du är nuet som kan vägen ut
igen och igen
Sjöstan och jag tränger att följa var impuls utan eftertanke
älskar bara ensamheten nu men när jag älskade människor
älskade jag unga män
kan jag skriva så du förstår hur jag levt
min kärlek drabbar och gränsar till besatthet
vill bara ha det ouppnåeliga
min kärlek är som min poesi manisk
min poesi är som min kärlek manisk
var och en av mina 15 har jag mött i eufori aldrig vardag
det måste vara grandiost och på gränsen till outhärdligt
likgiltighet taggar mig om du undviker mig kommer jag dyrka dig
laddar dem med ett värde sen går hela mitt liv ut på medaljplats
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar