och jag hatar att det är så
att låta dig för evigt vara utan mig
drömmer om att ta en siesta och aldrig mer vakna igen
detta tålamod det innebär att leva och fungera
irisen spänns allt vidgas brukade vattnas
lider mig igenom 5 avsnitt av Hundarna
när precis smalnade världen av och det blev bara du kvar
undrar om man kommer veta vad det sista man äter är
tänk om precis när jag bestämt mig för att gå så öppnas allt
du mimar kom bakom från scenen
medans jag sover gör HP hoppsparkar i Newyork hans liv forever forever hans liv
man har sina traumazoner det är sjukt nog ofta dem som attraherar
hålen i oss .....får lust att lägga mig på marken efter högmässan fyllas med negativa joner
allt är kemi
luften är fri
överallt får jag syn på ärkeängeln Gabriel
det är aldrig försent när det är rätt
jag var ung igår 29 och jag måste ta upp spagaten igen
är klar med åldrande nu drar mig ur när du börjar beskriva min poesi
vill inte ha ditt tafsande i det sköra så fort jag ser en lång kille nu så tänker jag:
undrar om han kan lyfta mig med långfingret så där som Heatcliff
på låset halv fem friterad banan med vaniljglass det finns så mycket att förlora sig i
det talas sällan om livsorsaken att finnas är att inte kunna hålla sig
jag vill förbli den här kroppen slutgiltigt alltså den jag lämnar i
något lockande med avsaknad av ålder och obestämbar hårfärg
det finns brunetter så det räcker bro
du sa att jag skriver varje dag som om jag ville rädda livet på någon
mig
varseblir dig på madrassen vid midnatt låter dig strömma genom min torso
sakta förvandlas händerna till fåglar
tänk om du en gång letat efter min blick i publiken
tänk om du håller mig på avstånd för att längtan efter dig ska vara kvar
tänk om det var jag som lät dig vara
tänk om jag kunde bo hemma utan att betala och bara ha alla mina pengar till jag vet inte vad som alla kidsen på Mahalo
tänk hur många gånger våra vägar korsats innan jag visste att du fanns
tänk om vi bara kunde mötas som 20 någonting
tänk om jag lyckas kanalisera Elvis att ligga med mig
tänk om våren var en vän som hösten
tänk om jag var en sån som hade råd att äta på restaurang igen som före pandemin
tänk om mitt ingenting mot ditt allt liv aldrig kommer gå
tänk om jag måste dö för att bli utgiven
en isvind stiger längst ryggraden uppför nackkotorna
en legend på min klass
yogamattan sänker sig för min vikt
hunden plankan hunden
rörelsen så stark att vinden mojnar
läcker ur munnen tredje ögat
ligger på golvet söker din blick i postern
kan något större orkestrera allt tack
Fredagen den 13:e på alla sätt
att sluta dyrka dig som självskadebeteende
allt började bra med smör och salt nygräddade baguetter
sen låste sig kroppen i alla riktningar
det jag vill få ut av livet finns bara i fiktionen
första gången jag såg dig utlöstes en rekyl
jag håller dig ansvarig på samma sätt som våren är ansvarig för sommaren
gråter framför spegeln när jag kommer hem för att någon ska tycka synd om mig
världens äldsta tonnåring
Inlägg
Alla kommentarer
