söndag 4 oktober 2026

Kastanjen utanför KB har fölat

 7 miljoner små runda hårda barn 

jag har gått ut före gryning för att äga gatorna och trafikljusen i några timmar innan the random people vaknar 

hur kan jag bry mig om någon som inte svarar på tilltal

dricker chokladmjölk ur kristallglas läser om astralkroppen 

en sambaorkester på Hornsgatan det känns som de driver ut sommaren Efva Attling dansar framför dem och ber en kompis filma 

behöver någon slags marmelad för hösten 

en bön för vintern 

det rycker under skulderbladen känns som om jag håller mina  lungor i händerna 

jag pluggar heltid nu och min hjärna brinner 

hade behövt semester det som är kvar 


lördag 3 oktober 2026

lika ogjord som i går

 my heart is in Dusseldorf 

tomheten i bröstet när svaret uteblir får mig att fatta att du finns 

vad är egentligen oåterkalleligt och vad är redan försent 

kan någon starta om mitt nervsystem 

pengar känns aldrig 

behöver nästan aldrig något eller någon 

provar ett par jeans de är halva halva priset men behövs sys in jag kan inte det 

hur mycket jag än försöker skulle jag inte kunna fantisera om tex en väska eller ett par skor 

det är för banalt 

alla mina begär är kroppsliga eller något jag stoppar i munnen 

när allt som täcker begär är sånt som köps för pengar är också allt dött 

går Montelliusvägen hem från cafe möter Björn af Kleen 

lika ogjord som i går 

fredag 2 oktober 2026

Lördagsgodis på fredagen

 hur Jocke Berg sjunger " du dansar ensam i dimman till i want to know what love is" 

en sexig religionslärare who knew yogar på länk mot Spanien kan känna lukten trots att det gått minst 30 år sen sist 

kasten är så tvära att jag börjar oroa mig för hjärtinfarkt 

en nude till östermalm somnar till Schyffert i drömmen sen äter vi middag och ligger 

blir ride or die Bonnie & Clyde vaknar 04 och äter det som är kvar av de virala vindruvorna till frukost 

betalar hyran 3 dagar sent med Csn mitt namn är egentligen inte viktigt någonstans 

det spelar ingen roll vad jag gör kommer alltid stå utanför allt i tunnelseende 


torsdag 1 oktober 2026

Det är något med gångbron i Hallunda som gör en ödmjuk

 något alldeles unikt med Emilia som förlöser sig själv 

något med sommaren som aldrig tar slut 

något med blommors dramaturgi 

ljusa ögonblick en högre närvaro ett slirande beteende kring sömn och skola 

jag spelar upp något från ditt nya projekt för Åsa i aktpaus och känner det våldsamt i kroppen 

som en ritual 

det är något med din röst som får mig att vilja offra något tillbaks 

onsdag 30 september 2026

vi har verkligen sänkt tröskeln för trauma

 varenda yogi med mattan på ryggen och veganlatten i handen mår sämre än någon som överlevt auschwitz

tänder ett ljus i kyrkan för din kuk ( att den ska hända mig)

att vara närvarande är det mest erotiska 

att ge upp för att ge sig hän 

hej oktober! jag är pyromanen samtidigt 

jag speglar bara din lust 

kroppens mottaglighet bortom hjärnan vi har en länk genom rymden 

undviker ditt ansikte före jobbet det är för riskabelt att chansa 

men bara när jag syns i dig existerar jag 


tisdag 29 september 2026

Det är våld när ögon uteblir

 när alla sidor av sängen varit mina i alla sängar i ett helt liv 

tystnaden är aldrig just det den ropar mot allt 

den kliniska depressionen i svalget som ett lock 

om jag haft mer casch hade jag kunnat konsumera mig snyggare 

ingen gör ensamheten bättre eller noggrannare än jag 

är enormt självgod när det kommer till att ha bandana 

det är så lowkey sexigt med öppna relationer 

att inte underskatta hjärtats kapacitet att älska fler 

eller överskatta sin förmåga att vara allt för någon 

en löning skiner mot en drink i baren jag sitter med min sojalatte och oförmåga att hantera verkligheten 

varje gång någon kommer in genom dörren på cafe tror jag det är du jag tittar upp som en ivrig Golden retriver 

sen tittar jag ned 




måndag 28 september 2026

Skördemånen levererar

 en nåd ett datum noradrenalin 

Matti i hatten på filmhuset 

blir alltid så sorgsen av stumfilm när jag tänker på hur länge alla varit döda 

Vallhallavägen ett namn jag vill ha i går i dag i övermorgon 

förstår på riktigt nu med toppen av mig över branten 

att ge sig men ändå skrida till verket 

jag har nått en maxgräns för smärta och förnedring det här året 

det är nu eller aldrig och jag behöver byta hårfärg