KB

på Kungliga biblioteket känns det som  om jag är med i döda poeters sällskap

kanske är jag det 

det ä svårt att förstå texten

livet är svårt 

vilket liv?

släpper taget och bekänner färg

du svarar att det finns ingen sån färg

skamsköljningen som följer Niagarafallen och sen

återgår in i fantasin den har aldrig övergett mig 

precis som orden alltid väntar varje morgon som en trofast hund 

du växer mot min rygg säger mitt födelsenamn som om jag vore en replik

i en parallell värld där månen spricker spänns jag runt dig 

och du säger att du vill vara där livet ut 

jag säger att jag vill ha dig så djupt att jag utplånas

bågnar över lakanet men hårdare nu när blivandet stängts