mjuka täcken
vit kristyr över guldringen
långfingret längst tandraden
pannan stångar min
så fylld av din frånvaro atm
hjärnan återvänder till dig varje natt
som muskelminne
vad jag vet: jag har orginaliteten och den maniska disciplinen
fast det är väl inte disciplin när det är det enda man vill göra ?
vill till gränslösheten det filmiska dramatiska kontrasten mot allt i ditt liv
det måste finnas någon slags överenskommelse inte för att du ska bli kär i någon annan
men tillräckligt för att du ska stå ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar