:drunkna
vingar som öppnas för att möta himlen
din rösts förlängda fingrar
mina fickor är alltid fulla av sten
saliven som aldrig använts till dig
ser allt med mitt mörkerseende
känner allt med min överrörlighet
Brännkyrka ner och plötsligt kommer du gåendes mot mig som en drake
kanske var det jag i framtiden
kanske var det jag för hundra år sen
för du log och tog mig under armen så där som Micke gjorde innan han dog

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar