Fick melon och kaffe och frågan om berättelsen
han tar mina händer över bordet som om han bjöd upp till dans kanske har han förstått att jag ser honom i alla jag möter
till och med honom eller henne det är svårt att veta nuförtiden
och jag har alltid haft en förkärlek för killar som ser ut som tjejer som gillar killar
berättar noga spelar upp urscenerna och får stora våta cartoonögon som svar
den är filmisk vår grej
verkligheten som fasad
höghöjdslekar dvs vara monogam
95% av alla självmord sker på impuls
ler och tar en annan väg till jobbet
över Skanstullbron
undervisar en yinklass och tänker can ai really do dis?
det är så obeskrivligt obehagligt med cyckelbyxor att få kontakt med underlag
#tb till när du tackade din fru rakt genom min torso
hade glömt lyxen av bubbelvatten på psyket
om jag bara får dig 1 gång kan jag vandra runt i staden lycklig sen
jag är klar här
har förlåtit mig själv för allt jag inte visste innan jag lärde mig
det här är inte en midsommar dikt eftersom Elis skrivit den enda
när man ser dig på håll är det som att du går runt i en musikvideo
brukar nog alltid låtsas jag är i en låt
går genom dagen i låten
Skeppsbron är den enda bron som skiljer oss åt
för jag har dig men bara när du blundar
samtidigt vem vill ha någons verklighet
ser på höfterna på fotot som alltid måste tillhöra en flicka
höfter som aldrig fött barn är aldrig en kvinnas
en speciell sorts stolthet
kommer ihåg att jag sa till mitt x en fitta som inte fött barn kommer alltid att vara en fitta som inte fött barn som ett ess i rockärmen
nuförtiden är jag mest tacksam över att inte satt ett barn till livet på denna jord
29 grader och funktionerna börjar slås ut en efter en
en ny jävlighet östrogenfall känns som frittfall när du står still
midsommarveckan det är väl nu det vänder?
äter middag på golvet klickar bort alla menlösa män och deras dm:s
jag försöker nå ut med poesi förgäves
ger upp sömn 03:17 någon fråga singelsommar?
alla mina 48 somrar har varit det
läkaren säger att jag förmodligen somatiserar smärtan functional somatic syndromes
är den inte verklig frågar jag
den är ytterst verklig hjärnan skickar ut nervimpulser om att du har tex ont i bröstet
så det är precis samma smärta som om du har ont kroppen framkallar olika symtom precis som den framkallar dina panikångestattacker
hur ska jag veta om jag ska dö eller inte
det kan du inte
ingen kan förstå hur övertygande den här kroppen kan vara
fredagen den 13:e i halsen Louie citerar mig Folmer rättar till blommor i mitt skrev
vi sitter på golvet i bagis och går från 0-100 på under en line är min typ av människor
iscensatte mig själv gång på gång i flour
blir jag gift nu
Loney dear på hinge hjärtar och lyssnar på hans topp 5 på Spotify
dånet mellan andetagen läsningen på eftermiddagen
jag är en usel artist
saft och laxrosa vallmo Vinterviken
jag vet vad jag måste göra och gör det
låt oss gå så långt att vi luras
är på riktigt for real så länge vi känner
köper cigg till Rebecka i kiosken kände mig lite som en cool förälder
lever bara när du ser mig
rösten har en sån omedelbar inverkan på mitt nervsystem
gnyr vill stoppa varenda del av dig i munnen avrättas
som att dö i en dröm och i en verklighet samtidigt
när bandet expanderar upp mot himlen och vidare ut på gatan
före mig hela stan förgylls av dig
hela universum?
det går inte att kliva av ens genom att dö
du är som juni fulländad
men får inte se för länge in i ljuset som förblindar
förvandlar alla andra till just alla andra
det är försent
det är försent
det är försent
jag var tidigt tillräckligt smart för att förstå att jag är för orimlig för någon att ha en relation med
äktenskapet som sådant känns som en kvarleva från slavmentaliteten hursomhelst
eller kanske en villfarelse som en kär gammal bekant som kalle anka eller jultomten
att äga en annan människas lust hur dumt
vaknar du in i drömmen eller upp ur?
missförstå mig inte jag är noll intresserad av random ligg eller polly sanningen är att jag levt år i celibat måste bara vara helt fri kunna göra precis vad jag vill
fortsätta vara autonom i grunden
framtiden är en egen älskare
mina oändliga förberedelser håller mig på tå
stupet förra sommaren tjänade sitt syfte alla får de stup de behöver för åtgärd
paniken är en viktig del av övergångar
om du lämnade allt för mig skulle jag inte ha något att se fram emot
det förtar hela poängen
rasism och fegisar huserar
THE END m m
vulgära nya slussen de ölindränkta flakbarnen runt runt runt
ni tror att livet börjar nu men tyvärr har min generation sett till att det inte sker
blundar och tror jag äntligen ska stryka med
i min sista stund var det bara dig jag ville ha
juni som öppna hudar
den skenande känslan av tid som går i halsen
men man är för feg för att spränga sitt liv i bitar
kanske inte får allt man vill ha baby men man kan vilja ha allt eller
ta allt du vill ha och låt dig inte stoppas av det som verkar vara verkligheten
där är den sanna mardrömmen sommaren förintelsen och jordens undergång
verklig styrka är att vårda det du älskar
i mitt fall skrivandet
sätta gränser säga farväl
tar allt personligt eftersom det är det
jobbar mot perfektion så håll fast håll fast håll fast
äter bara sånt som gör mig vacker nu paranötter avokado mörk choklad om jag ätit djur sardiner men det får bli linfröolja som substitut inte ens fåfänga kan göra mig äcklig
behöver inga svar bara säga ja
min nya väg ur fullmånen fram till min död
frikopplad ålder och kön har jag lika mycket tid kvar
en dans tillägnad författaren för de flesta skulle inte göra något riktigt annorlunda någonsin
så tack
Gullmarsplan kanske är en illusion
ingen förstår den leken
en öppnad melon munnen ett tomt hål där könet skulle va
stjärnorna lyser över Skärmarbrink som en påminnelse om att vi en gång varit här
det lilla livet gnyr i höfterna
undervisar en klass problemet är inte klassen utan det som kommer efter
hela mitt resterande liv i famnen
ingen kan längre skilja på person och verk
världen är ett isblock ingen årstid är sig längre lik
vi går från mörker till ljus och ljus till mörker
ibland tänker jag att den där berlocken är portalen om jag bara köper den så öppnas allt
några nätter tidigare hade du sagt " det är bara för att det är du Lotte vem som helst annars kan jag stå emot"
vi hamnade jämte varandra på en spelning stod helt stilla så bland tusentals som om vi tog igen alla sekunder vi varit ifrån varandra i detta liv
den sköraste av drömmar börjar nu tänkte jag det här är den sista chansen jag får
har aldrig känt något liknande i någon ålder
den sortens närhet som skär upp sår som man får bära stolt sen i resten av livet
men hellre det än aldrig upplevt det
hoppas jag det får vi se sen när livet efterspelas
tidigare på kvällen hade jag tagit på mig kajal som om något livsavgörande skulle hända
oftast tar man ju bara bort den några timmar senare med bomull och barnolja
men nu stod jag alltså vid din sida ville stoppa varje del av din kropp i munnen
äta upp hela ditt liv tills jag först nuddade dig och hade de bästa sekunderna i mitt liv
fram tills nu då på den där innegården för 2 somrar sen
du har skapat en tydlig gräns som jag konstant försöker tänja
allt har egentligen bara handlat om vem av oss som står ut längst
tusen nätters väntan
dagen sträcker sig över natten nu och man tror att festen bara har börjat
ännu ett äntligen regn våt Rhododendron i Berzellipark
vädrar dina ögon bakom Bank hotell
vi kan köpa pizza med oss hem sen jag bjuder
hela mig
ber till gudarna varenda en
att det är i natt du inte kommer hem
vänjer mig aldrig vid vardagstortyren
först är man ung och sen är man inte det
hade såklart hoppats på att hitta besvarad kärlek i alla fall en gång i livet
kanske hittar man bara nya sätt att hålla ut
umgås inte med någon inte ens med mig själv jag skriver
mot gränsen
vill läsa min poesi i en ring
gå in med ett posse som en boxare
vinna utgivning på knockout
livet
som om konceptet tillfällighet är för nyanserat för dig
ingen reagerar någonsin som de borde på någonting
alla tror att de är tryggt förankrade i sina sk liv
om man någonsin vill uppleva något nytt måste man stå ut med känslan av att vara helt fucking lost
låta den versionen av sig själv bestämma som brukar tystas
hjärtat som beslutande organ
illusioner som till sist blir så fullkomliga att de öppnar andra dimensioner
färdas i drömmen
du spelar mig svag
det är absolut inte första livet våra själar möts
men kanske sista
hur länge till har du råd
bubblor svaren känner dem fysiskt
när dagen är över stegar jag upp avståndet mellan mig och hur allt skulle ha blivit
vad skulle hända med mig om jag plötsligt blev sedd förstådd dyrkad
började tidigt att leka död ett av mina första kroppsminnen när jag låg drunknad i swimmingpoolen
det kunde gå minuter utan att jag andades
flöt med ansiktet nedåt tills gränsen mellan mig och vattnet suddats ut
det fanns en tid när jag ville få finnas men efter 45 känns ingenting märkvärdigt längre
blåser såpbubblor på din grav ler när regnet kommer
verkligheten håller inte för någon
den värsta sortens män är de som inte lever ut sin arketyp
ingenting får mig att njuta av en närvaro som en annalkande frånvaro ett tydligt slut ett stup
ditt ansikte i mitt knä
märker att jag censurerar min dagbok
håller mig undan allt och alla
behöver ingenting från någon det är berusande och beroendeframkallande
vilket av någon sjuk anledning får folk att flockas
hur ska vi förklara för gud att hela jorden är full av hundar och katter som inte klarar sig själva
tänker på dig så intensivt att jag får en migrän
allt är en grekisk tragedi utan slut
saker behöver ställas på sin spets
avslutas
min pappa fick sin första hjärtattack och sista ungefär den här tiden på året
just saying
jag besitter en naivitet utan dess like
allt dårskap jag ägnar mig åt för att komma någon nära är sinnessjukt
hörde att tjej på ruinens brant är inne igen tänk Mary Kate Olsen
någon skickar en bild på mig i publiken från i går och skriver " du fattar väl att det är du som är stjärnan"
jag är ingen
på vägen hem från stan köper brudslöja och vita strumpbyxor tänker att allt det här skulle kunna leda till självmord
sen grät jag som om jag kände dig
vid midnatt la du ut en konstig video och jag rökte en cigg
känn först tänk sen
mitt bidrag till natten
går ut och ger upp
skam är revolutionerande
åskådare med bakåtlutat huvud och lätt öppen mun
lynchning eller kristihimlafärd
samtidigheten i ögonhöjd
våldsamheten i publik/artist
allt det vackra som inte behöver sägas mellan människor
öppnade ansikten där världar börjar
och slutar
Ringvägen hem tårarna sitter fast under huden som om jag var en mänsklig vattensäng
dramaturgin är att det aldrig är över
när du inte länge orkar låtsas att du har allt
när allt du har är en kaffemaskin som pratar med dig på 7 språk
ännu en bokad resa en ny bil på lease PLEASE Regeringsgatan och allt som ska födas
världen är för stor jag vill se dig komma
lukten av liniment i nacken alla tittar ner i luren som om det fanns en portal till Narnia
Vita bergen vad skulle hända om du stannade kvar när det känns?
världen är fortfarande vacker när någon vågar något
när man inte byter ut frihet mot trygghet
sanning mot tillhörighet
det finns några få kvar som är beredda att förlora allt för att få leva fullt ut
man ser det i deras sätt att hålla kvar blicken
inget förmildrande väderomslag gullregn
inga knän som viker sig
kanske är det här det sista jag gör tänker jag när jag köper en burk oliver på Supermercadon
hur vet man hur den sista stunden känns när man aldrig har haft den
en konstgjord närhet en distraherande tröst jag är okapabel att stänga av
jag vet inte var jag ska göra av mig
det finns inga som helst tecken på att kärleken ger upp
en del av mig tror på riktigt att det är du varje gång skärmen lyser upp
dm Tom Cruise bara för att något ska hända som slår ut allt
jag kan inte förstå varför jag fortfarande lever
kanske är jag för svag för att dö
allt jag flyr i från tränger sig på om natten
söker jobb på en grisfarm i norge
alla slags människor vill prata med mig det är roligt för jag vill inte prata med någon
förödmjukelsen är ändlös
vill dö i någons armar i ett publikhav ensam i säng med händerna på bröstet flätade som far
jag vill att min sista tanke ska vara sann
den ska vara om dig
det är så ont om riddare nuförtiden
fosterställer röker tröstäter
våren är outhärdlig
Lilla espresso bar försöker komma på något drastiskt för att stå ut helst byta stad ännu hellre liv
hon ber om livsråd så jag knåpar ner på servetten : låt dig inte imponeras av pengar
va trogen mot dig själv och dig själv only
va inte beroende av någon eller något ta nudes bo själv och längta
ingen kan vara någons allt så försök inte
underskatta inte hjärtats kapacitet att älska fler
håll dig borta från snåla människor gå överallt du ska ställ ingen klocka
ge bort allt du har
spara inget
ät croissanter skriv brev fota hör av dig (hör av dig igen) ha inga töntiga regler för obsession
är du kär visa det ge aldrig upp någonsin
kärleken är inte villkorslös när man villkorar den så gör inte det
att verkligen älska på riktigt är en prövning att inte ens försöka är ett svek
av människor på uteservering
av att inte undervisa
av actionfilm
Hökarängen det luktar gott husen är låga gatorna heter som veckodagar
det räcker inte
på instinkt vill jag tillbaka på samma biljett
tvingar mig kvar äter en sockerbulle det är en övning i tacksamhet
att jag bor där jag gör
försöker att inte tänka på allt det som inte händer mission impossible
vill göra mig av med allt bo på hotell
utvidga tomheten
får ont i tänderna av sockret tänker på mitt älsklingstema
av någon anledning känns det ändå lite mindre att du inte svarar mig i Hökarängen än i stan
suger på en klubba i keps jag är ett estetiskt geni du borde betala för att ha mig i ditt liv
min längtan blir aldrig någonsin tillfredsställd det har min uppväxt lärt mig
med föräldrar som kommer och går korrigerar ett barn ihjäl sig
livet ut
men ändå slutar jag aldrig förvånas över hur lite åldern hunnit ikapp mig
att jag inte är utgiven
hur jag lyckats leva ett helt halvt liv utan kärlek
det är egentligen bara ett erkännande jag saknar
då skulle allt lidande bli värt
jag har behövt må så här leva så här för att skapa det här
undrar hur mitt rum kommer känna sig utan mig i
om Snobben kan få följa med dit jag ska
den blomstertid nu varit någon annan kommer flytta in ropa någon annans namn när den kommer
som inte är mitt
(ingen lön) en mottagning på fyra timmar socialiserade käkarna i kramp
huvudvärk
skrev en rad " jag vill förblinda dig" jag vill det
hittar "Ebbot" på Hinge han är 28 skriver han svarar inte jag är 48 och allt känns försent
säg emot mig här säg att allt väntar
kändisarnas palestina selfies så pretentiösa och fulla av tomhet
jag är din belöning på toppen som strössel
det allra mest hemliga
att bara en gång få se hur ditt ansikte ändrar sig för mig
jag vet det jag vet som ingen annan vet
så det är klart allt blir plågsamt kraften i det jag ser
som ingen annan ser skriver vidare fast ingen bryr sig
7 grader och tillbaka på vilopuls
om jag fanns skulle jag lära mig mer om fotosyntesen
om jag fick göra om allt skulle jag vara allt istället för inget
förlåt för att jag aldrig räcker jag borde fött dina flickdjurshybrider
nedräkningen gör att jag får något att hålla mig i
något att svara när alla frågar -vad ska du göra i sommar? som om jag gjorde olika saker olika årstider
det är så dumt baby jag vill svara att det är något större än så
men du skulle aldrig förstå
du skulle tro det att du är en sån som förstår vad saker betyder på riktigt
så tänker jag på din vigselring och hur lång tid (år) innan jag såg den för det är för dumt
och bortom allt det jag såg hos dig och undrar om jag borde ha insett något väsentligt om dig redan då
det är försent nu hursomhelst
det viner i bålen när jag ser i story att du är på söder
räknar de imaginära stegen
önskar jag hade varit besatt av fotosyntesen
istället men du har något som får allt annat att försvinna
slutar helt lägga märke till allt inombords och utom
en början utan slut för mig är du knappt en människa
blodet rusar till bäckenet när jag föreställer mig glipan mellan skärpet
och skjortan när du byter gitarr
valet är inget val
jag har aldrig haft det
det här är hur det är
sa grattis + ditt namn innan jag skulle somna
bara när du sover är du ofarlig
och inte ens då din astral kropp kommer nästan varje natt
hör häggen skrika på tantoberget
hängbjörken i humlan i fullt ställ
det finns absolut ingen balans mellan maj och världen
och om det här på något sätt ska vara över så måste jag sörja dig som om du redan vore död
vill inget mer än att förstå hur du tänker knäcka din kod
en utebliven fråga-är du okej?
i flera dagar var jag så tom att om du kollade ner i svalget skulle du se tårna
du lämnade dig själv flydde till en plats vi inte hade tillgång till
ingen av oss du gick över gränsen som är helig artist/publik
håll illusionen vid liv till varje pris
hela världen är bara en fråga och ett svar bort
konsten går före allt
poesin äger alla mina försök
min kropp är en lögndetektor
ändå ljuger alla för mig
lika ömtålig som en marängbotten
3 timmar på Kafferang skriver tills jag tappar känseln och nervtrådarna poppar popcorn i bröstryggen
vill bara omge mig med dem som inte räknar med min närvaro
vara en tillfällighet i allas liv
behovet av en annan människa akut och omöjligt
det är så osexigt att behöva någon
kärlek som i äktenskap är en tom rustning i slutet av en lång korridor i ett slott
tuggar en knivsöder tills det känns som käkarna inte går att stoppa
jag hade nog önskat att jag älskade dig mindre nu
om jag ska hålla illusionen vid liv måste jag byta strategi
somnade på köksgolvet LOL som om jag hade ett kök ens
svårt att svälja försöker gymma ur mig skam
har dig i svalget dig det finns inget vilt i dig kvar
du ä död under din undercut solen svider skriver i Hornstull
frossa Em till Cannes känner mig som en tom ankomsthall
någon i min gamla skrivarlinjeklass har fått ett förskott på 80 tuss
jag har fått inbetalningsavier till CSN
hela tiden lurar ditt ansikte bakom min ögonlock
någon sa hur vågar du vara dig själv
hur vågar du vara någon annan svara jag
skriver på cafe aldrig mera hometown
lägger mig 18 med snobben önskar jag kunde gråta
du svävar över mig som varje natt
inget ansikte kvar
jag ville släppa
jag ville hålla så hårt
för min egen överlevnads skull
hon brukar inte fly
det brukar vara en plats den enda jag får ha för mig själv
det här är ju vad jag gör det jag är bra på
behöver de tyngsta högsta starkaste hästarna
något annat räcker inte för att tränga igenom ta över täppa till slukhålet
på sätt och vis det enda som erkänner min existens
täcker mellanrummet mellan mig och alla andra
oftast behövs inte mer än ett ögonlås
får väldigt lätt för mig att jag aldrig existerar i någon annan förutom när jag står precis framför
det har ingenting med verkligheten att göra men nu blev det så mycket verklighet och livet går väl vidare
vilket liv?
efteråt ska jag tänka 2 saker: hur många tabletter har jag och på båten sen förstår jag ingenting
hur du glänste som om du hade all tid i världen
det är som det är
x totemdjur med fru
pistagecroissanter macademianlatte mor mittemot
det kan komma tidigt att allt är försent
poesin äger mina försök
vem jag är eller inte är eller vad som är
det handlar ju sällan om en själv utan vad som är
obetydligheten med allt
falafel och fries
det räcker att ta en risk systemet gynnar frånvaron av den
önskar systematisk upprepning
frånvaron av rörelse
att vakna göra sig redo att långsamt förtäras
luften är söt & ljummen allt grönt exploderar ljudlöst vatten i bassängen i Kungsan
försöker verkligen leva mer än något annat
älska bli älskad
men det räcker att se på hur de som påstår sig älska varandra gör
för att förstå att jag vill mer
det enda ni älskar är att säga orden för då slipper ni ta ansvar för något i era liv
så locka mig in i fällan få mig att tro att allt inte är en fars utan något äkta
låt det blöda
utför stupet
ibland måste en enda människa betala för alla andra människor
hon gör mitt liv mer verkligt än det verkligen är
det som inte ryms i akterna finns inte i världen
Årstabron är verkligen underskattat för fritt fall
kan livet bli så vackert som jag behöver innan det är över
när du berättar för alla att du vill ha mig
vem tror du att jag är som du är livrädd för att bli?
fri
bygger ett altare värdig ett slut
mitt
lär mig utantill allt det som aldrig lärts ut
tusen nålar och du ! hon är avsevärt alldaglig
ger dig ingen svart blick och våta djurögon
du står med svansen mellan benen på bilden
skärmdumpar och skriver om lukten av en hals i juli
fullmånen i skorpionen cocoslatte
att tråna är att hålla sig vid liv utan beröring
om jag kunnat hade jag ridit ikapp hösten
saknar bröstsim barndomens hibiskusbuskar i Monte vinas
hennes äldsta traumatiserade dotter blev poet
2 skott vid Bysis jag är ett blekt självmord
snart i en annan tideräkning (efter dig)
täta rader i skrivboken
bomull närmast huden under rustningen
hunger håller världen ren
skulle aldrig upphöra sörja om jag förlorade dig
skulle gärna ha one night only med Tom Cruise på nån rooftop och sen kunde han hoppa ner därifrån och då är daten över
sneglar mot Babette köper cigg på Odengatan livet nära döden är att föredra
jag är fäst i dig Stockholm med otaliga bultband som om jag aldrig varit någon annans
det värsta jag vet är när någon stoltserar med att den varit på en speciell plats flera gånger
din jävla idiot tänker jag alltid då om du ska knulla moder jord så passa på att se dig omkring
omtenta i knäna regnet som lättnad de vassa höftkammarna som kink
färgen på iris just när ni tagit allt
andliga begär och mellanmänskliga som koffein papper penna
tänk om mitt leende varit förtrollande som ditt
det som skulle födas
och sedan exploderade båda deras världar
jag ville allt textar jag som skyttar alltid vill
det finns en låt på Jontes nya som låter som Britney
och jag har fortfarande inte gråtit sen Oslo by night
men du försöker inte ens så jag behöver inte
hör när solen kommer
känner på lukten när det blir regn
någon sa jag har sett dig och ditt hår i alla år
i alla 25 sa jag
en sprängande huvudvärk
sätter ditt band på shuffle
lutar huvudet bakåt och blundar
väntar på att du ska slå ut i mig
om det inte var möjligt
skulle jag aldrig drömma om det
det funkar inte så
att skrika sitt högsta
utan att bli hörd
älska dig men vad fan betyder det när livet efterspelas
vill bära dina barn som metafor för oändlighet
eller jag vill bara få dig känna allt som ingen tesla rolex puerto banus båt kan
trycka upp mig mot en vägg med dina händer
för hur ska man kunna ändra något i världen när man inte ens ser den
det jag menar antigen litar du på mig eller inte baby
att skapa från en plats där ingen tar emot är ensamt
för at the end of the day vem ska trösta knyttet
såklart du inte va där igår jag hade klänning och rouge
Rianna gravid igen just vad vi behöver fler barn
på 10 år har jag legat mindre än 10 gånger
jag är oanvänd och medveten ensam korsfäster jag normen
stora skjortor stora gester handens ljuvliga arbete med pennan plikttroget för att upprätthålla illusionen
spända skuldror vems är skulden? well jag bär den
det är så jävla lätt för etablerade konstnärer att säga vad ni så lätt kan avstå ifrån
pratar vidare med mina kristaller
i verkligheten du är där före mig och jag är ett vrak
får silkeslår och varm majs i munnen
vårens råa precision :att jag överlevt
kan inte fokusera när du är i samma värld
när du reste dig och gick över golvet
skallrade det i fittan sa jag till Alva
tvångstankar om glipan mellan jeansen och tshirten som bildades när du klev av barstolen
låt mig in för fan
du vet ingenting försvinner hur du inte möter min blick förvandlas till självhat
lakrits i sängen
det räcker inte
om vi hamnade på samma nattåg pratade oavbrutet inte för att svara utan bara lyssna ta in hela missade liv med kroppen
det räcker inte
Riche lilla baren om vi såg varandra på håll och råkade gå på toaletten samtidigt kysste ner i varandras halsar fingrar i linningar
det räcker inte
slet av varandra kläderna i lobbyn i en stad ingen av oss egentligen skulle va
det räcker inte
hud mot hud tillslut du inuti mig är ändå inte nära nog
det räcker inte
så vi skär upp varandra blandar blodet nu för alltid i varandra
det räcker inte
vi förstår båda två att vi måste förinta varandra du kör oss ut för ett stup i en lånad merca
det räcker inte
håll i mig hårt som en förälder
min förtvivlan är större än mitt liv
skickar in manus Rebecka är för ung för att komma in på Trädgården
jag är för gammal för 90:talet
strax innan skrivandet ensamheten och före den galenskapen
illusionen av oss eller när självbevarelsedriften är gone dansar musan på borden
Louie sa att hon satt kartonger för fönstren för att slippa ljuset och det är det enda inredningstipset som verkligen fångat mitt intresse
det var en bra sårdag och Jonatan släppte en skiva som blöder som kastar sig ut
långsamt djupnar viljan att låta sig röras viljan att röra någon
är du lycklig som i Dallas??
livet är ingenting
dagen faller på sin egen orimlighet
jag faller på din
annars borde jag vill rimligtvis sluta älska dig
ingenting var ingenting
allt är
blottad känslosmittad från topp till tå
det är så få kvar
det är så satans få kvar som känns
lögnerna som ramlar ur munnen på dem som säger sig älska
det gamla begäret efter nonchalans
förneka mig och jag blommar
genom alla otillfredsställda nätter
en tom lägenhets smärtkropp tip tap jag kan inte ens plantera om mina 3 blommor
en ständig önskan om att bli omhändertagen
vad är jag beredd att förlora den här sommaren
om jag räcker för dig så räcker det för mig för nu
och förmodligen för ett liv ut
dör för att återuppstå
släpper poems som frömjöl
du nämns för att du känns
än
hade jag varit 20 hade det varit cool 30 med
men nu krymper tiden till ingenting honey
Bysis torg hur min kärlek till dig kändes förra våren i låren och hur den känns nu
jag är blottad du är blind
är du lycklig som i Dallas?
ni kan omöjligt vara kära för du sover om nätterna
art you can fuck är snyggare på svenska konst du kan knulla
jag är konst du kan knulla
någon du kan prata med om annat än ränta
trodde du jag va yngre
att i två år vänta på den första kyssen
som att vänta på en bilkrasch
viljan att låta sig /mig röras som bara är för dig
lungorna väser av pollen
väntar på svar på en fråga som aldrig ställdes
den skräck begäret väcker
hur många meningar jag fortfarande börjar med " när jag var dansare"
ptsd:det förflutnas ständiga närvaro i nuet
insomnia men när gryningen går in i kroppen
du! jag skulle inte hata Juli om du va i den
tjutet av förnedring i öronen
att sträcka ut en hand 700 gånger
Skeppsholmen att försöka ta in alla subtila njutningar
smälta att jag gjorde tröjan och den inte syntes
välja glädje
när du sjunger om vad du ska göra som ingen vet så får du mig
handen genom håret på knä
jag har inget avstånd till det
12:18 Hagman på Sveavägen i ljusblå jacka
när skadan driver rörelsen i kroppen jag är inte där nu tack gud
när Nick Carter sa att jag inte såg ut som en dansare
och jag trodde han tyckte att jag va fet men sen fyllde i att mina knees inte va bruised
jag förlorar en timme av mitt liv på att kolla efter dig på mattan
jag förlorar mitt liv på att vara kär
hörde du va avförtrollad
böjde ner hela jävla världen för dig
borde du inte säga orden alla vill höra
jag går inte hem i kväll
sista låten på ett hak
om du var närmare
om jag vågade
pressar mig mot en osynlig vägg
redo för flykt
redo att förintas
vi är som natt och dag möts utan att bli ett
min samtid vill att jag joinar
ett svankande bäcken
håller mig kvar i fantasin
skriver till unga poeter med nakna hudar under kostymerna
intensivt medvetna om dem
nakna poeter alltid redo att klä av vardagens rutiner
ropa på pojkvalpar och pojkvalpar kommer
inte som de trötta hundmännen i korta strypkoppel
jag är den enda i sällskapet som inte är född på 00 talet
ändå är jag yngst
jag behöver din svaghet nu baby
det som bara måste ske
början och slutet på det oundvikliga
the random people är tillbaka i stan hur jag hatar att ni gör samma sak exakt samtidigt
går till 3 cafe innan jag får plats att läsa ut min bok
ska ni inte göra matlådor era dårar
det tar 2 timmar och 17 minuter att läsa ut 425 sidor
käken stramar känns som om jag vill inhalera dig ta dig intravenöst
är besatt och har absolut inget sätt jag vill hantera det på
tror inte på att cockblocka sig själv
det behöver inte vara så komplicerat mellan oss om du inte vill det
ett x i en kass serie jag förblev lika likgiltig som inför döden
sårbarast vinner
ögonknullar honom på skärmen sväljer hårt
vi vet båda två att det aldrig skulle bli en engångsgrej bara en evig line up första gånger
mina ögon rullar bakåt i refrängen
skulle kunna komma bara av att se på dig
vad är trohet mot ilningar i kroppen
en tyst bekräftelse
känslan av en hel vår i höften vem vill hålla tillbaka då
vad är en hel tidsålder av ensamhet om hon får uppleva det ansiktet snyggt på ett svåruthärdligt sätt
han ser på hon som om hon skrämmer livet ur han
hon ser på han som om han vore en superhjälte
för lika för att våga säga ett enda ord till varandra utan att hacka tänder
bedårande
hela han är i princip ett blinkande rödljus
perfekt
ingen rövare finns i skogen
jag undrar hur bieber mår
det gör ont i ögonen att vara ensam blir snöblind av att se efter dig var vaken sekund staden runt
ipren och tårta en stalker flyga drake
hur kroppen rekylerar efter attackerna
hjärnans sufflös ständig text! om kommande död
skeppsbruten otröstad månens vita märrar stegrar
dimmans nåd
av papper och penna bygger jag en vacker värld -vill du ha den?
sköra nöjen jag vet
minns dig som något man bör glömma om man vill hålla sig vid liv (det har aldrig varit en stor önskan)
madrassens Matrix panikattacker i kanon
vidöppna vitsippor Barnhusbron nudes
den lena glatta kärnan
kroppen fylls med flykt och gråt
dagen för ljus att utstå alla dagar om våren
rullar ner körsbärsörngott
första satsen
andra satsen
tredje satsen
det glimrar till när logedörren öppnas som gravstenarna glimrar vid skymning
nackar ringfingrar vätskans rörelsemönster
önskade mig natten och dig som alla andra nätter
som glansigt laxkött
liljornas utrullade tungor
du är mig lika avlägsen som Saturnus
vill bara gå och lägga min panikångest som klirrar som hagel mot revbenen
min själ vittrar blundar någon pratar spanska tänker på pappa
kan ändå inte gråta
som svart is
hur fick ni alla liv som funkar
alla mina kristaller ligger och jobbar på min dator
jag kräver mer av den än mig själv
övar mig om och om igen text efter text i att likna det fullkomliga
skriver med magen
mina känslor mitt uttryck
tänker att Kate Perry måste vara hjärndöd
blomgap regn som spräcker himlen
det vita aprilljuset som inte låter mig komma undan
kan du se att jag dör
kan du se att jag dör
kan du se att jag dör
tänker på Laika
tänker på lupinerna de planterade efter Tjernobyl för att omskapa giftet till ren jord
det är ingen tillfällighet
vi liknar varandra
körsbärsblod magnolian har fällt ut sina silkesvingar
jag undrar hur Britney mår
allt börjar skjuta upp
mjölken ur maskrosorna på Karlavägen
förvandlingen i hängbjörkens skelett i Humlan knakar
min kropp med jag är 48 år med växtvärkt
Hornsgatan 2025 vill rama in dig och aldrig sluta se
bokar rum och here we go again
knopparna slår ut med en hälsning om att det går att bli en ny i samma liv
mitt sovmönster är ca 47 min i sträck
graciösa meningar vi går inte på läsningen jag har inte plats för mer själlös poesi
självutplånande anställningsintervjuer
att vara poet är att jobba heltid med något annat lågavlönat och få betalt ungefär som en halvtid
så man måste plugga för att täcka upp med csn
resten av tiden är man på olika bibliotek
för att skriva något av värde behöver man läsa minst ett nytt språk om dagen helst mer
jag vill ha dig som ett performance
go method with you
kretsloppet mitt egna yoga in i döden
handflatorna mot varandra tummarna vända
in mot bröstbenet
böner större än himlavalvet
har inte gråtit sen oslo
för äkta känner äkta och jag känner ingenting när jag ser er
att delta i samtiden förgör det genuinaste i mig
jag är förändringen det är därför ingen pallar
själen vibrerar av undernäring
förståelsen för verkligheten bakom verkligheten existerar inte
desperationen är alltid närmare än man tror
sätter mig där jag kan tänka på dig i fred
skriver tills serotoninet skvalpar i tinningarna
står med höften lutad mot diskbänken
äter rester direkt ur kastrullen
inte som om jag lagade något i går men jag värmde sötpotatisgrytan jag hämtade
ju mindre jag äter ju tydligare blir jag konturerna blir skarpare
och det är tillfredställande jag var så bra på mitt jobb i dag jag föddes till det
sen åt jag en kaka med strössel på läste i en bok att för varje namn jag nämner i en text så stänger jag en dörr
fuck tänkte jag först men sen kom jag på att alla dörrar är ju stängda för mig hursomhelst
så Fredrik Wikingsson hjärtade min story jag vill bleka brynen igen
det skulle aldrig räcka
det var aldrig avsett att räcka det är ju poängen med kärlek
bara du inte lämnar mig som Leo di Caprio i inception levande död kvar i vår gemensamma dröm
så här är det : jag nöjde mig ett helt liv
sen kom du
vi är inne i April nu och jag har bara druckit två munnar bubbel
han med Ebbotfrisyren på cafe Moodysoon skriver poesi om Lundberg
och jag saknar dig med möter en yogaelev från förr som utbrister
"du åldras ju inte" och det är det vackraste man kan säga till mig
fakeblod och apelsinjos längtan efter något fucking utomjordiskt
eller att sova en hel natt röker 01:22 när fullmånen står i full blom
lägenheten dov av drömmar
ingen har riktigt sett mig än
den konstanta önskan att vara någon som räknas
att få glömma lönelivets konster leva på orden
fatta skaftet glömma allt annat
sjöng dina psalmer i natt
en skälvande fullmåne
smälter i en dröm
aprikosbröd och oliver
gick som djur
någon har en tröja med ditt namn på
någon annan har din låt på begravning
söker efter mitt egenvärde i osten
min hållning utstrålar något friskt
mina ögon undergången för du finns inte i mitt liv annat än i fantasin
våren river upp sår
får frågan om jag är kär i dig än
ingen har lärt mig hur man slutar
så tusen satelliter av mig söker motdjuret dygnet runt
så mycket kärlek kvar att jag vill dö
just före fullmånen det handlar om sensibilitet inte utseende
du gör mig sjuk av ömhet
namnet på servetten du kom inte det var hemmamatch såg jag sen
bestämde väldigt ung att ingen ska vara beroende av mig och jag ska aldrig vara beroende av någon
en självförsörjande ensam stjälk allt annat äcklar mig
citronmarängpaj och det är möjligen en tveksam sida hos mig
att jag alltid måste se hur långt jag kan gå
med någon vilka gränser som definierar dem och vad som är det avgörande som får oss att sluta på andra sidan om dem
du sträckte ut din blick jag tog den och höll
föds in i varandras ansikten
jag är inuti ditt kranium nu som skalv
mitt liv som hundår är kanske över
på sätt och vis vill jag följa dig till jordens ände
inte som partner eller lover utan något mer intimt och livet ut
att känna skälvningarna ner genom en människa på andra sidan rummet
livet är så mycket större än identiteterna
i det rummet är vi likvärdiga har ungefär samma ålder
fingrarna på manuset en våldsam fantasi följer
kan absolut inte gå till guds hus när jesus ligger i fönstret
mina sinnen lämnar mig one by one
blir svimfärdig av dig
Djurgården runt (ditt namn) på repeat
berätta allt du inte vågar med mig
sådant man känner med fingrar
vill visa dig en känslighet och ömhet som hemsöker mig
den första fjärilen orange hoppas det betyder att vi ligger i sommar
karneolfärgad för passion
blev aldrig vuxen bara bäst på att vara ensam
ta ett livtag på mig
ditt face före allt
(brevet) i (ditt namn)
allt vi inte har gemensamt gör det till den bästa vänskap någon skådat någonsin
det tjöt i öronen i natt
vem vill höra om en själ som aldrig lovats
aldrig sett någon som sett mig
förlorat ett liv i väntan
ni som vaknar två och andas
jag är inte redo att släppa förälskelsen ifrån mig inte än
den är det värdefullaste jag har
jag tror dig om du säger att du hatar mig
lucid dreams
du går igenom mig
jag har blivit bättre på att tappa kontrollen
även om jag inte längre vet vars min kropp slutar och din börjar
tror du mig om jag säger att jag älskar dig
ändå är vi så många som gör det
trycket mot kraniet
medges ej
en hiss som aldrig kommer
orden flödar
dina ögon tar slut
ditt ansikte ger mig lust att gå ner på knä
jag drömde du sa att jag fick förhöra dig
utan kläder på en stol i 4 timmar vad frågar man någon för första och sista gången
alla påminner om någon efter ett tag
drömmen betyder att man har en önskan om att någon ska uppvisa sårbarhet
du måste förstå att det finns sidor av mig bara du sett
om jag skulle få chans att hålla din hand är det inte för att markera något utan för att känna hur du reagerar
du är vacker för mig
du är vacker för mig
du är vacker för mig
släpp allt som betyder något
slicka en torso som Simone Baldasseroni
allt förlöses
du kommer tappa övertaget
skriva en låt eller 700 om när vi själsfrände varandra och du försvann
active daydreaming hand i hand på väg till Chelsea hotell jag bor där permanent
och du är i ögonhöjd
det finns bra och dåliga dikter men vem fan bryr sig om det
någon ger mig beröm jag tar det väldigt väldigt dåligt
om du skulle dyrka mig så som jag dyrkar dig skulle jag förakta dig
så lätt du skulle få mig göra något med dig som skulle gå över mina gränser
du har fått mig att tvivla på vad det är att vara hona
eller dina ögons funktion
allt flöt ur mig på Götgatan det hjälpte för stunden
i filmens värld är det där vändningen kommer
du kommer till insikt att jag är den enda för dig
när den dramaturgin uteblir går jag under igen
somnar med Snobben precis som när jag var 5
min meningslösa existens
dina paradisögon
är det ett klassrum ?
är jag inte (fin) nog ?
allt har en anledning under exakt samma himmel är jag sjukt liten
livet måste gå ut på något annat än bekräftelse-väl?
prylar som dränker mig i apati
vad kostar era parrelationer där livet mimas fullt medvetet om att det mimas som överenskommelse?
du måste vara helt hjälplös för att älska
du måste älska för att bli hjälplös
långsamheten i en förförelse över år intresserar mig
hinge intresserar mig inte
du känns så långt bort nu att det gör fysiskt ont i kroppen skriver jag i dagboken
samtidigt på andra sidan gatan
rents up people down och jag är ledsen baby om inte kärlek på liv och död räcker har jag ingenting att komma med
trofast skall få sin lön väl
blänkande kön
ögonblicket när jag glömde bort att älska dig
i kyrkan jag skrev med en högre kaliber det var sexigt en konfirmander sjöng kent
om jag ändå kunde sova i din tshirt
varje gång jag skriver tror jag på ett förlåt som svar
jag vet vi är oförglömliga
citron och mjölk
samtal med kristaller
likgiltighet och onani jag skulle sluta med dagbok
Pelles nakna bröst
sömnlös för alltid ogenomtränglig
vad spelar det för roll jag måste brösta allt ändå
april river upp sår
förväxlar ödmjukhet med självhat
14 grader i slussen och paniken ligger latent nu som ett lock för halsen
ska jag skriva något bara du förstår på toan
går under för att du ska känna dig levande
mars du va kall blå och blek
släcker till du blir sårbar
det måste nog dö helt för att du ska förstå att det levt
jag räckte-april april
värdigt motstånd vore mer än nog
är du emotionellt funktionsnedsatt eller
saknar estetisk kommunikationsförmåga
hur kan man sett allt utan att spänna bågen
hur tänkte jag det är Hammarby
om du minns din dröm är det ett meddelande
vet inte om livet jag lever är ett liv
eller om jag seriöst ska betala hyran då är jag pank igen
jag är ingen jag är det som blir kvar när klipphålsdockan är urklippt hålet är jag
man kallar det otrohet jag säger ren överlevnadsinstinkt
11:11 i nästa liv är du min
synkroniciteten under den här nymånen i mean a long came lean
i några minuter var allt perfekt en portal tiden
jag skrev vid ett av borden du ritade i baren
och jag tänkte aldrig har två själar varit mer angelägna om att kroka i
pang! här är allt du bett om på ett bräde jag kom alive min själ i färg
tentaklerna skakade
det är vår
och nu ska jag prova att vara lika ung som du
väntar mig ingenting av kvällen den är inte min arena
i utbyte mot barndom : livlig fantasi ett molganliv
jag läste: låt inte någon ta något som är ditt före det är ditt
men är inte allt ägande en illusion
låt ett nytt liv hända mig
den här staden får mig att erkänna allt
jag skrev det vackraste jag skrivit i går 15 likes
det ligger ett stort hopp i det hopplösa
ingen bryr sig och det är fine
utanför allt precis som vanligt du ser väl in i hon som står för allt jag inte är
ung berömd innanför i er värld
äter ståendes röker under fläkten är det i dag jag ska ta tag i att ta mitt liv
herregud vilken shitshow utan dess like
om jag fick gå ut med Kent ledljus hade varit vackert
om jag steg mot himlen över Gullmars med ett mjukt tryck från Jockes hand över bröstet
hade kunnat skriva vidare till dig från andra sidan och kanske betyda något
köpte ett spetsnattlinne som lockrop men behöver inte din hud längre när jag är ängel
lägger mig på marken för att regnet ska rinna in i kroppen och hur ska jag få det mjuka att räcka
blommorna åt upp min kropp under natten hungriga krokushalsar
om du sparat ett farväl till mig i blicken så lämna det på Söder där vi möttes en gång på Mariatorget
minns mig som röd ängel
det var bara alkoholen
det har aldrig funnits något bara
på vissa platser finns ingen tid medis tex
kyrkan igen äntligen
nyckelben höftben för mig helt okända kroppsdelar
de täckta könet låren svanken
jag vet egentligen ingenting bortom ansiktet händer hals
kommer alltid vara impulsiv och suicid
sorgen i mig kommer aldrig ta slut
kommer alltid vilja ha din man
vad är den här verkligheten utan att tro
det som inte finns är alltid närvarande
skyldig till allt
facit utan lärdom
älskar dig på det medeltida viset kyskt överjordiskt och på avstånd
när allt är sig likt är det dags att tänka på refrängen
binder fantasin vid mina handleder
att vara någons musa i allmänhet min i synnerhet
är att aldrig befatta sig med det världsliga
att bli så uppskruvad att man inte klarar av att ta ner varandra
men att inte vilja vara någon annan stans än där kroppen lyser inifrån och ut
att begära någon så mycket att man avstår all verklighet
blommar som bäst i början på det ljuvliga slutet
du fattar inte vad jag är kapabel till va
allt jag kan fantisera fram
till sist handlar det om skönhet att jag inte haft nog
smärtan skjuter som silverpilar i skenbenen
du kommer minnas allt så jag måste stå för det på ett annat sätt
gick på spåret vid Rosenlund det var midsommar
så började 747 som inte ens är med på den playlisten
svängde av köpte ett Magnum Vegan jag kan inte gå ut på Kent det vore för banalt
Jontes doubletake som smör i mellangärdet
en fransk pjäs på Södra latin fikabordet är det närmsta jag varit förälder
avsaknaden hänger som vackra skelett i luften
mitt liv som en vid öppen gränslöshet ett fängelse
ett ackord kan ge mig livet tillbaka
men vi gör något omöjligt nu
Kent finns inte längre men Jocke spasmdansar framför mig så
24 låtar förevigt i våra sinnen vi fick Sundancekid och jag hoppas ni har cäsh så ni klarar er nu
att omslutas i visuals alla band borde ha en sån countdown
man vet att det har hänt men ännu inte vad det betyder
4:an hem från Gullmars det betyder kanske aldrig något annat än den betydelse man ger det
började Mars med Jonte och sluta med Jocke men det är bara dig jag ser in i ögonen
och det måste vara så
du är värd att dö för
blå krokus i samma stad men olika världar
Kent är grische Lotte jag bryr mig inte bara jag får gråta
Ser Dylan filmen och känner igen mig i flickorna
(alla dem) som inte har något val när tuppen gal
jag blir bara besatt om jag inte vet vars jag har dig
du måste vara allas först sen min
har världens bästa tålamod har väntat hela livet ju
kropp i jordskred
opera som ett öppet sår
nudlarna för 65 på Hötorget
allt fortsätter i mig det handlar alltid bara om mig
konstant förtvivlan
försöker förgäves brista ut i gråt
vad är detta liv mer än ett masochistiskt uppdrag
hur kommer du minnas mig?
genomskinlig hon som läcker den som väcker
lär mig något nytt om mig själv snälla
lägg din tyngd på mig ett förlorat sinne när njutningen slår sönder mig
kall väntan
slutet som vinst
ligger still i mörkret skiner upplyst av skärmen
vill dansa tills jag går åt eller att bara en enda människa frågade hur klarar du dig
ljuset får mig på knä vill yla om mörker
ser medlidandet i ögonen
hur jag än gör kommer jag alltid att vara sist
allt är människa mot människa
4 år utan hud det finns en stund på morgonen när jag är fri
sedan slår allt ner i mig
ser dig överallt på stan men det är aldrig du
köper nya plåster landar ofta i att det är en välsignelse att vara inkapslad i min uppmärksamhet
att det räcker för mig som kink
inget mer blod ur den här fittan
varför lät du mig gå under
sista raden i ett avskedsbrev
jag har inte dödsångest utan livsångest
om kaffet kostar 88 och ett frimärke 22 varför leva
kan absolut önska att jag inte längre önskade dig
men det vore en lögn
det är så satans ansträngande att fortsätta hoppas
vårpsykos med hela världen på avstånd
får bryggkaffe skäms för mycket för att tacka ja till latte
här finns ingenting intressant bara tomma människor
tar små tuggor av allt
allt förändras
och det ska vara så
medans vi ser på och förlåter oss själva
ett vrak när knopparna brister
ett helt liv i önskning
kärlek som orsak
välsigna all distans och intensitet
det enda som hindrar mig från att göra precis vad jag vill
är att jag inte vet vad det är
skriker rakt ut och alla verkar okej med det
Frukost nummer 2 på jungfrugatan 8 fantiserar om hur du kommer upp för trappen
och det slutar inte rinna
som lackmus kan jag framkalla dig over and over again
ser queer och vill vara bög och pojke och det satans jävla ljuset
ingen skriver som jag vill läsa
ingen tar såna naps som jag
ett x i konstig dam page
frånvaron växer lite mer för varje dag dör jag
önskar jag hade sätt kvar att se Thåström på kvar men det har jag inte
att jag var nere på Spice bar men det var jag inte
önskar du väntade ivrigt på orden
men du verkar ha outtömliga sätt kvar att stå still på
månbelyst lyssnar på årets poet enligt Sveriges radio han är 90 år och har inte lämnat lägenheten på 5 år
jag hör vingslag syns inte finns inte
någonstans inuti mig finns platser som aldrig blivit berörda
jag är rädd att dy skulle nå dit
jag är livrädd att du inte kommer göra det
det värsta med saknad av intimitet är att man blir ensam med allt sitt språk
nog för nu och nysnö
för du är inte här och fanns aldrig så
Mr cake och allt jag inte just nu stoppar i munnen
rädslan förlamande att min besatthet mattas ut bränslet till all dikt
otillgänglighet har inte råd med mer så
bristen skär in som ett buntband runt halsen
det ser ut som om jag åldrats 10 år sen i fredags
andra våren jag vet om dig din bror sitter två bord bort med en pissung som inte är hans fru kan inte hjälpa att jag tänker hoppas det ligger i generna
blodmånen om tre dörrar stängs
min hy är rosenkvarts ser min gynekolog på håll hon har räddat mitt liv
jag ville skrika det
tvsynken där något i mig sprack ett ögonblick som fick mig att skiljas från allt jag varit
rösten som skar
sen kunde jag bara klä av mig
någon gång absolut inte så ofta som alltid
att alltid ha tillgång till någon kan inte vara bra för någon
sagt om mig hur kan någon böjas så utan att brytas?
jag dog inte utan föddes igen .det var förra året
älskar att fantisera om är jag var runt 30 tänkte aldrig på min ålder då
att min kropp skulle ändras på vad jag åt eller att ingen låg med mig
saknar terapi åren omsorgen
min bröstkorg som en tom idrottsplats en natt i mars
dikten är blodstempererad
varför lät du mig ana det onåbara?
bitmärken av en stjärna
tiden är ett ängsligt barn
laddar ner Hinge igen och känner ingenting
har varit helt uppslukad av tentan så har inte hunnit skriva dig verklig älskligaste
så som jag bör om jag vill leva
är så tacksam för att jag jobbar helg vill dela så lite som möjligt med the random people
mess:Lean och hela gänget va på cafe i dag (gudar) vill dö jag har inte varit längre bort än hemifrån på hela dagen
har bara älskats så som dockskåp älskas de överges medans de står kvar öppna blottade
är helt ensam i hela världen och ingen kan rädda mig
spelade Courtney Love på yogan och det kändes som om jag födde klassen ur mig som ett barn
ritar hjärtan runt alla nyckelhål så att andarna vet att jag älskar dem
det var inte det var aldrig att jag inte älskade dig
sen drömde jag att Jocke Åhlund ville ligga med mig om han fick spika upp mig på ett kors
pluggar på cafe jag vet jag är en sån jävla kliche
bladee kommer ställa ut precis nedanför
åsa har förmodligen köpt hund
det känns så lågintelligent med uteserveringar förlåt men
hur det pirrar i ljumskarna när det lilla lila krokusskötet öppnar sig
oundvikligen vår igen allt är smuts så är jag
modet att finnas kvar
synas
inte vara hon som är saknad aldrig glömd
än
mjölk över låren och sen
båda klasserna känns som ett övergrepp
äter soppa och smörgås på bageriet som tröst
ger bitar av mig till dig som ingen vet om
man kan verkligen investera precis allt i någon
vill vara osynlig för alla andra utom dig
vänder mig på rygg tassarna i taket våta lakan
civil polis spelar nere på gatan
det här är en text om hur ditt ansikte slår mig
likt klockslaget på en klass jag missat
för mycket finns en anledning men bara du kan sakna den hud du aldrig haft
rör mig likt mjukt regn
jag är en samling sömnlösa nätter
någon frågar i Götgatan vad jag har på mig " feeling like one aliendog going to a balletclass"
svarar jag och köper nya white sage rökelser
du är en ständigt pågående ritual för mig
bryr mig ingenting om andra människors poesi eller människor för den delen
så jag ber dig förenas med mig i detta himlavarv
tyckte så mycket om att gena över Humlan i dag det finns en portal under hängbjörken
brukar fantisera att du väntar på mig där och de brännande åren är äntligen över
omgärdar dig som en tjock dimma
du fyller mig likt ett andrum
gillar rosa om det är hår
vitt om det är duvor
svart om kaffe
beundra mina trasiga kläder och sätt att leva mitt liv på typ 100 spänn om dagen
läs mina dikter och älska mig trots dem
förstå helheten vi är en del av varandra en och en
himlen är blåbärsblå när jag genar över östermalmstorg på väg hem
tycker så mycket om att du inte förråder mig
att jag får hållas innanför din hinna
och du får mig alltid att känna mig så dum
han som inte går över
som allt börjar när annat slutar
pulsen slår ut som mimosaklasar ur munnen
så lite återstår
det som finns kan jag inte nå
att skriva räcker inte det vet jag mer än nog
Hornsgatan timmen innan det mörknar nu outhärdlig
att allt hela tiden fortsätter
har du jetlag? hur kan jag tala till dig så du hör?
detta HYPERMEDVETANDE att jag känner dig tydligare än mig speciellt i knäna
säger ditt namn högt då inget annat lugnar mig
du gör mig genomskinlig
tunnas ut för varje dag vi inte händer
går hem för att drömma dig vaken i mig
möter Baba Stiltz äter falafel och ljusa pommes sen somnar jag med luren (dig) brevid mig
som en lysande kropp
jag måste ändras
släckas för att sen tändas
kaffe och vinterkrokus
tårarna blänker bakom iris
någon kommer fram berömmer mitt hår
det brusar i öronen
jag är tvungen att tro på mig själv eftersom ingen annan gör det
fantasin (jag) gör återigen anspråk på verkligheten
spelade in 2 videos det var som om jag ville säga något innan jag dör
jag vet att jag håller på att skiljas från något för alltid
betalar hyran så nu har jag inte råd att färga håret
jag är dörrar som ständigt öppnas på vid gavel mot ingenting
till slut älskligaste dukar även jag under och blir ett evigt ekande nu
giftemål (allt dåligt är permanent)
jag kan verkligen inte ta selfies
min nya stil gandalf på speed
ser en pang kille på waynes sen ser jag hans ring och lost my boner
min fantasi har större tyngd än er skeva verklighet
känner dig i knäna
öm i köttet
avsaknaden av mening bortom dig och skrivandet tar mig förr eller senare
att köpa cigg som fulltime yogi får mig alltid att le
varför kan man inte köpa ost över disk nåmer?
de sköra dragen den hårda kroppen tvingar mig själv till ännu mer mod och våldsamhet
och jag hoppas du inte tappat dina kåta ögon i amerika
islossning
får svårt att andas
lucid living
eyes bleading
eko utan väggar
bladees balenciaca shades
katla sprutar eld
dröm extrakt
healed karma per kapita
botad ålderdom
tvillinghundar
stockholmsjesus och hans lärjungar kom till slut hem
du förstår väl att jag är musa främst och verklighetsflykt?
i finders & keepers korgen
alla vägar i alla liv har lett oss hit
junior brielle låter som jocke berg på ett bra sätt
sporty spice armani eyes är en briljant line
gör mina sinnens plikter kroppens ärenden
säg mig hägring har du glömt hur det känns att vilja ha någon mer än du vill ha ditt eget liv
håller på med någon slags memorylane vaknar med alla giggen i fittan
du är min gåva till mig själv
min lina är spänd
min ålder övernaturlig
min livmoder din ungdom
mitt lilla liv i den pressade limeklyftan
ditt i den stora i vida världen
vi måste vara två för rörelsen ur vilken vätskan föds
och så nymånen min vinterjacka från växjö har någon annan köpt på second hand
kom hem nu hägring jag mår så dåligt när vi inte är i samma stad om natten
så fort jag lärt mig att inte finnas mer så släpper jag dig fri
allt närmande av betydelse sker gradvis och med svårighet
du måste förstå att jag inte tar något från någon
om jag loosar dig nu så loosar jag världen som jag vet den
och jag klarar inte av en ny
fredag och jag blev åter någon som jag aldrig har varit
om jag bara orkar våga fortsätter jag vara förlorad
rädd för att bli begriplig fåfäng fast
jag har förlåtit mig själv allt
behöver inget mer än förkärleken som är så mycket renare än den giriga kärleken
älska utan ego aldrig göra en man till min låta han vara sin och universums
det saknas så mycket
ändå känner jag mig alltid rik
jag är så glad att jag inte äger något
som om jag aldrig existerat
girl on a nightliner
du kommer förstå vad jag menar när jag är borta
gråter av lättnad i Sjöstan över att inte vara älskad av någon
tittar ner i kanalen jag kommer aldrig mer kunna gå förbi utan att tänka på att den tog Martins liv
älska mig inte jag är skyldig
citrindreaming nymåne
gjorde det ont när ingen rörde dig ?
jag sa ja vi satt brevid varandra såg dig bli hård när jag sa det
längtar nästan alltid tillbaka till att va gymnast
ha gymnastikdräkt och stram knut
att avlägsna sig själv från allt
jag var så nära
de sa på psyket att jag skulle ta en kopp the
vaknar i stötar
hur många gånger kan du kännas så här tydligt
på en så kort tidsrymd en sinnessjuk kuk bottnar djup
jag var en fontän av mjukt varmt silver i kort koppel
att inte dyrka dig är våld
gråter du bakom solglasögon ett heligt handslag ett för evigt hemligt samlag
bortresta höfter glider in i henne och det du är lyser igenom hennes bål
hade du kunnat nå halsen hade du för allt som är himmelskt består
ingen hon som säger älska bara fuck me och kände allt
tycker så mycket om att skriva om dig och känna något pressar ihop låren
och blundar så att jag kan se dig bättre
kom hem nu
pojkologi
ylar mot månen kan du höra mig där du är?
vill visa dig en annan värld in till märgen
rent rus
grät som ett barn vid stereon jag kunde inte släppa in eleverna
önskar inget du inte vill ge
bär inget annat med mig än min hunger och mina csn lån
om du vill får du min hunger det vildaste jag har
din själlossning i amerika din livslinje i höger handflata rymmer vårt äventyr
och jag vet att du vet att jag vet att du vet det
man kan bara gå ut och aldrig komma in igen
kollar klipp på mallan lyssnar på the cranberries varje gång jag förlorar mig i dina ögon måste jag hålla mig för hjärtat kan höra skallerormarna rassla
i samma sekund jag slutar dyrka börjar jag dö
det är som det är man skickar ut sin sanning i universum
sen fångar man den igen på tillbakavägen
gillar inga sportlovsbilder det äcklar mig så att ingen längre avstår något
klädde på mig för att få klä av mig
fölet som slickas rent av mamman
healingrocken
journaltömning
plusgrader över guldbron hem
orörd sen
sinnesfriden som jag bara kommer åt när jag fantiserar om dig
drar handen genom håret och tänker på vilken jävla skör gåva skönhet är
somnar känslosmittad till söndagsintervjun
gode gud ge mig din frus blick så jag kan avstå att knulla dig livet ut
det där menade jag såklart inte jag tyckte bara meningen var snygg
att älska fantasin om någon så hårt att verkligheten börjar blekna
nattljuset mitt föl hade inte sett din comeback
var steg är i rätt riktning när gud är överallt
och du går ner på mig
slicka flickan
ber mig aldrig slockna
det blir aldrig närmare än vi två
undren nätterna vi dör under varandra
Scheelegatan för dem som blundar och chansar när himlen inte längre finns kvar som val
jag är den oändligt rika
vill flyga men stannar ändå
skriver vidare tills höger handen krampar tar ipren
går så djupt så in i dig jag kan utan att nudda
det enda som begränsar mig är verkligheten
och att du lever i den
snöblandat helt uppfylld och obegripligt säker
förnimmelsens portar
förenar mig med dig
straffar mig inte ens längre
tvärtom stolt över att jag överlever på ingenting
senare i samdrömmen när jag tog emot dig kändes det som om jag vändes ut och in
och att du drömmer från en annan kontinent
medveten om att jag kommer förlora men det finns liksom inget syfte med att inte försöka
till i morgon borde jag leva i juli finns vi då?
undantagstillståndet
varför existerar jag? : hungern rättfärdigar mig
när jag är hungrig har jag en anledning att leva
behovet av min besatthet livnär mig
begär är något bedårande
jag är i grund och botten något motsägelsefullt
banaliteten som särart
förtjänar en medalj för hur akut jag lever mitt liv 365 dagar om året ju
förmågan att stå här med ingenting och känna mig uppfylld av allt
faran gör livet dyrbart värdefullt
jag vet inte hur det kommer sig att alla andra verkar kunna vänta på saker
jag är här nu
jag lever nu
och allt annat kan dra åt helvete
(forever young)
att tiga är brain
guds bländande hus
Bladees oändliga genomskinlighet
när jag skriver om något är det inte för att förtingliga livet utan förmänskliga allt livlöst runt mig
cafe vid Mariatorget där latten kostar 30 än
Emilia är i Oslo Åsa har jetlag jag är heartbroken
måste jag vara värd något ?
jag förstår inte alltså tror jag
Ethan är i Berlin nu
lång dags färd mot ingenting
i synden möter jag gud
att tro som jag tror är frustrerande för jag vet ju redan allt och vet som i känner
klockan går så sakta i dag
det är det oundvikliga som måste förlåtas i förskott
min tro föds på nytt varje morgon
vet att jag skrämmer dig för jag alltid är någon ny redo att
ta emot dig som om du vore den första och sista
jag är mitt eget eko system
100% självförsörjande
stoppar om mig själv var natt
har slutat straffa mig för att jag inte kan sluta förälska mig i dig
olika dimensioner i en tar vi en öl efteråt i en annan tar vi in på ett hotell
i ingen av dem går vi hem
du är min dödsdom
kramar jaden trycker en mc vegan röker 2 cigg under fläkten
beundrar min platta mage och min barbiefitta
provet av 5000 tusen kronors parfymen på höger hals sida
där du skulle suttit
ler åt tulpanerna
jag fungerar och ingen har hägringsseendets förmåga som jag
ser mitt liv som på film pulvriseras när jag kommer nära
härligt härligt men farligt farligt
till skillnad från dig så ger likgiltighet inte mig någon tröst
tvärtom jag gör vad som helst för att känna vad som helst
hur många gånger till ska du glömma att jag aldrig glömmer dig
hur många år till innan du fattar vi är en på miljonen
att jag inte behöver dig eller någon är visserligen sant
men är inte det enda förutsättningen att verkligen möta någon
hursomhelst har det aldrig varit möjligt att inte jämföra alla andra med dig
bara i dag för alltid
jaden är genomskinligheten i dina ögon bär den var jag än går
jag ville bara mer än att föröka mig
det som inte finns börjar finnas när jag skriver om det
talar med dig som jag talar med gud
väntar inte på någon inspiration inspirationen väntar på mig varje morgon
vill bara ha det som inte går att nå
förvandlar mig till den starkaste blicken i universum
undrar hur den första sommaren efter min död ser ut
och vad du skulle säga
så enkelt att hänga med Rebecka vara någon annan 23 igen
fick fiskolja i systemet och mina tarmar vred sig
snöstorm blir mitt eget barn
formar en räv på madrassen fantiserar om Gustav Linds karaktär i trolösa
p1 viskar vi ska alla dö och jag ser en bild på dig i en bar
nej inte nu undviker att ta in dig i kanske 7 min
min puls slår i öronen
håren reser sig
hur kan jag få din betydelse
vara någon
viktigast
sitta mitt emot i baren
fungera
vara vackrare än när du mötte mig
jag är så sjukt nyfiken på vad min dotter skulle fått ärva
de spelar Håkan och min själ söker förtvivlat efter det som brukade kännas utan framgång
bandet jag har tatuerat kör i stan men jag har ingen plats inuti som är tom
du har ockuperat alla rum
mina bedjande barnsliga ögon raderar Hinge gång 2000 utan att ha deltagit
men du ingenting är alltid
känns som en övergiven cirkus
något måste hända nu vrålar direktören
aldrig bli för verklig aldrig låta någon för nära
bara vara tivolit som aldrig stänger
vi två är längst bort från varandra i samhällsklass men om man väger in det har man missat hela poängen
jag har alltid dragits till skimrande ting som en kråka
kan inte du vara min kropp nu så du får känna hur jag dör för dig
håller du andan åt mig längre än jag kan lovar du mig
att nothing is forever inte ens November rain
låt mig bära tyngden
du har något som behöver dö
dina stålfärgade ögon som slukar mig in till roten
det var något nytt i din blick som om du förstod att det är nödvändigt att vi är inuti varandra för att komma vidare
vi kommer aldrig ha nätterna igen
så tog månen beslag på natten
är på New york tid hursomhelst Corneliastreet du kan inte sätta en person i spel
som tar honom tillbaka till det stadie han var
var liv är nytt överlägset det gamla
älskar min kropp den lyder mig
självläker
genomskinlig som jade
min hunger definierar mig
det omöjliga gör mig möjlig
vardag dödar jag vill ha enbart dina undantag
kanske är jag galen men saknar inte logik
anar allt som ännu inte har ett namn
vet utan att egentligen veta och det är min core
rättfärdigar min existens
att civilisera mig vore att utvisa mig själv ur mig själv
du vet jag kommer från en lång saknad
tänk att jag av alla jävla människor är den mest oälskade
fotot är dött fånga det levande
förlora dig
förlora dig
förlora dig
rycker på axlarna åt det mesta
sättet de flesta skriver på
för att behaga håva in pengar eller fylla en funktion
inget är mer meningslöst
kan inte ljuga längre och ingen lögn kan heller rädda mig
det är få saker som ännu känns angelägna
därför håller jag min kärlek högst
även om den är obesvarad
besvarad kärlek är slaveri
behöver förbli fri
snömåne och allt känns så passivt
man lever ett helt liv på låtsas
och när det äntligen blir på riktigt har man glömt bort hur man gör
tror så vilt om dig
på dina barns bara knän ber jag om nåd
tungan över strängen fultjack
blickens bett och eftersmak
fångar en puls i otakt
vet allt om vad du vill när du kollar så där under micken
när jag äntligen fått något vill jag kanske inte inte nå dit igen
men jag är nöjd inte girig kan leva i triumfen över en fångst i flera decennium
att gripa ihjäl mig efter någon är att synkronisera mig med universum
jag begär alltså finns jag
det jag är satt på jorden för att göra dyrka i ett oändligt nu
lutar mig inte mot det förflutna eller siktar framåt jag är som ett djur
och det är därför jag lever så mycket mer än de flesta
mitt liv ändrar liksom inte innehåll det är bara du
bara nu
att vara djur blandras är min djupaste intimitet och högsta närvaro
när du somnar vakar jag över dig
slickar dina sår bildar en organisk enhet
du blir också djur och vi är de enda oskyldiga
synden renar jag är ditt stora äventyr och du behöver inte längre byta land för att leva
du har överseende med allt jag gör för jag känner ödmjukt och väl till min plats
/din blandras
teatern före öppning någon välter ut en låda ägg
jag har en plan
en mor som fyller jämt
en far i himlen
en molganpojkvän
hör pulsen i höger öra
hjärtats stegring upp i halsen
vätskan
själen äger kroppen snyter mig
inte publikt jag är uppfostrad
fantiserar vidare för att uppnå verkligheten
kan inte förstå åt dig men jag kan känna allt du känner
låt mig bli din variation
förundrad i en värld som alltid är ny
rörs sköljs över efterspelet
jag satte något på spel (äntligen)
utmattad
du som svar på att jag lever
ser dig från mitt inifrån och ut
från ditt inifrån som jag av ren instinkt anade
ok så vad är nu över av mig
jag är inte med på någon av dina bilder såklart
men jag ser mig
en så plågsam tröst
när winnerbäck visar vägen i en främmande stad
lösgörandet
din utandning min glöd
väcker liv i en död
dollargryning i oslo
den högsta frekvensen till vilket pris som helst baby
det är nödvändigt för mig att vara motsatsen till precis allt jag är
modig öppen enkel världsvan
bytte till djurvagn det är närmare sanningen
när mina ögon äntligen får lov
ditt strilande ansikte i motljus
jag vet aldrig riktigt vad som händer
men det är omtumlande
återstår bara så himla mycket
du
nu
och varje årstid sen den vintern
ville jag du blev min
magin är vad jag tror på
jag kan skapa den innanför och utanför mig själv
det finns ingen gräns för mirakel
att hela tiden bli till
mitt oundvikliga mörker är också mitt oundvikliga ljus
inget får hållas fängslat det förlorar vi
avmystifiera inte
om jag någonsin blir rik kommer jag alltid se tillbaka i nostalgi på fattigdomen
kan bara äta sånt som utan smärta kommer från platsen det uppstått
älskar dig som om jag hela tiden håller på att ta farväl
jag håller hela tiden på att ta farväl
verkligheten är en sanndröm
jag är fiction gestaltar mig själv i yoga
kan och vill inte bevisa något
allt jag föreställer mig är sant
tämjer han gör en selftape
in kommer 10 personer med olika djurhuvuden på led genom rummet
ska jag låta dig tala?
stoppa 2 fingrar i min mun sen tummen ?
själen vandrar
allt i en svindel
sa till Åsa att jag skulle dricka ett glas mjölk för dig men det är egentligen inte uppoffring nog
jag sänker ett paket bacon
var vardag är en last
ensamheten får mig att hitta på dig
får inte fångas värd så mycket mer än en parrelation
ge mig en riktning för alla är rädda att läka
det handlar om livet
vad är ett liv ens i perspektiv
hans som hörd musik
tell me im a good girl
mysteriet förklarar mer än ljuset
jag vet ju aldrig när det är dags att sluta
min poesi har inget slut
skriver som om jag vill rädda livet på någon
mina dikter är brevduvor
följden av att jag fortfarande lever
en undergångssaga
inget att skriva hem om precis
snart dör det vinterskyddande mörkret
ljusoron smyger sig på trots att januari fortfarande pågår
vår värld är på väg att suddas ut
i dina ögon är jag ett irriterande lysrör som aldrig tar slut
min meditation är likgiltig
min frihets förbannelse
den vitala impulsen
den sanna substansen
bryter sönder alla nej i dig som baguettebröd
att dö lika lätt som en fågel flyger ut genom ett fönster
utan att du någonsin erkänt min kaliber
byter bakgrund på luren och gud slår sig ner
föreställ dig
imagine
att det var som i låten
utantiden rinner sakta ur timglaset
den årliga hyreshöjningen i halsen
hunger klättrar uppför kroppen
och jag sa ditt namn rakt ut i luften eftersom jag kände mig så vilse
hon honan hon hon
det hon har inuti är något starkare än den kärlek man ger
den man får och förintas
natten tystar allt utom min hunger och min granne under
om ändå något oundvikligt kunde sänka sig ner över mig
luta sig över henne suga i sig hon
hon honan
hon som är här för att befria dig
han som hela tiden behövde allt mindre för att leva
åt mindre söp och knarka nästan ingenting
slutade sova som hon
hon var alltid snart i hon Mariatorget
han blundade allt hårdare
var telefonblink en dolkstöt
när hon kom upphörde han finnas
close your eyes i be there
kaffe & csn
insomnian kräver all natt nu
om du älskar en rockstjärna så älskar du hela världen
jag har levt mitt liv som en tiggare utan att någonsin bett någon om något
men så kom du
en hund för dig en skygg hona
lapar på mage
har jag letat på fel platser döda mig snälla
biografens mjuka mörker
är inget annat än längtan
den är mitt bländverk stöten framåt
glänser Swedenborg hem som för att hämnas era behärskade jävla skitliv
darrar som efter en seger i idrott
ger dig ett extraliv inte verklighet
hemligheten är att man aldrig någonsin ger upp
skriver jag i skrivboken sen får jag reda på att Martin är död
tandsköterskans moderliga hand mot mitt bröst
ingen att berätta för att jag inte hade några hål
vad som inte försvinner:begär
om jag slängde mig från Västerbron skulle jag vara befriad eller förlamad
du har legat i vattnet sedan oktober aldrig mer kommer du koka korv till mina yogaelever
och aldrig mer kommer jag tänka hur kan någon koka korv till yogaelever
alltid kommer jag minnas dig
tänk om alla gjorde det dem älskade
ett pyttelitet enkelrum med balkong över takåsarna
världen är en lineup av människor jag aldrig når fram till
apokalypsen har nog redan hänt
framförallt står jag inte ut med tanken på något oavslutat
jag kan ge dig extraliv inte verklighet
hämnas er behärskning
ensamheten i att vara osedd
ingen ser hur jag försvinner
kritar en kaffe
rösten som viskar : du kommer aldrig nå ut
detta är allt du är
sluta slarva med det existentiella du blir inte hel när du duckar slutet
du får en helt annan respekt för människors val när du tar ansvar för ditt liv
förstår nåd
lättare till förlåt
den som listat ut meningen med sitt liv bortom epitet respekterar ödmjukt andras meningsarbete
ge dig själv tillåtelsen att dra dig ur allt om du behöver det
livet är för värdefullt för att stanna i armar som längtar efter andra
sätter igång dig som en hastig svindel i mig
i want to fuck you marry you kill you samtidigt ju
varför vägra låta saker hända
känna flera kärlekar på olika sätt
erkänna livet från olika källor
det är så lätt att bli omöjlig
tryggheten i väl använda kläder med hål i
plommonköttsmun bara någon som lidit kan röra någon ömt nog
skriva något som känns i huden
de som aldrig förlorat kan kosta på sig att skriva upproriskt
med glimten i ögat eller politiskt
en viss blindhet är nödvändig för att urskilja geniet från intelligensen
geniet är formen i vilket styrkan visar sig
alltså det är inte graden utan kvaliteten
precis som att de som undflyr ljuset i mörkret blir de självlysande
det är krigen som närsomhelst
jordens undergång klimatet clownväldet
blodet rinner långsammare hos er gifta
den tämjda rytmen som ett djur i bur som anpassar steget i farten för att få plats
ormens år varje slut är en inbjudan
och jag älskar det jag vill ha mer än mig själv
sveper några slingor ur ditt ansikte under ännu en fullmåne
lämnar blodspår
en sista hälsning
sömn tunn som en slöja
sömn ett äventyr få förunnat
cafe Bellman grät i mitt gula bås som om det var lösningen
kan inte längre förneka....vad?
plastisk och behagligt avgränsad
konfronterar mig själv om känslor
varje tanke rinner längst låren ner på golvet
minns inte hur blicken känns från någon som första gången granskar en från topp till tå
det är så många år nu och Anna Ternheim låter som Jocke fast man saknar han bara
övergången mellan kär och inte kär som en svimning
att älska dig är att dö for real
går förbi platsen på Bondegatan där jag slutade ha ett val
först när jag vet din smak är jag fri
du behöver mig övertygande och förförisk
så du kan göra som när man va liten och skrika rakt ut
det va inte jag som börja
sufflerar föreställning 4 av 5
rädslan att inte älska nog är alltid större än att inte bli älskad alls
allt som varit mitt liv nu sedan mellandagarna kommer lösas upp i en och en
efter i kväll kommer ingen ropa plats på scen och fråga om jag saknar någon
och jag svarar mamma varje gång
hursomhelst mitt ansikte är borta mitt instaface gone
mitt egna förhårdnade som kommit av alla år utan motdjur
ingen kan förstå
så säg inte att ni gör det men sök gärna på "bearnose" på händelsefilter så kanske
kanske jag får mitt liv tillbaka
du sa jag blottar så mycket av mitt liv här i poesin
jag svarade: vilket liv?
skriver till Sibille att Håkan inte förtjänar hon det är sant
5 min till publik en tryckvåg av ömhet över dem framför mig som vågar allt var kväll
för konsten
Inlägg
Alla kommentarer
