minns när mina ord rann

 hann aldrig torka innan de kom fram 

när man sa " vi ses vid svampen" och så väntade man 

fredag och det var nära igen såg din halstatuering i periferin 

nästan allt är utslaget på Bysis och i Kungsan 

följer nuet dagens rytm och blomningen 

första obehaget av temperatur gymmet och ber om hjälp utan svar

min kropp som jag minns den existerar bara i fantasin 

det vackraste med poesin är att den frigör mig från alla grepp

inget är så statiskt som det verkar speciellt inte i April

försöker förgäves locka djuret ur mig som anden ur flaskan 

köper en dyr fralla för 25  lägger mig 18:00 den ständiga impulsen att lämna framtiden bakom 

drömmer om att inte vakna och han jag låg sist med för 5 år sen 

halvlotus & nymåne

 himlen föroreningsrosa vi får se vad som brister först nu jag eller våren

var vår är en död början på slutet dvs sommaren 

jag har inget datum

ingenstans används mina förmågor som de borde gravt underskattad i alla rum

har absolut gett upp att försöka känna entusiasm för kidsen och alla i mitt skrå som aldrig 

försöker tillbaka 

känns som om jag slutat tro nu men minns hur jag dog om och om igen i varje applådtack 

Handenterminalen jag trodde aldrig att jag skulle se dig igen

 vitsippor säg något ont som inte osv

frihet kräver fall (jag älskar dig än)

väntar på min madrass som en trofast hund på ett sms som kanske aldrig kommer

du står på en fest i ett land någonstans med uppknäppt hals där jag inte finns

besatthetens strypgrepp eller intuition 7:e sinnet 

priset för högt 

jag kommer aldrig tillbaka 

April går i loop med förra året

 det var väldigt nära ögat 

hjular och sträcker till insida lår 

blottar ännu en strupe

lyssnar på Mattis nya :gryning vått gräs krasse rosenkvarts evighetstecknet rådjur skira glas

lukten av quiche fransk musik tomas andersson wij i fönstret bakom mig 

maj maj måne men först april april 

(tänk att du kom)

exposure på klarascenen en frigörelse av kroppen

 konst som slår ut allt i mig gulligakukar fittor små perfekta bröst i house jacking 

att vara i ett konstnärligt flöde innebär att vara i det okända om det är en bra koreograf som lämnar space

stunder av att inte veta vart vi är på väg är avgörande för om något är intressant konstnärligt 

de får 6 stående ovationer jag får en komplimang av Amelia Adamo om mitt hår på toan

att ge den fast man själv inget har är  bortom  generöst  blir rörd till tårar går bakom min präst Hillevi hem 

vi har sett samma kroppar pumpa  hennes man håller om hennes midja från Stads till Söder 

och jag vet vad jag måste göra 

(igen) 

Skilj dig köp en vårjacka

 väck lite uppmärksamhet färga håret knulla henne på Riches toalett

världen kan inte vara helt statisk för att man har pengar och framgång 

det kan inte bara vara nöden som har makt att ändra livets koordinater 

den konstanta känslan av att ha allt eftersom jag inte har något 

vi lever som vi drömmer och jag brukar inte läsa händer 

men det händer 

det obarmhärtiga vårljuset belyser brister det är nu folk gör slut

 blundar och jag gick före i alla köer 

vi bygger alla en värld i världen 

miljoner sanningar att välja mellan 

ändå kvar på samma gata där hela mitt liv utspelat sig 

var natt har givits mig att göra något vackert av 

jag lär mig om natten 

reser jorden runt framåt och bakåt i tiden 

skrev mitt nummer på biobiljetten 

vet att jag är rätt kalibrerad med hormoner när jag fryser 

orkar fingra öppna min själ 

inuti har ingen ålder dragningskraften eller utanförskapet är detsamma som när livet gällde 

har svårt att komma över all frånvaro av iver från män 

avsaknaden av sms 03:30 vaken?

man avmystifieras med tiden skimret förtvinar 

ju närmare jorden ju lägre värde 

jag är inte mer än min senaste dikt dvs inget