undervisar 3 klasser
skriver på cafe en barndomscrusch sitter vid fönstret solen lyser på hans bakhuvud
håret är tunnare nu än när jag sist såg honom
sorgen jag känner är bottenlös
den totala meningslösheten
jag har nog trott att om jag bara lyckades förklara exakt precis rätt för dig
så skulle du lämna allt för mig
mitt liv i rekyler
öppnar upp och sluts för fort
ingen hinner någonsin
Karlavägen alla vet att de tillhör någon här det förenar dem som en terrorattack
skymningen känns som en frälsning trots allt
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar