När hela ens ungdom flyger vidare på en dag blir man i alla fall påmind om att leva i hjäl sig

vad  som helst är bättre
så länge det är längre bort
nöj dig inte snälla
inte med mig inte med någon
vem som helst
bara han inte är nåbar
det finns alltid någon relation kvar att fucka upp
fråga dig själv om morgonen : är jag värd att leva ?
Tar jag i nog?