Någon spinner spunnetsocker på Drottninggatan och det känns precis som den här tiden för 1 2 3 4 år sen när jag först såg dig

 sedan dess har hela mitt liv varit bara stjärnorna står rätt  bara vi passerar fullmånen nymånen sommaren om bara gud vill och jag blir snyggare byter hårfärg åker till Berlin går på andra sidan gatan 

då kommer du efter mig 

just i år känns du längre bort än före jag visste om att du fanns 

det märkliga med människans natur är hur fort hon vänjer sig vid hur lite hon får 

och hur djup förlusten kan kännas från någon man aldrig haft från början 

kollar efter silverlack och förändring 

är det kanske äntligen dags att sluta söka bekräftelse i ögon som inte ser 

jag har haft det som OS gren i ett helt liv så möjligen räcker det nu 

Sitter på cafet i Sturegallerian och skriver

 pengarna strålar här fredag eftermiddag påsar varor blickar öppna chattar i mobilen för kvällen 

låsta käkar  just innan November sväljer Oktober passa på att gå utan strumpbyxor 

10/10 portalen och nymåne dags att tala nu du 

det finns alltid en dörr till längre in 

ännu ett lösenord att glömma

blir alltmer ingen 

korsar dagligen gränsen mot då 

samtidigt i alla åldrar 

poesin finns överallt och möjligheten att förlåta

 det snurran en gris i fönstret på Batan jag kommer aldrig någonsin gå in där 

börjar gråta 

det är inga snygga tårar 

jag tar inte emot mig 

öppet fönster än mot innegården 

söker mening lämnar öppet för kaos 

att gå utan villkor i alla relationer 

kisar i portalen mellan världar 

började skriva ett mail innan jag såg du var sambo i Bromma 

nu vill jag hoppa av

2026 är en smal jävla passage att ta sig igenom 

om jag överlever tror jag att du och jag är en förutsättning 

Tegnergatan silar sångare mellan framtänderna

 äter ett alldeles för dyrt bananbröd 

det liv som är kvar tar allt mindre plats 

du såg mig 

sen slutade du titta 

och jag slutade finnas 

mitt nervsystem brusar noll belägg för nuet 

fixat bryn och fransar Humlan strålar som smaragd och citrin för oss som ser

klär mig fin för min lärare 

att hela tiden vänta på det oväntade 

kaffet skingrar natten 

och jag hatar att du inte tänker på mig nu

 transkriberar en meditation 

en x elev kommer fram och pratar hår och min förträfflighet 

tankarna vitnar när jag öppnar för dig 

ännu en tolkningsförskjutning 

alla begär mer än jag lovat dvs inget 

du är också jag 

ingen tycks ha bråttom längre och jag vill ha en längre page 

Dregen är i Argentina ser jag i luren 

blundar och tar mig igenom meditationen 

i väntan på den Hypnagoga portalen 

och jag fucking hatar att du inte tänker på mig nu 

går på din sida stan försöker låtsas att jag inte känner din närvaro i cellerna

  vill känna mig lättad 

räddad 

nu när det äntligen närmar sig är jag på väg bort 

förstår inget av det oömma ovarsamma gesterna 

sparkar i löv och kastanjer 

kollar backstreetklipp och gråter på bageriet 

jag blir aldrig äldre än 22 

det är för mycket nu 

det får inte plats i mig 

försöker pressa in det paranormala i skolbänken men inser att jag inte ens lyckats läsa schemat rätt

kollar ut över medis allt som händer och sker mellan rader 

Kastanjen utanför KB har fölat

 7 miljoner små runda hårda barn 

jag har gått ut före gryning för att äga gatorna och trafikljusen i några timmar innan the random people vaknar 

hur kan jag bry mig om någon som inte svarar på tilltal

dricker chokladmjölk ur kristallglas läser om astralkroppen 

en sambaorkester på Hornsgatan det känns som de driver ut sommaren Efva Attling dansar framför dem och ber en kompis filma 

behöver någon slags marmelad för hösten 

en bön för vintern 

det rycker under skulderbladen känns som om jag håller mina  lungor i händerna 

jag pluggar heltid nu och min hjärna brinner 

hade behövt semester det som är kvar