ett djupt existentiellt illamående hela min oskyldiga poetvärld
sen hon författaren ( mitt kommande verkliga jag)
yogafröken som en uppenbarelse
det enda jag hittills uträttat i mitt liv är : ingenting
jag är på samma frekvens som fåglarna just mellan gud och jorden
balanserar på de högsta linjerna i notsystemet
skriver på en masterpiece om ett helt liv som underskattad
köper cigg & citron susar in i Rebecka på bibblan
fukt tränger sig in i kroppen utan lov som ett övergrepp
bara på gränsen känner jag mig levande
att lyckas med självmord idag är en bedrift
min kropp är en parabol som hungrar efter dig 24/7
inget förblindar som äktenskap eller förlamar snarare
det finns inget värre än att tro sig vara allt för någon
den enda avgörande för någons samtliga behov
ett liv reducerat till en lego bit
3 bortkastade år?
oknullade människor in general blir resistenta läser jag
så jag behöver egentligen bara låta livet pågå
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar