När Stockholm gör ont fysiskt

 kan ingen någonsin rädda mig 

josh o connors lena linjer 

varför händer någon sån len  aldrig mig 

mitt lilla lilla liv 

det är en tunn lina att gå in på i juli 

redan på knä 

32 grader och chilichips till middag 

vi ökar avståndet mellan oss 

jag behöver ett extrajobb 

ett sommarprat med ett livs dramaturgi jag önskar va jag 

att halvvägs lyckats istället för aldrig börjat någonstans 

ber om nudes 

duckar det är där mitt liv nu  är 

en värld som går under är det sista verkligheten behöver 

så alla bokar resor och förfäras över värmen de själva skapat 

världen har för länge sedan förlorat mot människan 

det finns ingen ändlighet kvar jag måste köpa glow in dark stjärnor att fästa i taket 

ännu en vaken natt

ännu en obesvarad kärlek

och jag måste köpa glow in dark stjärnor att fästa i taket 

det enda flyget jag vill ta är en tidsmaskin

 gråter över att du inte känns längre och all tid som försvunnit 

den största sorgen och lättnaden 

allt är över 

det glänser om mig 

en kropp som inte längre kan  svalkas 

år efter år som inte blomstrar 

förlusten av besattheten 

rus som aldrig når 

baby allt var menat som ett sätt att pröva kärlek 

(förlåt)

livet är nu precis så nära döden det går

knivar i tandköttet och ingen lön in fick inte dramaten jobbet och 2 till refuseringar i halsen

 söker ett jobb i Bergen ett i Gränna 

ger mig aldrig 

eller jag ger mig när jag dör 

närsomhelst nu 

gogglar färjor vill slukas av havet Svedjan öppet fönster flytande föda dag fyra 

drömmer om chips känner en sån oerhörd ömhet inför mina gränser 

det är därför jag sover på golvet 

när jag skriver är jag oövervinnerlig dör när jag lämnar det ifrån mig och ingen bryr sig 

sen börjar allt om 

jag behöver vika av nu 

bli någon ny 

låna någons lägenhet med aircon på nåder 

nya ljud i väggarna jag behöver näring nytt hår 

djupare splitt släppa dig exilblicken nekandets skrud 

dricker kaffet rituellt kroppen är ett tillfälligt skal som evigt väntar på början

utan att fatta att allt redan är slut 

Stockholm din ängsliga famn

 latin och jordgubbsmåne tandvärk klarna klara ekon 

clownerna frontrow flyger jorden runt för att titta på boll och kläder

avföljer den glasklara meningen med allt 

rörligheten allt som lever dör 

och allt som dör lever vidare 

jag vill bara resa i tiden 

skjuta min lärare han är obegriplig 

önskar jag hette Bonnier 2 

nä thats not true men såklart jag undrar varje dag hur ett lätt liv varit 

om någon trott på en stöttat sett hört reagerat agerat känslomässigt omsorgsfullt 

i nästa liv hoppas jag bli älskad 

känna mig verklig sedd 

Kaffebar är ett fridfullt hörn

 med ett glapp i tiden 

så utmattad att världen försvinner 

Fabian vinkar utanför så jag förstår att jag finns 

går från Söder till Odenplan och jag känner mer för gatorna än någon levande 

sneglar längtansfullt på akutintaget inuti mig är det som om saker saknades 

jag placerade allt av mig i en omloppsbana runt dig 

nu är det som om jag inte kan få tillbaka delarna 

jag var så öppen för världen du inte kunde ge mig

 gul är väntans färg i trafikljusen så jag antar jag får skylla mig själv 

på St pauls efter musornas hus renande ritualer en Hives medlem på tuben 

cute 

att du hade behövt min bekräftelse hade fått mig att överleva 

drömmer om kalla lakan känner hur funktion efter funktion slås av i mig

tacksam för var dags illusioner 

allt av värde utspelas i min hjärna 

jag vill alltid säga mer men

 smärtan i förnedringen när man blir lämnad på läst

det finns inget att tillägga allt är som det var 

man ger tills inte en droppe  finns kvar

blodet viner  i öronen 

inget att rymma till 

trycket över taken 

allt svullnar 

svalare nu i tre dagar kanske måste det vara tillräckligt 

har sovit kanske 8 timmar på en vecka 

kroppens sjögång 

alla gränser suddas ut 

fantiserar om Götgatan i September