Blommors dramaturgi

 Dollys död i allas liv 

allt avbegåvande av kulturen 

du kanske inte är jämförbar med andra kvinnor 

du kanske är en helt annan ras

jag vill bara vara den sorten som raderar alla andra kvinnor 

blommorna bugar i Kungsträdgården fontänerna stilar 

en natt med dig är det enda målet i mitt liv 

det här är dikt i dagboken berättar jag om mig själv för någon 

ingen annan existerar för mig hursomhelst 

plockar med mig 3 aprikos blommor från en rabatt i stan 

vad skapar skuld? bältet som jag får upp så lätt om du låter mig 

kyrkan och konfirmanderna jag älskar dig med hela mitt jag vet inte 

du är en hägring en fantomsmärta 

Om du går in i portalen under hängbjörken i Humlan så möts vi där

 någon sjunger från Mosebacke som om sommaren inte håller på att ta slut 

någon stannar en natt till i en stad sätten luren på flightmode 

så som man gör när man inte vet hur man lämnar 

om natten finns ingen intelligens kvar 

men det betyder inte att mörkret inte har något att säga 

den ständiga osäkerheten utgör skönheten i sagan 

inget är mer avtändande än att veta när man ska ses igen 

ibland tar sommaren slut men man stannar ändå 

hej september

 åren tar mig till parallella universum viskar jag till Snobben 

hör regnet konversationer på mute och jag 

är vad som förblir 

överger aldrig min omloppsbana 

önskningar: att aldrig mer behöva oroa mig över pengar dig till låns utgivning 

en historia är egentligen aldrig avslutad förens någon dör 

och inte ens då 

den outtömliga kraften i att ha hemligheter 

mitt huvuddrama är att jag har för mycket tid att tänka 

och att jag aldrig kommer få veta vem jag är för dig 

världen är inte nådig mot kvinnor som inte får män att vända på huvudet

 och inte ens dem kommer undan som att Robyn inte sålde ut Globen i Juli men Killinggängets comeback 

säljer ut 9 shower vad säger det om samtiden? killar är bäst 

spegeln gör mig till en medverkande i föreställningen 

livet någon som fortfarande bör betraktas please 

saknar det konstnärliga samtalet som dog med M 

alla böcker filmer pjäser du gav Celan Petrarca Kärleksdikterna och boken med klockan på som jag gav till Hurula jag kunde ju inte veta att du skulle dö ju förlåt 

hursomhelst det är märkligt att åldras man skärper till sig när man möter någon vacker 

rätar på sig putar när man passerar och de ser ut i tomma intet man är osynlig nu

och det sker över en natt 

baby jag är lika slut som Augusti 

Tiden rinner ut och spökhistorier

 det var tio år sedan jag tog in dig sådär med kroppen 

jag har aldrig tvivlat på min talang det är bara det att ingen annan ser den 

sorgen över det liv jag var säker på skulle hända mig som en brosch på bröstet 

önskar våra kroppar sammanstrålade i någon stad som aldrig kommer vara Stockholm 

medan du drack läste jag filosofi och estetik

medan du drack skrev jag poesi 

medan du drack rann tiden ut och allt blev spökhistorier 

skillnaden mellan hennes och min poesi är att den är skriven för att vilja vara litterär 

jag har aldrig skrivit en text på 19 år med den intentionen 

du är inte odelbar 

för sällsynt för Monopol 

som att rävar kommer in i city om natten 

eller varför hundar inte tror på gud 

( är jag litterär nog nu LOL)

första sommaren i mitt liv helt utan musik men om inte du ingen det är så det blivit

 visat är blå färg 03:01 själen hel 

priset att få välja allt själv 

Elordi 2035 

att vara hela dagar i självet 

att finna stillhet helt utan tillgång till något

kanske finner du inte friden kanske har du den 

slutet på jordgubbar 

tycker så mycket om tystnaden som följer med ensamheten 

Winnerbäcks nya och jag har allt mindre lust att göra något annat än att läsa och skriva 

släpper trosorna på golvet 

 hoppas jag håller måttet på bild 

har ingen estetik skild från livet 

algoritmen hör att jag gråter

 ser om klippet om och om igen kan inte låta bli att tänka på dina höftben 

jag lyckas precis undvika att tänka på resten 

behöver gå upp i dig så pass mycket att det känns som om jag flyger 

som om jag inte nuddar mark är precis nog för att inte vilja dö

tar in allt med kroppen sover inte mycket äter nästan ingenting 

allt detta existerar i en verklighet avskild från allt annat 

du är min älskligaste hyperfixering