Dancing on my own /Casanova state of mind

 man är alltid själv alltid ensam 

euforiskt ledsen 

besvikelsen latent 

min utmattning lägger sig som en dövhet

tar från mig själv och ger till horungar

ha ha ha du förväxlade min ödmjukhet med självhat din idiot 

någon frågar om jag vill bada? jag är ingen and ber mina böner 

min rastlösa själ behöver intryck min HSP sida omhändertagande 

utan bh utom när jag undervisar 

kvar i gudssymetri för det enda som är värre än rynkor är fillers

breaket i låten livsavgörande 

breaket i verkligheten 16:15 Il cafe Hornstull Bladee glider in drar ner sina glajjer kollar montern sen ut man är aldrig säker någonstans

Ser spår av skratt i spegeln så jag måste varit glad

 spänner hörseln toppandas beredd på vad som helst 

rösten är lägre nu jag hörs knappt 

som om flickan som aldrig kom vidare fastnat där 

julis helvetesgap 

urban lies allt jag bär har burits förrut 

att vara utan allt 

men egentligen inte sakna något 

förutom dina ögon och hur de slår i magbotten 

sjunka ner över dig som i en bön 

För den som har något att komma med ger bort så jävla mycket

 du säger något som låter som meditation 

jag vill inte om du inte avgudar 

vilse när jag inte hjular 

att falla för mig är en förvandling jag erbjuder  som en tjänst 

poesi är en lyx få förunnat att existera i

att skriva är ett behov

att läsa är en njutning

min känsla inför döden är oförändrad befrielsen 

vardag som sketch 

när någon säger till mig att den ska sola som en aktivitet så tror jag alltid att den är ironisk

bio rio och Ethans röst uppskruvad till gåshudshögt 

kanaliserar min andliga understimulering 

och min emotionella överstimulering 

Solen skiner ihjäl allt

 Mitt liv går under 

alla pratar om sig 

inget jag vill göra utom poesi  

nu är den bästa tiden att inte finnas 

trycker munnen full av smörgåstårta

ett skyfall 

säg åt mig vad jag ska göra och hur stolthet känns

den våta Åsö gatan och Sommartider 

om jag är barn får jag godis 

gogglar Whalbecks unge han är 21 

perfekt " vi dödar varandra " sa du 

vi ses där hjärtat möter magen sa jag 

först började andra delen av mitt liv firade med en kanelbulle

 sen nådastöten 

ger mig 

i en värld där alla ljuger vill jag att du ska veta : mitt ja är ett ja

 mitt nej är ett nej

och om du får möjligheten att verkligen se någon 

ta god tid på dig 

ibland glömmer jag hur skör du är (till mig själv) 

mina nöjen är enkla fattigdom ödmjukhet och rädsla 

det vita institutionsskenet 

en misslyckad person är alltid intressantare än en glad 

vill att min kropp ska vara som min poesi helt ren

ålderslös könslös 

den extrema njutningen att ge avkall på all njutning 

väntar på att tiden ska börja gå baklänges 

så  att jag kan krypa  tillbaka in i livmodern

 läser texten som om jag hade regn i halsen 

var är du som vill fly in i mig 

tre ögon stängd mun 

inget är rätt blandat i mig

behöver en husse 

det saknar rimliga proportioner i hur mycket energi det går åt att vara jag

ändå är ingen lika uthållig 

går omättligt upp i saker eller inte alls 

tigger kärlek (pinsamt) det har jag gjort sen födseln 

förbyts på ett ögonblick 

jag svarar på tilltal ler om situationen kräver det

 stöter bort alla men jag kan inte älska mer än så här

det är vad det är 

jag består av dig 

Slussen i gryning 

i drömmen är ni alltid med mig min mor min mormor min syster mitt barn och min man 

min pappa är alltid död 

jag likt dinosaurierna dör ut 

aircon på Pom och flora får det att knottras och jag får gradvis nedåt tillgång till min hjärna 

snälla älska mig fast jag drömmer om att byta ditt blod med mitt

panikångest jag minns att du alltid stör när jag slappnar av för mycket 

föräldrar med barn på cafe tittar alltid längtansfullt på mig 

som om de bekräftar att min ensamhet är sundare än att ha familj 

så som jag är nu är precis den sortens människa jag behöver vara för att vara poet 

du glömmer aldrig din första panikångestattack min var på tunnelbanans röda linje mot Fruängen