min prana är din att bada i

 anna räddar mig igen 

andas ut som en skeppsbruten når land

gråter en liter 

ni ligger kvar i sängen som om ni har all tid i världen vilket jag inte har 

vilket ingen har men ni är kvar i era relationer på slentrian 

öm i själen håll mig som om jag var ett spädbarn 

och förlåt månen för att jag skyllde på dig det var min far som vred nacken ur led 

post du dvs allt vad ska jag fylla mitt sk liv med 

hela mitt liv sen jag rymde hemifrån har varit frihetsåldern utan barn parrelation fast jobb hus bil monogami jag har aldrig haft ett enda vuxenhinder 

men det går inte en dag utan att jag blir övergiven återigen 

minns: jag finns här varje gång ingen annan gör det