lika likgiltigt som vatten
Cafe igen äntligen som om inget hänt
en helt meningslös sommar har gått mig förbi
franska toner och lukten av quiche lorraine
världen bara fortsätter att ske
alla bara ber mig om mer
tiden som konstant föreställning
allt förflutet som portalen visar upp som en stolt labrador
skrivandets nutid blir läsarens nutid
sen M dog har ingen höjt mig till skyarna
ingen kommer någonsin behandla mig så igen
