ingenting som pågår intresserar mig egentligen utom det enda som upptar mig
hela mig
döljer inte allvaret i min längtan varför skulle jag
den enda kroppen av världens miljarder kroppar jag vill röra
juliljuset omsluter mig som en fängelsecell
åren av frånvaro från fysisk beröring är värst när man varit nära den men den förblir oåtkomlig
mentalt älskande
sitter ensam varje dag utan undantag för att känna mig närmare dig
så jag får tänka i fred
allt handlar om hur länge jag står ut
det känns som om jag dödsstädar vill inte äga något när jag går
kollar upp mot himlen och himlen kollar ner mot mig
som om den säger ge dig
eftersom jag inte sover har jag en konstant längtan efter bakelser och salt
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar