att minutiöst ta hand om sin sårbarhet
jag har ägnat mitt liv åt att skydda mig själv eftersom ingen annan gjorde det
pytteliten när du inte öppnar får plats i en tändsticksask
rättar till alla höfter i ledet
planterar fötterna
svansen inunder
ögonen låsta inåt
den visuella tiden upphör
allt dras mot kroppens mitt
enhetligt med alltet
bilderna rullar mjukt citrinljus blanka kön kyrkokroppar
långa sträckta senor
minns att jag sett en film där du bär trenchcoat
munnen fylls av smaken av cigaretter och halstabletter
kroppen dras nu i bägge riktningar
öppnar ögonen
kan du snälla öppna mitt meddelande
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar