min själ svalnar ikapp med att nätterna blir längre
borta är sommarens begränsning
hunddagarna i juli
livet det som en gång var öppet och hela världen
skriver inte hur det var utan hur jag upplevde det
dikten leder läsaren från mig
att skriva är att utplåna
allt är ditt du kan ta emot det eller låta det vara
i hela mitt liv har jag lämnat min familj och jag har aldrig haft avsikt att bilda en ny
utan ensamhet känns det som om jag konstant håller på att dö
du måste förstå att jag lämnar av samma anledning som du är kvar
jag ger dig total frihet och trygghet på samma gång
verkligheten med mig är en skenande pojkrumsfantasi lite som blomagat och hasselnötsmjölk

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar