Du är så vacker när du inte väljer henne

 Sherman rör sig som en cartoon i en Gorillaz video 

ännu en nude på mute

alltid ensam längst fram utom hometown

sexig ung teater vid plattan 

en lyckokaka i halsen 

flörta uppåt 

svälj skammen sen 

ingen plats för sommaren 

jag har i princip efterkonstruerat hela mitt liv

 (poesin)

du som inte slutar

allra vackraste Mira är ett väsen trollar fram teaterbiljetter 

kroppen som inte slutar

Humlan 

en stilla undran 

hur du lyckats hålla dig undan 

ett helt halvt liv 

ögon väntar

dålig rytm 

juni för orkaner 

behöver egentligen ingenting utom papper penna böcker musik teater 

Cafe Tårtan jag började och slutade Maj där i fönstret

 det är ironiskt hur rikt mitt inre fantasiliv är i förhållande till den komiskt platta verklighet jag huserar

äta yoga dö

lite som er ensamhet i tvåsamheten ännu en arm om en fru en blodlös gest

du behöver inte vara trogen mig bara sann mot dig själv 

frossa redan vid 23 grader 

det är möjligt att vara två saker samtidigt 

inte som skådespel eller personlighetsstörning

det handlar om att kanalisera att hålla flera verkligheter öppna samtidigt 

du kan vara din min hennes 

när M dog lärde jag mig att tystnad kan vara evig 

och slutade stänga dörrar eller säga så här är det 

Coda Cajsalisas nya pudelbarn Tomas Andersson Wi i fönstret den frekvens jag måste följa John på för att hålla mig vid liv

JB får mig på knä låt 2 

 det enda som är värre än Marathon är människor som kollar på Marathon som nöje 

medans jag skriver livet ur mig går Ryan Philippe runt på Söders höjder 

det ser jag långt senare efter regnet & Betty blue estetisk perfektion 

proppandet av mat i munnen ståendes är ett bordsskick som tillhör någon som äter i ensamhet

någon kom fram och sa du är fantastisk jag bryr mig generellt inte vad någon tycker om mig

har för länge sedan förlorat intresset för människor över lag 

immun för alla ögon som inte är du 

bye bye Maj det är en gles jävla nåd i Juni 

Det här är en text helt opåverkad av att Ryan Philippe är i stan

 en sån som jag har så lätt att bli förförd av 90 tals skådisar 

solrosor i en gränd i Gamla stan kulörta girlanger 

den lilla vansinniga stoltheten i att fortfarande vilja något med papper och penna

saknar faktisk helt behov av applåder 

omsorg däremot 

utmattad efter att agerat sensor 

ler med hela min koordination 

vissa rum förstörs när de förklaras 

alkohol fördummar 

regler och giftemål blir till gravar trampoliner ut i meningslösheten 

Alice som ankarare 

Förlora dagen förlora mig förlora oss forever

syrenklasarna glesnar 

det lindrar att tänka sig världen som en 

maj bugar in juni blir till i förgängelsen 

har inte sett dig i ögonen sen augusti

det gör mig genomskinlig min ensamhet är ett showroom 

eviga monolognätter ser nästan alltid utklädd ut blir aldrig kvinna för flickan fick aldrig finnas ju

benägen att göra en Boye sorti  

tro mig jag är lika hjälplös som dikten 

mot blåmånen är allt små sneakpeeks 

var sommars eviga  reprisering smärtan mellan hägg och syren 

pain is a privilage  

den täthet som finns mellan oss  det är inte otrohet det är hunger

koderna vilar i ljumskarna det som skälver saknar benämning och går  därför under radarn 

ett spegeldjur  en tvillingsjäl 

din plikt vår saga varandras fångst och sommarkatt 

vi är våra överträdelser en inbjudande olyckshändelse 

once in a blue moon they say

du får ta bort mig 

jag går inte frivilligt 

du är mitt livs önskelista 

Förlorandet av den gröna ametisten/dig

 er kärlek villkorad i slöjor som tvångströjor

ett ovarsamt användande av ett vitt hjärta slog ut mig helt 

organens amok 

kärlens girlanger dras ihop 

det sticker och domnar 

tappar balansen aptiten 

lågtrycket jag är skapad för det låga trycket 

klart jag inte ser på nyheter krig och våld rakt in i kroppen 

när jag sett det kan jag inte un see it 

överallt blomning 

känner månen 24/7 nu 

skramlet i  bålsalen 

ingen är helt sluten ju 

du har pengarna jag har drömmarna 

hagel 

söker jobb på Dramaten