Jag har aldrig varit så olik dig som nu & älskar ingen på samma sätt.
Kumpaner i narcissism.
Älskade ordbarn.
Vi dricker samma musik genom sugrör.
Alltid genom sugrör.
Slutar se mig genom era ögon.
Det är inte sanningen.
Hör ni spadtagen från era egna gravar?. Har ni tid att inte känna?.
Sanningen kostar alltid mest. Jag kommer alltid säga sanningen.
söndag 5 augusti 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag lever! <3 Och du skriver så, så, så bra. Wow.
SvaraRaderaMen tack snälla<3
RaderaVilken fin dikt!
SvaraRaderaDina ord är alltid äkta.
SvaraRaderaDe är som morgondaggen i gräset, nya och vackra.