29 grader och hela staden andas ut jag gråter på toan äter pommes som om de kunde skydda mig mot värmen

 det som borde göra oss mänskliga har gjort oss till maskiner 

kanske är det nu jag ger mig 

fötter som inte vilat på 48 år

det dova ljudet av ännu en vaken natt i ögonhålorna 

kylskåpets surrar som en familjemedlem 

kanske går min vän i kapp dig i Humlan 

berättar att jag var människa 

ber dig minnas mig