bommar Bladee
ett skopat bäcken
klasar av syren
den konstanta letan efter platsen där ingen får tar på en
än så länge har jag varit ung längre än äldre tack gode gud
för tillfället är allt över för alltid
bommar Bladee
ett skopat bäcken
klasar av syren
den konstanta letan efter platsen där ingen får tar på en
än så länge har jag varit ung längre än äldre tack gode gud
för tillfället är allt över för alltid
Hur sorgen lätt känns som kärlek i mörkret
hur nätterna skulle göra mig vacker igen
hur ett mess lyser upp luren om det är du så dör jag om inte också
hur folkskygg det är möjligt att va byter cafe 3 gånger för att inte känna någon
hur du måste glömma mig för att bli påmind
fuck hur många tankar du tänkt som inte är jag
du kan nog höra dig själv i mina öron nu
kollar klipp och gråter när jag ser du ser
svit pommes frites och vått hår
när alla våra once in a liftetime är döda baby
kom ihåg mig then
bönens precision
känna alla känslor som disciplin
när man vet ända in i märgen att en person ska spela en stor roll i ens liv
du kanske tror jag blottar mig lol
men mitt kronchakras kontakt med himmelen är legendarisk
cashewnötterna är mina vänner de växer i munnen
frågar försynt Snobben vem som sover ytterst av oss
plötsligt kan jag inte minnas något annat än dina tics
när du byter gitarr
ryggen drar ihop i länden sig håret reser sig i nacken knivarna i magen
vidöppen vad ska jag täppa till mig med
är du inte på plats i din kropp händer det inte
men
under
tiden är
det ansikte jag gett dig under alla år fanns egentligen inte
och egentligen är ett ord med för många vägar ut så
det finns inga systrar bara olika sorters tiggerskor
smörbulle grandis hur förtrolighet känns mot överhuden
jag är din ofrånkomligen
öppna chakran
att få något storslaget ur det som aldrig svarar men finns
jag är ytterst ansvarig för hur jag upplever det i mig
vet vad uppmärksamhet kostar när den inte längre imponerar tro mig
hurra! jag har antagligen förlorat något (igen)
som den nattliga oron över precis allt som går att oroa sig för 03:30
hon under kommer hem knullar och sen
slickar huden mellan revbenen där ditt namn är begravet
knän under hakan
jag minns exakt var jag stod när husen rasade i New york jag jobbade reception
och det gick på repeat över löpbanden på Sveavägen
har inte ont någonstans idag någon fotar mina strumpor
håller avstånd mellan kropp och alla levande ting
ingen får börja äga mig
köper en tröja på Röda korset för 60
cafe och stunder som jag kunnat säga det som behövs på
men inget sas för frekvensen var övermäktig
fantiserar om bilden din ryggtavla fram till middag
insisterar jag på att envist föda det som inte finns
att hålla kroppen som man håller andan
Katarinahissen tänk att det finns oskulder kvar efter 26 år i stan
blå aveturin och viollakrits
jag har dig på hyperfokus
talar med nymånen berättar för universum just precis
i min anteckningsbok finns syre jag andas när jag skriver
äter pastasallad ni vet när molnen spelas upp för fort
då vet man att man byter värld
det som händer i universum idag händer inte igen på 84 år så va med lite
luckan är öppen i 11 dagar slarva inte med vem du omger dig med
ni som skriver " vill inte ha något seriöst" jag tar alla relationer seriöst oavsett om det är vänskap eller fler dimensioner
(tackar min kropp)
immanensens skoningslösa saga
universums känslor eller mina
och spelar det någon roll
får din exakta position av en främling i förbifarten
synkroniciteten som ett eget organ
Aspudden regnpuls himmelsfärden nattbön måltiden vaknar mitt i den
att kunna lukta sig till vad som är ett öppet eller slutet system
hanen i ett annat kretslopp
hatar att du inte behöver mig
stå där igen med ögon blänkande av dig
läpparna same
redo att ta emot
att vara gåva igen
om saknaden efter en inte finns
om ögon uteblir
om all närhet förblir på avstånd som en ständigt pågående interaktiv scen
om frågan kommer upp varför just jag är ensam ett helt liv samtidigt
varför inte jag ?
om potatispizza som len omfamning
om syrenerna vem är jag när de slagit ut
om mammas hund slickar mina fingrar räcker det
om wikingsson bara slängde i en toning
om varför jag skriver .....det är bara ett sätt att Frankenstein mig själv
om det är sant är inte det livet hur man hela tiden undrar händer det här verkligen mig
skrivandet är något helt annat
min dag
bara om natten ensam nog att välja mig själv
drömde om Håkan och jag har lurat mig själv för många gånger nu på en balkong i ett varmt land
alla älskare dör men kärleken lever
jag trodde jag saknade dig men mest av allt saknar jag nog att ha en riktning
inuti mig finns en kyrkogård av olika versioner du kom till mig på som brukade hålla ihop
tills det inte gjorde det
otrygga barn avgudar allra mest troget läser jag och ler med latte i munnen
ljudet av regn lugnar nervsystemet
min fars födelsedag 77 i himlen
karma pumpar mig full i biosalongen
hud genom plastpåse
löjtnantshjärta bakom Stadsteatern
ständig beredskap
för alltid i halsen
grön jade i handen
någon skrev något sensationellt om en nationalpark i Spanien men Sveriges natur är känsligare
min linjering i förhållandet till vattnet vid Slussen
medvetandets spjärn mot kroppen
alltid minst ett förfall att hantera ett öga ett knä en tand
det finns frön som bara kan gro när det läggs till vila
här vill jag skriva min älskligaste namn
nästan inget vi säger om tiden är sant utom att vi delar den
tills vi inte längre gör det
ler ner för Dramatentrappan en gång nådde det mina ögon
en bild så börjar allt om som en ny episod av en serie
för kärlek dör inte den byter bara rytm då och då
och Odenplan hits different
unlockat synsk
människan är aldrig nog försiktig med vad hon ber om
önskans uppfyllelse är alltid en tragedi
nu när jag har dig i ögonhöjd
redan längtan efter tro är tro
det redan genomtänkta är inte naturligt
överallt är precis före en laddad scen
min tystnad är ett skrik på en frekvens ingen hör
det finns inget hopp mer det lilla guldet är gone
nu väntar jag bara på att få sluta vänta
i en värld som vänt sig ut och in
själen sväljer vardagens mantra
min enda önskan att få träffas av det oväntade
lyssna på någon som inte vet vad han gör men han gör det ändå
jag skulle fortfarande göra allt för en natt
hör du det
minns vilken gata jag gick på när jag lyssnade på dig första gången
Katarina ban Micke levde och var ännu inte en tatuering på min arm
jorden hade inte gått under och att inte skaffa kids va fortfarande ett val
ja va bara 30 någonting men du va typ ett barn
Strage sa " vänta några år han växer ikapp dig"
inget i min kropp hade börjat gå sönder än mina nudes va fucking oscars back then
det fanns dem som ville ha mig jag fick vaken? 03:30 än
pallade raka fittan och du växte absolut ikapp till slut tyvärr blev jag för gammal i samma minut
man har burit hoppet som sin egen unge
äter keso till middag världens ensammaste lilla burk mat
hur ni rökte ihop
man vill kräkas men man fortsätter skriva
så patetiskt man förberett sin lapp
man möter maniskt blicken ändå fast man förlorat
man tog inte tillfället nu får man dö med tillfället mellan benen
man är som förlamad som maj som allt levande står på vänt
ryggskott föga förvånande jag har inte andats sen mars
sökt jobb i Malmö måste släppa all rädsla nu
andas med magen
längtan är en känsla jag sitter fast i
så går åren ingen kom man dör
undrar liksom för kärlekens skull varför det är så jävla svårt att vara den man vill vara
BABY VAR ÄR DU VILL JAG SKRIKA RAKT UT
man bär på en konstant saknad i kroppen extremt mörka tankar
det är vad ljuset gör med mig
vill bara sova eller gå och lägga mig
kommer aldrig kunna se dig utan att vilja ligga med dig
den saliga ungdomligheten
sen ännu en natt att tämja alla vägar bär till åldrande
och åldrandet i sig till en väg ut
det är vatten i fontänen nu och den blomstertid nu kommer med lust och suicid stor
vi blir alla fria till slut
the idea of you var precis vad jag behövde som en våldsam smekning
jag har blivit den tid det tagit
en elev sa :är det så där en yogalärare ser ut när jag kom in i salen
jag sa nä de är oftast ätstörda i naturvita tights och toppar lite mer blonda och generiska
en annan sa att det är bättre när jag har rött hår
jag behöver komma med en varning
ok
7 grader igen och mitt nervsystem fungerar omen efter omen
ge mig en gräns som tillåter allt
frågar gud om det är sant att du kan svälja mig hel
i det som börjar tar jag slut
chakran öppnar sig ett efter ett
huden den sorgliga där den lämnat plats för
allt som inte utspelat sig än i detta liv
utanför min port en saga som aldrig hänt men ändå lever i kroppen
hertiginnan av almostness frukost på tårtan tåget
min första panikattack kopplat till väder för i år
25 grader och gud ska veta att Greta gjort vad hon kunnat
men climatechange gav oss den här helgen för relationer att ta slut
barfota på kyrkogården buddha fick sin upplysning under just en sån fullmåne
världen är för paj för tvekan
duvans hakrem skimrar blågrön håller andan var gång vi är i samma rum
det var mitt kungarike först Hornsgatan är min aorta sen 26 år
vidöppen och hudlös är en vidrig kombo
om mitt hjärta bara kunde lugna sig såpass att jag kunde njuta av ögonblicket
men den tiden är förbi om den någonsin funnits
om man tillskriver någon hela universums betydelse så äventyrar man just avspändheten
känner mig konstant skyldig i alla rum och tvivlet på min kapacitet som människa skulle kunna driva en egen kärnreaktor
du sa hej och jag vill inte längre ta livet av mig