konsten går före allt
poesin äger alla mina försök
min kropp är en lögndetektor
ändå ljuger alla för mig
lika ömtålig som en marängbotten
3 timmar på Kafferang skriver tills jag tappar känseln och nervtrådarna poppar popcorn i bröstryggen
vill bara omge mig med dem som inte räknar med min närvaro
vara en tillfällighet i allas liv
behovet av en annan människa akut och omöjligt
det är så osexigt att behöva någon
kärlek som i äktenskap är en tom rustning i slutet av en lång korridor i ett slott
tuggar en knivsöder tills det känns som käkarna inte går att stoppa
jag hade nog önskat att jag älskade dig mindre nu
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar