Åldrandet är en Pacman

lower hornsgatan utanför rutan Albin på ett ben i baren ser egentligen inget utöver det vanliga

dvs ditt ansikte uttycka olika needs i mitt livs eviga vanföreställning 

outtömlig i mitt hyperfokus sluter mig som en ros ur en ros eller en ryskdocka runt mitt specialintresse

ursäktar mig inte 

det är allt jag har 

som alla andra som är okay med att dö har jag inget att förlora 

inget är ovärdigare än att behärska sig anyway 

man kan nog se att jag är fattig på utväxten  hålen i kläderna och att jag alltid bär allt i en plastpåse

ändå lyckas jag alltid skramla i hop till en latte -förvånande även för mig 

har bara fått nej sen pandemin 

fosterställningen är min enda ställning 

har 12 bokstäver i svalget 

att få dig är lika svårt som att dö 

men gör mitt bästa för att fånga allt som ger sig av sen jag va barn 

Lyssnar på första plattan och frikopplar verkligheten i höjd med Norra brunn

 din röst är ljusare och du vill ta över världen 

en rad om den vackraste flickan får det att skallra 

och jag minns varför jag inte tillåter mig att lyssna på dig 

jag har inget motstånd 

kan jag behålla någons slags värdighet och fortsätta dyrka dig 

blundar och det är 2006 sitter bak på cykeln du snott på festen 

före St Göran och åkbanden 

du smakar som årets första mjukglass med blandströssel 

första halsblosset en iskall Smirnoff ice under fullmånen 

i Vildingarnas land sommaren tog aldrig slut sa du 

och jag undrar om jag själv lever för att se hur filmen slutar 

Cykelbyxor & bomber

 när jag är nära döden är det aldrig lika snyggt som på film 

är katten i fönstret Hzon i ryggen Herngren i bröstet 

alla kommer offra sig ( dela din poesi när du dör) 

det växer blommor ur vackra människor 

under natten föds orden jag absolut inte står för i dagsljus 

men skriver ändå censurerar jag mig är jag förlorad på riktigt

min nykterhet är min dyrbaraste outfit eller möjligen min exil 

vaknar 04:00 var morgon och glaciärerna smälter 

sommaren har inte prövat dig som den borde 

och jag tappar rösten av kallprat 

Nightlineranthem

 vi låg längst bak i bussen som Twix stavar 

side by side 

lyssnade på något från min lur 

lägg dig i händerna på musan 

hårdnade 

det som en gång var inget blev allt 

för en gångs skull fanns inget kvar att bevisa 

du sa att du var lycklig inuti mig 

hate to say i told ou so med Pelles röst 

din frus namn på displayen när jag kom 

timing har aldrig varit min grej 

jag har inget att säga så jag bokar av läsningen

 för nu eller för alltid 

en ny story du vet att jag tittar 

i mitt huvud finns alltid ett rum där du står utan kläder

renar rummet med mig själv 

september i retrograd 

hör poesin 

ge mig tecknet 

säg hur jag kan bli en människa som ännu inte funnits för dig 

låt mig återuppstå som 33 åring 

höger hand om mitt hår vänster om mitt liv 

när jag tänker på dig vadar jag i mjölk 

din vän på bänken före mig 

allt som påminner om att allt hör i hop 

6 dagar till lön köper ost för mina sista pengar

kan drömma lucida drömmar på kommando

 söker jobb på Liljevalchs din rygg på Karlavägen 

öppen ljus svarta jeans & tshirt 

kan fortfarande ganska lätt glömma bort min ålder 

2 gråsparvar i taket ska mina dagar aldrig mer brytas av något oförutsägbart 

våra stjärntecken är explosioner värsta tänkbara match på bästa möjliga  sätt 

håller alltid en hand om munnen när jag läser 

det är svårt att leva utan att skriva 

och det är inte som om jag behöver välja men det känns pinsamt när jag sitter med mitt eviga obetalda laijvande bland alla riktiga författare på cafe när de frågar mig vad jag jobbar på och ler 

de skriver inte ett obeställt ord och stilar med det 

Allt vi rör vid har en spricka

 det är där någon annan börjar 

finns dem som aldrig fattar hur frihet funkar jag tror du är en av dem 

jag har inga svar bara öppna händer den eviga insomnian och hjärtat som envist  fortsätter slå 

den välbekanta sammandragningen av avundsjuka i buken 

för allt är alltid något annat med er 

verkligheten är alltid fantasi för mig

ropar som en dåre du svarar aldrig 

ändå känns det som om du känner när jag skriver om dig 

stannar  upp i en rörelse 

hårdnar 

hur länge ska jag tänka på dig nu när jag går förbi brandstationen?

som att jag ser inte bara Stockholm när jag går jag ser alla platser runt millenieskiftet 

jag har 100% ärligt aldrig gått förbi nya slussen utan att föreställa mig gamla 

ser på bilden igen du ser ut som någon som älskas och tar det för givet 

det ger oftast en viss typ av bukfett 

det sägs väldigt ofta om mig att jag räddar liv men hon som skriver det här kan inte ens försörja sig 

alla mina trosor har hål 

kan inte få ett enda vanligt jobb längre jag är ingen kvinna 

jag är ett barn som börjar se gammal ut 

det kom ingen vit löjtnant i år 

allt känns som ett bokslut skriver mina avsked 

då behövs ingen ny dator 

det skrev jag redan för ett år sedan 

önskar jag blev frälst 

att jag kunde gå upp i gud som i dig 

omslutas 

äcklet över alla år som gått 

allt i mig är avdomnat 

läcker som ett såll det är där morgonen kommer in 

Rymmer alla åldrar i min ryggrad

 undervisar 3 klasser 

skriver på cafe en barndomscrusch sitter vid fönstret solen lyser på hans bakhuvud

håret är tunnare nu än när jag sist såg honom 

sorgen jag känner är bottenlös

den totala meningslösheten 

jag har nog trott att om jag bara lyckades förklara exakt precis rätt för dig

så skulle du lämna allt för mig 

mitt liv i rekyler 

öppnar upp och sluts för fort 

ingen hinner någonsin

Karlavägen alla vet att de tillhör någon här det förenar dem som en terrorattack 

skymningen känns som en frälsning trots allt 

högmottaglig

 sårbar öppen kroppslig 

den välbekanta rösten från ungdomen 

blundar och letar efter fantasier 

väljer med omsorg skriver 

något som befriar mig 

går på ett författarsamtal blir inte ens avundsjuk som jag bukar 

jag har gett upp nu 

på alla plan 

har aldrig sett upp till dem som ser ner

 välfärden behöver blod och det offras vilt 

alla skyddsnät är lossade vi låter folk hoppa utför stupet 

istället för att hoppas 

jag kan se mig i spegeln än 

går åt ditt håll 

du finns med mig hela tiden som en nalkande död 

överdoserar gurkmeja 

jag är inte ens här jag är någon annanstans med dig i ett annat liv 

allt är på låtsas men jag ljuger inte 

någon gång kommer jag säkert sörja att jag la  mina sista knullbara år i ditt knä och du tittade bort

men det är inte nu du är istället för nästan allt i mitt liv 

tänker på din fru att hon inte är tillräckligt vacker för att vara just bara det 

sen tänker jag på fläskpannkaka med lingon som han äter jämte mig 

det vattnas i munnen jag minns smaken trots 30 år har gått 

skulle aldrig orsaka en varelses lidande för njutning 

det är bortom mitt förstånd 

om ingenting är ingenting

 som om känslor blir mindre verkliga om man inte ger dem namn 

som om det farliga vore om någon annan fattade 

om man blir väldigt bra på att låta ingenting hända 

samtidigt händer allt 

min besatthet uppfyller mig helt och hållet än år 5 

med en oerhörd precision 

för ingenting är ingenting 

ber om 4 år utan skam för Sverige 

att du plötsligt står i hallen med hela din tyngd 

som att sommaren är en förutsättning för hösten 

att jag blir ett barn eller ett djur 

och att jag äntligen får din hud 

att du vet allt och jag får det ändå

kastanjer de mörka ögonen ett bälte som skramlar i golvet 

du var som är som mitt knark 

år går  ser du och din fru i armkrok som makarna Palme ni ser gamla ut 

 jag har ett förlag och har  slutat be om mer 

Jocke Berg får mig på knä i höjd med Slussen

 en fest jag verkligen hade behövt gå på 

vara vackrast för dig i rummet 

i alla rum 

äntligen svarta nätter igen 

går på djupet i smärtan och illusionen samtidigt 

den gränslöst höga luften där Engelbrektsgatan korsar Karlavägen 

skillnaden mellan sanning och fiktion nu är som den mellan liv och död 

blött hår åldern sekunderna i fotot jag fortfarande kan se något sexigt 

Cafe : jag vill inte bli gammal i det här rummet 

vänner? som kan se in i varandra utan att behöva svara för det som stannar kvar när blicken sluts

Krunegård stänger sommaren och jag är inte där 

 vill inte du ska se mig se in i någon annan 

litar på vem som helst som talar om jordens undergång

natt+dag utan sömn en elev sa jag va lik David Lee Roth 

väljer att se det som en komplimang 

munnen full av vindruvor 

fantomsmärtor där du skulle varit 

utmattad med tecken överallt 

en rekonstruktion till Folmer för analys 

monsunregn skriver allt hårdare 

igår: jag kände något för första gången på ett år 

idag: sorgen när insikten att min väntan gäller ju aldrig mer 

jag såg ändå helt ok ut du såg ut som en pojk som snubblar närsomhelst på sina skosnören  

9 är tydligen mitt nummer nu

 tog portalen i dina ögon senare :

krukmakargatan 17:07 uppenbarelsen 

du till baren jag till kyrkan 

i en värld med nåd i hade du textat 

jag tror himlen suckade efter luft 

iscensättningarna som förhöjer livet till filmen värld 

tacksam för att jag släppt ut håret redan för Jocke 

jag kommer aldrig sluta vara runt 20 i hur det känns 

hörde inte ett ord vad Hillevi sa satt i bänkraden och skakade med karusellhjärna skenande puls

 det ultimata slutet möter den absoluta början 

sommartystnaden är över

 varför kämpar jag fortfarande varje dag för att du ska se mig 

inget har egentligen förändrats utom förändringen i övertygelsen 

inget tar tid på sig att dö ut som obesvarad kärlek 

speciellt inte för ett övergivet barn 

det väntar livet ut 

att vara så djupt påverkad av någon hindrar mig från att vilja något mer alls 

undervisar läser skriver driver staden runt 

förlusten av jagkänslan utan alkohol och droger är det vackraste vi har

den ljuvliga skymningen nåd i Karlaallen äntligen osynlig igen

det hårda nattregnet kyler ner mitt nervsystem 

en ny sorts dadlar med äppel och fläder smak 

vart var jag ens på väg innan du kom in och rubbade precis allt

kan du känna vingslagen inom dig

 lever i två tider samtidigt skrivtiden & verkligheten 

skild från mig själv genom dig 

ärkeängeln Mikael runt halsen som skyddsängel 

gör inte längre någonting för att frigöra mig från min besatthet 

eller skilja den från kärlek är inte säker på att det är möjligt för mig 

stjärnors glans i allt som finns någon annan stans 

Emilia och Electras andrum i mig 

att erkänna sig själv varje dag 

ett liv utan liv i

jag har inte lust med någonting 

skrivandet och läsandet är nog det enda jag har kvar 

när jag var runt 20 och väntade på svar 

ovetandes att 30 år senare det skulle vara själva essensen av känslan som håller mig vid liv 

får mig att känna att jag lever 

allt lidande all leda är också lyckan i ensamheten 

alternativet svartsjuka och vardag i en relation 

något faller som en ridå 

sommaren 

tomheten binder oss samman 

tänder en cigg åt dig och lossar bältet 

jag är mor och hora gillar alla roller utom frun 

avsmaken för inredning människor som går till svenskt tenn

övergivenheten avsaknaden outhärdlig 

ett försök att kräkas ut sorgen 

kan inte länge se en bild på dig utan att gråta 

en hand på ett lår i en taxi 

jag sjöng i drömmen var jag Courtney Love 

fragment sista gången jag såg pappa genom fönstret på Blädingevägen och gömde mig under sängen

vill nästan aldrig gå ur biosalongen längre 

sorgen över 20 års konstnärskap i byrålådan

 ett svar från Rio 

han som alltid får mig att vilja erkänna saker

lånar pengar färgar håret köper en för dyr macka 

medvetenheten i att inte alls vara älskad är helt okej 

att ingen vill ligga med en efter 45  kommer jag nog aldrig förlika mig med

jag har röstat det var svårare än vanligt 

när fantasierna upphör behöver jag dig inte längre 

smink och sol gör att man ser gammal ut så hoppar båda 

oliver ur burk tortilla med händerna Ethan i page 

alla är i Venice nu vinkar från båtar 

för vem exakt rakar jag mig 

önskar jag blev utgiven med mitt första manus Rocklivspojkarna medans jag levde livet 

nu fantiserar jag bara om det 

om någon sett den dolda meningen med mitt liv berätta gärna 

oändliga nätter

 blommor över en kista sen 

 en plats en sten där blommor kan läggas 

döden tarotkortet på salongen 

en vädjan att släppa taget 

själen borde förstå vid det här laget 

att den inte får höra i hop i detta liv 

så många så fucking långa år nu 

så sköra soluppgångar i September 

det enda jag lämnar efter mig är dagböckerna 

Mina tankar går till er som lagt hela era liv i filmbranschen

 och får se på när Schulmans debut blir nominerad 

beklagar sorgen 

beklagar samtiden 

beklagar in general 

allt avbegåvande av kulturen 

Yungblud på Anchor cant absolut inte handle it 

röd bh  + vit skjorta så out of character på cafe 

du sålde ut oss horunge gör inte om det 

en vaken natt en utväxt från mordor 

började på riktigt gråta över hur mycket jag vill ha dig 

skoningslösa tandrader 

hur länge sedan det var jag lärde mig förstå en annan kropp 

ser om Eyes wide shut mindes inte Marie hur sjukt det måste varit för henne då 

en yogaelev som spelade mamma till han som spelade min kille i såpan 

hur vi satt på taket och rökte cigg mellan scener han är i Hollywood nu 

och jag har samma förtvivlade lust att brinna som då när jag var 22 

Blommors dramaturgi

 Dollys död i allas liv 

allt avbegåvande av kulturen 

du kanske inte är jämförbar med andra kvinnor 

du kanske är en helt annan ras

jag vill bara vara den sorten som raderar alla andra kvinnor 

blommorna bugar i Kungsträdgården fontänerna stilar 

en natt med dig är det enda målet i mitt liv 

det här är dikt i dagboken berättar jag om mig själv för någon 

ingen annan existerar för mig hursomhelst 

plockar med mig 3 aprikos blommor från en rabatt i stan 

vad skapar skuld? bältet som jag får upp så lätt om du låter mig 

kyrkan och konfirmanderna jag älskar dig med hela mitt jag vet inte 

du är en hägring en fantomsmärta 

Om du går in i portalen under hängbjörken i Humlan så möts vi där

 någon sjunger från Mosebacke som om sommaren inte håller på att ta slut 

någon stannar en natt till i en stad sätten luren på flightmode 

så som man gör när man inte vet hur man lämnar 

om natten finns ingen intelligens kvar 

men det betyder inte att mörkret inte har något att säga 

den ständiga osäkerheten utgör skönheten i sagan 

inget är mer avtändande än att veta när man ska ses igen 

ibland tar sommaren slut men man stannar ändå