Jag vet vilka tåg som går till platsen som inte är här

 allt om fingrarna i halsen och diagonaler 

 inget om vardag 

radar upp plastdjuren på bordet "kan vi få extra sugrör här" säger jag 

i brist på att inte en enda människa är som jag svär jag mig själv evig ensamhet 

det knälånga landstingsnattlinnet 

jag kanske är död nu tänker jag på madrassen när jag hör mig själv på toaletten 

här finns ingen som kan bekräfta det 

Jag hade dygnat och Angela har rosablått hår nu

 årets 3:e enhet en svag GT baren spelar musik från när jag var ute sist 

om 20 år till finns  vi inte längre 

vill skriva något som får dig att sluta andas

att vara så pass dödlig förpliktar 

jag var där 

jag var i verkligheten 

Strandvägen de rikas tomma ansikten 

hur är det att vara Leo i Cannes

din fru under bäckenet 

de tittar på oss som om vi gick att avförtrolla 

jag hade dygnat och Angela har rosablått hår nu 

För stunden din för evigt

 jag är som havets vågor börjar  om var morgon 

att alltid leva ensam gör något med en 

att vara utan allt men ändå överleva 

någon måste komma nu 

från en annan planet eller så 

han upptäcker mig direkt för jag är den ensammaste han sett 

vill bara ha mig förblindad av att jag väntat ett helt liv på någon som honom

Ord som bara hjärtan och norrsken begriper

 allt jag älskar går 

mitt motto är enkelt jag vill bara va det bästa som hänt dig

eller ingen alls

skriver för att få fäste i verkligheten 

Stockholmssorgen snittblommorna vid Odenplan 

copypejstar in dig i mig blod kön saliv skelett huvudskål

du får inte ge bort alla dina utlösningar spara en åt mig 

Körsbärsblod

 anknytningen ljussträngarna 

fosterställning håller nacken med båda  händerna  

att vara ingen och dikta för ingen

till ingen jag älskar dig 

kommer dö med mitt innersta oöppnat 

vill bo på hotell permanent

försvinna ur sikte 

förbli som jag känner mig osynlig 

Skedar pulsen

att krossa sig själv i bitar för att låta  någon för bra för mig gå

det finns dikter som behöver en gud 

syren på knä

ditt blod i mitt 

citronfantan som sprängs i min mun 

din kropps portal 

ett utsökt kaninhål 

min största rädsla är att det som händer inte mognar 

att du inte är beredd att leka 

Söt och svag

 som mitt kaffe tar jag slut varje dag 

tänker på din haka kom tillbaka 

vit löjtnantshjärta särade fingrar 

mjuk genomborrande blick 

min perception blir långsammare av din komplexitet

vill inte missa detaljer 

min kropp väcker mig om natten med dina ljudvågor

det smaragdgröna ljuset från den dimensionen som ännu inte  hänt 

när jag äntligen förstår att jag lever

är det dags att förstå död 

jag älskar dig det var fantastiskt