du är som du är som stjärnorna vi speglar varandra och försvinner
juli du var ogenomförbar
augusti ge mig ett ja som ändrar allt
man måste kasta loss allt i sig själv för att stå ut med en kärlek som min
önskar att alla jag mötte va du att jag fick tillräckligt av dig
mitt slukhål och tomrum för livet
växer ändå alltid ifrån mig
utseendet när det ljusnar man älskar eller älskar inte då
för att jag älskar dig är jag den jag är
hon på teatern frågar -var ser du dig om 5 år?
begraven mumlar jag sen i kassan på teatern
framtiden finns i musklerna i lederna och ligamenten
om jag slutar med allt i tid
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar