Klättrar dig
Var är din mitt?
Hon som sprungit med livet i handen alltför länge
Se min kropp är värld att bruka
Möter dig i sextonårighet
Blygs
Det ondaste som känns skönt du

Det finns nog ingen anledning att försöka undkomma lycka så jag väntar här tills du kommer
Snälla tro mig även om du inte tror på något annat
Vi 2 är aldrig måndagar
Vi är under
Du fanns långt innan tiden kommit
När jag dricker ur din hals ,när det sker ett "& det har aldrig funnits en större natt"
Sött när:Det finns ingenting just som en människa som behöver
Ett :tänk om jag aldrig mer måste vara vacker
Eller 6 år utan balsam
Saknar men jag vet jag har inte varit där /än/
Jag är bara en jävla massa hårfärg ordinära dagar & små stunder
Men du till sist det händer att jag drömmer om hur vi korsar våra fingrar mot himlen & du andas i håret med för mycket färg & du är allt varmt som jag saknat & jag vet att jag inte behöver vara stor mer

Morgonkrank
Dagskrank
Nattkrank
Om jag bara klättrat din midja
Den flyende strykfågeln hukad vackra någonting
 Kunde blivit en nödvändighet
 Skulle aldrig någonsin ge dig revor
Packar ned: längtan ,ordet älska
Mina dagar i givakt måste vara över
Jag vill inte äga något utom tanken att den fanns EN natt då du ville ha mig.

Svär mig din oslagbarhet eller
bygg metabroar till stjärnorna slicka trötta jagar-fötter
Närma dig med samma känsla som en uthungrad  suger på ett ben eller
närma dig inte
Känslan då allt man ser känner tänker kommer tillbaka som en bumerang

Dem säger till mig att dem bästa är tagna men dem ljuger för du finns ju kvar.

Om sorg omsorg.

Augusti & du är allt det lena ur konstnärshänder.
Jag är abstinens & viljan att sova bakom revben.
I hörnet av St Paulsgatan/Timmermansgatan Jag är idioten som flög utan vingar.

"Polarn & pyret"

Dit jag visste du skulle gå om du hittade tillbaka.
Vad jag kan vänja mig vid:mina skor i din hall.
Dina läppar är ett bo jag kan öppna inför hösten.
Va inte orolig ditt liv kommer aldrig bli en vana om du väljer mig.
Välj mig.
I November är jag dina vingar.
I Februari ger jag dig konstgjord andning.
Vem byggde upp den sanning du tror på?

Du ville mig
Syrenerna i dina lungor
Så jävla självutlöst
Vingbarn
Brända ryggar
Spetsa mig(du vet)
Händer som plåster

I maskopi med livsaptit.
En högre sinnlighet.
Kanske drunknade jag.
Jag var bara tänkt att drabba.
En dag skall hela världen sova tills dess :se MER känn MER hör MER.
Ögon till dem som behöver.

Ultraljud.

Du har närmst begått röntgen på mig för du måste.
En personlighet riktad inåt.
En personlighet riktad utåt.
Det handlar inte så mycket om hur eller vad man skriver utan hur man känner när man skriver det.
Hur livet egentligen känns i mig.