din röst är öppet vatten
mina osäkra händer
tydligen bryr jag mig inte ens om att gud är i stan
eller att oasis flyger igen Krunegård fyller en arena och sen
regn dubbel citrin sökte förgäves tröst i orsaken till sorgen
bröt ihop till sist i grannens famn i trapphuset
magen fylld av dåtid och farväl
hade badat toppless och du hade sett på mig länge och sen
sagt något som lagt sig i höfterna
det brusar i öronen av sömnbrist
pizzasallad och mjölk
jag minns exakt var jag satt när jag första gången såg Carmen Electras och Dave Navarros wedding invite från bårhuset och tänkte : det här är allt
själen kräver alltid sitt till slut
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar