öppen planlösning

 Komet igen du sover nog än en timme efter mig i ett varmt land 

en kollega påpekade att jag borde ta ledigt  jag jobbade ju hela sommaren 

sen jag rymde hemifrån strax före jag fyllde 18 har jag aldrig haft semester 

jag såg till att skaffa mig ett liv jag inte behövde ledigt ifrån 

pratar med trädet var natt genom fönstret tagen av allt som strömmar oavbrutet och osynligt mellan oss 

 står på tå på yogamattan upp och över och mitt i rörelsen känner jag mig själv för 30 år sedan 

som gick upp på tå på samma sätt i gymnastiken 

de bär ditt namn på tröjor Stockholm svarar att jag tillhör hon som ett barn tillhör sin mor 

det är November nu och gamla mönster upplöses äntligen 

 vill ägna mitt liv åt konsten och vågar säga det 

att varje dag fortsätta försöka dygnet runt 

så lätt förankrad att jag känner rötterna lyfta ovan mark 

ingenting binder mig till någonting 

går in i vårt rum på sidan om livet det är öppen planlösning du går in från platsen du befinner dig på 

ingenting av det jag sett har ännu hänt det ligger i pipen som en utsträckt kropp i en vattenrutschkana 

i väntan på att skjutas ut 

Låt mig sitta i ditt knä

 gränsla 

öppna morgonrocken 

säga:är det nu jag dör och faktiskt tro det 

yogar i bankvalvet 

alla oktobers soluppgångar i halsen 

min morgon är i konstant beröring med natten 

en smörgås med ägg & kaviar på Komet 

inte en dag utan en mening 

skriven på ett kvitto i dagboken bloggen dokumentet i datorn under blommors dramaturgi anteckningsboken postits notes i luren servetter

det viktigaste är att skriva hålla det intakt leva genom det 

skulle vilja träffa din mamma höra henne säga ditt namn 

Oktober och allt som inte blev och det som faktiskt hände

 drömmar dör som moln  gör 

ger plats för nya 

håller en vid liv 

allt jag ännu vill veta om dig 

har absolut inte kommit till slutet 

vill att vi sitter ner och du berättar för mig 

och att det ska kännas som om jag har hela livet på mig att lyssna 

jag är maniskt rädd för dyra saker

 ägande över lag 

blir stressad om jag har mer mat än för dagen 

man knullar inte bättre i ett dyrt hotellrum 

jag föddes för att stå på listan 

får konturer när jag skriver 

världen och jag ligger klarvaken 03:33 rädda för vad som händer om vi blundar 

att vara människa är inte en vanesak 

så jävla mycket mod det krävs att stå utanför allt 

drömma i vaket tillstånd 

Stockholm ändå en början som räckt i över 20 + år 

kaffe gurkmeja hål i mitt enda underlakan 

plastpåsen med clementinerna 

kroppen är hård och glänsande 

jag vill att du frågar mig något 

vadsomhelst 

försöker ändå va där livet finns

 klär mig fint tar läppstift några munnar öl konverserar vid bardiskens ände 

medans mitt syfte som hona urholkas

ingen tittar åt mig undrar något ingen som rör mig år fem 

jag har skrivit minst 7240 dikter sen 2007 aldrig något som betytt tillräckligt för att bli publicerad 

men det är ju kul att du håller på som de flesta säger då 

klarvaken över mitt förfall plötsligt finns bara den nya verkligheten i spegeln 

den jag är gammal i 

och baby jag önskar så att det va något annat jag önskade 

vad är min längtan ens om inte efter dig

 ger mig hän like löven 

faller ur bild 

frigör mig med din högra hand please 

det syns aldrig utanpå vem som är vackrast 

jag älskar den jäveln mer än mig själv 

det är min läxa 

så fort skärmen lyser upp är allt glömt

hoppet är inte dött bara utsvultet 

jag har låtsats 4 år låt mig låtsas lite till 

drömmer nästan varje natt nu att vi försvinner 

hur i helvete kunde jag bli så jävla kär i dig 

förmodligen för att du är helt otillgänglig 

det drar så jävla hårt i mig 

vill lämna allt för dig men har ju bara Snobben och Csn lån 

har en sak på mitt nattduksbord som du rört vid 

om jag sväljer det går du med mig 

jaktmånen och höstlåvet

 är en dålig synk hoppas du är hemma 

kollar ut en outfit på weekday

stannar jag nu stannar allt 

bär dig i bäckenet 

kaffe och ipren flätade fingrar 

för att kroppen vill så fasligt känna något mer än yoga 

vem är som dig 

gör mig halv 

har inget kvar i mig utom din röst 

du böjer nacken av vana kanske för att vissa rörelser överlever det dem en gång betydde

precis som att vissa saker fortsätter lysa fast ingen är där längre