St:eriksgatan ner och skammen över avsaknaden av allt jag borde vilja

 fjärilen vid fyrans busskur och jag bestämmer mig att flyga efter

jag var ändå alltid på låtsas 

fick inte plats där jag ville vara

existerade inte för dem jag behövde 

höll den starkaste mörklila hyacinten i en plastpåse med vatten i 

till någon som skulle ta mig på allvar 

så började leken 

kom vi släcker stjärnorna 

och jag som aldrig stannat 

stod kvar 

stannade i dig