kallar det poesi men egentligen är det nog bara allt jag aldrig får säga till dig

 förr eller senare hamnar alla på Hinge i går juvelen vi är lika gamla ser jag 

han vill bli kär en gång till som cap

du är yngre än mig så när du är  ute på andra sidan  kommer jag vara över helt och det håller mig vaken varje natt 

yogar under bar himmel jordar mig med negativa joner 

skriver på cafe ögon känsliga för rockstjärnor kan vara en titel 

när jag följer dig har jag samma frekvens som autobhan 

känner en förundran över min hud den har samma chunk som ett blåbärsskinn klipper av en klänning ett par strumpbyxor coppar en bild jag screnshåtta på insta  kråmar mig i spegeln du öppnar inte så jag åker inte med tåget för att se dig som jag tänkt 

borde börja simma 

hjärtar juvelen