fredag 6 augusti 2010

Nostalgismäll på käften.

Fantasikär? Det räckte med hans doft från förr för att jag ska bli vimmelkantig. På något sätt lyckades jag behålla greppet om mitt hjärta. (Åtminstone hela vägen hem över Västerbron).
Du var så verklig igår att du var overklig. Inatt drömde jag om "våra år" med socker på.

12 kommentarer:

  1. Håller med -doften är oerhört viktig. Kanske viktigast. Vill också vara vimmelkantig...

    SvaraRadera
  2. Ja du...vimmelkantig av nukärlek som existerar i vardagen och besvaras är det mest förhöjande och galet berysande jag kan tänka mig men vimmelkantig av längtan efter dåtidens dagar och efter kärlek som brinner från ett håll och ett vi som bara existerar till eftervärldens beskådan är allt annat än härligt...tänk så olika ansikten kärleken kan ha och vad många olika perspektiv dessutom.

    SvaraRadera
  3. Dofter... Kan frambringa så mycket minnen på både gott och ont!

    SvaraRadera
  4. Trevliga dofter som tar en tillbaka i tiden brukar vara trevliga.

    SvaraRadera
  5. Som sagt...Jag är speachless..

    SvaraRadera
  6. Så är jag. Hände gårdagen verkligen?

    SvaraRadera
  7. Socker gör allting vackert.

    SvaraRadera
  8. Overkligheter med socker, låter beroendeframkallande.

    SvaraRadera
  9. Ahh. Ja. Just så. Allting utom sista meningen kunde vara min, om jag kunde skriva så. Den satans, vidunderliga, underbara kärleken.

    SvaraRadera