Himlen faller ner ridå Augusti!

 din käkmuskulatur tar mig än

påbörjar fall som redan är avslutade

inväntar en öppning

förbruka & förbrukas

kär lek i ögon finns fragment av mig kvar

i dig

Sista fredagen i Juli bugar in förvandlingen

 syns inte

finns inte

känns inte

Natten är mörk nu Love

 hela livets jakt mot ögonblicket där förälskelsen  kickar in

& dödsångesten avtar  en aning

risotto & öl på Katarinaban någon textar " du vet väl om hur fin du är" 

och jag tänker att i höst vill jag ha kille för resten av livet 

*skålar*

Din väg in i mig

 är ljus smärtsam 

och allt däremellan

vilsenhet som mötesplats

Det som finns & inte gör det samtidigt

 kan fortfarande inte förstå hur det inte är vi forever

men känna det går tydligen utmärkt

månmöte närmandesafter djurförening

livets innanmäte

smälter samman med dig trots åtskilliga länder mellan oss

bär dig och allt som är vackert och omöjligt i mitt hjärta

forever

Om du inget vill ta inget

 inget spelar någon roll 

om du inte tar ansvar 

över dina val 

Efter 124 dagar kändes något annat än smärta

 skör yta

hett innanmäte

du är en mjuk skugga kvar

en mötande värme

bortom orden djupet

du

ibland är det stegen vi tar tillbaka som tar oss längst fram