jag har inte så mycket tid som jag skulle önska till min poesi
månaden i skolbänken budskap som förmedlas med magen
det är så mycket vårt synfält sållar bort
vår hörsel full av ljudvågor vi lärt oss filtrera vad mera?
rymdskepp mellan benen
äter snäll mjuk mat med sked
ägg för jag måste självömkan och svält fördummar något djävulskt
hägringarnas död nalkas
allt kan fortfarande hända men i morgon hjärtat
fullmånen och det verkliga livet
kanske är det nu det börjar
kärlek tex
pastellhimmel hem över Skeppsbron
pratar med Emilia i Oslo om pjäsen
bär den fortfarande fysiskt i kroppen
jag har inget annat sätt
tänker på allt som hänt dig fram tills nu
och blir gråtfärdig över ett helt liv jag missat
inte för att det ska bli mitt
utan för att det varit ditt
ser inte Robyn men hennes kille med barn på väg dit så stolt kommer ingen vara för mig någonsin
tidens konstanta strypgrepp
12 timmar i sängen utan ljud gör mig mjuk
yogar i ett bankvalv i en spelhall köper oliver och mandlar
sen väntar jag egentligen bara
fest i huset och en radioröst i ventilationen
stiger upp 03:01 försöker tejpa för hålet med issotejp
det känns som om jag dött
förlamande trött
pressar citron i kaffet häller mjölken i vasken istället för koppen
väck mig till ett annat liv
finns en förlust jag ännu inte haft kvar
Salma Hayek sjunger Jonte och hur finns det ens plats för så mycket framgång hos en människa
allt i mig är utmattat
utspätt
rop på hjälp utan svar
dör i December
allt går runt
det finns alltid en dörr till längre in
det handlar aldrig om att förstå utan vad du väljer att förlora dig i
så välj din överlåtelse med omsorg snälla!
vad är kärlek om den inte förgör hursomhelst
berätta för mig om meningens slut
fraseringen är allt munnen det rinner dikter ur den
var kärlek är den första och sista som dagen och var yogaklass
var kärlek är ett slakthus
vi äger bara det vi avstår
vill inte be om någonting
bara få det du eventuellt vill ge
(tar klänning)
veken längtan lågan
föds och dör och föds igen
lättnaden när jag hittade dig
du skickar mig allt längre in i verkligheten
jag har tydligen bytt anknytning i vuxen ålder
du är min familj säger han
sa ingen någonsin
hon sa varje gång hon tittar upp tittar du på mig
har inget game kvar
men låtsas
någonstans försvann känslan att flyga
kvar blev rädslan att falla
jadore mellanmeningen
va precis framför där tiden en gång stannade
höll andan
log min favorit surrogatanknytning
du
min kärlek till dig är en skattkista din är i garderoben
Bellmans dricker the och det är ett tråkigare liv än kaffelivet
tänk om allt bara varit på riktigt
varit värt det
sorgen över att aldrig varit nära någon sköljer över mig
möter 2 leadsingers på 1 och samma gata (min) säger hej till båda och önskar att jag iallafall släppt ut håret
varför kunde inte fröken vara min person
varför är det aldrig min tur på något plan
jag valde detta liv så jag antar jag får skylla mig själv
saknar smörblommor saknar inte sommaren den eviga utlösaren för psykos
om jag verkligen anstränger mig kan jag läsa dina tankar
Inlägg
Alla kommentarer
