har man en gång känt intensiteten i att aldrig vilja skiljas åt
när ingen har tid att vänta
låta dagar gå mellan dm:s
när någon inte backar
någon som inte vill stänga av mig så som alla andra före
någon som är som jag alldeles för mycket
då blir alla andra alldeles för lite
känner mig sorgsen över att inte kunna möta dig för första gången igen
men en del människor är som byggnader står kvar
vid jordens ände som om de alltid väntat
viskar texten i din mun
universum drar ihop sig till en 60 säng för 2
rör mig som om beröring vore det enda sättet att se
att konstant ha en inbjudan att bita i äpplet aura
begär kommer med särade ben och bön
din spända hud kuk som en parabol söker sin mottagare
meditera över jag är yoga inåtriktat
jordgubbskvarts i halsen
man kan blunda för det oundvikliga ett tag
jag vet mitt öde för att jag älskar dig
det är inte som om jag har ett val
du är för vacker för att vara någons slutstation
och det är så lätt att stoppa in en tumme i min mun
känner luren som fysisk närvaro under kudden
ingen har någonsin känt så här förut
för ingen har varit jag
och ingen har varit du
allt som fattas mig närmst
vinden viner vänder inga kappor efter den never did
men jag gillar att flyga
yngre än någonsin och självlysande i min övertygelse
baby till sist blir allt en fråga om hur länge man kan blunda
och vad man måste förtränga för att gå vidare
onanera till dina minnen om kärlek hade ett ljud
våld i luften alla är utbytbara och det är så jävla vackert
ett sista skrik i min finaste klänning
hala tänder halt kön det är försent du är för bäng
stabiliteten i ett omöjligt begär eller " Det var en gång en oändlig lidelse"
det vore waist om ingenting kommer hända oss
när våra kroppar så noggrant memorerat varandra
det hemliga samtycket ett exakt utbyte utan dialog
rak kurs mot kollisionspunkten spelets mening målgång eller livets
spelar det någon roll
jag vet att du vet att jag vet att du vet att det är oundvikligt
hunters moon Game on
dra på dig fler tröjor håll höfterna fria
de bländade ögonblicken endast
de antracitgråblå ögonen i knävecken
rädslan av att förlora något ersätts av sug efter salt
är jag olaglig
våta lårskåror äkta kärlek frågetecken
ben så sammanflätade att de aldrig mer kommer kunna användas på egen hand
kalibrering av parallella liv
jag går upp på en scen där tiden alltid är 2002
eller är det redan försent
månvibrationer
utan längtan går vi blinda
jag har mer att förlora än du
hör dig gny tro inget annat
sträcker mig regelbundet åt ditt håll
som de troende vänder sig mot öster
den som skadar dig skadar mig
Trygg i total transparens rosa sidentrosor
råare meningar rörelser ännu en refusering i rockärmen
smeker luren efter tonfall som knäcker lösen
bekännelsens nerv
sanningen är att jag hellre skulle ligga med dig än att bli utgiven
vill suga ditt blod
yogar in i döden
oh baby i now my worth oh heaven is a place on earth
som ett konstant mobilsurr under huden ett stånd mot ett lår saltrester
passagen från öga till värld
pulsen i öronen
begäret i ljumskarna
var slutar min poesi och var börjar din användning av den
fingret följer raggarsträngen kalla det hunger tjocknad
min fantasi håller spänsten i mig låter regnet falla i munnen
ser en doku med La Camilla det hade kunnat vara jag minus fame
hittar på nya orsaker för din tystnad varje dag ingen är den att du inte vill ha mig
Fölet fyller 25
hur kan du ha så lite användning för mig
helvetesgapet mellan 2 kroppar som bara en kuk kan överbrygga
faktum är att jag trodde att jag skulle dö i somras om ditt namn inte rörde mig
lika ömtålig som en tillbakatagen bekännelse i dm
det här är varför säger du och kör upp ringfingret som om det inte fanns någon fiktion
baby kan du vara snäll och ställa oss utanför logiken
barfota på berget eller i Humlan
handryggen skiftar
ge mig en som känns
lika hudlös som sagan
lågor tar och lågor ger
du är släckt svullnar inte
döden har litegrann tappat sin dragningskraft
känner konturerna konstant men lyder inte
spar inga piller skålar i o boy
köper naturgodis på clementinpris
du väntar lika ivrigt som mammas hundvalp
men fäller ner blicken när jag ropar
vill vara konstnären inte frun
de är oförenliga
så som man kan skriva med livet som insats
eller inte men hur lever man då med sig själv
ett ömsesidigt omättligt utnyttjande
istället för att långsamt döda allt liv i en relation
spelar något någon roll om inte hjärtat är med
vem som började eller bet i äpplet
ansvaret är att leva som du lär
hylla människor när de lever för fan
alla rubbas någon gång
att tillåta sig bli så besatt att man nästan stryker med
det finns alltid nya avgångar bro
fölet får mig att minnas att åtrå existerar
det molande suget de uttänjda höftöppnarna
min ansats är inte den första eller sista
ta mig hem på alla sätt
ta allt jag redan gett dig
allt som redan hänt händer varje dag
fast du lägger upp en lame post om krig och dricker en matcha
ber en bön vid Nk
jag är den enda människan på jorden som kan rädda dig
någon något måste hända nu
utanför tiden i dm
fantiserar om det vi inte har
utsätter oss i huvudet för faran där det är safespace
luften är fri
mellangärdet stegrar sig
strama ljumskar
kuken vet
fittan som manet
skickar bild 2 sek senare Ethan fucking Hawke kommer till Stockholm
och allt annat blir allt annat
finns det något jag kan skriva som får dig sluta hålla tillbaka
17:42 vi har biljetter
men det är lättare sagt än gjort
du var nödvändig
instinkten är allt
omständigheterna inget
åren har runnit ur min fitta
fuck vad jag fungerar bra på hösten
älskar ljudet av en uppdrucken coccoslatte och ett tomt papper
syrliga slemhinnor bläckfingrar
allt det bästa i livet är gratis och de näst bästa och tredje fjärde femte
svara aldrig i luren
spara inget
tvätta fönstren max var tionde år
ge tills du stupar
hjula varje dag
mediterar över stupet
fingrar mig upp
behöver nästan inget:
papper+penna något att läsa något att äta som jag delar på lunch och middag
när ska allt bryta ut
all min gränslösa kärlek
tänk om det är astrologin som inte tror på människan
det är du för du är den enda i ditt slag
du gjordes för mig
min framtidsplan är att bli ännu fattigare
aldrig lämna Hornsgatan
lever inte som jag lär dvs nästan inte alls
klart att jag hade åkt till Köpenhamn om du bad mig
en annan gång textar du ett annat liv tänker jag
ett vuxet liv i maglås rotlås
det är svårt att veta på förhand vad repetitioner är värda
omtagningar årstidsväxlingar
vill förlåta och bli förlåten
det måste finnas en landningsbana
skrivandet som blodomlopp
andning och orsak till liv
tystnad är blockering av liv
kroppsterapin :jag behöver att någon säger jag finns här
behöver säga vad jag behöver utan att bli lämnad
hur vet man att man duger när aldrig någon sagt det
hur gör man för att inte skrämma ihjäl den man är kär i
ett sms: jag lägger dig över mig ( ingen ring är större)
lepidolit och vit kalcit din svans i halsen
ge mig potatismos klä av dig och låt mig se på
para dig med mig
chokladmjölk i kristallglas
in i bubblan
vill aldrig mer vara 1 och 1
vill känna ditt stånd i mina trosor
ha dig i mitt blygdben until the end
håller mig på armlängdsavstånd till alla levande
dig försöker jag skriva in i mig
så länge sedan ådror
ett oöppnat paradnummer
mitt liv är litet men kan gärna krympa lite till
ett golv en nattfrukost händer under boxershorts
planerar inget utom när jag undervisar
går ut och låter staden hända mig
allt är en charad
navel in mot ryggrad
allt är oundvikligt
att locka till sig någon som du håller mig mid liv
det är något speciellt i mötet mellan människor som inte vill tillhöra varandra
livet som en slända
jag vet att allt saknar verklighetsförankring och det måste få vara så
oidentifierat ogreppbart omöjligt något oerhört
låt mig suga ut alla orörda år
händer som hållt barn
nu har jag varit kär i dig i alla årstider
seniorerna säger att min yoga är ungefär som högmässa
läser högt i Alvik slutar räkna årsringar
äter banankaka fryser överallt nu till April
litar på poesi istället för ingenting
kanske tar jag dig inte på orden du aldrig säger
utan på könet
vill skriva allt jag inte kan skriva till någon annan
att jag lägger ord som stenar i fickorna
är nästan allt på samma gång utom mamma och det är redan försent
har levt ett liv med konsten du har försörjt en familj med den
jag är världens äldsta tonåring
jag är besinningslöst förälskad i dig
vill inte ta ansvar för det
ligger med mig själv och skriker ditt namn
det är orimligt att låta bli mig
vem ska annars tämja dina ögon
ge mig en första och en sista gång
din exploderande blick är kvar inuti och det kommer krävas intensiva åtgärder för att falla ur förälskelsen
det hade kunnat vara en helg på hotell med Tom Ford i Danmark jag hatar att du fega ur dude
tänker på dig på cafe tänker alltid på dig och när jag inte tänker på dig så gör jag det ändå
en enda gång skulle jag vilja ligga jämte dig och aldrig sluta prata
jag saknar när du svarade mig
du förstår väl att skriva om dig och till dig är två olika os grenar som höjd och längd?
om du vore här på madrassen om vi superslow tog av varandra
om du trängde igenom för att sen ligga kvar och göra om allt igen
Mattis handryggsskiftningar som en lidelsefull sagomatta
hudlös och helig för mig
tystnaden är mjukare nu när jag vet att du vill ha mig
samtiden särar sin ridå
där är du en värk jag inte längre kan leva utan
jag vänder nu vissnade du
pappa Lean joggandes på Ringvägen som en drake
varje årstid har sin koreografi
en grön jade i fickan att sluta handen om
driver det mot kanten nu som en hund driver sina får
jag kommer mana på tills du trillar över till min sida stan
tryck upp mig mot hallväggen och märk mina kroppsdelar till dina
en efter en
ta min hand och säg att du vill lära känna mig utan att mena något annat än just det
fyll min hud mot golvet
livet under loppet av en cigarett jag skulle följa dig varsomhelst
hellre en vacker ansats än en sinnessjuk scen:
två människor
som vet att de är samma person
men som ljuger så de går sönder
för att bespara oss båda sjöslaget och undergången
du har ingen jävla aning vad det kostade för mig att gå dit
eller hur det kändes att gå
har varit så rädd att bli övergiven att jag spenderat ett liv ensam
bakom varje gathörn skymtar jag dina hörntänder
JAG VILL BARA VARA VÄRD DIG SPECIELL OCH VERKLIG
fantiserar om att ligga med dig så djupt och länge att vi båda dog
sen skulle vi begravas inuti varandra under hängbjörken i Humlan
när jag skriver blir min fantasi verklig
du blir min Travis Barker och det svämmar över i trosorna
dansa för mig säger du och drar mig mjukt i håret
vi vet båda två att vi aldrig mer kommer bli de vi var
och jag skulle mycket väl kunna bli reducerad till hur mycket jag vill ha dig
nästa gång vi möts kanske vi skallar varandra?
och om du knullade henne i studion så borde det varit jag
min hjärna är en åttafilig autobahn och har ett rigoröst system för att hålla alla människor på avstånd
men dig vill jag suga in genom munnen
med dig vill jag göra saker som skulle få mig att gå sönder
om jag friar? absolut inte jag vill göra något med dig som gör det omöjligt för oss att leva utan den andra
behöver din kuklukt på mina händer för att fortsätta existera
för jag har försökt allt nu utom att inte finnas
jag förstår att du inte förstår mig
det är inte som om jag rår för det
du kom in som en panikattack
jag har aldrig varit så påmind om tiden
förr kunde jag vänta 2 dess på en speciell kyss
jag har inte den tiden längre
nästan allt är försent
det är samma djur
precis som en hand inte bara är en hand utan ett möte mellan själar
ett farväl är en inbjudan till ett annat sätt att va
en annan sorts liv
frihetens särart och allt som sägs mellan raderna
allt som inte sägs som säger allt
jag tar tillbaka allt!
sen gör jag om det igen med samma stolthet
ett år av ansatser verkar vara beredd att dö på kuppen
det hade kanske varit enklare om jag velat leva från början
Inlägg
Alla kommentarer
