teatern före öppning någon välter ut en låda ägg
jag har en plan
en mor som fyller jämt
en far i himlen
en molganpojkvän
hör pulsen i höger öra
hjärtats stegring upp i halsen
vätskan
själen äger kroppen snyter mig
inte publikt jag är uppfostrad
fantiserar vidare för att uppnå verkligheten
kan inte förstå åt dig men jag kan känna allt du känner
låt mig bli din variation
förundrad i en värld som alltid är ny
rörs sköljs över efterspelet
jag satte något på spel (äntligen)
utmattad
du som svar på att jag lever
ser dig från mitt inifrån och ut
från ditt inifrån som jag av ren instinkt anade
ok så vad är nu över av mig
jag är inte med på någon av dina bilder såklart
men jag ser mig
en så plågsam tröst
när winnerbäck visar vägen i en främmande stad
lösgörandet
din utandning min glöd
väcker liv i en död
dollargryning i oslo
den högsta frekvensen till vilket pris som helst baby
det är nödvändigt för mig att vara motsatsen till precis allt jag är
modig öppen enkel världsvan
bytte till djurvagn det är närmare sanningen
när mina ögon äntligen får lov
ditt strilande ansikte i motljus
jag vet aldrig riktigt vad som händer
men det är omtumlande
återstår bara så himla mycket
du
nu
och varje årstid sen den vintern
ville jag du blev min
magin är vad jag tror på
jag kan skapa den innanför och utanför mig själv
det finns ingen gräns för mirakel
att hela tiden bli till
mitt oundvikliga mörker är också mitt oundvikliga ljus
inget får hållas fängslat det förlorar vi
avmystifiera inte
om jag någonsin blir rik kommer jag alltid se tillbaka i nostalgi på fattigdomen
kan bara äta sånt som utan smärta kommer från platsen det uppstått
älskar dig som om jag hela tiden håller på att ta farväl
jag håller hela tiden på att ta farväl
verkligheten är en sanndröm
jag är fiction gestaltar mig själv i yoga
kan och vill inte bevisa något
allt jag föreställer mig är sant
tämjer han gör en selftape
in kommer 10 personer med olika djurhuvuden på led genom rummet
ska jag låta dig tala?
stoppa 2 fingrar i min mun sen tummen ?
själen vandrar
allt i en svindel
sa till Åsa att jag skulle dricka ett glas mjölk för dig men det är egentligen inte uppoffring nog
jag sänker ett paket bacon
var vardag är en last
ensamheten får mig att hitta på dig
får inte fångas värd så mycket mer än en parrelation
ge mig en riktning för alla är rädda att läka
det handlar om livet
vad är ett liv ens i perspektiv
Inlägg
Alla kommentarer
