Allt vi rör vid har en spricka

 det är där någon annan börjar 

finns dem som aldrig fattar hur frihet funkar jag tror du är en av dem 

jag har inga svar bara öppna händer den eviga insomnian och hjärtat som envist  fortsätter slå 

den välbekanta sammandragningen av avundsjuka i buken 

för allt är alltid något annat med er 

verkligheten är alltid fantasi för mig

ropar som en dåre du svarar aldrig 

ändå känns det som om du känner när jag skriver om dig 

stannar  upp i en rörelse 

hårdnar 

hur länge ska jag tänka på dig nu när jag går förbi brandstationen?

som att jag ser inte bara Stockholm när jag går jag ser alla platser runt millenieskiftet 

jag har 100% ärligt aldrig gått förbi nya slussen utan att föreställa mig gamla 

ser på bilden igen du ser ut som någon som älskas och tar det för givet 

det ger oftast en viss typ av bukfett 

det sägs väldigt ofta om mig att jag räddar liv men hon som skriver det här kan inte ens försörja sig 

alla mina trosor har hål 

kan inte få ett enda vanligt jobb längre jag är ingen kvinna 

jag är ett barn som börjar se gammal ut 

det kom ingen vit löjtnant i år 

allt känns som ett bokslut skriver mina avsked 

då behövs ingen ny dator 

det skrev jag redan för ett år sedan 

önskar jag blev frälst 

att jag kunde gå upp i gud som i dig 

omslutas 

äcklet över alla år som gått 

allt i mig är avdomnat 

läcker som ett såll det är där morgonen kommer in