönstret på Cafe en fredag i Augusti 

ett oskyldigt rörelsemönster 

du är min enda ännu okända punkt 

saknar min oförsiktighet 

självutplånandet hybrisen 

hur vi stängde natten och det blev morgonens löp

men allt återvänder 

visst !

att följa kroppen så långt det går

lita på sinnena intuitionen 

söker csn igen skriver några raders tröst till Martin Luuk och han tillbaka till mig 

vinkar från varandras bottnar 

jorden kommer gå under eller jag innan det ska tillbaks hursomhelst 

en alltför innerlig översinlighet

 det gör ont att se på 

igenom 

känna allt som andra inte gör 

bära jordens undergång i bålen 

det gör ont att aldrig bli förstådd 

nådd 

eller att aldrig någonsin komma till sin rätt 

det gör ont att aldrig blivit älskad 

att aldrig hållit i någons hand 

delat en bostad eller ens en middag 

det gör ont när ingen vill vända upp och ner på ens värld mer

att inte kunna få barn även om jag aldrig velat ha något 

det är bara känslan av att förlora sin grundfunktion 

innanför känns allt som är utanför mig 

jag har älskat på håll så länge det gick 

tro mig 

det gör ont 

det finns stunder när nuet utplånar tragedin

 tex munnen full av pistagebulle och Em mittemot på Komet

 Augusti rullar ut röda mattan 

den mjuka övergången in i mörkret 

mina månader 

försöker förtvivlat behålla formen 

strukturen rutinen 

fast mitt liv är utslaget 

genomför morgonen med samma omsorg som 

du eller i övrigt får livet gå hursomhelst nu 

kaffe eller det som för sekunder sen va en kärlekshandling 

byts mot djup depression när svaret uteblir 

skammen eller det som händer i mig över att vara någon man lämnar på läst 

framför en dörr som kan leda varsomhelst

 som just före stupet på bergodalbanan 

vad är egentligen ett lyckligt slut? frågar du 

man måste sluta sagan (relationen) i precis rätt tid 

är du redo att rymma med mig nu? frågar jag 

vi kan ta en kaffe eller så 

om det är för intimt kan vi sexta oss till sömns 

jag saknar dig mer än vanligt eftersom jag inte vet om vi någonsin kommer ses igen 

baby för mig är du allt 

och det är väldigt sad att förlora allt 

jag hade bara förberett happy endings med dig 

vi lider inte av förändring vi lider av att stanna kvar i det som inte rör sig

lika likgiltigt som vatten 

 Cafe igen äntligen som om inget hänt 

en helt meningslös sommar har gått mig förbi 

franska toner och lukten av quiche lorraine

världen bara fortsätter att ske 

 alla bara ber mig  om mer

tiden som konstant föreställning 

allt förflutet som portalen visar upp som en stolt labrador 

skrivandets nutid blir läsarens nutid 

sen M dog har ingen höjt mig till skyarna 

ingen kommer någonsin behandla mig så igen