något alldeles unikt med Emilia som förlöser sig själv
något med sommaren som aldrig tar slut
något med blommors dramaturgi
ljusa ögonblick en högre närvaro ett slirande beteende kring sömn och skola
jag spelar upp något från ditt nya projekt för Åsa i aktpaus och känner det våldsamt i kroppen
som en ritual
det är något med din röst som får mig att vilja offra något tillbaks
varenda yogi med mattan på ryggen och veganlatten i handen mår sämre än någon som överlevt auschwitz
tänder ett ljus i kyrkan för din kuk ( att den ska hända mig)
att vara närvarande är det mest erotiska
att ge upp för att ge sig hän
hej oktober! jag är pyromanen samtidigt
jag speglar bara din lust
kroppens mottaglighet bortom hjärnan vi har en länk genom rymden
undviker ditt ansikte före jobbet det är för riskabelt att chansa
men bara när jag syns i dig existerar jag
när alla sidor av sängen varit mina i alla sängar i ett helt liv
tystnaden är aldrig just det den ropar mot allt
den kliniska depressionen i svalget som ett lock
om jag haft mer casch hade jag kunnat konsumera mig snyggare
ingen gör ensamheten bättre eller noggrannare än jag
är enormt självgod när det kommer till att ha bandana
det är så lowkey sexigt med öppna relationer
att inte underskatta hjärtats kapacitet att älska fler
eller överskatta sin förmåga att vara allt för någon
en löning skiner mot en drink i baren jag sitter med min sojalatte och oförmåga att hantera verkligheten
varje gång någon kommer in genom dörren på cafe tror jag det är du jag tittar upp som en ivrig Golden retriver
sen tittar jag ned
en nåd ett datum noradrenalin
Matti i hatten på filmhuset
blir alltid så sorgsen av stumfilm när jag tänker på hur länge alla varit döda
Vallhallavägen ett namn jag vill ha i går i dag i övermorgon
förstår på riktigt nu med toppen av mig över branten
att ge sig men ändå skrida till verket
jag har nått en maxgräns för smärta och förnedring det här året
det är nu eller aldrig och jag behöver byta hårfärg
så utsatta ögon
inte av kärlek det är nog mer traumabonding
det här är sagan om där ingenting tar slut och ingenting börjar
hörlurarna lägger sig mellan mig och världen du sjunger något om att du ber på knä
och för en stund är det inte jag som stänger ute världen
det är som att den inte når mig
passerar Bata och tänker att jag borde verkligen gå in
en köket ler och jag tittar ner söker enbart den blick som nekas mig
vill inte förstöra något bara lägga till
låsa upp
Jonte tänk att vi sa hej i onsdags och du slaktar vmas på söndagen
världen är din och jag din absoluta antites
sväljer ännu ett försök
sömnen är det närmaste jag kommer dig levande
syrenkadaver
när ljuset träffar ringfingret
rouge i en plastpåse
strumpbyxor igen det gnisslar om falafelfolien
min doft av karuseller och smör
en orange plastbunke med dillchips på 90-talet var trygghet
mitt ansikte är slut jag ser min pappa i badrumsspegeln
ett patetiskt försök att finnas guds prank när han gjorde mig
Kungsgatan lördag med regn och Winnerbäck
Inlägg
Alla kommentarer
