som om vi har en egen tyngdlag
som om oavsett vad drar oss mot varandra var dag runt fyra
om jag bara vågar tro så är det bortom allt jag bett om
autenticiteten och dramatugin organisk genuin oförstörd nykter i dagsljus
öppnar bröstkorgen vidgar lungballongerna och ler in till hörntänderna
det skulle inte vara första gången hoppet slår ut förnuftet
men tänk om det ändå är min tur nu att få reda på vars ljuset tar sig in i mig
i vilket av alla dessa hål efter alla dessa år
en gång ingen gång
två gånger och det bästa är att ringfingret är rent
hej hej och keifer Sutherland är på söder
the lord of lost boys får svårt att andas av fler andledningar
min dagdröm är verklig jag sitter mitt i den i pyjamas
gick in på toaletten efter dig och det vibrerade
mitt under blomning herregud i rocken
skyddslös och pizza på min mors namsdag
anneli
jag lever mitt friaste liv
nu måste jag bara göra mig mottaglig
synkroniciteten nu går inte att förbise
våra undermedvetna är sammankopplade som syskon
dubbelt medvetande eller verkligt seende
jag är hos dig hela tiden utan att jag gör något
går det överhuvudtaget att vara mer närvarande än när man går in i varandras drömmar
allt sker bortom förväntan
jobbet är gjort
ingen av oss ljuger med kroppen så jag undrar hur du tänker mig
hur jag ser ut i dig eller känns i ditt undermedvetna och hur någon som känt dig i sig skulle beskriva dig
blåstjärnor ögon som att titta rakt in i urtillståndet
ord leder mig men aldrig till punkt
drömmer om en dramatenskådis
det är aldrig för sent att våga
se på persikoträden i Call me by your name frågar knappast inte frukten om lov före de låter den mogna
biter mig lätt i höger handen
sköljer händerna kallt för att markera verkligheten
vi två är i den nu
samtidigt som den kanske håller på att lösas upp helt
en närmst oerhörd betydelse för April ett datum som delar in livet i före och efter det datumet
du faktiskt pratade rakt in i mig
hann aldrig torka innan de kom fram
när man sa " vi ses vid svampen" och så väntade man
fredag och det var nära igen såg din halstatuering i periferin
nästan allt är utslaget på Bysis och i Kungsan
följer nuet dagens rytm och blomningen
första obehaget av temperatur gymmet och ber om hjälp utan svar
min kropp som jag minns den existerar bara i fantasin
det vackraste med poesin är att den frigör mig från alla grepp
inget är så statiskt som det verkar speciellt inte i April
försöker förgäves locka djuret ur mig som anden ur flaskan
köper en dyr fralla för 25 lägger mig 18:00 den ständiga impulsen att lämna framtiden bakom
drömmer om att inte vakna och han jag låg sist med för 5 år sen
himlen föroreningsrosa vi får se vad som brister först nu jag eller våren
var vår är en död början på slutet dvs sommaren
jag har inget datum
ingenstans används mina förmågor som de borde gravt underskattad i alla rum
har absolut gett upp att försöka känna entusiasm för kidsen och alla i mitt skrå som aldrig
försöker tillbaka
känns som om jag slutat tro nu men minns hur jag dog om och om igen i varje applådtack
Inlägg
Alla kommentarer
