00:21 01 2012

Inledningen på min bok klar "Rocklivspojkarna". Dags att ge tillbaka för allt ni gett mig.

En rasande passion för något som är dolt för tankarna.

Tankarna DEM tankarna likt skenande kapplöpningshästar.
Den dyrbara utsikten av nuet.
Det starkaste mantrat (ditt namn min älskligaste) står inristat i mitt hjärta.
Ensam ser jag raketerna som dör av brustet hjärta i luften i gälla döds skrik.
Vad jag tar med mig från 2011 är när jag kysste dig på kinden i ett fullsatt Cirkus.
Jag kommer alltid tänka på dig i April.

På min gata i stan. Hornsgatan min aorta.

Lika lycklig i dag som för 11 år sedan var gång jag landar.

Säger bara Eddie Redmayne vilken makalöst vacker pojk.

Spelar i" My week with Marilyn" sjukt pepp på den.

Växjö Sockerdricksträd & Drömrulltårta.

En resa till en värld du konstruerat helt själv.
Tankarna når hem före mig som alltid.
Det finns alltid en liten glipa mellan föreställning & verklighet.
Tänker att när man lär sig något man älskar (likt när man lär sig dig min älskligaste) blir det kvar för gott.
Lyckan här likt regnbågsfärgade fjärilar. Kommer & går som årstiderna.
Januari kom och gör vadsomhelst med mig.
Ni talar om vilopuls som om att det existerar.

Om igen om.

Det här är inte allt.

Hjärtan som aldrig ger upp.

En vinter som aldrig blev av.
Lasse Winnerbäck stryker hörnen Blekingegatan ned likt en stressad greyhound.
Juldagen.
Tidig dinering på Ljunggrens 3e gr denna vecka. Jag är trygg där. Vardagsrumstrygg.
Mycket hjärteblod kommer spillas i natt.
Inte mitt. I morgon far jag till skogs. Till något slags "hem" jag inte besökt på 2 år.
Gamla rostiga kärlekar fina vänner & gator jag brukade använda till tankar om flykt.
"Att komma hem ska vara en schlager"
Jag vill spela teater.

Allt du önskar skall du få.

Jag tror inte på gud inte på tomten eller ödet jag tror på vinterhud och stökigt blod.
Jag tror på av virke ogreppbar kaos.
Mänskligt valium med livlig puls. Så oerhört försvunnen.
Rimlighetstillvaron.
Att bli användarvänlig.
TRÅNAR OAVBRUTET EFTER RIVNINGSKLOT.

Stukad. Eller att älska i självförsvar.

Sluter mina sinnen.
Minns inte om jag somnade. Minns inte om jag vaknade.
Under natten har någon spelat plockepinn med mina revben.
Böjer ryggen 90 graders vinkel.
Plockar i hop mig. Jag har gjort det så många gånger förr så det går fort. Vana händer slitna pusselbitar.
På andra sidan egot.
Pojken med kindbenen nog är han en förklädd ängel.
Vi borde samtala om natten.
Se stjärnorna med fyra ögon.
Undrar hur du smakar.
Undrar hur din revbensbåge känns.
Undrar hur du röker.
Jag kommer alltid enbart kunna älska i självförsvar.

Saknar Smutserpojken.

"Hetsdöpt lämnad & återvänd"

Du var 16 jag var 30.

En sommar var det vi mot världen i en bubbla utan dess like.
Det var din 1a lägenhet som blev vår högborg. Kanske var jag din 1a. Det var hockeylag på väggarna & IKEAS startpaket i kökslådorna. Vi lärde varandra. Du lärde mig andas igen,en sommar utan kemiska tillsatser. Jag lärde dig köra bil om nätterna. Vi drack oss fulla & ja smuggla in dig på lokala hak med åldersgräns du saknade minst 10 år till. Inför dina vänner var jag "grannen". Inför mina vänner var du "grannen".
Vi delade varandra utan nåd den sommaren. Lika hungriga av olika anledningar.

Som om det enda bestående i mitt liv är kampen för min frihet.

Jag kommer springa från min barndoms låsta dörrar tills jag inte springer mer.

Vem har det verkligaste livet?

Vem bär sin skugga lättast i December?
Vem lever sitt liv i radioskugga?
Vem fäster lögner på min hals?
Vi äter alla av varandra.
Så jag hör att du är i staden min älskligaste.
Vetskapen träffar mig med en piskas kraft. Har inte tänk på dig på detta vis sen Augusti.
Varit i karantän från dig.
Suttit i min bur på huk & dövat mig med andras ord.
Jag ger ingen samma blickar som dig. Men jag skulle ljuga om jag sa att ingen annan påverkat mig i din frånvaro.
Vad det tjänar till? Inget.
Du vet mitt namn lika lite i December som i Augusti.

Så det är min dag i dag.

Tända upp mörkret eller blända ner ljuset.
Säger tyst grattis till min 35 åriga spegelbild.

Allt jag förlorade var mitt fotfäste i verkligheten.

Dansa min docka innan dina fötter trillar av.

Låt oss säga att jag for till Gbg.Enbart för att du händer på annan ort & jag har ett dygn kvar i denna ålder.

Att jag jag tog in på det där hotellet från i somras. Tänk om jag faktiskt log med insidan under duschtiden. I kabinen där man ser himmel & vill rita hjärtan i imman. Tänk om jag tog en taxi småsprang in bakvägen i banala mängder tyllkjol på Storan just i tid för att se dig gå på.
Av olika anledningar hamnade jag backstage. Små stunder stod vi rygg mot rygg och jag bad för att mitt hjärta inte skulle bulta ur mig.
Från ingenstans tar du ett hårt grepp om min handled och leder mig ordlöst ut.
Kom du hit för min skull?
Jag kom för jag har en natt kvar i denna ålder.

Locka ner alla änglar att dansa i mina fotspår.

Bedjandes om mer.

Inåtslingrade tankar i lampans röda sken. 00:47 Dina ord är facit för världen.

Tatuerad i fosterställning.
Växelvarm.
Självantände i Skanstull.
När du somnar ska jag flyga in till dig och lägga mitt hjärta i din dröm.
Skriva orden kär lek på din vassa revbensbåge.
Rymdens barn saknar bröstben.

Förvandlad till en pansarvagn med skrud.

Öppna min bröstkorg känn om hjärtat är kvar.
Klär mig i nattens mysterium.
Ansiktet förvridet i ett ljudlöst skrik ingen längre minns orsaken till.
Vått hår som droppar.
Jag vill slicka i mig ditt dna.
Blundar hårt i en lägenhet som doftar kanel och väntar på att bli hämtad till drömmar.

Lika olika.

En förljugen variant av liv.

Så kom ett sms 00:12

Du skrev: Om inte någon får dig att tina snart kommer du förvandlas till ett isblock.
Jag svarade: Ta fram din vassaste kniv & skär ut en vacker skulptur likt en pappdocka med vingar.

Du säger jag är ett typiskt kapat halvblod.

Jag säger jag är levt blod.
Du säger jag lärde dig allt värt att veta.
Jag säger det blir lätt för henne.
Du säger att utan dig hade jag inte blivit 30.
Jag säger ser det ut som ett liv?
Du säger att jag är på rätt plats nu.
Ja säger när jag yogar är jag bara kropp.
Du säger att mitt hår är lika rött som handleds spillt blod.
Jag säger att förmodligen lämnar det mig med livet.
Du säger att jag inte åldras.
Jag säger att mina tankar är gamla.

Sen sägs inget mer. Jag svänger av mot St Pauls gatan och du går Götgatan ned mot Slussen.

Om du inte förstår förstår du inte.

Drömmer om den närhet jag förtjänar.

Visualiserar högflygande illusioner om en framtid då trånaren skall upplösas i bitar och vara den någon ser.
Jag lovar att aldrig glömma flickan i den här ekande kroppen som ber.
Den dagen ni äter allt jag serverar.
Den dagen mina sanningar blir viktiga.
Jag lovar att se er så som jag önskar ni såg mig.
En dag skall all denna smärta rymmas.

Du är en underbar pojk. Bara inte för mig.

Smörblomma pojkar och kemiska pojkar.
Total förnedring blottade strupar & Jakob Hellman 2 dagar i rad.
Hemlighetstillståndet.
Hur jag avskydde kyssen. Närmsta känsla att greppa förakt. Närmsta känsla jag visade en kyss tillbaka på din våta kind.
Du är en underbar pojk. Du kommer aldrig någonsin bli min.
Bruten i ett regn som var helt nytt.
Bruten i en natt som var helt ny.
Bruten i en övertränad kropp med helt nya kläder du aldrig såg.
Föremålen växlar(jag förundras själv)känslan alltid densamma total tomhet.

Den hände. Hemlighets spelningen.

Jag bubblade över på Södran. Ingen håller kvar blickar som Jakob Hellman.

Rimlig kavva,kanske bär jag den till P3 Guld eller Grammis?

Så en fågl viskade om att Jakob Hellman gör en hemlig spelning i afton om det är sant är jag på plats.
Annars ska jag göra mitt bästa i morn att hinna med både han+Nerverna på Strand & År&dar på Underbara bar.

Med din takt som puls.

Tänker att hålla fast vid dig skulle vara som att hålla fast i ett skenande tåg mot en sluttande brant. Ett hjärta som ditt i en tid som den här.
Om du tog i mig skulle jag önska att var gång lämnade ett märke.
Baby till och med ditt stryptag vore en ära.

Mitt liv skulle behöva en berättar röst.

En som säger "den där flickan är speciell".
En som förklarar att jag saknar filtret mellan ord & handling. Gränsen mellan dödliga & odödliga.
Hur jag postar ord som inte borde blottas. Ärlighetsorden. Kommer förbli ensam pga min otystnad & ivrighet.

1 2 3 Lägger pussel ingen ser.

Liv i pseudonym. Att kunna döda för pojkhud.
Kliande hjärta kalibrerat till din tonart & en diagnos med småländsk brytning.
Bär dem båda ömt i en tygpåse (en sådan med bandpojke på.)

Jag är den hon som alltid är minst två.
Jag är den som lägger märke till exakt hur du drar handen närmst vulgärt genom håret.


Ta mig inte alltid på orden. Ta mig på mitt rörelsemönster.
Mina fingrars yttersta toppar är fortfarande dåtid.

"Out of all tose kinds of people you got a face with a view"

Du är på riktigt. Livet är på låtsas.

Nog är jag förtrollad.
Förklädd för att få mitt hjärta målat i en starkare färg.
Förtrollad i en fågel utan namn.
Låt mig vara allt annat än dårskap.

Kist svart Lilla Peking. Vad kan man förvänta sig av avgrundsdjup förväntan?
Nog förblev jag osynlig.
Förlorade huden. Bokstäverna din mun ger skär ner som som vassa rakblad rakt ner i musklerna. Tråcklade mina nervtrådar galna destillerad till bristningsgränsen.
Du är på riktigt. Livet är på låtsas.