barndomen går aldrig riktig över energin försvinner inte

 som den nattliga oron över precis allt som går att oroa sig för 03:30

hon under kommer hem knullar och sen 

slickar huden mellan revbenen där ditt namn är begravet 

knän under hakan 

jag minns exakt var jag stod när husen rasade i New york jag jobbade reception 

och det gick på repeat över löpbanden på Sveavägen 

har inte ont någonstans idag någon fotar mina strumpor 

håller avstånd mellan kropp och alla levande ting 

ingen får börja äga mig 

köper en tröja på Röda korset för 60 

cafe och stunder som jag kunnat säga det som behövs på 

men inget sas för frekvensen var övermäktig

fantiserar om bilden din ryggtavla fram till middag 

insisterar  jag på att envist föda det som inte finns 

Rädda mig från allt som är likgiltigt

 att hålla kroppen som man håller andan 

Katarinahissen tänk att det finns oskulder kvar efter 26 år i stan 

blå aveturin och viollakrits 

jag har dig på hyperfokus 

talar med nymånen berättar för universum just precis

i min anteckningsbok finns syre jag andas när jag skriver 

äter pastasallad ni vet när molnen spelas upp för fort 

då vet man att man byter värld

Fontäner & kimchi

 det som händer i universum idag händer inte igen på 84 år så va med lite

luckan är öppen i 11 dagar slarva inte med vem du omger dig med

ni som skriver " vill inte ha något seriöst" jag tar alla relationer seriöst oavsett om det är vänskap eller fler dimensioner 

(tackar min kropp)

immanensens skoningslösa saga 

universums känslor eller mina 

och spelar det någon roll 

får din exakta position av en främling i förbifarten 

synkroniciteten som ett eget organ 

RIP NUDES

 Aspudden regnpuls himmelsfärden nattbön måltiden vaknar mitt i den 

att kunna lukta sig till vad som är ett öppet eller slutet system 

hanen i ett annat kretslopp 

hatar att du inte behöver mig

stå där igen med ögon blänkande av dig 

läpparna same

redo att ta emot 

att vara gåva igen 

omsorgen om sorgen som gråt i käkarna

 om saknaden efter en inte finns 

om ögon uteblir 

om all närhet förblir på avstånd som en ständigt pågående interaktiv scen 

om frågan kommer upp varför just jag är ensam ett helt liv samtidigt 

varför inte jag ?

om potatispizza som len  omfamning 

om syrenerna vem är jag när de slagit ut 

om mammas hund slickar mina fingrar räcker det 

om wikingsson bara slängde i en toning 

om varför jag skriver .....det är bara ett sätt att Frankenstein mig själv 

om det är sant är inte det livet hur man hela tiden undrar händer det här verkligen mig

skrivandet är något helt annat 

Charlott

 min dag 

bara om natten ensam nog att välja mig själv 

drömde om Håkan och jag har lurat mig själv för många gånger nu på en balkong i ett varmt land

alla älskare dör men kärleken lever 

jag trodde jag saknade dig men mest av allt saknar jag nog att ha en riktning 

inuti mig finns en kyrkogård av olika versioner du kom till mig på som brukade hålla ihop

tills det inte gjorde det 

Lägger en heldag på att fantisera om dig

 otrygga barn avgudar allra mest troget läser jag och ler med latte i munnen 

ljudet av regn lugnar nervsystemet

min fars födelsedag 77 i himlen 

karma pumpar mig full i biosalongen

hud genom plastpåse 

löjtnantshjärta bakom Stadsteatern 

ständig beredskap

för alltid i halsen

grön jade i handen 

någon skrev något sensationellt  om en nationalpark i Spanien men Sveriges natur är känsligare 

min linjering i förhållandet till vattnet vid Slussen 

medvetandets spjärn mot kroppen 

alltid minst ett förfall  att hantera ett öga ett  knä en tand 

det finns frön som bara kan gro när det läggs till vila 

här vill jag skriva min älskligaste namn