älskar dig på det medeltida viset kyskt överjordiskt och på avstånd
när allt är sig likt är det dags att tänka på refrängen
binder fantasin vid mina handleder
att vara någons musa i allmänhet min i synnerhet
är att aldrig befatta sig med det världsliga
att bli så uppskruvad att man inte klarar av att ta ner varandra
men att inte vilja vara någon annan stans än där kroppen lyser inifrån och ut
att begära någon så mycket att man avstår all verklighet
blommar som bäst i början på det ljuvliga slutet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar